De där som älskar sin röst.

Min granne har fest. Det bara väller in folk genom ytterporten. Och när de inte väller in och fastnar vid porten springer hon ut på balkongen och gapar att hon ska öppna för dem. Sen tidig eftermiddag har hon klampat i golvet som ett 700 kilo tungt vildsvin. Sicken brötande och bökande grott-hagga. Hon är nog lätt den högljuddaste granne jag eller någon annan granne har haft. Även om hon har 100 kompisar i sin lägenhet så hör man hennes reptilskratt skära genom hela massan. Hon måste älska sin röst. Vissa gör ju det. Men älskar de sin nästa eller sin moster i Skövde? Nej, det tror jag faktiskt inte. Att tycka om sig själv är inte samma sak som att älska sig själv. Det ska ni veta små barn!

Själv sitter jag och läser om spillvatten, avlopp och sanitet. Oj, oj, oj. Snacka om häftig lördag. Kryddar till hej baberibbat med en fä-öl också. Funderar mellan varven hur många lass junk som hamnar i holken i denna renlevnads-stadsdel dagligen.

Min dröm om att jag skulle få ligga med minst varannan hyresgäst som husvärd gick för övrigt i krasch. Fick höra om en lättfotad kvinna som hade snärjt en lättfotad husvärd. När han till slut inte pallade att stå emot hennes gäckande passion, så hade han klivit ner i hennes halm. En tid gick och sen hade kvinnan hört av sig. Hon hade spelat in hela knoll & tott-kalaset och frågade honom INTE om han ville ha en kopia som han kunde titta på tillsammans med hans fru. Nej, hon pressade honom på 10 000 pistoler. Om han inte pröjsade så skulle hon höra av sig till både den ena och den andre. Naturligtvis ville han behålla sitt jobb, så han betalade…
Låt detta bli en läxa och håll den slabbiga ormen innanför böxalinningen för djävulen!

Helt ärligt kan jag säga att jag trivs nåt enormt bra på min praktik. Har nog aldrig haft det så bra på en arbetsplats innan. Skolan är tyvärr sådär. Mellan varven totalt ostrukturerad och pårökt så att man vissa stunder tappar tron på hela skiten. Men det är bara att kämpa vidare och hålla skinkorna tätt ihop och le som torkat revbensspjäll. Dessutom har vi en lärare just nu som tycker han är den mest skojiga prick som har vandrat runt i tubsockor. Han drar skämt ideligen. Ofta på ett rätt drygt sätt. Ingen skrattar. Vilket bara verkar elda på honom ännu mer. Ställer man en fråga svarar han med en motfråga. Han kör på jargong. Tycker att han är tuff. Machofrän. Ibland urartar lektionerna helt. Vid ett tillfälle berättade att han älskade att höra sin röst, sen kom han in på politik. Då pratade vi om sanitet. I nästa stund berättade han att han råhöger och röstade blått. Där satt vi elever och undrade och hummade och kliade oss på snokar och snibbar och undrade: Vad ska vi göra med denna information? Och en sån blir lärare. Snacka om var man på fel plats…

Men herre gudars, vad hon skrålar där uppe. Alltså hon skriker rätt ut i samtidigt som det brakar i golvet så man undrar om man skulle köpt Gevalia istället för Zoegas. Ska man som blivande värd behöva gå upp dit och möblera om och visa var skåpet ska stå?

Två timmar kvar.

Nu är det bara två timmar kvar. Ändå räknar jag ner.
Nu får de fan släppa ut mig härifrån.
Let my people go, så att säga!

När jag kommer ner till krogen får det baske mig bli en bärs och en gammeldansk så man blir som folk. Det har jag verkligen gjort mig förtjänt av efter 55 timmars svineri.

Pang bara! Så bara!

Hej baberibba och en liten tå mitt upp i rimpen!

Semester.

Har precis insett att jag kommer vara ledig tre veckor i sträck runt jul och nyår. Känns smått fantastiskt (eftersom jag nästan aldrig är ledig annars. Eller hur? Jo men visst). En del av tiden kommer spenderas i soffan och en del tid till att dricka kaffe vid köksbordet. En och en annan hej baberibba kväll kommer bara ske helt oplanerat. Och sen ett par baksmällor och promenader. Ett gäng jack offs in thö dark och sen den tryckande ensamheten som kommer dyka upp direkt efteråt, uppblandad med tomheten. Ser fram emot alltihopa. Ni kan med all rätt känna avund gentemot mitt fantastiska liv!
Annars, i nuläget är det fortfarande väldigt mycket jox med datorn. Håller på att sortera och radera de räddade filerna efter ominstallationen. 65000 filer. Hatar datorer. Mycket tryggare att läsa en bok. Har därmed inte tid att sitta här och sköja te att mer. Back to work, yo ryvens mongo!
Kanske skriver här lite senare, om andan faller på. Eller inte, om inte andan faller inte på.
Tjoho!!!

Som det gick ock per-blåbär. Yeäh!

Tog en bärs i solen. Sen kom den där gamla vännen förbi som jag brukade hinka bärs med förr i tiden.
Genast förändrades mina planer. Genom ofantligt dålig karaktär. Och för att jag är jag. Skulle ju egentligen redigera en låttext till det bättre under den där första ölen. Så blev det ju inte för RÖVA Johan. Lade ner blocket och börja hinka bärs istället. Skyller på att våren är här. Och min braiga karaktär. Skyller även på dålig marknadsekonomi och att allt för mången människor har röda byxor på sig. Skyller så klart även på att sola visade sig i den här svinväderstaden och att det helt plötsligt var gött med en öl.
Framförallt skyller jag på Per Blåbär. Allt är hans rätt och fel. Faaaan ta dig!
Fiskmåsar är diålit.
Jag tror jag är fuller, måste gå hem bete mäj.
Hääääääääääj babberäba!

och så halsugger han mig igen.
Löve yö män!