Dan före sköjardan.

Har vart ute och köpt julklappar som ett litet svin idag. Tycker att det finns en viss charm med att göra saker i sista stund. Det skapar någon slags nerv i tillvaron. Det hela skedde dock under ganska målmedvetna former. Jag hade funderat ut innan vad jag skulle ha och absolut inte ha. Sicksackade mellan blängande dårar som ett mycket snidat ”köpa-klapp-proffs”. Förutom att jag blev bajsnödig inne på Elgiganten. Det gick över efter en stund när jag hade gömt mig bland diskmaskinerna.
Sen blev det otippat några bärs med min gamle vän Erik. På köttbullekällarn. Syrran kom förbi också.
Och nu… Ja, jag sitter här vid köksbordet och dricker en folla. Kan tänka att det känns lite trist att vara ensam så här dagen innan julafton. Alltså att man inte är ihop med en donna. Man slår in paket. Pysslar och grejar. Kanske unnar varandra ett julknull (Tillsammans med varann alltså, annars blir det konstig julstämning). Dricker lite glögg. Kanske klämmer en Gammeldansk. Rimmar på paketen:
”Vad som finns i detta paket
vet du inte ett sket
om, din gamle get.”
Fast det är ju lyxproblem såklart. Det finns ju de som hatar jul. Eller inte kan fira jul med någon för att de har supit bort allt de hade.
Och apropå det, tog jag några bärs på Sejdeln igår efter min jobbhelg. Alkisarna har ju som sagt hittat dit efter att Galliano stängde ner. Och så här nära innan jul visar sig desperation, tomhet och sorg på annat vis. De lufsiga gubbarna blir mycket fullare än vanligt. Jag satt och lyssnade på deras samtal. Plötsligt hade någon gått över gräns och blev satt på dörren av sina bordskamrater. En av gubbsen hade tappat sina nycklar, vilket resulterade i att tio gubbar kröp runt på alla fyra på golvet som jyckar och letade just efter… ett par nycklar. Där någonstans kände jag att det fick räcka och bytte hak.
För egen del, att dricka öl efter att varit isolerad med sin brukare trettio timmar under en helg gör något med huvudet. Man blir lite dum i det. Mer än vanligt. Tre öl och man är helt tjosan i galoschen. Och social. Social något så urvridet förbannat. Och ingen vill gå ut och ta en öl för att de har sköjat bort sin lediga fredag eller lördag eller ska upp och jobba dagen efter. På något vis är det nästan tur att de inte har möjlighet eller nöje att träffa mig. För gudars! Jag pratar ner dem, och ner dem, och ner dem.
Ringde till morsan istället från krogen. Pratade ner henne oavbrutet i två timmar. Drog skämt och livsfilosofier. Hennes öra där mobilen vilat var rött och stekt. Hon hade bara vandrat från köket till sovrummet efter vi lade på somnat som en stock efteråt. Hon berättade det idag, när jag fick hejda mig igen för att inte prata ner henne på nytt…
Så kan det gå. Nu ska jag äta julklappar och sen slå in köttfärs i paketen. Nej, nu blev det ju fel. Tvärtom ska det ju vara fattar ni väl.
Sen måste jag andas ut, så jag inte pratar sönder hela julafton också. Ser framemot julfirandet något helt enormt i år.
Lägger nog upp en sköjig julbild här imorgon.

Jag sa ju God Jul Bajos!!!

Julklappar och Sejdeln.

Har varit runt och kollat julklappar. Runt järntorget och Linnè. Tänkte att julhysterin och kommersens dårskap inte nådde hit på samma vis. Jag hade rätt. Tyvärr hittade jag ingenting. Brukar ju alltid handla hela junket dagen innan julafton, och sen efteråt, när man svettats runt som en tok brukar jag sätta mig och ta några bärs.
Förra året minns jag att jag drabbades av otrolig ensamhetsångest när jag skulle gå och dricka några öl efter klappinköpen. Träffade Emma och hennes syster på Andrum av ren slump när jag gick förbi och var på väg till Ölrepubliken. Tjatade på dem att dricka bärs med mig. Det gick inget vidare. Jag gick till Ölrepubliken själv. Där satt stora sällskap och hade trevligt. Ringde alla jag kunde komma på medan jag svepte två bärs. Sen gick jag hem.
Förrförra året har jag för mig att jag blev full efter julklappsinköpen. Tror att det finns något inlägg om det här på bloggen. Vill minnas att påsarna svingade runt som väderkvarnar när jag begav mig hemmåt. Varför pratar jag om det här förresten? Som en gammel man som sitter och minns sina julklappsinköp genom åren… Det liknar ju cirkus!

