Balkongtankar och IKEA.

Jag sitter på min tjusiga balkong och beskådar fågellivet på gården som en gammel rynkig pensionär.
Det är ett jädrans duvparty där nere. De pickar ner sig fullständigt. Gäng med småfåglar som drar från träd till träd i panik när jag drar en nysning så det ekar på hela gården. Skator med rökröst. Kraxande kråkor. Fyllemåsar som seglar runt i skyn och en helikopter som kretsar runt i skyn i jakt på förmiddagens ligist som kanske gömmer sig i något taggigt buskage.

Jag sitter även och maler fram en och samma mening i hodet:
”Det var den semestern…”
Snart fem veckor sen man sparkade upp dörrhelvetet på jobbet och ropade ut ”Good bajos caprifolios!”. Känns som det var nån gång i förra veckan.
Detta har nog varit den slappaste semester jag har upplevt. Bergsbestigningen av Mount Everest uteblev så att säga… Men vad har jag gjort egentligen¿ (och varför hamnade frågetecknet upp och ner alldeles nyss?)
En Olskroken-dag, en Majorna-dag, en Styrsö-dag, en Henrik Berggren-dag med en fantastisk spelning och en helt poänglös efterfest.
Sen har det ju sköjats en del, målats balkongplattor, vaknats med baksmällor, vaknats utan baksmällor.

Skall åka till Ikea idag. Med mor och syster. Käka köttbullar kanske. Köpa med mig en trädgårdshäck kanske och släpa upp på bussen.
I Shanghai (tror jag det var) så har Ikea-konceptet missuppfattats lite. Man verkar inte ha begripit att Ikea är ett Mammons tempel där man köper massa junk och tar med sig hem. Det verkar mer fungera som ett hostel.
Folk har istället lagt sig och sovit på sängavdelningen och tagit med mat hemifrån och dukat upp på köksavdelningen.
Tycker det låter helt fantastiskt. Hörru Kamprad! Detta är väl något vi kan införa i vårt avlånga trökland. Då blir det sköj ska ni veta. Man kanske till och med kan ha en privat knullhörna?

Epilog:Så fick man då sina köttbullar.
Köpte en sketmysig pläd som jag kan ligga och balla under i soffan när höstmörkret kommer.
Vi satte oss utanför Ikea för att vila benen och ta en cigg. Genast efter att ha tänt ciggen åkte det ner lite lattjo glöd i påsen. Det verkade ingen fara ändå. Sen började det skickas röksignaler från botten av påsen.
Pläden var ändå snyggare utan brännmärken.
Fan, sicken klant man är ibland asså.

img_1905.jpg
Redo att inta mammons tempel!

Långt inlägg om ingenting och någonting och lite till och massa annan skit. Som en fartygs-logg. Men jag är ju sjösjuk, så allt hamnade på min blogg.

Men herregud sicket lågvatten herrn befinner sig i idag.
Eller som min vän regissören har uttryckt: ”Här står man ankeldjupt i arselklafs. Det är inte så roligt precis.”

Var på Ikea med familjen i Lördags. Redan tio meter in på möbelavdelning låg en unge på mage, på golvet och gallskrek. Det satte standarden på något vis.
Vi käkade Ikeas semla. Massa grädde och obefintligt med mandelmassa. Det är ju mandelmassa som är gött! Fattar du inte det Herr Kramprad?!
I kön till kaffet höll jag på att bli nermejad av en ilsken morsa. Jag skulle precis sträcka fram min kopp till kranen när hon kom bakifrån och trängde in sig från sidan som ett lokomotiv. På samma sätt som man välter en ko i en hage. Jag var kossan (även om det i det här fallet är en klar bedömningsfråga). Hon hann före till kranen precis när jag skulle sätta min mugg där. Arg och flåsande.
-Jaha? frågade jag.
-Jaaa! Det är faktiskt kö här!!!
Jag tittade bakom mig och förväntade mig en lång ringlande kö med mördarblick som ångade av ilska och ville skära upp mig till bacon. Inte en människa. Inte en enda kö. Sicken jävla rabiat hittpå-människa.
Köpte en del grunkor som jag behövde. Dörrmatta, durkslag, dlakan och dumstrut. Dörrmattan har jag spikat upp på väggen. Durkslaget har jag som geni-mössa på loftet. Dlakanet virar jag in hela mig i och kryper in i garderoben när jag tappar tron på tillvaron. Vilket händer oftare än sällan. Dumstruten har jag inte använt än, men tänker att den kan vara bra att ha och kräkas i om man känner sig lite rälig när man kommer hem från krogen.

