Tiden. Den jäveln.

Sitter här och tänker på tiden. Den jäveln. Och hur fort den rusar. Hela tiden. En dag är ingenting. En kväll är ingenting. Ett dygn, ingenting.

Käkade pöskmiddag hos morsan igår. Äggen och sillen och nubben stod mig upp i halsen till slut. Sen gick jag och Ed ut en sväng på pub. När vi skulle gå vidare så hade klockan flyttats fram en timme och idag har det regnat och huvudvärken har hälsat på hela eftermiddagen. Satans trix.
Nu ska jag äta pizza.

Tiden är ett hål i huvudet. Tiden är en sönderklämd apelsin. En clown utan clownnäsa.
Nu ska jag äta glass.

Har Pablo Escobar maraton ikväll. Det skjuts och dödad och exploderar på löpande band. Jag kommer säkert spendera natten med att drömma att jag är medlem i kartellen.
Kanske ska äta lite ostbågar sen också.

Det här var mig ett märkligt inlägg. Förstår faktiskt ingenting.

MAXimal-misslyckad hamburgare.

Käkade på Max igår. Deras originalhamburgare är väldigt god. Med den i bildligt sinne i hodet tog jag en promenad mot Max med en huvudvärk som letade sig ända ner i näsvingarna. Sen kom plötsligt regnet. Jag fortsatte promenera i regnet. Blev nerkyld och huvudvärken gav med sig. En fet triumf…
Redan när jag stod i kön på Max förstod jag att det var en dålig idé. Stod i fel kö. Tjejen som jobbade i kassan var långsammare än skalman. Hon kanske var bakis. Kunde känna hur baksmällan började jobba sig tillbaka. När det äntligen var min tur så var pommes fritesen slut. Hon la min hamburgare på en bricka, sen gick hon och började pula med annat. Torka bord i restaurangen, assisterade med att göra fler hamburgare. Efter drygt fem minuter fick jag fritesen. Jag satte mig för att äta. Halva hamburgaren var kall. Den andra halvan var kall och blöt. Brödet också.
Jag gick fram och frågade om de sålde kalla hamburgare. Det gjorde de inte. Efter nästan fem nya minuter fick jag till slut en ny hamburgare. Jag gick och satte mig igen. Jag tog ett bett. Den var varm, men smakade märkligt. Jag tittade på omslagspappret. ”Frisco” stod det på pappret. Det var en hamburgare med bacon och någon annan sorts sås. De hade alltså gett mig fel sorts hamburgare. Den var äcklig. Skulle jag gå fram en gång till?
Jag pressade i mig halva hamburgaren och surade och lämnade resten. Sen åt jag upp hälften av pommes fritesen som nu hade kallnat och blivit mjuka. Jag reste mig upp och gick därifrån. Vresig och tvär.
Sen tog jag en ny promenad i regnet. Till bussen. Huvudvärken var tillbaka igen. Jag åkte hem och somnade nästan genast på soffan.

Tre korta.

Träffade en donna i helgen. En tjusig sådan med tveklöst vackraste namnet på denna sidan älven. Öl, krog, sexpack, taxi, prata, prata ännu mer, sova sked i hennes säng, vakna, huvudvärk, bota huvudvärk, röka under fläkt, prata, prata ännu mer, bli glad, känna något, känna något, känna något…

I övrigt känner jag mig i ganska trassligt skick. Kass mage, kass sömn. Känns som jag blev 55-60 år på en vecka. Fysiskt alltså. Hur nu det känns? Några extra öl för mycket och lite för mycket skräpmat. Ska nog köpa en morot ikväll och festa till det med en frukt efteråt.

Min brukare har haft väldigt mycket gutturala läten sista tiden. Låter som taket ska lyfta när han laddar för att hosta. Ibland så kan han sitta och ”andasharkla” sig i en timme i sträck. Det låter som han ska dö. Ibland skär det i hela mitt huvud och kropp. Med riktigt rostiga, slöa knivar. Då smiter jag ut på balkongen för att rensa skallen.

Influensa.

Har multiinfluensa. Det är allt jag kan säga. Allt på den riktiga vårens första dag. Någonting irriterar kräkreflexen. Varje gång jag försöker hosta är jag på väg att spy. Lungorna värker och vill följa med ut. Allt värker. Ger mig fan på att det hade vart mindre smärtsamt att såga av benen än att låta dem värka vidare, men benen kan ju vara bra att ha, så vi skiter i det. Huvudvärk. Stön i rader. Näsan är täppt och rinner samtidigt. Snoret är solgult.
Precis som våren. Precis som vårens första dag.

Telefonköer, brasiliansk sprit och polsk tobak.

Ditt samtal är fortfarande placerad i kö (placerat heter det, sugluva!). Tack för att du inte går och hänger dig. Du har plats en miljard i kön.
Sitter i telefonkö. Har snart slut på tobak. Har snart slut på pengar. Har snart slut på tålamod…
Tog några öl på Halta Lotta igår. Kan med största möjliga sannolikhet vara färdig med denna statsdel. För gott. På riktigt. Satt en snygg donna där och pratade med sin kille. Han sa något till henne som jag inte hörde, varpå hon svarade att det var det elakaste någon hade sagt till henne. Någonsin. Jag var glad att jag inte var han. Varje gång han tittade bort log hon mot mig. Jag log tillbaks.
Var på fest i lördags. Det bjöds på brasiliansk sprit. Maken till huvudvärk dagen efter har jag aldrig varit med om. Försökte sova bort den. Duscha bort den, förgäves.
Nu har John Silver tagit slut. Jag har rökt en cigg rullad med polsk tobak som heter Casablanca. Känner mig lite klibbig och yr i huvudet. Det är grått ute och här på köksgolvet springer det runt små röda djävlar som nyper mig i tårna och vrålar en polsk svordom om och om igen.
KURVA! KURVA! KURVA!!!!

Tonårsfylla under pälsmössan

Det var tjosan igår…
Skulle ju bara ta en öl. Men den första ölen gifte sig så bra med den andra. Den andra gifte sig så bra med den tredje. Den tredje med den fjärde. Och så vidare. På Sejdeln ville en kille köpa min mössa för 400kr. Jag sa till honom att han fick den för 600kr. Han skulle fundera på grejen medan han gick på dass. Genast blev jag nervös att han tillhörde någon skum pälsmösseliga. Efter några krogar på andra långgatan skulle jag ta en sista öl på stars n bars(för icke göteborgarna kan berättas att detta är krogen som har öppet en timme senare än de andra krogarna i närheten. Vilket gör att det blir en uppsamlingsplats för nästan uteslutande brokigt och löst folk) men blev nekad i baren för att jag var för full. Det tyckte inte jag när jag efter fem minuter försökte igen. Och blev nekad igen.
I taxin frågade jag chauffören vad han gillade Sverigedemokraterna. Chauffören var invandrare. Sen frågade jag vad han tyckte om Sverige. Jag fick visa honom vägen hem, för jag hade glömt bort vad gatan där jag bor heter.

Idag var inget roligt att jobba. Tio timmar. Det var faktiskt inget vidare roligt att vara människa överhuvudtaget. Min brukare tittade på Titanic. Jag frågade om han trodde att skeppet skulle sjunka den här gången också. Mitt huvud värkte som ett öppet sår där någon släppte ner sina sopor.

Gårdagens äventyr avslutade jag med att först äta en bit pizza. För att till sist lägga en pizza i en rosenbuske.

Vuxet och moget.