Tar en bärs på Sejdeln nu. Firar att jag inte hittade några julklappar.
Alkisarna har med råge hittat tillbaka till Sejdeln nu när Galliano har bommat igen. Baren är fylld. Det pratas enormt mycket julmat. Plommonspäckad karré och julskinka och allt annat gött man kan frossa i sig. Det pratas mycket julafton överhuvudtaget. Troligen med en hel del ångest inblandad.
Jag och syrran blev inbjudna till julbordskvällen på Sejdeln för flera år sen. Av någon anledning kunde vi inte gå. Stammisarna stod för att göra maten. Var här den kvällen då de satt och planerade vad som skulle vara med på menyn. Vem som skulle tillaga vad hemma i sina egna kök och sen bära ner det till sejdeln. Diskussioner utbröt om vad som skulle vara med på julbordet och inte. Tror de höll på att bli packade. Det var någon som tyckte att en viss rätt skulle vara med. Det blev vilda protester i stil med att den rättjäveln hör inte hemma på ett julbord osv. Detta kontrades med att i så fall har fan inte köttbullar och skinka på julbordet att göra heller. Sen var diskussionen igång på allvar. Det hela urartade ganska rejält med att folk stod och vrålade på varandra. Personangrepp delades ut. De argaste gick ut och rökte för att lugna ner sig. Bartendern gjorde allt för att medla. Alla lugnade ner sig till slut.
Julbordet hade tydligen blivit ett riktigt lyckat klafs och slafsgalej som hade urartat ”precis lagom”.
Nej, för bövlars! Får dra hem snart tror jag.

Eftersom jag inte hittade några julklappar funderar jag lite på att ta med mig en tiggare hem. Lägga i en flyttlåda och slå in lådan i trevligt tomtepapper och ge till morsan i julklapp. Hon är ju lite ensam ibland och tiggaren är kanske hungrig. Morsan lagar god mat och bor i en ganska väl tilltagen trea och hon kan nog offra ett rum. Kan bli hur bra som helst.
Det här kanske var det dummaste jag sagt på länge. Jag sköjade ju bara lite grann. En del människor hävdar ju att man får skämta om vad som helst. Det gjorde jag nu.
Fan vad fräckt!!!

Glorövar

Hamnade mitt i ett ilsket skyfall. Det liksom regnade vågrätt på mig. Så nu är jag dyngsur i röven. Springa var det inte tal om, med den här onda ryggen.
Och när jag kommer in för att testa den där nya syltan på Vasaplatsen och för att ta en öl tittar jag mig omkring i undran var jag ska sätta mig. Där i hörnet sitter en brudjävel och blänger på mig med öppen mun. Inte för att hon beundrar mina looks, det ser jag tvärt. Hennes kompisar vänder också huvudet och glor på mig. Sen tittar hon på dem och börjar skratta samtidigt som hon håller sig för munnen. Lite som när man gick i högstadiet. Hon kanske går i högstadiet? Eftersom jag ger en ilsken blick tillbaka raggar hennes manliga tuppkukar till vänner upp sig. Efter en stund vänder jag motvilligt bort blicken.
Tycker jag är trevligt att bli utskrattad, långt innan solen går ner… Sen ser jag väl förjävlig ut. Bakådkammad, regnblöt alkoholistfrilla, trasiga jeans och ett skägg som ser ut som en vansinnig buske. Men för djävulen, samtidigt är det 2013. Kanske ändock passar in bäst på Galliano och Lilla Restaurangen bland alla andra luffare.

