Harrys versus kineseria. 0-1

Jag sitter på ett Harrys vid Harry Jörnes plats.
Harrys är alltså en sportbar som finns lite överallt. Men sporten på Tv-skärmarna existerar inte…och det var ju bra.
Harry Jörne har jag ingen aning om vem det var. Säkert någon dryg typ i väst i brokad som åt oxtunga och drack dyra viner och levde i klafseri och snarkade som en svullen bebis om nätterna.

Det satt ett gäng gubbs här några bord bort för en stund sen men de har gått nu. Herregud vad de rann rapakalja ur deras käftar.
De drog anekdoter om sina forna dagar innan de blev gubbar.
Om arbetskamraten som ständigt dök upp full på jobbet och skällde ut den övriga personalen och sen somnade på en stol.
Om en annan kompis som kallades för Yxa.
De skulle hämta Yxa med bil vid en landsväg för han bodde på landet. Då hade Yxa varit på vresigt humör hela bilresan för han hade minsann fått gå upp en kvart tidigare i ottan än de andra och Yxa kunde vara en vresig jävel. Det skulle man fan veta.
Sen började de prata om Trump och sen om invandrare som inte hade här att göra och som skulle kastas ut. Man fick dock aldrig reda på vilka som inte hade här att göra och på vilka premisser de skulle kastas ut på. Sen var det muslimer och flyktingar och tiggare i ett hejvilt hörsägen. Hade inte ölen kostat 62 spänn så hade jag gärna balsamerat bärsen över deras små gråhåriga hoden så att de hade luktat gammalt ölfyllo om hjässan när de kom hem till sina uttråkade fruar.

Var tvungen att gå kände jag…längtade till en liten kineseria.
Blev så otroligt sugen på våldsamt friterade räkor.
Så nu sitter jag på den kungliga kineserian på Södra vägen. Dricker en bärs medan jag väntar på den kinesiska flotyrpåsen som skall med hem.
På denna ljuvliga sylta är det minsann stil och flärd! Här är det ingen som pratar massa smörja i onödan. Här trycks det in fritering med räka i truten på bredden och höjden. Inte massa snack och tjafs. Här låter man räjorna tysta mun!

Har man inget bra att säga, kan man lika väl vara tyst, som farsan brukade säga.
Så, nu ska även jag knipa käft och gå hem med min pöse friterade bomber.

Skall nog äta framför Tvn. Ensam. Tror en romantisk komedi kommer passa bra till denna fabulösa annrättning.
Friteringen som knastrar mellan tänderna. Den sötsura såsen som trögt rinner ner i svaljet när halsen snörper sig för att hindra gråten när de får varann i filmen,

Men jag!..får minsann friterad räka.

Ah, det är vackert! Vad jag älskar världen!