Reseguiden

Sitter här och hostar och brötar så punghåren krullar ihop sig. Det är den där tomma, torra och envetna hostan som uppenbarar sig efter en förkylning…

Tog mig ut en sväng i Torsdags efter fyra dagar av isolering. Kändes helt fantastiskt att trampa mark. Åka buss och titta ut genom fönstret. Gick till Ed i Affären. Med två överflottiga pizzor. Den första riktiga måltiden sen i Söndags. Fick tillbaka de där kilot som jag hade förlorat under förkylningen. Och det var ju tråkigt. I övrigt en trevlig stund.

Senare träffade jag May på Notting. Det satt en ensam kvinna på uteserveringen och drack en bärs. Jordens vackraste kvinna på den här sidan av året. Hon log åt mig och jag log tillbaka. Jag blev alldeles sprallig i hodet. När May gick in och handlade bärs så passade jag på att prata med henne. Efter en stund sa jag till henne att hon fick sätta sig med oss om hon ville.
Hon pratade knackig engelska, var från Turkiet och på kort besök i den här stan.
Turkisk kvinna/på besök. Det känns igen på något vis…
Hon hade promenerat runt med sin karta och hamnat runt andra lång. Själv satt jag och drack galopper, ty ölen tog som en solbränna på vilken stekhet strand som helst efter förkylningen. Efter en stund hade jag lovat henne att bli hennes Göteborgsguide dagen därpå, vilket hon verkade bli väldigt glad över. Själv hade jag lyckats glömma bort att jag skulle gå upp klockan fem dagen efter och att det var första jobbdagen efter förkylningen och att det skulle kunna bli problem att somna på beställning efter att ha levt helt utan dygnsrytm.
Jag följde henne till Järntorget och såg till att hon klev på rätt spårvagn. Jag åkte med en bit eftersom vi skulle åt samma håll. Jag underströk gång på gång att hon skulle kliva av på hållplatsen Stampen.
När jag kommit hem skickade jag ett sms och kollade om hon hade kommit till hotellet. Det hade hon, men med massa människors hjälp på spårvagnen. Ty, det finns nämligen ingen hållplats som heter Stampen. Ty, den heter Svingeln.
Jag fick skriva och be om ursäkt och berätta att jag var en pajas. Sen frågade jag henne om hon verkligen var säker på om hon ville ha mig som guide. Hon kanske skulle hamna på Island eller i Norge och aldrig mer komma hem till sina två barn i Istanbul.
Jag hade inte förlorat jobbet…hon ville fortfarande ha pajasen som guide.

Vad jag däremot förlorade var den där ”En god natts sömn”. Inte en jävla blund på hela jävla natten. Null jävla timmar och sen gå upp klockan fem och jobba i nio timmar. Hoppades ärligt att hon inte skulle höra av sig så att jag bara fick komma hem och sova.
Klockan fyra kom det ett sms där det stod att hon var i shoppingcentret Nordstaten och att hon var ”Excited to meet me”. Jag var också excited att se henne, men det gick helt enkelt inte. Såg framför mig hur guiden skulle kollapsa på trappstegen upp till Skansen Kronan.
När jag varit hemma stund ringde hon och jag svarade…inte.
Jag lade mig på soffan. Slumrade och vaknade om vartannat. Rosa elefanter, ballonger och barbröstade alkoholister uppenbarade sig i dröm efter dröm. Plötsligt var klockan åtta. Jag skrev till henne att vi fick ställa in. Guiden var tvungen att sova. Hon skulle åka hem till Istanbul dagen efter. Hon skrev att hon förstod och att hon väntar på mig om jag kommer till Turkiet någon dag.