Detta har faktiskt hänt en gång innan. På storan, precis när jag hade flyttat hit. Min dåvarande donna tyckte vi kunde ta en öl på den trevliga uteserveringen. Jag blev skeptisk när jag tittade mig runt omkring på publiken. Uppklädd, präktig pöbel med små och stora hoden. Vi satt där i en kvart och såg hur servitrisen gick förbi gång på gång utan att ta vår beställning. Det var helt uppenbart hur hon ignorerade oss. När jag tittade mig runt omkring fick jag syn på ett gäng glorövar. De pekade på mig i smyg och satt och flesade. Jag blev arg. Såklart. Sen gick vi därifrån. Jag konstaterade att det hela var förjävligt. Min tjej konstaterade efter ha synat mig från topp till tå att jag faktiskt såg förjävlig ut.

20130818-190320.jpg

Marstrand och KG:s källare

Jag har varit på Marstrand idag. Med mor, syrran och hennes bättre hälft. Vad jag vet har hon ingen sämre undangömd. Det var någon slags flygmyreinvasion där, mitt bland alla bratsen, i mitt hår och i min kycklinggryta som jag åt i gassande sol. Har även badat igen. Tre gånger hittils, jämfört med noll förra året. Hade glömt av hur skönt det är. Jag menar att först gå runt förbannad och svettas som ett svin. Hoppa i plurret och sen sitta i solen och torka som det lilla schwein man är.

Hittade även min krog på Marstrand. Visste inte att jag hade en. Fram till nu. Framgår av bilden nedanför. Tyvärr gick jag aldrig in och tog en bärs. Det hade varit okamratligt mot det övriga sällskapet.

 

Tillbaka i götet igen. Sitter på krogen nedanför morsans balkong. KG:s källare heter den. Morsan duschar av saltvattnet. Sen blir det fredagsmiddag med familjen på morsans balkong. Det är uteslutande alkisar på den här syltan. Lite som Persikogården om någon har varit där. Lite för mycket för min smak också. Galliano och lilla restuaranten framstår som länkarnas lokaler i jämförelse. Min mor är lite deppad över att ha balkongen precis ovanför uteserveringen. Vid sjutiden hör man att de har nått smärtgränsen för hyfsat alkoholintag. Det skrattas och gapas argt om vart annat. Vid nio leder folk ut varandra. De kan inte gå. Vissa gråter. Någon ställer sig helt sonika och vrålar rakt ut på torget.

”Hur många har du förlorat på grund av alkoholen?” frågar den ena stammisen den andre. Samtalet fortgår. Vid bordet bakom min rygg. ”Har du panikångest?” blir nästa fråga. Samtalet fortskrider på detta vis… Det här är bara början.

Benfri kotlett, tiggare och byxdressar.

Den här dagen har inte hållt sig till ursprungsplanen som jag hade från början. Den blev liksom knappt ingenting. Problemet var att först efter två timmar efter att ha gått upp så började jag ifrågasätta om det verkligen var fredag. Innan hade jag varit helt säkert. Jag hade kollat upp lunchmenyn på Galliano. Fredagsflottig mat bestående av benfri kotlett, pepparsås och stekt potatis. Lät ju klockrent. Det var när jag stod där i duschen och fredagslöddrade in kroppen som det började slå mig att jag måste ha hoppat över en dag. Faran med att ha semester. Jag tittade upp Gallianos lunch meny igen: Torsdagstorr kyckling proppad med soltorkade tomater. Jag har aldrig förstått mig på soltorkade tomater. Lika lite som att äta lösgodis samtidigt som man lite käckt promenerar fram i urban miljö.

Eftermiddagen har istället spenderats med att kuta runt i försök att byta en jacka som jag köpte igår. Till en storlek mindre. Tänkte inte på att 52 betyder large. Och jag är ju en typisk medium-medel-average-guy. Helt vanlig är jag dessutom. Precis som alla andra. Jag älskar världen!

