När gud hör bön. På Elgiganten.

Det är revolution i magen. Har nu sprungit i ilfart på dass två gånger på en halvtimme.
Vaknade halvsex i morse av att det röt och brötade i magen.
Tänkte att jag skulle ner och kolla in lite klappar idag. Det är måndag och förhoppningsvis inte så mycket fän som står i vägen mitt i affärernas gångar med dregel i mungiporna och en hjärna tommare än en konservburk.

Det hände för några år sen…
Jag stod på Elgiganten mitt i julrushen när det plötsligt sa kabrak i magen. Jag stod och tittade på en sodastreamer till morsan. Plötsligt var rallyt i gång för fullt i tarmarna. Det hela skedde mycket fort och det var inte långt ifrån att jag var tvungen att hålla ihop skinkorna.
”Herrijivlar! Oh, gudars! Oh, gudars! Oh, gudars!” tänkte jag.
Jag tittade mig runt omkring efter vitvaror-avdelningen. Om det blir krisläge kan jag alltid sätta mig på huk i en frysbox och dra ner brallorna och torka mig med ett 10-pack dammsugarpåsar.
Såg framför mig hur butiksvakterna öppnade frysboxen och sen släpade ut mig i armarna genom hela affären, med byxor och kalsipper nervirade runt anklarna och med mina fötter svavände ovanför marken. Efter att stått där och svettats en stund kom ett nytt kabrak i magen. Jag trodde undergången var nära. Jag darrade på benen…
Sen, som i ett upphörande snöfall singlades tarmvredet bort och jag var räddad.
Gud hade hört bön på Elgiganten.

Fack, måste springa igen!
Här på Stuartsgatan hör gud fan ingen bön!

Hälsning från en vindstilla balkong i det stekheta helvetet två våningar upp.

Är återigen parkerad på balkongen under parasollet i min ensamhet. Min vän från Lund åkte hem igår.
Jag dricker kaffe…och svettas. (Har för mig att jag sagt det innan). Svär när solen kommer fram. Det verkar vara lika varmt som igår. Applåderar och ställer mig upp och vrålar: HEJ JESUS! när solen går i moln. Och sen har geisten och energin tagit slut.
Vi svenskar älskar ju att prata väder, och jag vill ju inte vara sämre.
Springa är jag ju dessutom räddad ifrån att göra eftersom det är så här svinhett. Tycker om sommar och värme, men inte när det till och med är för varmt för att sitta i skuggan. Skall köpa sjutton kubikkilometer fläkt och vind på postorder eftersom det ens inte fläktar i detta blåshål till stad. Skall söka jobb som frysboxtestare.

Nu kommer brevbäraren. Han ser helt ledsen ut i svinvärmen. Tar bara hela brevbunten i näven. Kastar på måfå upp breven i luften så de landar på balkongerna. Jag får upp två brev på min balkong. Det ena är anonymt och adresserat till Herr Jöns. Jag öppnar det. Han är tydligen med i någon kristen helvetessekt. Bapelsinsekten. Det står att jorden skall förvandlas till en stor rutten apelsin nästa vecka. Och att alla människor skall förvandlas till apelsinskal. Grattis Herr Jöns!
Det andra brevet är från kronofogden. Det skulle kunna vara till mig, men det är det inte. Jag hittar en röd penna och skriver ”Glada sommarhälsningar från din kronofogde!” på kuvertet. Jag kliver ut i trappen och lägger ner det i rätt brevlåda.

Nu gick solen i moln. Dags att resa sig upp igen och vråla loss: ”HEJ JESUS!”

Tea Party’s nattliga intåg i Svedala.

Inatt drömde jag att amerikanska Tea Party hade gjort intåg i Sverige. Den politisk agenda såg något annorlunda ut i min dröm.
Två saker var tydligen väldigt viktiga. Att man klädde sig i väldigt färglada kläder, som dessutom skulle vara glittriga. Den viktigaste punkten var dock att man skulle vara glad och skratta hela tiden. Det spelade ingen roll hur ens situation såg ut eller vad för skit man kunde tänkas råka ut för. Om man bröt benet skulle man bara skratta. Om ens lägenhet blev sönderslagen skulle man ändock vara glad. Om man blev ofrivilligt påsatt i rumpen skulle man bara skratta och vara glad.
Om man inte var glad hela tiden skulle man bli straffad. Kanske att de klippte av lilltån på en eller att man fick sitta i en frysbox i tjugo minuter och skämmas. Kommer inte ihåg helt säkert. Det var ju en dröm.
Jag blev iallafall ihop med en Tea Partydonna. Det hela var ganska påfrestande. Hon skrattade hysteriskt hela tiden. Och visst, jag gillar ju också att skratta. Kanske inte helt hysteriskt och hela tiden. Hon tvingade på mig färgglada och glittersprakande kläder. Jag kände mig löjlig. Min uppsvällda mage glittrade. Hon påpekade oftare och oftare hur negativ jag var och att jag skulle straffas. Sen vaknade jag. Det var slut och det hela var en enorm lättnad.

En gammal påskhistoria.

Kommit hem efter ett elva timmar långt arbetspass. Har knäckt en folka. Jag har jobbat två pass efter att varit sjukskriven i tre veckor. Nu är jag ledig i en vecka. Perfekt cykel.Så borde det vara jämt.
Ska dricka några påskbärs med Maja imorn. Senare på kvällen blir det hästpojken på pustervik. Ser fram emot morgondagen. Det brukar jag sällan sitta och tänka. Verkar onödigt. Morgondagen kommer ju vare sig man vill eller ej. Lika sant som det finns för mycket ryggsäckar och bananklafsande typer på spårvagnen.
Nu är det någon granne här som hostar så han spyr. Jag är glad att det inte är jag…

Imorn börjar påsken. Är det då alla haggor åker till blåa kullen och super och knarkar och svär?
För två påskar sen svettades man i t-shirt. Det var sommarvärme. Jag var ihop med en tjej. Vi bodde ihop. Knullade på regelbunden basis. Jag och tjejen bjöd hem varsin morsa på påskmiddag. Tjejens morsa pratade hål i huvudet på min morsa. Min morsa sov över. Hon gick och lade sig. Min tjej också. Klockan halvtolv. Det tyckte jag var lite präktigt, men framför allt förnuftigt och vuxet. Själv gick jag runt och skåpsöp. Var stökig och brötig medan jag trodde att jag bara smög omkring och mös. Stämningen blev allt sämre. Speciellt när morsan kom upp och undrade vad det var för oväsen och att hon inte kunde sova när jag skulle lyssna på festlig partajmusik för att skapa trevlig stämning. Som blev dålig stämning. Jag gick och lade mig efter att ha tömt kylskåpet på öl. Jag rumlade till sängen. Gick gudskelov och lade mig hos min tjej och inte morsan. Hon vände ryggen mot mig. Hon var som en frysbox i sommarvärmen. Jag somnade på rygg och snarkade som valross och vaknade med huvudbonk som blåtiror.
Stämningen på morgonen dagen efter var kylslagen.
Idag kan jag nästan göra som jag vill, nästan hela tiden. Det har sina fördelar.

Glad pösk, för all del…