Mat och några öl och mat.

Det fanns en tid då jag nästan alltid åt lunch ute. Inte en allt för avlägsen tid. Typ några år sen…

Har precis käkat lunch på Hops. På deras hemsida ryktades det om Schnitzel Gordon Bleu, men när jag kom ner var den slut. Det blev en fläsknoisette istället. Med tankarna icke flexibelt fastfrusna på den där Blåa Gordon-grunkan blev njutningen av matintaget sådär.
Minns Gordon Bleu ost från 80-talet. Har för mig att det var väldigt stort då. Vill minnas att det till och med fanns chips med Gordon Bleu-smak. En kortlivad trend inom chips eftersom de smakade fan. Har för mig att Gordon Bleu ost hade en väldigt unken smak.
Nu, så här trettio år senare var jag beredd att äta en tallrik nostalgi och få reda på om minnet av den unkna smaken stämde eller ej. Kanske jag aldrig får veta nu…

Eller som morsan sa när hon fick reda på detta missöde när hon ringde för en stund sen:

-Jaaa, så går det när man ska äta lunch så sent!

Så nu vet ni det. Lyssna på din mamma och står Gordon Blue Schnitzel på menyn – var där i god tid!

Nu sitter jag kvar här efter lunch. Dricker en bärs. Det får man göra när man har varit så duktig och ätit upp allt på tallriken.
De har ett fantastiskt stort fönster här. Perfekt att vila ögonen ut mot gatan. Där går ni och här sitter jag. I like it, and I like it ö löt!

Skall hem till morsan om en stund och laga mat. Ja, ni läste rätt. Ombytta roller. Ska se till att hon sitter bekvämt på en stol med ett glas vin. Som en levande kokbok.
Jag ska nämligen lära mig att göra en av hennes paradrätter: ”Mammas kycklinggryta”. En av tankarna är att jag inte ska trilla ner i ”Frysta färdigrätter-träsket” nu när jag äger en mikrovågsugn.

Skall därmed bara dricka en öl till. Ja, eller kanske en till efter den ölen. Så jag inte dyker upp som kocken i mupparna. Han använder ju mycket mjöl. Det är mjöl i såsen till denna rätt. Vore ju synd att begrava morsans kök under ett mjöltäcke bara för att man är lite glad i hågen och lite okontrollerad i armar och labbar.
Kan bli lite jobbig stämning då. Och det är ju…jobbigt. Alltså, med dålig stämning.

Nu måste jag gå. Det kom nämligen in ett gäng och satte sig. Inget fel med att sätta sig. Men det var tyst och lugnt och skönt. Harmonin flödade över mig. Det här gänget skrattar olidligt högt efter VARJE färdigpratad mening. Högt. Skallrande. Ingenting är så otroligt roligt hela tiden. Det vet jag av erfarenhet…

…och då är jag ändå någon som älskar världen!

Bläng-ögda vakter och andra sköjare.

Så var julhelgen över. Haft så trevligt och sköj så jag har glömt att skriva här. Två, tre ögonblinkningar och helgen var över. Ofattbart hur fort tiden går. När jag var liten gick tiden långsamt när jag hade tråkigt. Nu går tiden fort, hela tiden, oavsett.

Snön är här. Äntligen. Det blir ljusare så. Kylan är här. Det blir kallare så. Nio minus i morse. Frost i skägget. Mustaschen tinade av min andning. Det droppade ner på cigaretten jag försökte röka.
Inne i lägenheten är det kallt som i ett kylskåp. Elementen står på fullt blås. Det verkar inte hjälpa.

Gick ut och skojade med min syster på annandagen. Som avslutning på natten gick vi till det ganska nyöppnade Trappan i Folkets hus på Järntorget. Det gamla stället Trappan låg upp för en trappa. Det nya Trappan ligger nedanför den trappa som man gick upp för, för att komma till gamla Trappan, jaaaa… Konstigt att kalla ett ställe för Trappan när man inte går upp för en trappa.
Nåväl. Det blev en kort visit. Syrran råkade spilla ut min öl. Detta uppmärksammades av en sur och blängande vakt och syrran åkte ut. Jag gick ut och rökte och fick inte komma in igen. Samma bläng-ögda vakt. Då hade jag plötsligt druckit för mycket, trots att jag inte hunnit ta en klunk av min utspillda öl. Med mitt lagom utspädda förakt mot vakter blev jag lite smått förgrymmad.
Efter en stund sa han att han inte hade lust att diskutera mer med mig. Han gick in och stängde dörren. Jag slet väl upp dörren igen…sa till honom att gå hem och läsa Äcklet av Sartre. För säkerhets skull informerade jag honom att Äcklet är en bok och Sartre en författare. Jag utgick nämligen från att vakten var tom i hodet. Det såg ut så när man tittade in i hans tomma, blängande ögon.

Hade Putte på besök i Lördags. Tog tag i en försenad julstädning. Dammade och putsade lägenheten som en tok. Dammsög varenda liten vrå.
Vi gick och käkade panerad ost. Blev helt över-ostiga. Det satt ett par bredvid vårt bord. Det dammade av tråkeri när man lyssnade på deras samtal.
Först berättade han för henne:
-Om jag är sjuk en halv dag, så har jag en ändå en karensdag.
Han fortsatte med att redogöra alla regler som gällde när han tog semester.
Jag gick ut och rökte. När jag kom tillbaka var han fortfarande igång.
-När jag går och handlar på Willys betalar jag med kontanter. Om jag inte har kontanter betalar jag med kort.
Hans hälft satt och glodde på sitt halvt uppdruckna vinglas.
Vi gick till Hops. Gamla Galliano. Drack bärs som hade svårt att tränga genom osttäcket.
Det stod en man och pissade på gatan nedanför vårat fönster. Efteråt ställde han sig och blängde på oss genom fönstret. Han såg arg ut och gjorde konstiga tecken innan han gick vidare.
Sen gick vi till Dansken. Fick i oss några bärs till. Blev kvar till stängningsdags.
Vid bordet bredvid satt en väldigt ung och entusiastisk grabb och pratade hål i huvet på sitt sällskap. Han pratade väldigt högt och energiskt. Så fort någon lämnade bordet naglade han sig fast i nästa offer. Han blev allt fullare och mer högljudd. När han skulle resa sig från bordet verkade han snubbla till. I nästa sekund låg han med armar och haka på vårt bord. Naturligtvis lyckades den lille jäveln slå ut min nyköpta öl. Och naturligtvis över mig. Byxor och jacka dyngblöta. Han bad om ursäkt ungefär trettiofem gånger. Jag bad honom bara att avlägsna sig. Kvickt. Efter en stund kom han tillbaka med fyrtio spänn. Jag frågade honom om det var ett bidrag till kemtvätten.

Burger king, taxi hem, sova.

Söndag morgon:
-Det här var ju inte så roligt, säger Putte.
-Nej, svarar jag. Det var roligare igår…