Dålig människa – Rädda barnen

Var ute på stan på ett ärende för nån vecka sen.
Solen flörtade ner min ögon så jag knappt inte såg någonting. Det klev fram en tjej till mig med en ajpäd och en tennisboll i handen. Vad är det här för ledsam möhippa, tänkte jag. Själv bar jag på en syltmunk och en prickig keps, eller faktiskt inte.
Hon sa att hon klev fram för att jag hade ett så härligt leende och såg så glad ut.
Jag tackade henne så mycket men insåg genast att det var fusk och illusion från min sida på samma sätt som det var fusk från hennes sida. Att hennes ärende var ett annat än att stå och berömma mitt fantastiska leende.
-Jag log inte, sa jag. Jag grimaserade för att jag fick solen i ögonen.
När jag hade fått berätta det så kom ett ett leende på riktigt.
Hon började berätta om sin tennisboll och att den kostade 7:50. Lika mycket som en banan, en halv kaffe eller en chokladbit. Hon undrade vad jag hade valt.
-Jag har choklad hemma och jag dricker bara hela koppar kaffe, så jag väljer bananen om jag får sitta ner för jag tycker det ser så jävla töntigt ut när folk går och äter banan.
Hon berättade att för en banan om dagen så får ett barn gå i skolan en dag. Var denna bananskola låg lät hon vara osagt.
Jag läste Rädda barnen på hennes namnskylt på bröstet. För 31 bananer i månaden eller 62 bananer, för jag tyckte hon räknade lite högt angående bananpriset, så får ett barn en skolgång. Jag sa som det var att jag inte var en kosingknös för tillfället och hon godtog mitt svar utan att tjata.
Hon frågade till slut om jag hade varit med i rädda barnen tidigare. Det har jag ju och det tyckte hon var bra.
Var på väg att berätta om den där gången som jag inte hade sovit på en vecka och skrev på som månadsgivare med 500 spänn i månaden som var det högsta beloppet man kunde välja. 200 kronor hade den där jeppen föreslagit, vilket jag tyckte var rena tramset.
-Vad är det för snåljåpa-stil! tyckte jag. Ska man skänka ska man göra det ordentligt.
Fick ringa några dagar senare och säga upp min givmildhet.
-Kan du skänka lite mindre i månaden tror du då?
-Nej, jag har inte råd…
Dålig människa javisst. Det bästa av allt var att det var jag som gick fram till honom och inte han till mig, så brukar det ju annars vara. Och så kan det gå när man är sömnbristad i en vecka.
Detta tänkte jag alltså berätta för henne när hon frågade om jag hade varit med i Rädda barnen tidigare.
Lät bli. Gick vidare med mitt fuskleende och hittade en uteservering med sol och skänkte 48 kronor i utbyte mot en öl.
Dålig människa.

En dag när jag får råd skall jag skänka 62 bananer.

Hur många öl blir en banan, eller jag menar hur många bananer blir en öl?