Att fylla 45 år och göra det på riktigt!

IMG_1251Att prova sina presenter.

Fyllde år i helgen. Närmare bestämt i fredags. Kan inte minnas när jag blev så firad sist. Som ett långt två dygns-epos av trevligheter där allt bara handlade om MIG. Uppblandat med sköjerier.
Hade presentöppning hemma i fredags med mor och syrran. Gick och köpte en räkbomb. En räkbomb är en rund smörgåstårta toppad med en jävlans hög med räjor, om någon undrar. Allt man egentligen behöver i sin kyl om man ska isolera av okänd anledning på loftet. Sen blev det skumpa till. Som efterrätt blev det nötkaka och kaffe och likör.

Bland alla fina presenter som utdelades i ära till min 45-årsdag kan nämnas en skäggtrimmer som jag fick av mor. Själv är han ju van att använda kökssaxen när han ska klippa hakburret. Tyckte den tog jävla dåligt.
-Vad är det här för skämtartikel? vrålade jag ut när jag såg mig själv i spegeln med hår som stack ut i otrimmad längd bland det stökigt trimmade.
-Aaah, man ska nog vända på grunkan!
Sen drog jag en linje från undersidan av hakan upp till underläppa. Fan va den tog bra. Och utan kammens inställda längd. Det var det skägget! Good bajos! Det var bara att raka av resten burret också.
Nu går jag runt i något slags långt skäggstubb. När jag tittade mig i spegeln höll jag på att börja gråta.
Människan i spegeln, sköjare eller ej, har ju för fan ingen haka! Långa, groteska tår utrustades han däremot med…Crueeel!
Nu har jag vant mig, men jag tyckte allt att jag skådade en rynkig gymnasieelev där i spegeln…för jag såg väldigt mycket yngre ut.

På Lördagen hade jag fixat till en liten födelsedagsträff och lite galej på Gyllene Prag…
När jag för två veckor sen hörde av mig till tilltänkta, inbjudna offer i en gruppchat uppgav jag först fel helg. Helgen innan jag fyllde år.
Detta ändrades kvickt efter att jag utannonserat alltihopa. ”Ledsen jag uppgav visst fel helg…det är alltså nästa helg.” ”Klant” svarade Ed, helt befogat.
När jag hade fått ordning på det lilla sköjeriet skrev jag att jag fyllde år den Lördagen den 2 juni. Det gick fem minuter sen brummade det till i phönen. Jag blev underättad att det inte existerade någon Lördag med det datumet (det här året). Fick ändra igen… ”Vi ses alltså Lördagen den 3:e Juni, även fast jag fyller år Fredagen den 2 Juni.
Nu började folk undra om jag visste när jag fyllde år. Själv undrade jag om jag verkligen var en jordbo eller om jag var född i en liten kraterdjävvol på månen. Helt utskrattad blev jag…
Fölk dök upp på rätt kväll iallafall. Tack vare min otroliga förmåga att arrangera. Skall nog söka något adminstrativt tjänst tror jag. Där man verkligen får visa framfötterna. Sen ska jag skicka ut människor till öde öar. Till helt fel städer på helt fel datum gällande viktiga möten som företaget står och faller med. Och sen resignera i en kartong långt härifrån… (Här någonstans kanske regissören/Esset/Johnny känner igen sig i det hela? Den där goe tiden när managern (undertecknad) som fixade hyfsat bra spelningar och sen uppgav helt fel datum till bandet för de fixade spelningarna) Äh, dag som dag för bövelen…

Nåväl, en fantastiskt kväll blev det! Öl och ost flödade. Mycket skratt och sköjeri. Ingen uppträdde suicidalt eller bröt ihop. Att ha sköj är sköj.
Hur som helst: Tack allihop för att ni dök upp och gjorde min kväll fantastico!

Så, nu är man 45 bast.
Det jobbiga med ålder är att det finns inget att göra åt den. Det fina med ålder är det finns inget att göra åt den.
Detta säger en man som lider av hyfsad ålderspanik.
”Håren kröker sig och allt ska ut.”, som Hästpojken sjunger så fint…
Jag har ju å andra sidan inget att oroa mig över nu när jag ser ut som en smårynkig, gubb-magig gymnasieelev som kom för sent till första uppropet och för tillfället bär en önskan till skägg på en haka som inte existerar…
Dessutom finns det ju maggördlar…och 45 är ju faktiskt bara halvvägs till 90!

Tack och adjö!

Långt inlägg om ingenting och någonting och lite till och massa annan skit. Som en fartygs-logg. Men jag är ju sjösjuk, så allt hamnade på min blogg.

Men herregud sicket lågvatten herrn befinner sig i idag.
Eller som min vän regissören har uttryckt: ”Här står man ankeldjupt i arselklafs. Det är inte så roligt precis.”

