Från höger till vänster.

Sitter och dricker en bärs på Hops efter en intagen lunch på Da Vinci.

Det cyklade förbi en snubbe här för ett tag tag sen…och för ett annat tag sen så skrev jag om frisyrer och varför det alltid kammas från vänster till höger. Alltså ens eget vänster till höger och inte någon annans vänster till höger om man står mittemot. Då blir det ju tvärtom. Jaja, det fattar ni väl om ni inte är helt uppsvällda i hodet för fan!

Hur som haver i taskspelarnas genomrötna paradis…den här snubbilubben va, och det har ni väl redan fattat edra asfaltslickare, hade alltså kammat från höger till vänster. Ja, believe or not. Alltså sitt egna höger till vänster.

Tro mig, jag har verkligen hållit min stora ögonlock med krulliga ögonfransar öppna i denna fråga. Jag har inte sett ett enda ”från-höger-till-vänster-case”.
Här kommer han cyklande. Från ingenstans. Med två ben, två armar och hodet mitt mellan axlarna. Verkar till synes helt normal. Tackade till en bil som stannade gjorde han också. Men barret från höger till vänster. Brrr. Och jag lovar stt han får göra vad han vill med sitt rufs. Det är inte det…
Först blev jag exalterad. Sen blev jag lite chockad. Sen var jag tvungen att beställa en öl till. Jag kände hur den blöta tomhetsfilten gled ner över mitt hode. Sen kände jag tomheten…

Vad har han i tomtesäcken som vi andra saknar? Har han kommit på svaret på bluffen medan vi famlar runt i mörkret och letar?
Kokar han pasta i ugnen? Är han kusin med vitamin? Skrattar han medan vi andra gråter? Stjäl han Ahlgrens bilar ur bilars handfack? Heter han förnamn i efternamn? Beställer han varmrätt efter efterrätt?
Tror han att han är bättre än oss andra? Gå runt och göra vad man viller mitt på blanka dagen. Vad skiljer djur från människor? Hur gör djur?

När jag var liten hade jag en Pixi-bok som hette ”Just det-fast tvärtom. Den lästes om och om igen.
Och här kommer han med sitt från höger till vänster i rufset.

Kanske jag vill ha lugn och ro. Harmoni och sinnesro. Inget sånt där jävla spex!

Kanske jag har resignerat?

img_2104.jpgFrån vänster till höger. För mig alltså. Inte för er.

En annan sorts helg, fast ändå samma helg. Fast ändå en annan helg som en annan sorts sammahelg.


Den här helgen blev inte riktigt som det var tänkt från början… Kanske för att jag inte hade tänkt något från början.
Hade tänkt gå ut och vara trevlig och social i Fredags. Dricka öl och le och nicka och kanske flika in med ett och annat runt ord, vad vet jag.
Ganska gött att vara hemma en stund tänkte jag när klockan slog fem. Men regnskur efter regnskur kom å jag gick och köpte ett sexpack. Sen började jag lyssna på Eddie Meduza. Upp med fönstret och spela ”Bonnatwist” på högsta volym. Fantastiskt glad beta som man blir enormt uppåt av…och ölen bara sipprade ner för strupen av sig själv.
Fortsatte med ”inte Börje”, ”De ska va gött o supa pöjkar” och ”Herr Karlsson är ett svin”. När ”Sug mig mina drängar” och ”Jag är bög” kom fick jag dra igen fönstret lite kände jag så inte hela Hem och skola skulle stå samlade i en ring nedanför med plakat nedanför mitt fönster.
När klockan slagit nio funderade jag på att gå ut en sväng. En ny helvetesskur så jag gick och köpte ett sexpack till. Samma snubbe bakom disken i jourbutiken. Jag log ett av mina trevligaste léenden och sa att mina polare hemma är törstiga
”Det är inte klokt, vad de dricker”, sa jag.
Det var alltså jag, Eddie och Börje på fest…
Jag började skicka låtar till Ed och May. Till slut hade vi ett litet Meduza-forum där låtarna skickades körs och tvärs.
Fantastisk kväll, men när klockan var två så var jag så Meduzefierad så jag var tvungen att gå och lägga mig. Dansade välan bonnatwist i sömnen och vaknade som en wokad grönsak någon gång på förmiddagen.

