Här står jag och smyger på streetan…

20131127-204829.jpg
…precis som vilken helt vanlig, respektabel Ullaredsbonne som helst!
I said yeaaaaah!!!!

(har ganska nyss lämnat ut min blogg på datingsidan jag är med på. Så att man kan läsa vidare om min briljanta personlighet och dumheter. Genibegåvat drag när det gäller antal stegrande besökare på bloggen. Dock, kanske inte lika geniartat om man vill träffa en tjej.
Eller kanske lite. Om man vill träffa rätt tjej. Vad vet jag… Jag är en ganska hyvens sköjarpåg!
I said yeaaaah!!!

Gap och skrik och Ullared.

Utanför jobbet idag var det ett gäng kids som bara stod och skrek rakt ut.
På spårvagnen hem var det några ungar skrek helt okontrollerat. Föräldrarna verkade vara tyska och de brydde sig inte alls.
Precis just nu står några snubbar nedanför min balkong och gapar på varandra. ”Din mamma då!” vrålar de gång på gång till varandra.

Det är helt enkelt ett jävla gapande och skrikande i den här stan. På gator och torg. Spårvagnshållplatser och i köpcentrum. Allt detta jävla gapande. Hur får det plats?

Såg att det går en buss från Angered Centrum till Ullared om mornarna. Skulle kanske hoppa på den istället för att ta bussen till jobbet. När de ringer från jobbet kan jag säga att jag råkade hoppa på fel buss för att jag var så morgontrött. ”Nu är jag i Ullared” skulle jag säga, som om det var helt i sin ordning. Beblanda mig med massa fånar och tokstollar. Köpa en körv och få hemlängtan efter en kvart och åka hem igen.

Lunch med syrran

Jag har käkat lunch med syrran idag. Viltgryta med potäter. Så jävla vild och häftig var den inte. Hon hade också varit på IKEA i helgen. Lite som Gekås i Ullared sa hon. Jag håller med trots att ingen av oss har varit där. Samma klientel, men billigare korvar. Får sluta att skriva smörja om IKEA, annars får man väl Kamprad-släkten efter sig med stämningsansökan fladdrandes i näven gällande förtal.

Imorn ska vi ha personalmöte med jobbet på Novotel. I sex timmar. Jag berättade det för syrran och hon sa: ”Det kan man väl inte?”
Nej, det kan man nog inte… Lite som att äta lunch i sex timmar. Min arbetsledare frågade mig om jag hade något förslag om vad vi skulle prata om i sex timmar. Det hade jag inte. Något förslag alltså. Annars kan vi ju prata om SD:s intåg i riksdagen, om Kungen har någon fetish gällande Silvias underkläder eller huruvida IKEAS Billy-bokhylla är ful eller ej(fan, nu är jag där igen). Trevligt samtal, men kanske inte så jobbrelaterat.

Har börjat få mer och mer beröm för min blogg från folk som jag både känner och ej. Detta gör mig fantastiskt glad. Har hört att vissa byter bloggadress när deras ”anonymitet har avslöjats” eller när ”fel” människor har kommit över bloggen.
Jag tänker inte byta adress. Här är alla välkomna.

Där hör du Kamprad!