Hemkommen och lite senare åkte jag ner och träffade Ed med väninna på Gyllen Prag. Sket i att äta för de hade redan ätit klart när jag kom. Sen är ju rätterna på Gyllene Prag så jävla stora så man måste beställa en sjukhussäng efteråt. Jag tog några bärs istället.
”Vi ska ju ändå inte dricka så många öl ikväll, eftersom vi ska ut i morgon.”, sa Ed. Det är nämligen jazzkvällar på Söndagar på Hakelverket. Det hade vi bestämt att vi skulle gå på. Otroligt moget och vuxet uttalande av gode Ed.
Lite senare på Andra lång bjöd vi varann på öl. Fram och tillbaka. Krog efter krog. Om och om igen, som om det inte fanns någon morgondag.

Dagen efter, alltså igår, var väl inte överdrivet humoristisk, fantastisk och pangig. Men den fanns där som ett knytnäves slag. Inte ett fläskigt knytnäveslag av värsta sort, men ett knytnäveslag som sa: Du lever Johan, men det här får du klara dig genom på egen hand…
-Öööh, stånkade jag till svar.
Jag tog en promenad med min vän Erik. Gamle Flytt-Erik. Nu även min kineseria-vän som jag aldrig träffar på en kineseria. Gudskelov.
Vi promenerade med hunden Lucas som jag brukar passa ibland. Genom en snöbeklädd och enorm Västra kyrkogård. Sen genom hela Majorna och tillbaka genom Majorna igen. En jävla promenad som tog nästan två timmar. Jag drog även in Erik på okända villovägar så vi kunde låtsas att vi befann oss i en okänd stad.
Som tur var så var Erik också lite bakis så vi kämpade oss igenom knytnäveslagen som efter ett tag förvandlades till lite halvblöta halvslappa lavetter. Promenera i halvbedrövligt tillstånd är nästan det bästa man kan göra. Det liksom renar en på något vis.
Bakfylleknulla dock. Det är något annat. Det är som en Treo och en Samarin samtidigt. Som genom ett trollslag är man friskare än någon som fått nya lungor. Men jag är en människa som nöjer mig med det lilla. Det ska ni veta!

Den här dagen kunde börjat bättre…
Halv tio på knäckt morgonkvist plingade på dörren. Jag trodde det var Angloianska Saxistiga-krigare med Ivanhora som ville bryta sig in och sno min enda stekspade.
Jag tänkte om och insåg att jag hade glömt att de skulle komma och besikta ombyggnationen. Yrvaken låste jag upp dörren. Där stod en skara på fem personer och unisont önskade mig God morgon.
I yrvaket tillstånd kan jag nästan säga vad som helst. Oftast det som man inte borde säga, och ändå tro att jag är trevlig och speciellt utvald. Kan påminna väldigt mycket om en oönskad fylla.
-God morgon, sa de.
-Det har jag aldrig varit med om, svarade jag. Ska ni komma in eller?
Fem människor som plöjer runt i lägenheten som om man har ställt till med en loppis är ingen önskad situation. Att bjuda in världen innan man ens vet om man existerar eller om man vaknat från de döda…brrrr
Jag ljög och sa att jag har jobbat hela helgen när de fick syn smutsig disk, pizzakartong och läskburkar. Det skulle jag inte ha gjort…
-Vad jobbar du med? frågade han på rekyl.
-Va, vadå jobbar med? Jag är ju ledig idag!
Jag följde med på distanserat avstånd när de promenerade omkring, så att de inte skulle sno med sig mina dyra konst på väggarna i bara farten.
Han som förde antecningar och ställde obehagliga frågor på min brutna kvist gick ut på balkongen.
-Oj vad det ligger massa långa spikar här ute!
Han stack in näven genom balkongdörren och ropade till mig:
-Är det dina spikar?
-Nej,jag är inte lagd åt det hållet.
Han klev in igen. Sen berättade han för den övriga skocken att det hade rasat bitar från väggen under fönsterbläcket. De hummade till svar, inte vidare överraskade. ”Fuskbygge”, tänkte jag för mig själv. Den här gången lyckades jag dock hålla tyst, vilket var lite synd, eftersom det här var den enda gången jag borde sagt något.
De klev ut genom dörren. Tror aldrig jag har ropat ut ett sådant muntert och entusiastiskt ”Hejdå!” vid något tillfälle innan.

Ja, nu har jag bjudit på mina senaste och fantastiska dagar. På något vis har de bara löpt på. På ett sätt. På ett annat sätt inte… Friktion eller fiction.
Men glöm aldrig: Life is a box of karamellos! Det är bara det att jag är lite rädd om mina tänder.
Och förresten, apropå tänder, vad är det för ena jävla grunkor egentligen?