Okej, hur som helst. Nu sitter jag på köttbullekällarens uteservering. Druckit en kaffe och nu en öl som dessert. Snart ska jag äta hos min mor. Under de fyrtiofem minuter jag suttit här har fyra tiggare kommit fram till bordet. Det finns snart lika många tiggare som fiskmåsar. Vet inte riktigt vad man ska säga om det. Kanske att de som tror att ligor ligger bakom nog ska tänka om. Hur fan skulle det gå ihop sig ekonomiskt i slutändan om varje tiggare får ihop kanske max 100kr om dagen? En liga brukar väl, om inte jag har missuppfattat det bestå av ett gäng personer. Ska ligan sen plocka åt sig stålarna och sen köpa sig en kanelbulle var.

Däremot är det en hel liga med hjärnceller som ligger bakom den här bloggen. Ca 12-13 stycken. Det där tänk efter före-snacket som farsan alltid försökte pränta in i mig fungerar fortfarande sådär…

Nu är det fan tredje personen jag ser passera här som har en leopardmönstrad byxdress på sig. En utav dem var en man på kryckor. Vad fan är grejen? Spelar det där banangänget med Lasse Åberg i stan eller?

Hela stan är ett jippo på två räliga ben.

Imorgon är det fredag!

Goodbajos!

Har haft lite mailkontakt ett tag med en donna på den där menlösa datingsidan.

Hon verkade som en trevlig tjej. Efter att jag i mitt sista mail berättade för henne att jag precis ätit stekt fläsk med löksås på Galliano och att jag har en väldig förkärlek för sunkkrogar (det vill säga där det nästan uteslutande hänger alkoholiserade gubbar och tanter) har hon inte hört av sig något mer. Det tycker jag är konstigt. Och lite synd. Jag hann ju aldrig berätta för henne att jag nästan ständigt är fattig och  att jag gärna lyssnar på Eddie Meduza när jag blir full och sitter och hickar och muttrar och svär som en sjöbuse!
Hon skulle med andra ord bara veta vad hon just gått miste om.

10-14 augusti.

Knegar. Titanic och Rädda meniga Ryan. Titanic-skeppet har vid det här laget 30 liv och de hittar alltid den där menlöse fan Ryan.
Själv har jag bara ett…liv alltså.

Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.

Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.

Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.

Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.

Fikade med morsan

Drack öl med broshan

Theres nothing like family.

Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.

Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.

Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Gubbarna och gubbsen.

Du ska nog inte gå in där nu… Jag ber om ursäkt, men det var nog allt det där kaffet och alla de där cigaretterna och den där frukosten jag glömde äta och de där ölen som slank ner igår…

Jag har precis käkat en lunch på Galliano. Bara gubbar och gubbs här. Jag tog med kaffet ut på uteserveringen. Det finns inget som en kaffe och en cigg. Som ett knull medan man äter kebabpizza. Det slog sig ner en gubbe. Vi pratade om rökning. Han berättade att hans far hade lärt honom att röka pipa när han var fjorton. Det ansågs inte farligt. Och hur han hade tjuvrökt i en källare när han gick i realskolan. Jag berättade om de tyska rauchen hausen, om skolornas rökrutor på sjuttio och åttiotalet, och hur man fick röka överallt i Budapest.
Det är något visst med gubbarna och gubbsen. De har mycket att berätta. Ofta om vad som har varit. Det är intressant att sitta och lyssna. De pratar ofta i imperfekt. De minns väl och det kan ju ligga en viss sorg i det. En känsla över att de själva tycker att de slösat bort en del av sitt liv. Många av dem är väldigt belästa och bildade.
Eller en snubbe som jag känner uttryckte sig på följande vis: Vad fan ska du med högskola och en jävla massa poäng till (om det inte är ett arbete du är ute efter), det är ju bara och sätta sig och lyssna eller prata med gubbarna på krogen. Dessutom kan du ju alltid ta en bärs under tiden.

Nåväl, sen gick jag på dass. Det var detta de första raderna i det här inlägget refererade till. Men det har ni väl redan fattat. Jag har väl inte med idioter att göra…

Published with Blogger-droid v1.6.9