Solen lös därute och det var Lördag. På gården solbadades det och jag grillade mitt hode på balkongen en stund. Funderade senare på om man skulle gå ut och ta sig en eftermiddagssupé någonstans och kanske en bärs. Som en själv e bäste dräng på någon trevlig uteservering. Det var bara det att det var å förbaskat trevligt att ligga raklång lite grann också och bara finnas till.
Efter många om och men (mest men) så tog jag mig ut genom dörren vid fyratiden.
Gick hem till syrran med pizzor, för hon var också hungrig som ett litet troll. Sen blev vi kvar på hennes balkong och snackade om typerrrr och tjyvsamhället vi lever i. Efter några timmar knatade vi ner till morsan och satte oss på hennes balkong. Jag drack upp morsans enorma lager folköl som bestod av två öl och syrran åt glass. Vi blev kvar där några timmar och snackade om idioterrr och tjyvsamhället vi bor i.

Och nu… Fem arbetspass kvar. Fördelade på sammanlagt 55 tjöckhodade ångest timmar. Att räkna ner till semestern.
Jag orkar inte tänka på det. Fast ändå orkar jag. För det är det ända jag orkar tänka på. Att räkna ner till semestern. Kanske jag kommer hamna på ett fik i Mölndal eller en krog i Budapest. Ett paradis där jag kommer vankel-ankel-vandra runt i en helvetes-skrud med tjöcka rynkade ögonbrrrryn!

Äh, en säger haj baberibba unt föck!

Klockan är tjomme!

Nu har jag skrivit tre inlägg och raderat dem alla.

Det blir inte roligare än så här, som farsan brukade säga.
Solen är rund och gul och om nio månader är det jul.

Jag var lös i magen tidigare ikväll, så råkade jag slå på TVn (ni vet den som jag betalar licens för numera) och nu är jag förstoppad.

Fick förresten en räkning i veckan från Radiotjänst i Kiruna.
600 bagis. Pang, så bara! Som ska vara betalda i månadsskiftet. Pang, så bara.
Tror de att jag gjord av pengar eller hatar pengar?
Jag älskar ju de lilla pappersmongoljderna!

Jag ringde upp Kiruna radiotjänst och hotade dem med att jag tänker sälja TVn för det är ändå bara skit som visas. Sen kan de där jävlosen alltid börja sälja radio-apparutter istället.
Responsen jag fick var kall och van. Kall, uppgiven och oändlig.
-Hör av dig när du fått den såld, så du inte betalar Tv-licens i onödan, sa kvinnan.
Jag sa att jag ville betala månadsvis istället för en gång i kvartalet. 600 pajsare är ju ändå en pajsarnota på krogen.
Det gick bra, sa kvinnan i Kiruna, helt livlös.
Min upprördhet kändes så löjlig så jag tackade för mig och grävde ut en återvinningsstation i min garderob.
-God bajos, kan man säga att jag sa…och låt
Mästarnas mästare lägga en liten spermaklick på varandras ögonlock!

Kinke, lane, koff.
Koffe, lane, binke, bane. Ole, dole, doff!
Det är bara fantastiskt!

Månen är hel ibland. Men mest är den klöven.
Öj, maj göd vare klia i röven!
Egentligen är jag mest av godo
men jag har så fruktansvärt litet hodo!

The storm.

(null)
För helvete asså! Ska man våga sig ut i den här arga vinden? Helga eller Helge eller Börje eller vad fan nu stormen är döpt till. Den verkar ju argare än en tokig tinnersniffare.

Verkar som de där Theralenostabletterna nte är något bra för mig. På morgonen när jag vaknar är liksom huden i ansiktet avdomnad. Man kan köra in en vass nagel i näsvingen utan att det knappt känns.
När de sen lämnar kroppen kommer oroskänslor och man blir nervös. Detta sker naturligtvis lämpligast på bussen.
Sen blir jag nerstämd och tom. Det trycker i vänstra sidan av bakhuvudet.
Vissa människor är mer mottagliga för biverkningar. Jag verkar vara en av dem.
Så i natt har jag inte tagit någon.
Nu är jag mest rädd att jag skall begravas under ett träd eller att mitt hode ska klyvas av en takpanna.
Dramatiken i detta liv är bottenlös.

Massa snicke-snäck direkt från hodet (som e jättelidet).

Sitter och dricker en öl. På en krog i Johanneberg. Tittar utan att vilja titta in i myntspringan på en herre som inte dragit upp byxorna eller dragit ner tröjan tillräckligt. Blicken dras ofrivilligt ditåt. Dilemmat är att jag inte har några mynt på mig…

Molnen hänger tungt där ute. Det regnar och det är beckmörkt. Det är precis lika fantastiskt som det låter.
Huvudet hänger tungt på mig också. Det kom liksom bara över mig. Igen.
Praktiserar inte i datoraffären den här veckan då jag jobbar fyrtiofem timmar på mitt mongolojdjobb. Dock har jag ändå tre dagar ledigt den här veckan. Tid att tänka. Och det verkar ju inte vara jättebra för mig för tillfället. Och jag trivs i den källaren.

