ÖobvalritjnälealeJbägn gluröfo?wbrgli

IMG_0572.JPGSka bara andas ut lite dålig luft först…

IMG_0573.JPG…men snart är jag tillbaka med nya ”jag älskar världen-sköjerier” här på bloggen. (Berättar för övrigt något enormt intressant för Ed här på bilden. Suz som tog bilden hade något läskigt näs-filter i kameran. Ser ut som jag varit på Buttericks och handlat lösnäsa. Det har jag alltså inte.)

En geistlös dag.

Det här var den geistlösaste dagen på länge. Själen har känts helt försoffad hela dagen. Dessutom har jag gått runt och trott att det är onsdag hela tiden. Det är ju torsdag för bövlars.
Vaknade inte förrän elva i förmiddags. Åt frukost vid lunch och lunch vid middagstid. Hela dagen förskjuten.
Däremellan har jag druckit kaffe och rökt cigaretter. Hela tiden med värmefläkten på under köksbordet. Rädd att jag kommer få en elräkning som är fetare än min lägenhetshyra.
Tänkte gå ut en promenad, men så hade solen gått ner. Tänkte kanske gå och ta en bärs, men så tänkte jag att jag inte skulle det. Eller så skulle jag det. Eller så skulle jag inte det. Slutade med att jag gick och lade mig på soffan en stund.
Gick ut för en stund sen. Tobaken hade tagit slut. Annars hade jag stannat hemma. Tänkte, där jag gick att det var skönt ute och att jag skulle gått ut en promenad…om jag hade orkat.
Kom hem med en pizza.
Klev tillbaka in i den geistlösa atmosfären. Drog på mig pyjamasbyxorna igen. Bak och fram. Funderade på att låta dem sitta så, men ångrade mig då det blev alldeles stramt och märkligt när jag böjde mig ner för att plocka upp tändaren jag precis hade tappat på golvet.
Värmde pizzan. Lite för mycket. Så att halva lagret med ost bubblade bort. Om nu ost kan bubbla bort. Osten kanske nu sitter i ugnstaket och lurar.
Åt pizzan framför Tvn och Aktuellt.
På det viset har jag ju varit ute i världen på sätt och vis ändå. Fast fortfarande sittandes i vardagsrummet med en pizza framför mig och i rättvända pyjamasbyxor.

Snart är den här geistlösa dagen slut. Strax kommer den här dagen vara helt bortglömd…
Eller så är det här den enda dagen jag kommer minnas när jag sitter på ett hem, helt senil och drägglar, och blickar tillbaka på mitt liv…

En sämre dag…än en bättre dag.

IMG_0475.JPG
Jag bor i denna stad, i detta land enkom för det underbara vädret. Jag älskar världen osv…

Så jävla deppigt och mörkt och blåsigt och regnigt och jävligt ute. Det är ju bara och titta på bilden! Gick upp klockan nio i morse och möttes av totalt jävla mörker. Gjorde ingen skillnad när jag rullade upp gardinerna.

Har käkat en flottig lunch på lokal. Snubben som jobbade där var något ofattbart pratig. Han blev helt uppeldad av att jag trodde det var tisdag och jag ville ha fläsk med löksås. istället var det måndag.
-Varför tror du det är tisdag, frågade han. Vad är det för dag du har hoppat över? Är det söndagen eller lördagen?
Han gav sig inte, trots att jag varken hade någon förklaring eller ville diskutera vidare.
Det hela slutade med att han kollade upp vilket datum påsken är. Förstod inte riktigt kopplingen här. Brydde mig inte om att fråga. Ville inte veta eller prata mer. Ville äta. När jag gick för att sätta mig ropade han efter mig:
-Vill du att jag ska påminna dig om att det är måndag innan du går sen?
Jag sa att det inte behövdes. Lustigkurre minus lustig. Under hela intagandet av min lunch stod han och visslade högt i baren. Mellan varven sneglade han bort mot mitt bord. Han kom även bort minst två gånger till mitt bord och undrade om det smakade bra.
Jag proppade i mig schnitzeln som täckte halva tallriken, i våld, och smet ut i regnet och blåsten och mörkret igen.

Vad mer? Vet faktiskt inte riktigt… Känner mig djupt låg idag. Jag åkte ner till Nordstan och handlade en anteckningsbok. Letade efter en med tomma blad. Alltså utan rutor eller linjer. Svårt att hitta, men lyckades till slut. Gick och kollade på träningsskor, men det fanns för många att välja på. Hade ingen lust att ställa mig på ett springband för att kolla ut passande dojor. Var inte på humör för förnedreriet helt enkelt. Inte idag. Gick in på elgiganten. Tänkte jag kunde köpa en tvättmaskin och släpa upp på loftet. Där i kunde jag blanda diverse drinkar i centrifugläge.
Såg en pöjk och en annan pöjk. Den ena satt och spelade gitarr. Den andra spelade bongotrummor. De tyckte de var jättebra, men det var en hörselvilla. Hellre än bra. Borde varit ”helst inte alls”.