Var på Ikea med familjen i Lördags. Redan tio meter in på möbelavdelning låg en unge på mage, på golvet och gallskrek. Det satte standarden på något vis.
Vi käkade Ikeas semla. Massa grädde och obefintligt med mandelmassa. Det är ju mandelmassa som är gött! Fattar du inte det Herr Kramprad?!
I kön till kaffet höll jag på att bli nermejad av en ilsken morsa. Jag skulle precis sträcka fram min kopp till kranen när hon kom bakifrån och trängde in sig från sidan som ett lokomotiv. På samma sätt som man välter en ko i en hage. Jag var kossan (även om det i det här fallet är en klar bedömningsfråga). Hon hann före till kranen precis när jag skulle sätta min mugg där. Arg och flåsande.
-Jaha? frågade jag.
-Jaaa! Det är faktiskt kö här!!!
Jag tittade bakom mig och förväntade mig en lång ringlande kö med mördarblick som ångade av ilska och ville skära upp mig till bacon. Inte en människa. Inte en enda kö. Sicken jävla rabiat hittpå-människa.
Köpte en del grunkor som jag behövde. Dörrmatta, durkslag, dlakan och dumstrut. Dörrmattan har jag spikat upp på väggen. Durkslaget har jag som geni-mössa på loftet. Dlakanet virar jag in hela mig i och kryper in i garderoben när jag tappar tron på tillvaron. Vilket händer oftare än sällan. Dumstruten har jag inte använt än, men tänker att den kan vara bra att ha och kräkas i om man känner sig lite rälig när man kommer hem från krogen.

Hemkommen och lite senare åkte jag ner och träffade Ed med väninna på Gyllen Prag. Sket i att äta för de hade redan ätit klart när jag kom. Sen är ju rätterna på Gyllene Prag så jävla stora så man måste beställa en sjukhussäng efteråt. Jag tog några bärs istället.
”Vi ska ju ändå inte dricka så många öl ikväll, eftersom vi ska ut i morgon.”, sa Ed. Det är nämligen jazzkvällar på Söndagar på Hakelverket. Det hade vi bestämt att vi skulle gå på. Otroligt moget och vuxet uttalande av gode Ed.
Lite senare på Andra lång bjöd vi varann på öl. Fram och tillbaka. Krog efter krog. Om och om igen, som om det inte fanns någon morgondag.

Dagen efter, alltså igår, var väl inte överdrivet humoristisk, fantastisk och pangig. Men den fanns där som ett knytnäves slag. Inte ett fläskigt knytnäveslag av värsta sort, men ett knytnäveslag som sa: Du lever Johan, men det här får du klara dig genom på egen hand…
-Öööh, stånkade jag till svar.
Jag tog en promenad med min vän Erik. Gamle Flytt-Erik. Nu även min kineseria-vän som jag aldrig träffar på en kineseria. Gudskelov.
Vi promenerade med hunden Lucas som jag brukar passa ibland. Genom en snöbeklädd och enorm Västra kyrkogård. Sen genom hela Majorna och tillbaka genom Majorna igen. En jävla promenad som tog nästan två timmar. Jag drog även in Erik på okända villovägar så vi kunde låtsas att vi befann oss i en okänd stad.
Som tur var så var Erik också lite bakis så vi kämpade oss igenom knytnäveslagen som efter ett tag förvandlades till lite halvblöta halvslappa lavetter. Promenera i halvbedrövligt tillstånd är nästan det bästa man kan göra. Det liksom renar en på något vis.
Bakfylleknulla dock. Det är något annat. Det är som en Treo och en Samarin samtidigt. Som genom ett trollslag är man friskare än någon som fått nya lungor. Men jag är en människa som nöjer mig med det lilla. Det ska ni veta!