Det pågår en dejt några bord bort. Killen pratar väldigt mycket. Han frågar henne ingenting. Tjejen nickar och lyssnar väldigt tålmodigt. Hon verkar ändock road. Man får en känsla av att de verkar ha väldigt trevligt. Kanske är det ölen som börjar verka.
Själv känner jag mig lite mättad på dejter. Eftersom jag går på 300-400 dejter i veckan. Det gäller att ligga i om man vill något här i livet. En dejt i kvartalet ligger kanske närmare sanningen…man måste ju hinna tänka efter, efter varje dejt.
Känner mig tveksam till att nätdejting är min grej. Ribban läggs högt. Minsta lilla grej så är det öppet för rateri. En finne på näsan. Att man hostar i knävecket istället för armvecket. Att man har för små eller stora fötter.
Trevligt kan man ha. På en dejt.
Tyvärr, eftersom det är ett rätt konstruerat möte redan när man börjar maila (hur uppriktig man än är) så känns det rätt svårt att få upp någon känsla när man sen ses. Hur bra det än kan kännas.
Att ramla ihop med någon donna på krogen har nog alltid varit min melodi. En härlig och potentiell någon som sen blir ”HON” på riktigt. Utan omvägar, men inte helt utan besvär.

Nu får han fan snart dra upp böxorna, innan jag går fram och proppar ner en tusenlapp i inkastet eller tar tag i byxhällorna och bär ut honom härifrån.

Älskar jag världen?

Kalajs på hodet.

Det är mycket med frisyren nu asså.

Igår när jag var ute och drack några bärs med May tröttnade jag på denna oformliga, oknulliga bedrövelsefront av dåligt hår.
Jag satte helt sonika mitt lilla hode mot en brinnande oljelampa och började elda upp skiten. May slog mig upprepade gånger med handflatan i hodet när hon såg att det faktiskt brann där uppe som en majbrasa. Eldsvådan slocknade. På detta vis slapp jag svedd hårbotten och ambulanskår med sjukhussängar och sexiga brandmän med slangar.
Sen spred sig doften av bränt barr. Folk höll sig för näsan och utrymde rummet…
En flinande dåre med dregel i mungipan sitter alltid obesvärat kvar…

Nu ser jag ut som en blandning av Gustav Wasa och en slirig törsk som inte har råd att gå till frisören.

Sicket jävla barr asså!

Spring härifrån sa ja te daj!

Sitter på en bänk vid linnéplatsen och väntar Maja och toksvettas. Stan är upp och nervänd. Det är göteborgsvarvet. Själv är jag inåt utvänd. Jag är som en gammal gnällig och muttrig gubbe. Det är folk överallt. Herregud, hoppas jag blir på bättre humör det här århundradet. Jösses i sulan!

Efter några glas rosésköjeri och med alla svettiga joggers på behörigt avstånd blev humöret lite bättre.
Kan till och med gå med på att älska världen en liten stund. På mitt vis.
Nu fyra timmar senare är det slut på joggers. De sista har krälat sig i mål eller fått ambulansskjuts till närmsta sjukstuga…

Just därefter hände massa sköjeri. Imorgon ska jag berätta en lite mer utförlig krönika om denna dag.
Nu är jag hemma i min trygga borg iallafall om en lite förstoppad. Från en stad med små och stora hoden överallt.

Hejdå lilla bloggjävel!

Torsdag 24/4-2014 i dagboksform.