Orkade inte med något svettigt köpcenter mer. Hamnade på Stellas på Landala torg istället. Tog en snabb jävla öljävel. Gick upp till syrran. Hade lämnat massa jox i lördags när jag gick ut på krogen med Emma. Hade först tänkt ta med alla kaffekoppar i påsen ut på krogen i lördags, som jag köpte på second hand-rundan tidigare under dagen. Kunde dock se framför mig hur det hade slutat. Under skrattande former i fullt tillstånd hade jag antingen dukat upp med dem på krogen och druckit öl ur dem eller så hade jag gång på gång sköjat till det och dragit påsen i backen tills varenda kopp var pulvriserad. Helsköj under kvällens gång. Helt ledsamt dagen efter (det var ungefär så det gick till den där natten när jag helpacked kom hem med tygväskan och slängde den i en båge i hallen. När jag sen vaknade dagen efter och letade efter iPaden utan att hitta den tänkte jag: nej, nej, nej!!! Den ligger ju i tygpåsen…som jag vevade runt i hallen igår.
Jag plockade upp en väldigt ledsen ipad ur påsen med ett ganska intressant mönster i glaset. Tilläggas skall, till mitt klena försvar, att jag hade ett fodral som inte skyddade hörnen på plattan).
Kanske man ändock borde låta bli att skicka runt sina grunkor i packat tillstånd. Speciellt i bågar och cirklar i fullt tillstånd. Nästa gång kan det ju vara ett marsvin (har även jämnfota hoppat sönder en helgrillad kyckling en gång, men det är en annan story).
Lånade även deras borrmaskin. Tänkte göra hål i öronen. Eventuellt förvandla en köksvägg till en schweizerost eller skruva upp mig själv i hallen som Jesus avlagda släkting.

Nåväl, nu är jag tillbaka på Stellas. Tar en öl till och skriver det här fantastiska inlägget. Tänkte kanske våldgästa morsan i någon timme innan jag går hem. Eller inte. Hon bor 50 meter härifrån, så jag borde ju inte få träningsverk.

Skall jobba helg. Har redan ångest. Det finns bättre och sämre dagar. Det här är en av de sämre.

Bis bald…

IMG_0476.JPG
De är generösa med 40-gränsen här på Stellas. Sånt gillar ju sköjarn, speciellt som han inte är så sköjig idag…

Filmsessioner i Malmö.

IMG_0445.JPG
Nordstataren drömmer om sina revolvers.

Är som sagt nere i Malmö hos regissören. Vi fixar och trixar med bloggfilmer och kortfilmen Baguetten.
Filmar hemma och på stan och på krog. Sanningar och sköjerier och briljas-skådespeleri. Det är en hel del jobb. Alldeles nyss badade jag i en öl framför linsen. Jag förstår Pierce Brosnan nu, vilken input han gör när han svingar i lianer med babianer.
Nu rökpaus. Snart ska vi filma när jag får en oöppnad gammeldanskflaska svingad i hodet.
Allt för konsten.
Jag älskar världen!!!

IMG_0441.JPG
peek-a-boo?

En jobbdag att glömma bort.

Har precis kommit hem från jobbet. Vilken helvetesdag jag genomled. En av de värsta på länge. Hade lust att vråla rätt ut och dra en slägga rakt i väggen.
Sjukt jobbigt ibland att jag har tystnadsplikt gällande vad som sker på mitt jobb. Om den inte hade funnits hade jag nu spytt galla och vräkt ut haranger som ett svin här. Kan bara säga att det var den värsta dagen på länge.
Tröttheten är helt enorm och det värker i ryggen som helvetet själv.
Har idag kommit på varför jag nästan aldrig tar extra jobbpass…
Att jag skulle älska mitt jobb är inte riktigt sant.
Däremot älskar jag världen!

OBS! Nytt videoinlägg – Videoinlägg #4 – Sköjarn hälsar på i Malmö! OBS!

Johans Yxa och Gloria #4 — juli 2014 from Lo-Film.se on Vimeo.

Sköjarn från Göteborg är på besök i Malmö. Det är en osedvanligt het sommar. Fläktarna är slut i alla affärer.
I det fjärde videoavsnittet av Johans Yxa & Gloria utlovas som vanligt ett oborstat språkbruk, cigaretter, öldrickande och diverse dylikt sköjeri. Dessutom får vi en kort tillbakablick till herrens år 2001 och ett nästan öde Möllevångstorg, klockan 05.15 på morgonen. Och vad menas egentligen med det på bloggen så väl använda uttrycket ”jag älskar världen”?

