Julstämning, julbord och ett besök på en kineseria.

Nu är det fan jultider igen!
Sitter här och dricker glögg för första gången i år hemma i köket. Då behöver man ingen tjej eller sällskap. Man hat ju glöggen. Vad skall man prata om liksom? Och varför? ”Ooh, vilken god glögg”, kan man förvisso säga, men sen då?
Nej, här sitter jag och sörplar och tänker ”Det här har du fan gjort bra BLOSSA” och ”det här fantastiska Johan, det gör du bra när du värmer din glögg alldeles själv”.
Och så tar jag en pepparkaka och ett sörpel med glögg till och tänker att nu är det fan i mig jul!

Var på julbord igår med jobbet. Det började hyggligt med en silltallrik. Sen var jag mätt. Jag pausade med en öl sen tog jag lite skinka och en bit revbensspjäll. Sen var jag proppmätt. Jag pausade med en öl. Sen avslutade jag med en brownie och en budapestbakelse. Sen satt jag där med öppen mun och blängde på de andra som småkonverserade utan att jag begrep vad de sa. Jag blängde på den nya ölen jag hade beställt in. Kändes som maten låg sammanpressad från tarmarna och upp i magen ända upp i matstrupen som massiv betong.
Tycker ändå inte att jag åt så överdrivet mycket. Känns som mättheten och tröttheten efteråt bli värre för varje år som jag går på julbord. Detta är såklart ett maximalt lyxproblem: att vara så mätt så man blir blå i ansiktet och behöver respirator för att kunna andas, men lyxproblem eller ej: trevligt är det fan inte. Det är fullt begripligt att frosseri är en dödssynd.
Efteråt så tog jag bussen hem, men fick ändå för mig att jag skulle ta mig en bärs på Tullen innan jag gick hem och dog på soffan. Det gjorde jag. Där satt jag och blängde. Det tog över en timme att få i sig halva ölen. Den andra halvan av ölen lämnade jag kvar på bordet. Det brukar ju nästan aldrig hända. Jo…när jag har varit på julbord.
I enormt långsamt tempo gick jag till bussen. Gungade fram och släppte mig under gatlampornas sken. När jag kom ut till Eklandagatan såg jag bussen närma sig hållplatsen. Jag sprang tjugofem meter. Jag fick håll på bussen och trängde mig fram till ett ledigt säte. När jag kom hem lade jag mig på soffan. Efter en kvart slumrade jag och väcktes en stund senare av mina egna grisljud. Julskinkan begav sig upp på loftet.
I förmiddags när jag vaknade var jag fortfarande mätt.

I Lördags hade jag och siss en bror och systerdag med julklappsjakt och café och biobesök. En fantastiskt trevlig dag.
Vi avslutade kvällen med att gå på kineseria. Precis när vi börjat käka kom det in en våldsamt tjock far med sina två barn och kvinna. I handen hade han en stjärnvinst från Liseberg i form av en Toblerone.
Kort efter de hade satt sig så slumrade han till. Först i små nickningar. Han verkade bli tröttare och tröttare. Till slut verkade han somna helt. Ibland tittade upp med mosiga ögon och öppen mun och tittade sig runt omkring som att han undrade var han befann sig. På restaurang hade jag lust att informera honom om. Informerade honom gjorde till slut hans kvinna. Då muttrade han något ilsket tillbaka i sitt nyvakna tillstånd. Sen reste han sig och gick några varv i lokalen. Efter några minuter kom han tillbaka igen. Efter ytterligare några minuter till så sov han igen.
Deras mat kom. De började äta. Avståndet mellan hans tallrik på bordet till hans egen mun var enormt på grund av hans rigorösa mage. Varje friterad räka som han spetsade på gaffeln med utsträckt arm verkade kräva en ofattbar ansträngning. Som ett intag och förbränning av kalorier samtidigt. Ju närmare räkan kom mot munnen desto mer föll ögonlocken ner. Sen tuggade han med stängda ögon. När han hade tuggat klart var det som han hade somnat igen.
Hans kvinna dunkade till honom på armen. Då åkte ögonlocken upp och så muttrade han något argt till henne och började äta igen.

Nu efter julbordet känner jag lite mer sympati för honom, även fast jag vidhåller att det är fan inte okej att sova på restaurang.
Där drar jag gränsen!

Frosseri och den 8:onde dödssynden: Melodifestivalen.

Angående förra inlägget: Tyvärr kan ni inte äta upp min papegoja. Den enkla förklaringen till det är att jag aldrig har ägt någon papegoja. Det hela var rent papejoganskt fylleprat…

Och så kom då elräkningen. Som ett brev på posten. Alltså i ett brev och hem till mig, och inte till posten.
Angående min värmefläkt, som jag nämnde tidigare i ett inlägg. Fläkten drar sina generösa watt får man säga. Det har jag papper på nu. Elräkningen hade höjts med 150 kr. Elförbrukningen är därmed fördubblad. Fläkten kostade 149 spänn. På något vis kan man säga att jag nu har ett fläktabonnemang. Passar mig perfekt eftersom jag är gjord av pengar och älskar att spendera cash!