En dag i detalj

Tänkte beskriva min dag i exakt punktform från det att jag vaknade till att jag nu sitter här.
Det hela började någonstans kl.6.30…

-Vaknar om och om igen av att Smuts (min kvinna kallas så) ställer om snooze tre gånger.

-Vaknar igen av att hon letar efter en påse med rena underkläder (vi har precis flyttat ihop så vi bor bland kartonger och kartonger)

-Vaknar av att Smuts pussar mig adjö/eller godnatt. Beror på hur man ser det. Hon går till jobbet/Jag somnar om.

-Vaknar. Klockan är 11.30. Vem är jag? Varför? Och i sådana fall? Vad har jag med det att göra?

-Kliar mig i nacken

-Kliar mig huvudet

-Kliar mig på pungen

– Går ut på vår nya balkong i vår nya lya. Funderar på att vråla idioterrrrrr för att lära känna grannarna, men låter bli. Tar en cigg.

-Sätter mig på köksoffan. Leker Kronblom, men slutar ganska snart.

-Nu är klockan 13.00. Letar efter en hygglig sylta att äta lunch på. Aha! Majornas krog! Fläskfilé med bearneisefbsmåtssssvrks och räjor och sparris och stekt potatis med räfvenmeisterstickor!

-Kliver in på majornas krog. Intar supén (viktigt med apostrofen där!). Detta, efter tjugo minuters väntan (vilket är jävligt länge för en dagens) på dagens
och lyssnande under tiden på en stammis till en annan stammis:
”Jag ska ge dig en julklapp”
”Nej! Jag ska ge dig en julklapp”
”du ska få en julklapp. Nu!”
”Här kommer en julklapp”
Maten kommer in. Detta är den svettigaste, kletigaste, tjockaste måltid jag någonsin fått på en lunchsylta. Köttet ligger i hög på högen av stekt flottig potatis. Räkorna flyter omkring i bearneisen. Och sparrisen, he he sparrisen dör av att förlorat hela sin nyttighet i denna överfeta kolestrolbomb. Bara 75:-. Hit måste jag gå fler gånger!

-Kommer hem. Helt slut.

-Sätter upp hatthyllan.

-Sätter upp hall-lampan.

-Tager en cigg på balkongen. Tänker på hitlers mustasch. Undrar Om den luktar bearneise…

-Promenerar runt i vår nya lägenhet. Läntar efter Smuts (min tjej sa ja te daj!).

-Kliar mig på mödomshinnan. (nä jag bara sköja!)

-Monterar vår nya toasits. Böjer mig ner riktigt ordentligt för att komma åt skrufven. Ser och känner att golvsliparens däckbajsränder på holkens botten fortfarande är kvar (snubben drack tre halvliters Red Bull på en dag. Tjena magen!)

-Packar upp porslin.

-Diskar porslinet, det glömde jag göra innan jag packade ner det.

-Tappar gaisten. Sätter mig på sängkanten. I vardagsrummet. Det är lådor överallt. Blir deprimerad. Kollar på kroken i taket. Den är upptagen av en lampa. Promenerar runt. Överallt – Lådor, lådor, lådor. Shufflen på Itunes har hittat till ”Gå och klipp dig din långhårte djävul!” med Eddie. Ler lite. Går och lägger mig på sängen. Fortfarande hängd.

-Smuts kommer hem. Blir glad, berättar att jag känner mig låg av alla kartonger. Hon säger att det är inget att oroa sig för.

-Börjar röja och slita i kartongerna.

-Ställer upp TV:n. Fuck platt-tv.

-Runda upp till vinden med lite bröte.

-Tillbaka i lyan. Gör lite nytta. Ställer i ordning datahörnan.

-Knäcker en folla.

-Lyssnar på Exodus och Exploited. Berättar lite anekdoter om bägge banden för Smuts.

-Tar en promenad ner till Chapmans torg för att köpa ett six-pack.

-Går in på Majornas krog. Beställer en Falcon export (halv liters flasköl för 42:- för att vara exakt.) Dricker den.

-Går in på en annan krog som jag inte vet vad den heter. Men det är sport överallt. 700 matcher. Och 350 sportsammandrag. Storbildstv och till och med högtalarsystem på dasset.

-Sitter där. Jag och ölen.

-Sitter där. Jag och ölen. Och Peter. Han säger han är hamnarbetare och inte BÖÖÖÖÖG för att han slagit sig ner bredvid mig. Han säger att han läst alla Strindbergs böcker. Tio gånger om. Jag säger att jag läst alla Bukowskis böcker ungefär lika många gånger. Vi ljuger ungefär lika bra bägge två.
Han hatar sverigedemokrater. Jag med. Han har tre barn med nordafrikanskt blod. Han har jobbat som personlig assistent i tolv år bara för att jag säger åtta. Nu är han tillverkare av hummer och fisksoppa. På det hela taget verkar han vara en trevlig prick och jag bestämmer mig för att gilla honom.