Jag ficken impuls att jag skulle köpa två sexpack och ta en taxi till hennes hotell. Istället blev det kyckling med ris och curry. Framför massa idioter på TV. Så mycket för kvinnlig fägring…som det känns är det detta jag behöver allra mest här och nu.
Kanske hon bara ville ha en romans på ett hotellrum. Vad vet jag. Detta är inget sköjarn hade sagt nej till heller. Samtidigt hade jag kunnat trilla dit i Kärlekens tecken. Livsfarligt och jättedåligt med en kvinna som bor i Istanbul med sina två barn…

Somnade klockan elva på soffan. Vaknade med en nil av dregel längs kinden klockan ett på natten.
Idag är allt som vanligt och hon är tillbaka i Turkiet.

Hejdå Simin.

x4 restaurang.

Har precis käkat lunch med Ed. På samma ställe som vi brukar gå till. Det är något tryggt med att gå till de där ställena där personalen känner till ens vanor. När vi hade käkat färdigt frågade servitrisen om vi ville ha kaffe efter maten.
-Vi tar det där ute på uteserveringen som vanligt, sa jag.
När vi kom ut stod allt uppdukat på bordet. Kaffe, socker och mjölk, chokladbitar och askfat. Infravärmen var påslagen ovanför vårt bord. Klass och stil.

Tog en promenad efter lunchen. Solen var framme. Vindstilla. Som om vädret var lånat från någon annan stad.

Nu sitter jag på Dubliners på Järntorget. Tittar ut på folk som promenerar förbi och tittar in. Klockan är after work-tid. Detta gäller inte mig, eftersom jag inte har jobbat idag. Därför ska jag dra mig hemåt snart.
Det sitter ett par här bredvid. De pratar arbetsplats. På en helt enormt utpräglad Göteborgska. Mycket änna och gött. Det är egentligen inte vackert alls. Det låter ganska bösigt.

Var på indisk restaurang med morsan i förrgår. Öl, vin och mat. Det blev ett besök på fem timmar. Vi pratade om mormor och morfar och om samhället och om dagens ungdom typ….

Imorrn ska jag ut på restaurang med familjen. Och igår käkade jag raggmunk med fläsk på restaurang. Alltså restaurang fyra dagar i rad. Kanske lika bra att sälja spis och diskbänk på blocket. Paketpris billigt. Ett värde av tio luncher ute på restaurang kan vara lagom pris tänker jag.

Skall även på något så ovanligt som en hemmafest imorn. Med massa människor. Hemmafester var något som skedde förr och aldrig nu. Kan bli sköj, om Herr eremit inte har glömt bort hur man umgås och spränger gränserna totalt inom sociala koder så man lämnas ensam på en stol utan någon att prata med.

Klurigt och lite smådåligt i magen. Tycker den är en jävlig gnällig kompanjon mellan varven. Kanske måste dra hem. Är inte helt upplagd för att bajsa ner mig på stan.

Två öl och tre sorters galenskap.

Herregudars vad kallt ikväll.
Nu är den här, göteborgsvinden. Den som slirar sig i slalom runt anklarna och ger sig upp i spiraler med vinande kyla ända upp till könsorganet. Oavsett vad man har för könsorgan.

Gick och tog två öl på Sejdeln efter jag hade jobbat i Ed:s databutik idag. Fjäderlätt slank jag in, så att säga. Sen gick jag och handlade på Netto och avslutade det hela med en pizza på Kelly’s.
Varit med om tre nämnvärda ting på denna korta stund. Nämligen…

När jag satt och väntade på min mat kom det fram en snubbe till mitt bord. Han satte sig och frågade om han fick sitta där. Jag sa att han kunde sitta där tills att jag skulle äta.
Detta fann han mycket roande. Jag gillar inte att äta framför främlingar som sitter vid mitt bord, förklarade jag för honom.
Han fick nästan ett skrattanfall. När han hade sansat sig berättade han att inte hade pratat med någon människa på ett år och hade tänkt att börja träna lite. På det sociala. Just detta kändes mycket mer avslappnande för mig.
Jag frågade hur han tyckte det gick.
-Sådär, svarade han. Sen reste han sig och gick.