Har precis tagit mig ut i den totala verkligheten.
Varit hemma hela dagen. Skulle egentligen gått på en jobbkurs – ergonomi.
När jag vaknade i morse var jag helt död. Dessutom hade jag rygg och magvärk. Ryggvärk av jobbet som jag kände av igår. Då kan man ju inte gå på ergonomikurs. Det är ju bara för ironiskt. Ett levande bevis på hur dåligt mitt jobb är för kroppen.
Gick och la mig igen. Vaknade halv tolv igen. Vem är jag? Ingen svarade. Ens inte jag själv.
Gick upp och käkade frukost. Hårt bröd med ost, som en bonne från Småland. Drack kaffe på balkongen. Svettades. Gick och la mig på soffan. Man blir ju alldeles slutkörd av att dricka kaffe på balkongen. Funderade på att ta hand om mig själv (vem skulle annars göra det), men började tänka på hur gör djur(?), så det uteblev.
Började dammsuga garderoben. Andra gången efter malattacken. Tänkte att det kunde vara bra för ryggen. Det verkade som det, för plötsligt var ryggvärken borta. Hängde in alla kläder som har varit nedfrysna och som sen har fått pryda halva vardagsrummet i svarta sopsäckar (är det här vidare intressant förresten?).
La mig ner och vilade lite. Man blir ju helt urvriden av att städa garderob. Funderade på att…hur gör…
Började bli hungrig igen. Det kan man alltid räkna med att bli. Förr eller senare. Värmde upp en portion av den där LAGADE mästerkocksrätten som jag berättade om igår. Värmde var kanske underdrift. Brände är närmare sanningen. Eller åtminstone ostytan. Den var mörkbrun. Rätten var lika smaklös som sist. Nej förresten, den smakade bränd ost. Alltid bättre än ingenting.
Resten av dagen kan kvitta. Jag öppnade lönebeskedet, kliade mig med pastasleven på ryggen, tog en dusch, en till kaffe på balkongen, sorterade strumpor, dammsög resten av lägenheten, satt i garderoben en stund. Funderade på att dra näven genom balkongdörren. Kunde va sköj och lite annorlunda. Lät dock bli…

Nu sitter jag alltså här på en uteservering på andra lång.
Själv, me myself and I, allena, ensam för hilviti. Ja ni fattar säkert. Skulle druckit några öl med Emma, men hon hade blivit sjuk. Lite sällskap skulle inte suttit fel. Själv är jag hemligt sjukskriven i hodet. Det är oproportionerligt stort för tillfället. Det krymper nog snart.
Har bara druckit en halv öl sen jag kom hemifrån. Troligtvis kommer jag dricka upp den och beställa en… oj nu gjorde jag det. Beställde en till alltså. Helt plikttroget. Och där står den. Gul och finer. Ikväll blir det inga tjugoelva öl.
Det vet jag till 100% helt obestämt.

Jag älskar världen. Nästan hela tiden…

Morsan och seniorerna.

Ska följa med min morsa till ett universitet för seniorer om en stund. Anledningen att jag följer med är inte att hon behöver en målsman med sig eller att hon är retarded. Nej, hon ser ganska dåligt och har lite svårt att hitta i stan.
Hon ska alltså dit och höra lite om verksamheten. Det är jag som har övertalat henne in i detta. Att hon borde gå någon kurs eller något för att träffa lite fölk i hennes egna ålder. Dessutom gnäller hon varje gång jag eller syrran plockar upp en Iphone eller Ipad framför henne. Att hon också skulle vilja kunna använda en sån där teknisk grunka. Att jag och syrran skulle lära henne att använda en sådan där teknisk grunka är uteslutet. Det skulle krävas en hjältekraft kallad tålamod. Dessutom har vi egna liv. Speciellt jag. Det har ni säkert förstått om ni följer min blogg. Tänker att det kanske finns någon sådan grunkkurs. Eller rent av en datorkurs. Sen blir hon en vassare bloggare än mig.
Senioruniversitet drivs tydligen helt av seniorer. Hon kanske rent av kan träffa någon sköjig gubbe. Som heter Bernt. Skulle han ha rutiga skjortor på sig är det dock klippt. Morsan hatar rutiga skjortor så mycket så det inte spelar någon roll vem som krypit in i skjortan.

Skrev för några dagar sen om en dokumentär om folk som hade träffats på nätet. Att kvinnors största skräck var att träffa en seriemördare och mäns största skräck var att träffa en tjock kvinna.
Min största skräck är att träffa en kvinna med ett oproportionerligt litet hode. Eller ett gigantiskt jättehode.

Eddie meduza-kväll.

Hade May på besök här igår. Vi drack öl och sprit och hade en Eddie Meduza-kväll. Sköjigt värre. Sen tog vi en taxi ner till andra lång och hann dricka en bärs innan krogen stängde. Hade visst även med mig en donna hem från Jerntorgets brygghus. Hon pratade hål i mitt hode vid köksbordet. Har en aning av att jag lät henne veta det. Försökte sen övertala henne att följa med upp på loftet. Gick inget vidare. Hon gick hem vid halvåtta på morgonen. Jag gick och lade mig själv. Som vanligt.
Idag har det varit en tuff uppgift att finnas till.

Har precis sett en dokumentär om fölk som hade träffats på nätet. Kvinnor är tydligen mest rädda för att träffa en seriemördare. Män är mest rädda för att träffa en kvinna som är tjock.