Morgonpromenader.

Ibland vissa mornar, om jag vaknar i rätt tid på rätt sida av hodet, icke iklädd pullover eller jumpsuit, så har jag ibland börjat ta raska morgonpromenader.
Istället för att efter den första morgonciggen sitta och glo ner i mobilen och i ett nedgrumlat morgontillstånd åter bli påmind om att folk är idioter, för att sedan efter cirka en halvtimme tända en andra cigg innan jag äter frukost, så tar jag alltså istället en morgonpromenad. Då tager han sig en promenad…
Allt handlar såklart om en inre ork och om vädret är hyfsat okej för att det skall bli av. Eller att det helt enkelt inte blir för dömysigt när värmefläkten värmer mina ben. Idag blev det iallafall av igen.

Tanken med morgonpromenaden är att bli klar i huvudet. Personligen tänker jag rätt bra när jag går. Man kan säga att det är huvudets spermier som börjar dansa polka när man tar en rask promenaddjävul (alltså jag menar de där glädjegrunkorna som släpps lös i knoppen och kroppen när man gör något bra. Aaaa, freoner tänkte jag ju på). Fast på ett helt icke-knulligt sätt kan man säga, så att säga.
Och det fungerar. När man kommer hem igen känner jag mig renad som en nyduschad luffare.
Tanken från början med dessa promenader på självaste morgonens raserade kvist var också att jag skulle komma hem i detta käcka tillstånd och skriva på mina noveller med nypromenerat och raskt hode.

Här uppstår dock ett problem. När jag kommer tillbaka är jag ju hungrig och måste äta frukost. I mina arbetslösas glansdagar som fortfarande är faktum paktum så blir detta något av en seans.
Först äter jag. Alltid framför Tvn. Oftast brukar jag titta på sådana där ryska dashcams. Fruktyoghurten åker ner i matröret medan folk kör mot rött, eller kör om på höger sida precis vid en avtagsväg och hamnar i ett dike och vrålar ”SUUUKA!”. Jag vet inte varför jag finner det så intressant att titta på. Kanske för att bli påmind om att folk är dårar och beter sig som idioter.

Nåväl, när frukosten är uppäten så måste jag sträcka ut mig ett tag. Jag har ju verkligen gjort mig förtjänt av detta då jag har tagit en morgonpromenad, ätit min mat som en duktigt skolpojke och nästan stått ut med en beskärd del av alla världens idioter. Duktig Johan. Sitt! Apport! Rulla runt som en bäver! Jag ligger alltså kvar där på soffan en stund och slumrar till som en gammal tant.

Efter den här seanstimmen är jag redo för en kaffestund. Brygga kaffe. Diska. Städa och torka i ordning diskbänk och köksbordet för att sen ta mig till nästa seanstimme, som brukar vara i två timmar faktiskt. Dricka kaffe, fundera över varför Gud, Jesus och hans luffarkamrater utrustade mig med så fula tår. Men som sagt, vilket bindar samman hela det här inlägget: Att ta en promenad och bli klar i huvudet och sen sätta sig ner och skriva…
Det enda trista är att jag oftast inte skriver. Först och nu när jag är redo att omfamna världen så är jag ju tvungen att kolla upp vad för skit folk har hittat på nu då på det där slyngliga wörld wajb föck sen jag också fanns med i verkligheten. Sen skulle jag faktiskt göra det där. Sen måste jag kolla lite jobb och sen kom en nysattack och sen efter ett par koppar och ett par cigg så rullar den stora vemodiga bajsnödigheten in. Plötsligt har det gått två timmar. Man blir yr och klibbig i handflatorna av kaffe och njuteriet över att älska världen och sen är det plötsligt dags att äta lunch.
Disciplin som en malaj som fick frisedel.

Men det är ändå en väldigt trevlig start på dagen.
Det där med att ta en morgonpromenad alltså.

Nästa gång kanske jag berättar vägbeskrivningen på min promenad och vad jag såg för sköj eller nedslående.

Nu skall jag äta en handburjare!