När jag stod på Järntorget och väntade på min vagn kom en snubbe fram och pekade på min cigg. Innan jag hunnit reagera så hade han tagit den från min hand och blossade på. Jag stod där med öppen käft och tittade på hur han rökte upp min cigg med hätska bloss. Plötsligt började han peka bakom min axel som om det fanns något där. Jag vände mig om och tittade. Inget där. Jag tittade på min cigg som nu var hans. Sen tittade jag på honom och sa:
-Va?
Han tittade på mig och utbrast irriterat:
-Äääääh!
Sen lommade han iväg och försvann.

Det sista jag såg var en man som hade jättestora hål i sina byxor. Inget konstigt med det. Det ligger i modet och i tiden och i tidens mode att ha det. Hans hål i jeansen var dock lite annorlunda. Eller snarare så var hålen placerade på ett ganska märkligt sätt. Byxorna var helt intakta och hela på framsidan. Men där bak han hade jättestora hål i knävecken. Som om han hade satt på sig byxorna bak o fram. Som ett övervintrat kriss kross-fan.
Han gick in på spårvagnen som kom innan min vagn. Jag ställde mig upp och hoppade lite grann för att se om byxorna satt bak o fram eller om han hade ett originellt sätt att slita byxor på.
Jag stod där hoppade tills vagnen hade åkte iväg. Utan svar…

Och, ja nu är jag hemma.
Räddad från att ögonen skall börja blöda eller ploppa ut eller att öronen plötsligt trillar av från mitt jättelilla och arma hode.

Att äta lunch och att inte äta middag.

Känslan över att hata sitt jobb har aldrig varit mer överhängande än nu…
Är nu tillbaka efter att ha varit sjukskriven en dryg vecka. Spenderat en timme på jobbet och känner hur mitt tålamod redan börjar svaja. Det går inte…

Käkade lunch med morsan igår. Vi tog den nya sträckan med spårvagn längs kajen och bort till Järntorget. Vagnen var sönderknullad med fölk.
Jag ville vara snäll mot en tant som klev på. Ingen reste sig från sin plats så jag gick fram och knackade henne försiktigt på axeln för att erbjuda henne min plats.
-NEEEEEJ, DU RÖR INTE MIG DIN JÄVEL, vrålade hon.
Jag suckade lite lätt. Det är så här det går när man skall vara hygglig. Morsan satt på platsen närmast där tanten hade ställt sig. Morsan satt där småförskräckt och stel i ryggen. Jag tittade mig runt i vagnen och folk log välmenande mot mig som om de sa:
”Bra försök grabben…”

Vi käkade på Hops, gamla Galliano. Pannbiff med gräddsås kokt potatis och lingon och gurken. Hela baletten. Kan tydligen inte äta sån där mat längre. Gräddiga såser. Magen sväller upp som ett svinos. Sen blir allt ganska stånkigt.

Efteråt tog vi en promenad längs andra lång. Visade morsan var jag brukar hänga.
-Dit brukar jag gå. Hit brukar jag gå. Där ligger Tullen och Dansken och Streetlife…och där ligger en porrklubb. Dit brukar jag inte gå.
-Jaha, jaha, jaha, svarade morsan.
-Hallå…tjena…hejsan svejsan.
-Det var väldigt vad du känner folk på den här gatan, sa morsan.

Kvällsmiddagen var inte lika sköj… Hade en burk Findus köttfärssås. Väl när superdishen var serverad hällde jag permesan över för att sköja till det lite. Grön och möglig permesan som luktade som en gammal militärs strumpor efter att inte tagit av sig kängorna på två veckor. Sicket nedköp.
Leverpastejmackor är ju förvisso okej också…

Imorgon ska jag gå upp hyfsat tidigt. Gå ut och leta upp något fik och käka frukost. Kolla jobb och kanske boka en enkel resa till Mongoliet.

Räzzia

Har precis sett en snutrazzia. För första gången.
Jävlar vad fort det gick.

På samma torg som jag har stått och och beställt taxi på 150 000 gånger innan. Det där jävla järniga svin-jönstorget.

Snuttarna jobbar. Allt var över på fyra minuter. Effektivt. De visste verkligen hur de skulle jobba. Och plocka. För att rensa.

