Atjo och en ölrunda.

Sitter här helt slaktad efter ännu en nysattack i mitt liv. Kan tänka mig att snittet nysattacker om året borde ligga på 300 stycken. Andra runkar eller knullar eller äter gröt lika ofta. Men inte jag alltså. Jag drar en nysattack istället. Jag gör även detta av ren ödmjukhet för att mina grannar skall få en sådan där mysig trivselkänsla inombords när jag drar loss en brakattack och deras tavlor dallrar på väggarna. Det bjuder jag på!

Vädret ute bedrövligt så det behöver vi inte yppa några ord om. Det blåser som svinet ute. Genom mitt fönster som står öppet med en springa lät blåsten som ett muller av jetmotorer som galopperade i skyn. Sömndrucken trodde jag det var kriget som drog in. Jävla dålig tajming, tänkte jag, så här dagen innan julafton. Det får bli snaps och julskinka i skyddsrummet. Men här finns väl ens inte något skyddsrum tänkte jag vidare. Skall man trängas fyrtio grannar i cykelrummet eller?
När jag hade vaknat till så förstod jag att det var blåsten som hade lekt krig, så jag klättrade ner från loftet och haltade mig ut till köksbordet satte mig och tittade på de vajande träden. Är jag vaken eller?

Jag tog en liten ölrunda i Johanneberg/Landala efter sjukträningen i Torsdags. Jag och Siss sågs på Old Town. Där gör de minsann skäl för att vara indisk restaurang. Den indiska gladpoppen sprutar mellan varven ut ur högtalaren och man tror att man är statist i någon bollywoodfilm. Jag och siss skildes åt på Landala torg. Jag bestämde mig för att gå in på den indiska restaurangen på torget innan jag lyttade mig hemåt. De är inte så flinka med ölbeställningar där. Efter att ha sagt till två gånger fick jag min öl efter drygt tio minuter. De har sånadäringa långa soffor där som är riktade mot fönstret så att man kan titta på folk och fä som köper gran på torget. När jag väl hade satt mig kom en av Landalas alkisar och satte sig bredvid mig. Han pustade och smackade och stånkade och suckade pustade och harklade sig så man blev alldeles uppstressad. Han klämde in ett ”Ja, fyfan…” efter varje triss i klunk. När han hade druckit upp sin öl i tre gånger fyra klunkar så gick han. Vad skönt tänkte jag. Sen kom han tillbaka med en ny öl. Nytt pustande och stånkande och svärande. Då var det min tur att hälla i mig ölen för jag hade lite svårt att stå ut för stunden.
Jag gick till Vickis för att beställa en pizza. Tog en bärs medan jag väntade på att den skulle bli klar. En väntöl så att säga. Jordens tröttaste stämning där inne. Man blev genuint ledsen och sömnig. Ägaren tittade på mig surt gång på gång. Lite som att jag hade kissat på hans golv. Han verkar av någon anledning hata mig. Kanske har han någon gång läst något dåligt om sitt ställe på min blogg. Nu får han chansen igen. Hade de inte haft så grymt goda pizzor så hade jag aldrig gått dit.
Sen var det iallafall slut på min fantastiska ölrunda i mina fantastiska kvarter och jag var hemma med en pizza som var helt rund.

Ikväll blir det uppesittarkväll, så här dan före doppare-dan. Det blir nog jag och kanske kryckan som sällskap. Låter det ensamt? Det är det inte. Förutom att jag älskar världen…SÅ ÄÄÄÄÄLSKAR JAAAAG MIG SJÄLV! Och om man inte älskar sig själv kan man alltid älska Rickard Sjöberg(s tänder).
Glögg och ett gäng klappar att slå in. Kanske lyssna på polsk punk. Funderar på att skippa de sedvanliga rimmen som ”Här får du en …… så du slipper min knycka, din lytte fan!” Tänker att jag istället skall skriva enbart limerickar på paketen.

Och imörra är det julafton. Tycker jag är trevligt. Sill och klappar. Hej tomtesvin slår i granen. Och att umgås och dricka glögg. Karl-Bertils jul och klappar och julskinka i skägget och tjosan enda in i påska.

Glögg, denna fryntliga dryck!

Satt och tänkte tidigare idag att det hade varit gott med glögg i eftermiddag. Glöggsuget tändes av att syrran och jag igår var hemma hos morsan och käkade middag. Innan middagen drack vi glögg. Den var så god…den var så god…den var så god så att jag lätt hade kunnat strunta i morsans fisksufflé och bara bli en genommysig och glöggig farbror.