Det hela började som ett misstag…

”Det hela började som ett misstag.”
Detta är inledningen i Bukowskis bok ”Postverket”

Och det var faktiskt så…
Jag och en utav mina närmaste vänner var ute och drog en utav alla våra fikor i somras när det uppdagades…
Jag har ju som känt är deltidsjobb som personlig assistent sen nio år tillbaka, men har på senare tid lyckats med att både bli avpolitiserad från både arbetsförmedlingen och A-kassan efter regeringens nya idéer om att man måste skicka in rapporter på exakt de jobb man har sökt, om man har varit på intervju, om man har släppt sig i badkaret eller klippt sönder en slips på NK ( bara för att man har ett inbyggt slipsförakt). Aktivitetsrapport kallas det.
Min sommarsemester och ledighet på högtider är ofrivillig. Det är inte jag som har valt att vara ledig eller ha semester. Jag blir därför arbetslös ofrivilligt under dessa perioder. Därför stämplar jag när det händer.
Den här gången orkade jag iallafall inte med AF:s idiotier med rapporter och telefonsamtal och fan och hans moster. Jag gav alltså fan i det…och blev alltså avanmäld.

Min vän som söker jobb på sitt allra egna vis sa:
”Men du! Jag skickar helt efterblivna ansökningar, där det verkar som jag inte är klok, till massa jobb som jag ändå inte kan få.”
”Jaha?”, undrade jag.
”Ja, för gör Arbetsförmedlingen stickkontroller så är jag ju säkrad. Jag har ju sökt jobben.

Vad smart tänkte jag och kände mitt gamla hederliga samhällsparasiteri bubbla upp från hela svea rikes kloaker. Jag gick och påanmälde mig hos arbetsförmedlingen igen och ringde sen till min A-kassa. Den ofrivilliga (lidsamma och urbota tråkiga) sommarsemestern var nämligen i antågande. Fridens liljor, tänkte jag.

Jag letade upp lite jobb. Hittade en gammal jobbansökan som jag använt för tio år sen när jag sökte jobb som personlig assistent. Fräschade upp uppgifterna i den. Jag rös när jag läste den. Den var kass som en dyngsur strumpa som hade hål på stortån. Jag skickade in den till ett gäng annonserade personliga assistent-tjänster och smålog som en riktigt nöjd, förstaklassens pajsare.
Döm av min förvåning när det efter en knapp timme kom ett mailsvar där det stod att de hade läst min ansökan, tyckte det lät intressant och tackade för visat intresse. Rent oroande…
Morgonen efter när jag låg och drömde om Cleopatra som dansade ballongdansen för mig på mitt loft ringde telefonen:
”Ja, hej vi ringer för att du har skickat in en ansökan till oss…”
”Va för nåt? Vadå? Vad menar du?”
”Ja vi undrar om du vill komma på en intervju?”
”Vadå, intervju, Cleopatra är här ju!”
”Kan du komma på onsdag kl.16?
”Ja, absolut! Vad har jag sökt för jobb?”
Allright, samtalet fortskred ungefär på samma vis rakt igenom. Jag var ju yrvaken och kan inte beskyllas. Dessutom, lade jag till, hade jag sökt så fruktansvärt mycket jobb på sista tiden, så det var svåååårt att skilja på grejorna…

Nåväl, idag har jag varit på den där intervjun. Snubben som jag skulle jobba hos, om jag får jobbet, verkade vara en riktigt trevlig dude. Fick en bra känsla. Bra arbetstider, fler arbetstimmar och en kvarts resa till jobbet istället för en timme som jag har nu.
Får jag jobbet, så kommer jag tacka ja.
En timme innan jag gick på intervjun ringde telefonen igen. Det var ett annat assistentföretag. De frågade om jag ville komma på intervju på Måndag.
”Allright!”, sa jag.
Ett tredje företag har även ringt, men eftersom jag jobbade igår så kunde jag tyvärr inte svara när de ringde…

När jag hade varit på intervjun och slog på telefonen igen hade Arbetsförmedlingen ringt. Två gånger. En hetsig röst på telefonsvararen lät mig veta att jag hade sökt för få arbeten. Jag måste vara mer aktiv. Det framgick i min aktivitetsrapport. Hon tänkte nu anvisa mig några annonserade jobb som jag skulle söka. Mailet med dessa arbeten kom en liten stund senare. Hon lät mig även veta att hon kommer ringa i nästa vecka för att kolla hur det går för mig…
Sicka jävla loppor!!!
När hon ringer i nästa vecka kan jag skryta med att jag redan har varit på två intervjuer. I bästa fall kan jag till och med meddela henne att jag har fått ett nytt jobb och hälsa henne att sluta att störa när jag sitter och sköjar under parasollet!!!

”Det hela började som ett misstag.”
Jo, jag tackar. Framför allt tackar jag min kompis om jag nu skulle få jobbet. Som dessutom tror att han har hittat sitt nya kall, som jobbcoach (bra där!!!), efter att jag hade berättat denna fadäsartade, fast ändå ganska positiva story för honom.

Solen skiner alltid på sköjaren, ty han älskar världen!