Torsdag V.23. En minnesvärd dag att ta med sig till ålderdomshemmet.

(null)
-Chao Bello!
-Macchiato, Bolognese!
-Maniana mozarella!!
-Ahh, Chao Bella!

Jag har varit italienare när jag städade ordning i köket idag. Maffiaboss med skrövlig röst.
Ibland är jag tysk när jag diskar. Då är jag oftast en arg tysk i läderkeps som kanske är förbannad på att min påhittade bratwurst inte var tillräckligt genomstekt.
Men nu när jag sitter här igen så är jag svensk. En svensk med dagens nysattack.

Något av det trevligaste jag vet är att efter frukost sitta och dricka kaffe i köket. Om det regnar ute blir känslan ännu bättre. Jag sitter här inne och därute regnar det. Regndropparna smattrar som små sköjiga bömber på fönsterbläcket. Allt därute är vått och sköljs rent. Härinne sitter jag torr som ett fnöske och njutningen är till fullo.
Så här hade det kunnat vara om det inte vore för dessa jävla byggjobbare som nu och för månader sen tillbaka intagit sin knullfest med att rusta upp huset mitt emot mitt hus.
Just nu håller de på att rengöra taket med någon slags bauta-högtryckstvätt. Ingen sån där löjlig liten manick som vissa går och köper för sina skattepengar på något löjligt byggvaruhus. Nej, den här maskinen verkar vara tillverkad i helvetet. Maken till att föra oljud när det ekar mellan husen går knappt att beskriva. Ljudet av det njutfulla regnet som småpiskar mot fönstret sväljs av ett helvetesvrål från denna helvetesmaskin. Jag ger mig fan på att den kan blåsa bort Göran Persson från en Midsommaräng. Och precis när de slutar och man blir lite hoppfull…så börjar de igen. Det låter som man sitter i maskinen.
Så där brakade den njutningsfyllda kaffestunden åt fanders.

Och nu blev det en rejäl dipp.
Efter att ha duschat och varit sugen på att gå ut, kanske klippa mig och ta mig en sköjarkväll blev jag sittande i köket. Ett otal gånger när jag reste mig för att gå ut kom en ny störtskur som fick mig att stanna hemma.
Och efter en kebabrulle inlindad i ett bröd som smulade sönder och med såsen rinnande ner på handlederna så sitter jag nu på Old Town och dricker en bärs.
Regnet öser ner därute. Lågvatten ända upp till kulorna. En dolk i nacken.

De spelar en indisk låt här. Den går så här:
-Sun, sun, sun sun aaahaaha!
-Dum, dum, dum, dum aaahaaha!
-Chop, chop, chop, chop aaahaaha!
-Hun, hun, hun, hun aaahaaha!
Om man sitter här i mer än i en timme så kommer den alltid en gång till. Den har en verkligt glädjande effekt den där låten. Fast inte idag.
Skall nog vare indier imorrn när jag torkar diskbänken.

Fan, man skulle åka till Magaluf och fråga nån:
-Ska du ha en flaska vin din jävla bluff?
Kanske ställa sig i kö till någon öde ö.
Vilket helt saknar logik…för är det kö, så är den ju inte en öde ö längre. Då bor det såna som mig och dig där och då är det ju lika bra att stanna här.

Blev ingen öde ö. Gick hem i regnet. Blöt som taskspelare. Kom hem med ett sexpack och en påse frysta grönsaker.

En skedposition med en halvgalen donna och ett redigt hästaklafs så loftet skakade hade satt tillvaron i lite gungning.

Får nog bli en folköl och La Isla Bonita med Madonna istället…
För den som väntar på nåt gott väntar väldigt ofta för länge.

Ajöko kockobollo barna knudelhös!