Taxigubben.

20131205-125218.jpg
Det blåser helt ilsket ute. Jag sitter och dricker kaffe och har tända ljus på köksbordet. Precis som en liten mysfarbror.
Jag kommer osökt att tänka på farsan.
Han hade alltid värmeljus tända överallt i vardagsrummet.
När han var taxichaufför beskrev han sig själv som att han hade en kanelbullekropp. Vissa bensinstationer var belarmade med taxichaufförer och han sa att alla åt kanelbullar. Farsan var väldigt liten till växten. Iallafall när han var taxichaufför. Han hävdade själv att han blev kortare och kortare för varje år som gick. Det tycktes stämma när man såg honom komma rullande på stan i taxin. Om man såg honom utifrån och tittade in genom förardörren på taxi räckte drygt halva huvudet ovanför dörrkarmen. Framifrån sett stack huvudet fram i hålet av ratten. På sidorna ovanför öronen stack två tokiga, vita, professorliknande hårbollar fram. När jag åkte med honom och såg hans taxileg började jag flabba. Det var liksom bara huvudet som var med på bilden. Han beskrev huvudet på bilden som en dörrknopp.
Farsan hade ett gäng fasta kunder som brukade åka med honom. Gamla tanter, som var tjugo år äldre än han själv. De var förtjusta i honom. Han berättade historier och anekdoter för dem, eftersom han då läste Göteborgshistoria vid sextio års ålder på universitet. Han sa att han var universitets äldsta student. Det var inga problem enligt farsan. Förutom den gången när de skulle ha grupparbete och han hamnade i någon grupp med 20-åringar. Det skar sig lite grann. Han tyckte de tjattrade något alldeles förbannat.
En av de gamla tanterna som han körde till Sahlgrenska eller Östra ibland bjöd ut honom på date. Han tackade vänligt men bestämt nej.
En annan gammal tant som han körde en gång var fruktansvärt gnällig och otrevlig. När han höjde värmen i bilen var det för varmt. När han sänkte värmen var det för kallt. Det var fel på allt och lite till. Till slut tappade farsan tålamodet och utbrast:
”Nu håller du käft kärring annars sparkar jag ut dig ur taxin!”
Kanske inte ett uppträdande helt efter regelboken, men nån jävla måtta får det väl vara?!
En utav farsans taxikollegor som hette Janne hade ett sommarställe på Tjörn. Janne och farsan och några andra taxikollegor bestämde sig för att ha middag och fest där ute. De käkade och hade trevligt. Det urartade dock ganska fort. Någon snubbe drack för mycket sprit och Janne klämde i sig 7,2:a efter 7,2:a. När de hade gått och lagt sig vaknade farsan av en duns. Det var Janne som hade trillat ur sängen. Han satt i skräddarställning på golvet och bölade efter sin mamma. Vuxna män… Någonstans där fick farsan nog. Han tog kudden och täcket och gick ut och lade sig och sov i bilen. På förmiddagen var stämningen lite tryckt. Farsan kom in och hittade Janne på alla fyra bakom soffan. Han torkade golvet. Tydligen hade Janne misskalkulerat lite när han skulle gå på dass och ställt sig och pissat bakom soffan istället.
Jag och syrran skrattade när vi fick höra storyn. Farsan skrattade inte. Morsan skakade bara på huvudet och sa:
”Herregud, vuxna karlar…”
Efter det att farsans ben blev allt sämre på grund av en tidigare misslyckad operation var han tvungen att sluta köra taxi. Farsan älskade att jobba och älskade att köra taxi. Det var då misären började. Sittandes ensam i sin lägenhet dag ut och dag in började han dricka allt hårdare. Ändock hela tiden med den aldrig slocknande gnistan för livet.
Början på slutet, men det är en annan historia.

Hos frisören Sören.

Ska ansa skägget snart. Tänkte nämligen gå och klippa mig sen. Komma ut från frisören med kort hår och en stor hårboll i fejset vill jag helst inte göra. Det ser ut som man har vänt på steken.
Alltid lika läskigt det där, att gå till frisören alltså. Mest för att man pratar för döva öron. ”Jag vill ha det så här”, säger jag. Han eller hon nickar och så klipper de så där istället. De känner sig ofattbart nöjda med resultatet, medan det är jag som får gå runt och se ut som en kofösare. Klippte mig hos en sån där 100 kronors-snubbe en gång vid Redbergsplatsen. Frisyren blev väl okej, fast ganska långt ifrån mina egna instruktioner som jag gett frisören Sören. Han frågade om han skulle ansa mitt skägg också. Jag tyckte det kunde vara en bra idé för ynka tjugo spänn extra. Något som han knappast kunde misslyckas med. Samma längd på skägget som på håret sa jag, håret som nu var kanske två centimeter långt. Han tog fram sin gyllene machine och brände på. Allt gick i en rasande fart. Han lämnade två millimeter stubb i fejset. Han var jättenöjd, jag höll på att börja gråta. Jag ringde upp min dåvarande tjej. Hon var jättenyfiken och ville se mig. Vi träffades på hennes trapp. Hon synade mig länge och väl med ett sorgset ansiktsuttryck. Snurrade mig fram och tillbaka. Sen sade hon med tom blick ”Var är min man någonstans?” och började gråta.
Syrran var och klippte sig för några veckor sen. Hon skulle bara toppa håret. Kvinnan tog fram saxen. När syrran gick ut därifrån undrade hon vad som hade hänt. Jo, kärringhelvetet hade klippt av 25 centimeters längd på håret med orden: ”Du blir mycket snyggare så!” Det blev dock väldigt snyggt, men det är inte själva poängen.
Kanske väntar med att gå och klippa mig tills imorgon istället.