Sex polisbilar som blockerar torget. Femton snutar.

Lite otäckt samtidigt. Såg ut som en plötslig polisstat.
Vilket är ovanligt i vårt avlånga land att se.

Nu har jag ju förvisso inget att oroa mig för personligen.
Jag sköjar ju enbart med öl och gammeldansk. Kristet och kanske tillräckligt illa.

Hallejua!

Sen försökte jag väl att få åka gratis hem genom att knacka på polisbilens dörr.
Misslyckades såklart fatalt.

Sen tog jag en taxi hem.

En sträckt nacke, en tatuering och en grannes fest.

Har sträckt nacken. Gör det ibland. Smärtan fortsätter ner i vänster skulderblad och ner längs halva ryggen.
Är tröttare än din morsa och din svärmor. Sover, men vill hela tiden lägga mig ner och vila ännu mer. Kan ha med mitt superöveraktiva liv som innehåller bergsklättring, djungelexpeditioner, sprinterlöpning och kitesurfing.

Drack en kaffe på Järntorget innan.
Det satt en kille vid ett annat bord. Satt och tittade storögt på hans tatuering. Han hade täckt hela underarmen med flames. Mitt i dessa flames stod det med stora bokstäver och i skrivstil: ”Carpe diem”. Undrar om han ångrar sig. Säkert inte… Eller snarare, vad tänkte han när han gjorde den där tatueringen? Gjorde han flames första omgången och gick sen runt och funderade ut vad han skulle ha för cool text. ”Carpe diem”, det är ju skitbra!”
Han kanske är jättenöjd med sin tatuering. Då ska vi ju självklart vara glada för hans skull och inte sitta här och negga som nån sur gammelfarfar.
På den andra överarmen hade han, helt överraskande en…tribal.
Han hade en kvinna med sig också. Ser deras hem framför mig: lite shabby chubby chick tjockt sådär. Trämöbler målade i vitt. I sliten struktur. Massa texter på väggarna i hall och sovrum: ”Lycka”, ”kärlek” och förstås ”carpe diem”.
Christ, okej, allright.

Min granne ovanför mig hade fest igår. Dramat var rätt spännande att följa. Rent dialogmässigt. För varje gång jag gick ut och rökte på balkongen så hade de blivit fullare. Är ju förvisso en ganska vanlig effekt om man dricker mer och mer som även jag har råkat ut för någon gång här livet…
Speciellt en snubbe blev mest packad och hamnade i upprepningsfasen och oförmågan att bli klar med sin berättelse. Den verkade aldrig ta slut och handlade om någon thaiboxningsfight han hade deltagit i. Någon timme senare hördes enorma smärtvrål uppblandat med orden ”Sluta…aaooaaa min tåååå.”. Han fortsatte och skrika och skrika i smärta säkert i en halvtimme. Av vrålen att döma lät det mer som han hade blivit skjuten i benet eller knivskuren i stjärten.
Plötsligt och lite senare, när jag satt ute på balkongen och åt en ostmacka hördes en stor suck följt av ordet ”fan!” Antar att det var min granne som var något nyktrare.
Den fulle snubben brakade också ut på balkongen. Han fick sig en avhyvling.
”Fan nu har du spytt ner hela balkongen. Det här får du fan torka upp!”
Jag såg ett regn framför mig av spyor som skulle rasa förbi mitt balkongräcke. Jag flyttade in min stol mot väggen.
Spyregnet uteblev. Sen hörde jag min granne pusta och stånka och svära medan han uppgivet torkade upp spyan.
Sen började skriken plötsligt om och pågick säkert i en halvtimme till.
Jag bryr mig inte om folk har fest, vilket dessutom nästan aldrig händer i mitt kvarter. Tycker det är trevligt. Men att bara vråla rakt ut i vånda verkar inget annat än sinnesrubbat.
Jag tänkte att nu promenerar jag fan upp i mina pyjamasbyxor och frågar vad fan som försiggår.
Just då hörde jag en specifik mening uttalas:
”Eyh! Nu drar vi ner till Avenyn!”
Jag var bara tvungen att se spektaklet när jag hörde hur porten till trapphuset öppnades. Två av snubbarna småvinglade ut lite. Den tredje killen drullade ut med ordentlig sjögång. Åt sidorna och mot och med vågorna. Att småtrilla framåt och stanna upp igen för att inte förlora tyngdlagen.
Kan tänka mig att min granne har hälsat ganska lågmält om han nu mött nån annan granne i trappen idag. Något jag själv gjort några gånger. Speciellt efter min 40-årsfest. Ett diskret kort hej, ett bortvänt huvud helt utan ögonkontakt.