Nu så visste att jag hade en halv flaska i hyllan här hemma med syyrans superglögg som gjordes för fem år sen. Den luktade helt okej, men vågar man dricka fem år gammal glögg?

När jag stod där och rotade i sprithyllan som mestadels numera består av slattar så såg jag att det stod en halv flaska starkvinsglögg rakt framför mig. Från förra året. Tycker fan den hade växt till sig i smaken och tappat lite av den där sötman som annars kan få en och göra morgongrimaser.

Det skymmer där ute. Plaskigt regn rasar från himlen och smaskar hårt mot fönsterbläcket. Här sitter jag med min glögg och myser! Jag har till och med tänt ett levande ljus i fönstret vars låga fladdrar nervöst av fläkten från det öppna fönstret.

Kan förvisso tycka att glöggdrickande är en väldigt social företeelse. Men är man själv bäste dräng med en del tomtar på loftet så får man finna sig i en beskärd del av ensamhet. Nu är det glöggen och jag och det känns fan i mig helt rätt.

Vill man sen ta i så man skiter på sig av ensamhetsångest kan man alltid köpa räkor och vitt vin en fredagkväll och äta framför TVn alldeles allena till Doobidoo eller någon annan deprimerande skit. Fast så tragiskt ska vi inte ha det.

Aaaaah, måste värma lite mer glögg…

När jag befann mitt mig i ungdomens glans brukade jag ta med mig glögg när jag skulle på fest. De första glasen med glögg värmdes omsorgsfullt i kastrull på spisen. Sen blev det kö till spisen eller så orkade jag inte hålla på. Eftersom det ändå var brakfyllan jag ville komma åt drack jag glöggen kall. Direkt ur flaskan. Det passade in i den övriga rock`n´roll-imagen där en stor vikt lades i att skita i allt. När glögg inte gick att få tag på, på grund av säsong drack jag kir istället. Ljummen. Direkt ur flaskan.

Men i dagens flagnade glans så värmer jag glöggen i kastrull med pip likt en one piece-tönt. Fast utan one piece. Precis som alla andra! Och säger till mig själv: ”Gudars vad mums filibabba det här var Johan!” Ibland glömmer jag svara mig själv, men jag håller naturligtvis alltid med.

Nu, en liten stund senare så är det alldeles svart ute. Regnet fortsätter att rasa från himlen som en löpande hynda och glöggen värms på spisen.

Annars har jag rätt trevliga minnen av glögg. Speciellt med forna flickvänner. Kanske framför allt det jag tänkte på när jag sa att glögg var en social företeelse.

En kvinna och jag brukade sitta och spela kort i köket och dricka glögg. Någon annan gång rimmade vi till julklapparna. Och drack glögg.

-Värmer du lite mer glögg?

-Jajemen! Hoppsan vad det ryker!

-Men!!! Bränn inte bort all alkohol då din klant!!!!

-Nejsan Svejsan!

En annan kvinna jag var ihop med bryggde sin egen glögg. Den stora spannen med den blivande glöggen stod på köksgolvet i den lilla lyan. Redo för att froda till sig och snubbla på. Ingen dörr  mellan sovrum och kök och det luktade fan rena sköjeriet i hela lägenheten.

Det var den starkaste glögg jag druckit. Första klunken tog alltid som ett spett i halsen.

En gång skulle vi bada badkar. Kokpunkten på vattnet i badkaret var inte långt borta. Hon tog med sig två rejäla koppar till oss av den där dundersoppan innan hon själv hoppade ner i emaljplurret. Jag hade precis under pust och stånk jobbat ner skinkorna i den där lödderbeklädda helvetesvaken och höll på att förvandlas till en överkokt pastaskruv när jag tog en lite för stor klunk av den brakglöggen. Jag kände hur jag blev varm inuti samtidigt som jag var skållad på utsidan. Yrseln kom under ett suckande ”Öööh”. Jag såg stjärnor framför mig. Min flickvän blixtrade inlindad av alla stjärnor som en tärna. Eller stjärngosse. Hjärtat började rusa och sen kände jag hur jag höll på att svimma. Otäckt som satan Jag lutade huvudet mot väggen och väntade på att dö… Detta uteblev dock. När hjärtslagen lugnat ner sig så upplevde jag totalt nirvana. Lugnet sköljde över mig. Lite som samma sorts lugn när kroppen är proppad med morfin. Jävla dundersoppa!

Kommer dock inte ihåg om jag drack upp resten av glöggen eller inte. What a shame!

Dessa ord om glögg…

Nej, en kopp till. Sen ska jag kliva in i städskåpet och ställa mig i givakt och kanske lyssna på Nirvana!