En tripp till Berlin…eller inte förresten.

(null)
Drömde en sjukt märklig dröm för ett litet tag sen. Sjukt märkliga brukar ju drömmarna vara mellan åt, så det är inget nytt i strumpan.

Jag var på upptäckts resa till Tyskland. Närmare bestämt Berlin. Med en väldigt otippad vän att resa med och hans fru. Ett av mina ex var med som min resekompanjon också. Och hon gladdes inget vidare över att ha mig som resesällskap.

Märkligt det där med drömmar, man kan drömma vad för slags världsfrånvänd rappakalja som helst. Då kan väl drömmen vara sjysst mot en och låtsas att man har en flickvän också. Där missar inte drömmen någonting av verkligheten.

Vi åkte lyxkryssnig till Tyskland. Det var trevligt till en början. Vi satt i någon lyxbar och drack Martinis och Gin o Tonic. Efter några sköjiga timmar i baren kantrade fartyget. Jag klamrade fast mig i stången ovanför baren och dödsångesten var total. Där hängde jag och dinglade som en skrämd liten taskspelare samtidigt som de andra tyckte det var sköjigt att ligga på sidan i fosterställnig och sörpla i sig sina drinkar. Det konstiga var att båten bara fortsatte att glida fram som inget hade hänt.
Efter en svår tid rätade fartyget upp sig igen och seglade vidare. Glad och lättad och för nervernas skull beställde jag en ny drink. Exet satt vid ett eget bord en bit bort och såg ut som hon var besviken över att jag hade överlevt den svåra stunden.
Plötsligt befann vi oss på någon fjord. Som om vi befann oss på Hurtiga rutten i Norge eller nåt. Vi stod där och njöt över utsikten.
-Nu kommer det ett vattenfall, sa min kompis.
Jag hann inte säga ”Jaha?”, så befann jag mig inhalkad i köket med röven pressad mot ett kylskåp. Bland massa ilskna och svettiga kockar med köksyxor i näven som undrade vad fan jag hade i deras stiliga jävla kök att göra.

Väl framme i Tyskland så befann vi oss i en liten byhåla och promenerade runt i en skog. Jag var förbryllad och skogen var djup och grön. Ska vi plocka tysk svamp eller?
-Ah, tar vi en genväg till Berlin, frågade jag min polares fru.
-Nej, men det fattar du väl att vi inte hinner dit? Är du dum i huvet eller? Båten tillbaka till Sverige går ju om två timmar!
-Jaha, men jag trodde…
Jag tittade bakåt där mitt ex promenerade några meter bakom mig…
-Ja just det, repeterade hon. ÄR du dum i HELA huvet eller?

Efter detta vaknade jag. Detta var verkligen lika bra. Jag var inte ett dugg sugen på att befinna mig på en färja som på nytt skulle kantra och tränga sig och ta sig ner för fler vattenfall.

Nu var jag ju ändå hemma på loftet igen, eftersom jag precis hade vaknat…

Vad e det här för trams?

Har nu suttit och glott i evigheter på denna tomma skrivyta i wordpress. Hodet är tommare än en tom soptunna.
Jag gick till Tullen tidigare för att käka en pytt i panna. Då var det stängt. I mitt hungriga tillstånd blev jag stående i ett gathörn. Sen satt jag på en pizzeria och åt en pizza. Efteråt gick jag tillbaka till Tullen och beställde en kaffe och en 4:a gammeldansk. Nu dricker jag en öl. Till frukost åt jag två korvmackor och mjölk och flingor. Igår åt jag en snerakad gnisselåsna och förra veckan åt jag friterade konkelbär med gummisylt. Öööh, jag dör av tråk och tokighet.

Det sitter några ölentusiaster i baren. Går genom arom och öletiketter. Om jag lyssnar på dem så trillar det ut pudervitt knark ur öronen på mig. Jag får lust att börja gråta av tristess. Om jag reser mig upp och lyssnar på dem trillar jag rakt ner i backen och förvandlas till en hög puttekulor.

Jag städade ett litet bord idag som står i köket. Där hamnar allt som inte ska hamna där egentligen. Papperslappar och massa annan skit. Hade inte rensat där på länge, så jag hittade presentkort från min förrförra födelsedag. Så längesen var det alltså jag städade i högen.
Det jag skulle komma till var att i denna hög hittade jag en bunt småberättelser. Även de var skrivna under samma år som dagboksanteckningarna som jag publicerade här för ett kort tag sen. Kom ihåg att jag var så förbannat trött på mitt skrivande då. Kändes som jag hade skrivit allt tusen gånger tidigare. Jag tyckte att allt jag skrev var pisstråkigt. Sakta bytte jag ut det skrivna ordet mot blöt vätska i form av gin och tonic och bloody mary och bärs. Till slut hade jag slutat att skriva helt.
Nu när jag läste genom berättelserna tyckte jag de var riktigt bra.
Tänker att jag ska sätta mig och renskriva dem. Kanske jag får ihop till en liten samling som jag kan dela ut till gamla senila tanter och trebenta hundar på ett dammigt och bortglömt torg.
Kanske jag lägger ut någon av berättelserna här.

Ligger efter med tyskan. Måste nog gå hem strax och bli lite tysk.

Bis bald!!!

IMG_0420.JPG