En bärs på Dansken nu.
Om jag hade haft en tatuering hade jag kanske haft en liten duva på insidan av kinden. Eller en bärfis på öronsnibben.

Oj oj oj då? Shuba!

Det hela började med en promenad…

Sen hamnade jag på Sibyllan. Hungrig. 7:ans gatukök. Drog i mig en burgare med lök, sallad och dressing på underbrödet. På hamburgaren la jag den gamle ketchupen och tomaten. Sen la hon på brödlocket. Och jag åt som ett vilddjur…osv

När jag hade ätit upp det där junket kom jag att tänka på när jag var på Sjuans gatukök med min kompis Peter. Kvällen avslutades på detta place. Peter är bror med Ebbot, så han var med också. Ebbot beställde en 2x 150gr hamburgare. Sen höll han en fin lektion om Sjuans milkshakes. Tydligen är Sjuans det första stället i Göteborg som sålde milkshakes.
Ebbot berättade att han brukade åka in och köpa sig milkshakes med sina kompisar. I sin ungdom. Då fanns det bara jordgubb, banan och chokladsmak att välja på. Det hela var tydligen ganska magiskt och Ebbots ögon lös och var klotstora när han berättade detta minne.
På vägen ut när jag hade slafsat i mig anrättningen köpte jag alltså en milkshake. Med jordgubbssmak.
”Ööööhh, fyfan vad gott det var!
Har faktiskt inte druckit en milkshake sen jag var barn. Det är alltså min första milkshake i vuxen ålder. Och så lite vuxen är jag ju inte…
Nåväl, där promenerade jag runt med min mumsiga jordgubbssmilkshake och en cigg i andra handen genom Haga och såg troligtvis lyckligare ut än ett barn. Sen tog både cigg och milkshake slut och jag blev lite sådär vanligt trött som jag kan bli och längtade hem.
Jag tog en cigg och hängde lite tufft mot en husvägg vid järnttorget som en nyfödd milkshake-tonåring. Då kom Peter promenerande! Märklig slump (Det är därför man måste tycka om slumpen och älska världen).
-Hallå Peter. Hur är läget? hojtade jag.
-Jo det är fint, svarade Peter. Ska du med och ta en öl?
Jag är ju inte den som är den, men jag råkade faktiskt bara hamna på krogen i ren självklarhet igår. Så jag kände mig lite gammal när Peter frågade. Sen tänkte jag att jag kan ju alltid dricka en Cola medan Peter dricker en öl. Lite som att tänka att jag kan ju alltid ha polkagrissås på köttbiten istället efter som bearnaisesåsen är slut.
När vi hade kommit till krogen, och innan jag hann blinka stod det två jättestora öl på bordet.
Nu har vi hunnit hälla i oss fyra bärs och varsin hutt.
Och nu en stund senare har Peter dragit vidare. Jag är ensammare än din mamma…
Ska nog, om jag lovar rätt, åka hem snart och kolla på Skavlan istället. Skavlan och Jimmie Åkesson. Två idioter i en smäll. Dumskallarnas sammansvärjning.
Skjut mig i pungen.

Hej baberibba! Öl till midda!

Die Gothenburg-mauer.

