En kvinna kom och satte sig…

Öööh!
Schleten idag. Var ute och sköjade med siss och Ed igår. Sov tre timmar natten innan. Elva timmar jobb på det. Och sen toppades det hela med en klase öl. Ingen bra idé kan jag säga. Men roulit, det var det.

Tog två öl på Jameson på Avenyn igår efter jobbet. Satt där och tänkte ”tänk om det hade trillat ner en trevlig donna här vid bordet.”
Fem minuter senare satt det en donna vid mitt bord. Hon verkade okej, men rätt full. Hon sa att hon var tvungen att hänga här på Jameson till klockan tio då hon skulle träffa någon. Nu var klockan sju.
Vi började snacka lite om allmäna grejor. Jobb och sånt tråk. Snart kom hon in på filosofier om livet. Jag kände mig inte riktigt upplagd för att prata om livet efter elva timmars jobb. Det trevliga vände på en femöring. Hon berättade att hon var trettiosex år och hade tre barn som hon älskade. Sen berättade hon att hon hade någon tomhet i kroppen, hade alltid haft, och frågade om det var någon mening att leva. Jag sa att jag också hade känt tomheten komma och gå. Periodvis. Det var som jag hade öppnat hennes kran med den meningen…
Hon bodde ihop med sitt ex som systematiskt bröt ner henne genom att tala om att hon var en kass människa.
Hon hade redan halsat ölen, gick och köpte en öl till och var blixtsnabbt tillbaka vid bordet.
Hon frågade mig om jag hade skrivit ett självmordsbrev någon gång. Jag sa att jag inte hade gjort det. Det var det svåraste brev hon hade skrivit. Brevet var till hennes barn. Hon hade försökt, men inte lyckats att ta livet av sig. Hennes kompisar sa att hon inte skulle tänka så mörka tankar och rycka upp sig. Hon satt och grät. Tårar och mascara rann ner för kinderna.
Efter en halvtimme pallade jag inte höra mer.
Det hela var väldigt sorgligt och jag gjorde som de flesta troligtvis hade gjort:
Satte på mig jackan för att gå. Innan jag gick sa jag till henne att hon inte skulle låta sig tryckas ner av det där svinet eftersom hon verkade vara en bra människa.
-Och låt bli att försöka ta livet av dig. Dina kids behöver sin morsa.
Jag gav henne en kram och sa slutligen till henne att ta det lugnt med drickat.

Jag begav mig till andra lång för att möta upp Ed…

Att bli av med sina nycklar.

20131029-200357.jpg
Jag tar en bärs efter jobbet på Jameson på Avenyn. De har renoverat här och det är ganska stiligt. Stammisarna är inte överdrivet renoverade dock. Inte överdrivet stiliga heller.
Det dök in en snubbe här för en liten stund sen. Han verkade rejält förvirrad. Tydligen hade han varit ute i helgen och supit ner sig och blivit av med sina nycklar. Han hade en entrestämpel på handen. Han hade absolut ingen aning var han hade varit i slutet av kvällen eftersom han varit så plakat. Nu var han inne och frågade personalen om han hade varit här eller om de visste var han kunde tänkas ha varit, genom att syna hans suddiga stämpel på handen. Alla stammisar började lägga sig i. Tänkbara ställen radades upp. Alla var väldigt engagerade. Pratade i mun på varandra och gestikulerade för glatta livet. Servitrisen ritade upp en karta över de ställen som han kunde ha varit på och markerade ut med kryss var dessa ställen låg på kartan. ”Du kanske var på Valand”, föreslog någon. Han ryckte på axlarna. ”Börja med Park lane”, sa någon annan. Det tyckte han lät bra. När han tillslut gick ut, gick han i helt fel riktning. Servitrisen sprang efter honom.
Vet inte om jag lyckats tappa läget så helt och hållet någon gång när jag har varit knallpackofull. Det har nog yttrat sig på andra vis… Brukar aldrig tappa några tillhörigheter eller glömt av var jag har varit under kvällens gång, menar jag.
Nåväl, den där jävla stormen känner jag mig blåst på. Såg ju framför mig hur det skulle flyga runt taxar och cyklar i luften. Det fläktade knappt. Varför har GP kallat stormen för St Jude när den heter Simone? Har jag missat något?
De har erbjudande på ryggbiff med pommes och bearnaisesås här. Jag är jävligt sugen på en ryggtavla! Tåls att tänkas på sa ja te daj’!
Nu sitter en alkis i baren och skrölar med högt i ”love isn’t always on time”. ”Så jäääävla braaa!” En annan snubbe i baren tycker det är sådär. Han får något slags fräsande och mummel till svar. Sen blir snubben fångad av låten igen och skrölar vidare.