Ett brev på vift.

Allright, allright, allright!

Eftersom det förra inlägget jag skrev inte var av muntraste art får jag väl kompensera det här med något rouligare…

Det trillade ner ett gäng brev av den rektangulära, humorlösa sorten i brevinkastet idag. Från olika myndigheter. Bland annat ett från Arbetsförmedlingen. ”Mina kompisar”.
Tog med mig breven ut på balkongen och gick igenom dem. Räfsade upp dem med mitt pekfinger. När jag var klar tryckte jag fast dem under askfatet så de inte skulle blåsa iväg. Tydligen inte tillräckligt bra. En typisk göteborgsk svin-kastvind kom från ingenstans. Den tog tag i det översta brevet. Det från arbetsförmedlingen.

-Ah, men va fan! Uttryckte jag argt och trött och reste mig.
Där nere låg brevet från arbetsförmedlingen och pressades mot en buske av blåsten.
-Fuck it, tänkte jag snabbt. Jag orkar inte. Där kan det ligga och smekta sig i busken. Ha ha!
Jag satte mig ner igen.

När jag kom hem för en stund sen såg jag ett papper som låg hoprullat runt trappräcket.
-Vad är det här för spännande skit, tänkte jag och rullade upp pergamentrullen.
Mycket riktigt. Lappen från arbetsförmedlingen. Någon har försökt vara snäll…
På lappen står det att jag är arbetslös (för att jag har skrivit in mig på AF då jag alltid en gång om året blir arbetslös för att min semester är ”ofrivillig” och därmed får stämpla).
Nu tror ju förvisso halva trappen att det bor en stackare i trappen som just blivit totalt arbetslös. För en obönhörlig framtid. Dessutom vet de flesta i trappen vem stackaren är också… Han som kommer hem mumlandes i trappen på okristna tider.
Det där brevet gjorde sig nog ändå bäst i busken.

Förra året gick jag och anmälde mig arbetslös på min första semesterdag, precis som i år.
Innan jag gick dit intog jag en lunchsupé bredare kvalisort.
Jag åt upp lunchen. Drack kaffe efteråt med en gammeldansk till. Efter detta gick jag in och kollade Arbetsförmedlingens öppettider på deras hemsida.

-Aaaahh, det är ju lugnt!!! De har öppet ända till klockan sex!

Svårt att säga hur jag tänkte där, men efter tre pints av husets bästa bonnlager klampade jag rakt över torget och rakt in på arbetsförmedlingen. Arbetsvillig som aldrig förr…
Kan säga att jag aldrig har varit så trevlig som den gången innanför deras horribla portar. Minns att hon bakom disken rycktes med av mitt engagemang. Kärleken strålade. Jag babblade som en skomakare utan skor.

När jag gick ut därifrån var jag på strålande humör. Sicken pajas! Som extra krydda med en mapp under armen som jag fick med mig innan jag gick. Med massa trök-information om AF. På mappen utsida stod det med stor text: ”Vad gör du imorgon?”

Nåväl. Antar att jag inte brydde mig om morgondagen just då. Att jag inte åkte raka vägen hem och sökte jobb.
Kan även anta att rullgardinerna var nerdragna en lite längre stund än vanligt dagen efter…

IMG_0616.JPG