Drömde i morse att jag skulle ta en öl med min bror.
Vi hade smitit från något släktkalas som var trist. Brorsan skulle prompt till Kings Head på Andra lång. Statsplaneringen stämde inte riktigt överens med verkligheten. Runt hela Järntorget var en enormt hög statsmur placerad. Brorsan var för övrigt redan försvunnen.

För att komma över till andra sidan muren var man tvungen att klättra upp för en 90 meter hög och ranglig stege, som vaktades av en murvaktare.
-Jag är höjdrädd, men ölsugen, sa jag till vakten.
-Jaha, det var ju tråkigt, svarade han.
Sen tog han tag i min krage och skickade upp mig på stegen med en fösande hand under min röv.
Jag började klättra. Stel och darrig och omgiven av stigande svindel. När jag kommit upp till murens kant såg jag att det inte fanns någon stege på andra sidan för att komma ner. Andra långgatan verkade inte heller finnas med i drömmens statsplanering. Lurad och fast. På murens kant…

Plötsligt började stegen vaja och ge vika åt sidan. Paniken var fullbordad. Jag vaknade innan katastrofen var faktum. Som man oftast gör.

En ganska trevlig dag.

Hade en rätt trevlig dag igår…
Ute med Siss och Kirre och kollade lite second hand. På Kommersen. Tyvärr var hälften av borden tomma och det var ganska folktomt. Hälften av borden som inte var tomma var fyllda med lump. En kvinna sålde massa hudprodukter. Krämer och smörja att ha i ansiktet. Mitt i den gedigna samlingen stod en avvikande låda med massa förpackningar med hönsbuljong. Hönsbuljong kanske också är bra för huden. Själv använder jag tvål. Det har jag hört att det också är bra. Om man vill bli ren.
En annan snubbe stod och sålde kostymer. Det kanske var hans egna personliga garderob. Och skjortor. Och slipsar…och stora feta blanka macheter. Helt logisk kombo.
-Sicka mördarredskap, sa jag.
-Det är det de har använts för, svarade han. Att hugga lemmar och huven av folk.
Och nu såldes de här. På Kommersen. I Göteborg…

Efteråt gick vi och käkade på Tullen. Tog en stadig fläskkarré med senapssås och stekt lökpotatis. Herregud vad den låg kvar i magsäcken länge…och svällde, och svällde. När vi kom ut blåste det kallt och det var svårt att knäppa jackan…över maggen.

Träffade på Emma på Järntorget. Ren slump. Vad bra då kan vi dricka öl, tänkte jag. Syrran och Kirre skulle nämligen hem. Det kunde vi inte. Hon skulle manifestera för internationella kvinnodagen. Något som jag helt hade missat. Vi mötte upp med hennes grabb på Götaplatsen, sen promenerade jag med dem i tåget, allt bara för att jag tycker om ALLA kvinnor så mycket! Tåget där vi gick var väldigt lamt och tyst. Om man inte visste att det var kvinnodagen hade man kunnat tro att vi gick i samlad trupp för att gå in och shoppa loss på Nordstan.
När vi kom fram till Gustav Adolfs torg hade min mage svällt upp till bristningsgräns. Piss och skitnödig var jag också. Det var svåååårt.
Emma och hennes grabb skulle gå och äta. Andrum skulle det gå till som är vegetariskt.
-Då kan väl du följa med och dricka en kaffe, sa Emma till mig.
-Nej, jag vill ha öl! svarade jag som en trotsig fyraåring som vill ha glass.
-Men då vet jag var vi ska gå, sa Emma och vände sig till sin kille. Vi går till det där sunkiga, tragiska stället där de har asiatisk buffé för 99:-
-Vadå för ställe, bröt jag mig in. Dit vill jag gå!
-Ska vi gå dit, frågade hon sin grabb. Johan kommer älska det!
-Men var ligger det? Har jag varit där innan? undrade jag.
-Det ligger här borta, sa Emma och vände sig mot mig. Du kommer älska det. Sist vi var där satt det en gubbe ensam vid ett bord och hällde i sig öl och grät!
Vi gick dit. Det var en lika fantastisk kineseria som väntat. Sun wall. Det har faktiskt funnits sen jag flyttade hit. Konstigt nog har jag aldrig varit därinne. Stället höll helt klart måttet. Dessutom satt man på andra våningen. Vilket alltid är trevligt. Utsikten var helt magnifik. Man satt och glodde rakt in i ett parkeringshus. 46 kronor för en halvliter flasköl. Buffén verkade helslabbig. Med stora ögon satt jag och tittade på Emmas välfyllda tallrik.
Jag gick även och gjorde vad jag skulle på toaletten. Det gick vägen. Tyvärr var det upptaget på herrtoaletten, så jag var tvungen att ära damtoaletten med ett besök. På internationella kvinnodagen och allt. Som tur var stod det inte en hel kommitté med irriterande kvinnor utanför dörren när jag klev ut, pånyttfödd.
Trevlit plejs. Några gråtande gubbar syntes dock inte till…

