Mer bröt och film och mer film.

Har varit ute och sköjat två kvällar i rad. En kväll med Emma och Ed och en kväll med Siss och Emma. Av sådant beteende blir man svag. Och nervös. Men nu är det färdigsköjat.
Har även vaknat klockan sju tre dagar i rad av att de river balkongerna. Det brakar och dånar så obeskrivligt högt att det inte går att vara i lägenheten. Hela huset skakar. Igår gick jag ut och lade mig i gräset för att sova och idag lånade jag morsans soffa. Ofrivilligt bostadslös mellan sju och fyra.

Har kollat på första Smurfarnafilmen. Alltså den från 1976. Den förtrollade trollflöjten. Tyckte ju om smurfarna då. När man var liten. Samlade på smurfar. Klippte av fötterna på dem senare, när man blev äldre…och tuffare. Vet egentligen inte var fascinationen låg i smurfarna när man var liten, mer än att de var små, blå och smurfade hela tiden. Filmen var ganska seg och händelselös.

Har precis sätt en annan film av helt annan art. Ett franskt drama som utspelade sig i ”värvning till armé-miljö”. Kärlek vid första slaget, hette den. ”En kärlekskomedi med otrolig feel good-känsla” stod det på omslaget. Just den meningen fick mig nästan att spy. Höll inne kräket och såg filmen ändå. Den var bra och den där meningen måste varit menad för en annan film. Det var ju bra…

Ska sova om en stund OCH inte vakna till bygg-gubbs-helveten som brakar ner sig. Fast helt säker kan man inte vara. En annan Lördag hade de dykt upp och jobbat lite extra klockan 8 morgonen för att de tyckte att det var fint väder.