Var på Köttbullekällarn igår igen. Med morsan. Vi gick runt på tio olika fik och letade semla. Överallt där det fanns semlor fanns halva Västra Götalands befolkning. Trängades och stånkande med något tokigt i blicken. Semlakrig (öh, nu fick jag en n-n-n-nyyyysATTACK!!!). När vi väl hittade ett ställe som hade semla, och med lite lagom med folk, ville morsan inte ha en så stor semla, utan en mini-semla. Då föreslog jag att vi skulle gå till Köttbullekällarn. Där har de garanterat inga semlor. På det sättet slapp vi tänka mer på saken.
Jag beställde in en jättebakelse. Sen en öl på det. Sen en öl till på den förra ölen. Som en efterrättsöl skulle man kunna säga. Vi avslutade besöket med att äta en entrecôte med pommes och bearnaise.
Det var skönt att tre timmar senare stånka sig ut därifrån med vetskapen om att man åtminstone hade uppfyllt en av de sju dödssynderna…

Annars är det jävligt mycket melodifestival. Vare sig man vill eller inte. Vill man inte så är det lika mycket melodifestival ändå. Eller mello som di säger. Det plingar till i telefonen och där står det att nu är rapportering för mello igång. Det plingar till i telefonen och det berättas vem som vann. Man tittar på tv och så tar programmet slut. Det är förhandsvisning för melodifestivalen. Man läser metro. Det är tre sidor om vilka låtar som är starka eller svaga inför nästa deltävling. Vilket i sig är ett skämt med tanke på den låga kvalité låtar och musik håller över lag. Överallt, överallt, överallt.
Som att bli tvångsmatad med mosad banan.
Igår, efter frosseriet på Köttbullekällarn, gick jag in på Willys och köpte lite mat ifall att jag skulle bli lite småhungrig på småtimmen. Jag gick förbi chipshyllan. Där var det krig bland halvkilo-påsarna med mello-snacks. Folk trängdes och hade något vansinnigt i blicken. Chipshyllorna var näst intill utplockade. Så som det skulle kunna se ut i en affär om man på grund av någon slags katastrof skulle behöva bunkra upp för att man inte kan lämna sin lägenhet på en vecka.
Tänker osökt på den där sketchen med Galenskaparna där en författare har skrivit en bok som heter ”Har Sverige blivit lite dumt i huvudet?”

-Och hur mår du idag Johan då?
-Va? Ja, ärligt talat är det lite si och sådär…jag känner mig lite mel(lo)ankolisk, men det går väl över…

Ischoklad och en juldikt.

Hamnade i en ischoklad-seans för en stund sen. Jävlar vad gott det är med ischoklad. Vad ont i magen jag fick nu.
Det är egentligen svårt att begripa vad magen får utstå för prövningar under en julhelg. För att pausa från julmaten så gick jag jag och köpte en lättsam middag igår, i form av pizza. Massa deg, och magen svällde upp ytterligare. Och ikväll blir det julmat igen.
Fick två polotröjor i julklapp. Ingen fördel att bära dem innan julmaten har bubblat bort, om några veckor. De satt perfekt. Som ett andra skinn över den spända magen. Skulle haft tights och cape också, sen hade jag kunnat ge mig ut i världen som en julfet stålman och räddat människor i nöd och katter i träd. Nej, istället sitter jag här och kvider som en bajsbomb efter ischoklad-seansen. Öööhhh…

Publicerar en juldikt. I senaste laget kanske. Frosseri, en av de sju dödssynderna:

Nu tändas åtta juleljus

Ta en kaka,
Nej ta två.
Ta en sill, ät en skinka
Nej, ta två!
Spy i mormors hatt
Klä in dig i en klapp
Ta en sup
Nej, ta två!
Ring upp till ditt ex
och gråt.
Snubbla på tomten
kläm åt hans snok
Valnöt, hasselnöt, ärkenöt
Ta en nöt
Nej, ta två!
Rulla en köttbulle
Ät potatis till Kalle Anka
Ta en prinskörv
Nej ta två!
Häng i granen
Älska din nästa
I tomteluva
Ta en gröt
Nej, ta två!
Mjuk kaka, torr kaka
Revbenspjäll
Kladdig haka.
Ta en Alladin
Nej, ta två!
Mera nubbe
Jädrans gubbe
Späckad gris
Fyllesvin!
Ta en
Nej, ta två!
Pung, pang, 25-öring
och
God Jul!

Vi ses, på andra sidan julbordet….

Tullen och adventsglögg

Tar en bärs på Tullen. Det sitter en snubbe här som är väldigt lik Darby i Sons of anarchy. Serien är som sagt helt sjukt spännande nu. Lite som att man hela tiden vill åka hem och se ett avsnitt till och inte sitta här och jönsa med en bärs. Och nu har serien följt med mig ut på lokal eftersom Darby sitter här.
Har vart hemma hos morsan på adventsglögg. Hela familjen. Frosseriets högtid och frosseriet är igång för fullt. Snittar, pepparkaka, bullar, julmust och glögg. Magen känns alldeles fluffig och luftig. Som om man har svalt 79 kubikmeter moln. Ändock känns det som man är mätt samtidigt som man vet att hungern finns där någonstans.
En öl till kan jag ju ta. Har ändå missat Landet runt. Sen får jag åka hem och äta. Kan ju inte leva på kanelbullar.
Farsan, när han körde taxi, åt sjukt mycket kanelbullar. Stannade till vid en mack då och då på varje arbetspass och tog sig en kanelbulle. Enligt hans egna utsagor hade han en typisk kanelbullekropp. På hans taxileg tyckte han att han såg ut som en dörrknopp.