Efteråt skildes vi åt på Kungsportsplatsen. De skulle hem och titta på serier. Sådant som par gör. Sådant som jag gör i formen singular. I det nöjda tillståndet att all plats i soffan är vigd till mig.
Jag tillbaka till Tullen och drack några bärs.
Det satt en donna med sällskap bakom min rygg. Jag pratade med henne i kön till toaletten. Hon verkade trevlig och var snygg. Jag smet efter henne när jag såg att hon gick ut och rökte. Hon hade en knallröd stilig filtjacka på sig. Jag gav henne en komplimang för hennes stiliga röda filtjacka. Hon verkade trevlig och glad. En i hennes sällskap lyfte och gick hem. Hon var nu kvar med en kille. Deras samtal lät normalt i början, sen höjdes tonen. Från henne alltså. Det visade sig att de var ett par. Jag gick ut och rökte. När jag kom tillbaka var stämningen ännu hetskare och hon satt och grät samtidigt som hon spydde ut meningar som alla började med orden:
-Du är så jävla…
Jag tänkte att om hon hade varit ihop med mig så hade hon varit glad hela tiden, vilket såklart var en sanning med viss modifikation.
Jag drack upp min öl, pröjsade notjäveln och åkte hem till min tysta lya med den bekanta, men oövervinneliga känslan att jag älskar världen.

Knuffad och piskad.

Har varit och köpt mer skruv till ännu en hylla som jag ska sätta upp. Hylla nummer tre. Var ska detta hyll-dilemma sluta? Min målsättning är att sätta upp den så skevt som möjligt så att det blir ett så enhetligt intryck i köket som möjligt.
Innan, när jag skulle ta vagnen till Järntorget från Korsvägen var det sjukt mycket folk som både skulle av och på. Rusningstid. Jag skulle på. Jag ställde mig vid sidan om dörrarna som sig bör. Då har jag ändock aldrig varit ordningsman i skolan. 90 procent av de andra som skulle på ställde sig framför dörrarna. Såklart. När jag tyckte att det var min tur att kliva på blev jag undantryckt av en snubbe i arbetskläder och en stor ryggväska som hade stått mitt framför dörrarna. Han verkade inte märka någonting.
För en stund sen klev in på en krog på Andra lång. Ah, ett ledigt fönsterbord. Bakom mig satt ett gäng på tre snubbar. Den ena reste sig för att ta på sig sin jacka. Han gjorde någon piskig rörelse så att jackärmen daskade till mig i hodet, rakt i plytet. Jag vände mig om för att titta vad det var för ouppmärksam sköjare. Där stod samma snubbe som helt ovetande hade bufflat undan mig vid spårvagnsdörrarna. Att han nu hade daskat till mig i fejset verkade han lika omedveten om.
Kanske han vill åt mig utan att veta det. Alltså i hans undermedvetna.
Har aldrig sett duden innan. Troligtvis kommer jag aldrig se honom igen. Inom loppet av två timmar har jag sett honom två gånger och både blivit knuffad och piskad av denna nemesis.
Hur stor är den risken?

Nu väller det in sorkar och bävrar här. Dags att dra…