Fylleinlägg, eller snarare bristen på dem.

Något som saknas på den här bloggen för tillfället är de rafflande och slafsiga fylleinläggen som annars brukar ploppa upp så skojfriskt (även icke-fylleinlägg verkar saknas då jag inte skriver så mycket för tillfället).
Att fylleinläggen inte dyker upp har ju helt enkelt att göra med att jag inte dricker. Eller jag dricker ju någon folköl då och då. Men full på kryckor har jag ingen lust att bli…

Hur som haver satt jag och tittade genom skrivna inlägg som jag aldrig publicerat. Hittade några guldkorn. Små korta berättelser skrivna i i tjottaflängfullt tillstånd.
Tvivlar till och med på att det är jag som har skrivit dem…

Det lilla flinthodet
Med amputerade ben, kapade armar, ett knastrigt hjärta och en sjuhelvetes jävla själ begav han sig till nästa krog för en sista bärs…
Med sitt lilla hode och sin lilla öl i rullstolen försökte han njuta medan folk i den trånga folksamlingen satte sig obekymrat på hans lilla flintiga sköjarhode i rullstolen utan att märka att de ens satt på en liten boll.
-Men hur ska jag komma hem härnäst? tänkte han fastklämd mellan två skinkor från Skara.
-Äh,skit samma! Kanske han släpper mig i en brunn. Då kan jag flyta hem som en upplåst anka hem till vidderna!

Och så en liten bonus angående bostadsfrågan, skriven av en redlös samhällsdebattör:

Bostadssituationen
Jag har köpt en lya på Knullholmen i kvarteret pungbrock.
-Dyrt eller?
-Nej, kom över den billigt! Två mille. Som en paradvåning i en skokartong! Öppnar jag ugnsluckan måste jag flytta undan fältsängen.
-Men vad är heter bostadsföreningen?
-Ah, det var något med Blygdläppen eller PH-värdet
-Jaha, men då vet jag! Det är där man inte får grilla körv, röka, ha på sig parfym eller vända sig i sängen. Jag blev ju vräkt, som en liten fladdrig hustomte, rakt ut på gården efter att jag vände nattskjortan på avigan.
-Ah, men nu bor du här under bron!
-Ja, här är friheten stor käre bror!

Imorgon kommer förresten ett jättelångt inlägg om en utflykt tagen direkt från verkligheten.

Tjosan!

Att få eskort ut genom dörrarna av tre djur

Får nog bli lite skärpning på den här bloggen. Generalskäpning till och med kanske. Lite väl mycket helt grammatiskt fucked up fylleinlägg i det sista. Ber om ursäkt för detta. Eller gör jag verkligen det? Jag vet inte.

Sen de har byggt ut på pustervik har de även utökat vaktskaran. Avenyvakter som promenerar runt uttråkade och hungriga på att få slänga ut någon stackars jävel. I torsdags var den stackar jäveln jag. Kan ju inte påstå att jag var nykter, nej det var han inte.. Var rejält full men på tjosan humör. Men jag kunde se hur det glittrade i vakternas ögon när de radade upp sig och bad mig hämta mina ytterkläder. Jag ställde mig vid fel garderob. De följde efter mig till nästa garderob. Tre stycken. Det störde mig enormt. Jag har ju inte överkropp som Ingo Floyd precis och utgör ju inte på det vis något slags fysikaliskt motstånd. De log nöjt hela tiden. Jag körde igång en predikan vilka low lifes dem var. Hade det varit på gamla dagar hade dom släpat in mig i ett avlägset rum och bankat mig grön och gul. Som en kanariefågel. De följde mig ut. En vid varje sida och en bakom mig som styrde mig mot utgången. Och så jag i mitten, eldsprutande haranger och liknelser som innehöll fablernas värld. Kossor, apor, åsnor, grisar och får var några av de vackra djuren de fick nöjet att gestalta. Väl utanför dörrarna fortsatte jag ett tag. Tills deras leenden var helt försvunna. En av dem vinkade fram mig till slut. Han viskade till mig att jag gjorde bäst i att gå hem nu. Jag gjorde som han sa. Insåg allvaret någonstans. Kände mig ändå inte riktigt nöjd förrän jag hade tagit några steg. Jag vände mig om och ropade till dem att de var sopor allihopa. Sen gick jag hem…
De stora tankarna i lilla bergodalbanan när jag kom hem, att jag skulle knacka på hos grannen dagen efter uteblev, så klart.

Nu blir det sill, ägg och nubbe!

Gla pösk!