Den här dagen kunde börjat bättre…
Halv tio på knäckt morgonkvist plingade på dörren. Jag trodde det var Angloianska Saxistiga-krigare med Ivanhora som ville bryta sig in och sno min enda stekspade.
Jag tänkte om och insåg att jag hade glömt att de skulle komma och besikta ombyggnationen. Yrvaken låste jag upp dörren. Där stod en skara på fem personer och unisont önskade mig God morgon.
I yrvaket tillstånd kan jag nästan säga vad som helst. Oftast det som man inte borde säga, och ändå tro att jag är trevlig och speciellt utvald. Kan påminna väldigt mycket om en oönskad fylla.
-God morgon, sa de.
-Det har jag aldrig varit med om, svarade jag. Ska ni komma in eller?
Fem människor som plöjer runt i lägenheten som om man har ställt till med en loppis är ingen önskad situation. Att bjuda in världen innan man ens vet om man existerar eller om man vaknat från de döda…brrrr
Jag ljög och sa att jag har jobbat hela helgen när de fick syn smutsig disk, pizzakartong och läskburkar. Det skulle jag inte ha gjort…
-Vad jobbar du med? frågade han på rekyl.
-Va, vadå jobbar med? Jag är ju ledig idag!
Jag följde med på distanserat avstånd när de promenerade omkring, så att de inte skulle sno med sig mina dyra konst på väggarna i bara farten.
Han som förde antecningar och ställde obehagliga frågor på min brutna kvist gick ut på balkongen.
-Oj vad det ligger massa långa spikar här ute!
Han stack in näven genom balkongdörren och ropade till mig:
-Är det dina spikar?
-Nej,jag är inte lagd åt det hållet.
Han klev in igen. Sen berättade han för den övriga skocken att det hade rasat bitar från väggen under fönsterbläcket. De hummade till svar, inte vidare överraskade. ”Fuskbygge”, tänkte jag för mig själv. Den här gången lyckades jag dock hålla tyst, vilket var lite synd, eftersom det här var den enda gången jag borde sagt något.
De klev ut genom dörren. Tror aldrig jag har ropat ut ett sådant muntert och entusiastiskt ”Hejdå!” vid något tillfälle innan.

Ja, nu har jag bjudit på mina senaste och fantastiska dagar. På något vis har de bara löpt på. På ett sätt. På ett annat sätt inte… Friktion eller fiction.
Men glöm aldrig: Life is a box of karamellos! Det är bara det att jag är lite rädd om mina tänder.
Och förresten, apropå tänder, vad är det för ena jävla grunkor egentligen?

Bläng-ögda vakter och andra sköjare.

Så var julhelgen över. Haft så trevligt och sköj så jag har glömt att skriva här. Två, tre ögonblinkningar och helgen var över. Ofattbart hur fort tiden går. När jag var liten gick tiden långsamt när jag hade tråkigt. Nu går tiden fort, hela tiden, oavsett.

Snön är här. Äntligen. Det blir ljusare så. Kylan är här. Det blir kallare så. Nio minus i morse. Frost i skägget. Mustaschen tinade av min andning. Det droppade ner på cigaretten jag försökte röka.
Inne i lägenheten är det kallt som i ett kylskåp. Elementen står på fullt blås. Det verkar inte hjälpa.

Gick ut och skojade med min syster på annandagen. Som avslutning på natten gick vi till det ganska nyöppnade Trappan i Folkets hus på Järntorget. Det gamla stället Trappan låg upp för en trappa. Det nya Trappan ligger nedanför den trappa som man gick upp för, för att komma till gamla Trappan, jaaaa… Konstigt att kalla ett ställe för Trappan när man inte går upp för en trappa.
Nåväl. Det blev en kort visit. Syrran råkade spilla ut min öl. Detta uppmärksammades av en sur och blängande vakt och syrran åkte ut. Jag gick ut och rökte och fick inte komma in igen. Samma bläng-ögda vakt. Då hade jag plötsligt druckit för mycket, trots att jag inte hunnit ta en klunk av min utspillda öl. Med mitt lagom utspädda förakt mot vakter blev jag lite smått förgrymmad.
Efter en stund sa han att han inte hade lust att diskutera mer med mig. Han gick in och stängde dörren. Jag slet väl upp dörren igen…sa till honom att gå hem och läsa Äcklet av Sartre. För säkerhets skull informerade jag honom att Äcklet är en bok och Sartre en författare. Jag utgick nämligen från att vakten var tom i hodet. Det såg ut så när man tittade in i hans tomma, blängande ögon.

Hade Putte på besök i Lördags. Tog tag i en försenad julstädning. Dammade och putsade lägenheten som en tok. Dammsög varenda liten vrå.
Vi gick och käkade panerad ost. Blev helt över-ostiga. Det satt ett par bredvid vårt bord. Det dammade av tråkeri när man lyssnade på deras samtal.
Först berättade han för henne:
-Om jag är sjuk en halv dag, så har jag en ändå en karensdag.
Han fortsatte med att redogöra alla regler som gällde när han tog semester.
Jag gick ut och rökte. När jag kom tillbaka var han fortfarande igång.
-När jag går och handlar på Willys betalar jag med kontanter. Om jag inte har kontanter betalar jag med kort.
Hans hälft satt och glodde på sitt halvt uppdruckna vinglas.
Vi gick till Hops. Gamla Galliano. Drack bärs som hade svårt att tränga genom osttäcket.
Det stod en man och pissade på gatan nedanför vårat fönster. Efteråt ställde han sig och blängde på oss genom fönstret. Han såg arg ut och gjorde konstiga tecken innan han gick vidare.
Sen gick vi till Dansken. Fick i oss några bärs till. Blev kvar till stängningsdags.
Vid bordet bredvid satt en väldigt ung och entusiastisk grabb och pratade hål i huvet på sitt sällskap. Han pratade väldigt högt och energiskt. Så fort någon lämnade bordet naglade han sig fast i nästa offer. Han blev allt fullare och mer högljudd. När han skulle resa sig från bordet verkade han snubbla till. I nästa sekund låg han med armar och haka på vårt bord. Naturligtvis lyckades den lille jäveln slå ut min nyköpta öl. Och naturligtvis över mig. Byxor och jacka dyngblöta. Han bad om ursäkt ungefär trettiofem gånger. Jag bad honom bara att avlägsna sig. Kvickt. Efter en stund kom han tillbaka med fyrtio spänn. Jag frågade honom om det var ett bidrag till kemtvätten.