-Säger hejdå till Peter.

-Jag går för att köpa det där six-packet.

-Kommer ut från hemköp med en pappkasse med grunkor i som sammanlagt kostade 250kr.

-Väntar på bussen.

-Väntar på bussen.

-Faaaaan, väntar på bussen.

-Kommer hem. Smuts kommer ut från duschen. Vackrare än en strålande vårdag med hela jävla blommningen runt halsen.

Visar Smuts vad jag handlat. Jag tycker det har ett värde av typ 125:-. Förutom kokosbollarna som måste vara värda minst 29:90.

-Säger till henne, konstaterar: Det kommer bli jävligt bra här. För dig. för mig. för oss.

-Berättar om min kväll. För min kvinna.

-Sen för er. Mina kära bloggläsare.

(Erik förresten! Din glasögonprydda Ikea-fantast! Toallettringen passar helt perfekt. Vet inte vad det är för konstiga mått de har på toalettstolarna i högsbo. Kanske Lard-ass? /löve.)

Lunch med syrran

Jag har käkat lunch med syrran idag. Viltgryta med potäter. Så jävla vild och häftig var den inte. Hon hade också varit på IKEA i helgen. Lite som Gekås i Ullared sa hon. Jag håller med trots att ingen av oss har varit där. Samma klientel, men billigare korvar. Får sluta att skriva smörja om IKEA, annars får man väl Kamprad-släkten efter sig med stämningsansökan fladdrandes i näven gällande förtal.

Imorn ska vi ha personalmöte med jobbet på Novotel. I sex timmar. Jag berättade det för syrran och hon sa: ”Det kan man väl inte?”
Nej, det kan man nog inte… Lite som att äta lunch i sex timmar. Min arbetsledare frågade mig om jag hade något förslag om vad vi skulle prata om i sex timmar. Det hade jag inte. Något förslag alltså. Annars kan vi ju prata om SD:s intåg i riksdagen, om Kungen har någon fetish gällande Silvias underkläder eller huruvida IKEAS Billy-bokhylla är ful eller ej(fan, nu är jag där igen). Trevligt samtal, men kanske inte så jobbrelaterat.

Har börjat få mer och mer beröm för min blogg från folk som jag både känner och ej. Detta gör mig fantastiskt glad. Har hört att vissa byter bloggadress när deras ”anonymitet har avslöjats” eller när ”fel” människor har kommit över bloggen.
Jag tänker inte byta adress. Här är alla välkomna.

Där hör du Kamprad!

Blandat humör i ett av Ingvar Kamprads palats

Helgen är slut om en halvtimme. Veckan börjar om en halvtimme. Typ.

Igår var jag och tjejen på IKEA. Stämningen var god, förutom att undertecknad var tvungen att understryka hur många feta dårar det var i omlopp innan vi ens hade kommit in på insidan. Höll nämligen på att bli ihjälklämd av en riktigt fet familj i snurrdörrarna som skulle in i mitt lilla utrymme till varje pris.
Någonstans vid köksluckorna hamnade jag och tjejen i gräl. För mycket folk igen och oense om nyanserna på golvet skulle passa till köksluckorna. Insåg hur löjligt det måste se ut när man grälar på ett sådant vansinne-svennigt ställe som IKEA (som typ hälften av alla besökare troligtvis gör förr eller senare under kilometerpromenader i kastrull och tv-bänks-miljö). Blev medveten om detta mitt i grälet och lade band på mig själv. Kände mig just aningen löjlig. Vi tog paus från varandra en liten stund. Jag tryckte i våld i mig två körvar i bröd bland alla andra som tryckte i sig körvar med bröd och kände mig inte alls löjlig…

Idag har min tjej klippt mig. Hon var en slipad rackare med saxen Men tyvärr, på grund av mina vaga förklaringar hur jag ville bli klippt har vi nu båda kommit fram till att jag ser ut som en blandning av en boll och champinjon på huvet.

För övrigt regnar det fortfarande. Har gjort i två dygn snart. Man blir blöt bara man tittar ut genom fönstret.
Skrev ju förresten i mitt förra inlägg att det regnade kalsonger från himlen i Skövde. En läsare här har kommenterat att så var inte fallet. Personen i fråga hade varit i Skövde hela dagen och inte sett till en enda kalsong. Ber om ursäkt för detta. Det kanske inte haglade julskinkor i Gnesta heller.