Burger king, taxi hem, sova.

Söndag morgon:
-Det här var ju inte så roligt, säger Putte.
-Nej, svarar jag. Det var roligare igår…

En riktig sköjarhelg.

20140727-181841-65921419.jpg
Att sköja lite på Oceanen.

Sitter på Holy Moly och inväntar exploderande åskväder och hagel from hell. Inväntar även Putte då han är iväg på egna ärenden.
Har varit ett fantastiskt sköjande denna helg. På alla möjliga vis. Krog, rep med bandet, luncher och middagar på restaurang, taxiresor, öl i gryningen på balkongen.
Det blir alltid så här vare sig man skulle vilja eller ej (och jag är ju inte den som säger nej, eller inte vill ha lite sköj) när en vän kommer på besök.

Igår, efter ett ofattbart svettigt rep tog vi våra svultna gubbkulor till Gyllene Prag och den panerade ostjävveln. Herregud vilken bömb! Det enda riktigt vettiga att göra efteråt var att ta en promenad ”to unleash the fuckin fury”.
Vi råkade promenera till Oceanen på Stigbergstorget. Tillslut besegrades osten med några kalla.
En kompis till Putte och mig lirade på en svartklubb i Majorna. Undertecknad sköjare har inte varit på en svartklubb på kanske tio år. Svetten började pressa sig ut ur alla porer bara av tanken att besöka ett skumraskhak i min mogna ålder.
Prins Viktor hette stället och visade sig vara hur coolt som helst. Tryggt och lugnt ställe. Nö need tö wörry yö knö!
Efteråt gick vi vidare till en annan svartklubb som ligger alldeles bredvid. King George heter den och har säkert funnits i tio år. Har dock aldrig varit där. Lite labilare stämning. Fölk som rumlade runt. En gammal dude som somnat av i en stol. Några snubbar som stod och maxgasade en mc inne på gården. Vi åkte hem istället, och satte oss på balkongen och drack bärs som vi köpt med från svartklubben i morgonljuset.

Idag har vi käkat fish & chips på Jerntorgets brygghus till lunch och nu, som sagt sitter jag här på Höly Möly och inväntar Putte. Åskvädret med 1:a klassvarning verkar ha gäckat oss alla.
Allt flyter på i sitt lilla sköjiga tempo…

Beskådan av ett karikatyrartat fylleslag.

Idag har det inte uträttats mycket. En promenad till pizzerian och en senare en promenad till mataffären.
Det är ju inte klokt vad slut man blir av att ha roulit.
Igår blev det panerad ost på Gyllene Prag med Putte.
Senare på kvällen gick vi på någon slags bluesfestival på Göta Hofs festvåning. Min polare Erik lirade ett gäng Lennontolkningar. Fantastiskt bra. Medelåldern på publiken var runt femtio till sextio år. Maken till sjöslag har jag nog nästan aldrig sett. Det var som en karikatyr på en dunderfylla. Enorm Ålandsbåtfärjafeeling.
En kvinna som hade klätt sig som en tjugoåring i en kortkort klänning dansade runt på dansgolvet och hånglade och kladdade på alla. Plötsligt gick hon i däck bakom ett bord. Efter en minut såg man först en hand greppa runt bordskivan. Sen dök den andra handen upp. Sen stack huvudet upp. I råslowmotion och med enorma ansträngningar lyckades hon pressa sig mot bordskivan så hon kom på benen igen. En annan man dansade med sin kvinna. Runt och runt medan kvinnan sov på hans bröst och rörde benen i sömnen. När de till slut satte sig deckade hon med huvudet på bordet. En annan jätteful snubbe rasade in i Putte bakifrån. Istället för att be om ursäkt sa han att det just inte var någon mening att be om ursäkt för det ändå skulle hända snart igen. En snubbe vinglade omkring med en tjugocentimeters stor rödvinsfläck mitt på magen.
Fylleskådespelet tog aldrig slut och klockan var kanske bara runt elva.
Efteråt blev det några bärs på Smaka. Allt under aningen mer städade former än i fredags.
Nu är det slut på sköjeri på ett tag.
Skall lägga mig och titta på dokumentären om Monica Zetterlund.