132 burkar

Jag har pantat 132 burkar idag. Läsk och (kn)öl(ll)burkar. I fem perfekt fullpackade påsar.
Man kanske skulle bli burksamlare. På deltid. Eller rumptermometertestare på heltid. Hur som haver…jag har helt andra drömmar egentligen.

Det stod plötsligt en liten människa bakom mig när jag matade maskinen. Han hade en liten påse med jättesmå burkar med sig. Jag tänkte först erbjuda honom att kliva mellan med sin lilla förmögenhet, men jag hade ett jävla bra tempo och flyt i burkpantararmen så jag ville inte avbryta.
Det lät som någon tappade något bakom mig. När jag vände mig om såg jag att det var en annan snubbe som hade tappat sin krycka när han skulle ta en läsk från hyllan. Jag var inbakad av min burksamling omkring mig så jag kunde inte klättra över berget. Han hade jätteproblem med att få tag i kryckan igen. Jag tittade på den lilla människan med den lilla förmögenheten. Den lilla människan stod bara och blängde utan minsta antydan till att hjälpa kryckmannen. Till slut fick snubben upp sin krycka igen och kryckade sig vidare. Efter det sket jag i mitt fantastiska burkpantartempo och slöade ner tempot på rent jävelskap…
Bråka med andra ord aldrig med en dude med 132 burkar eller mer.

På vägen ut från affären så lade inte den automatiska dörren märke till mig, så jag fick öppna dörren själv. För hon som gick ut innan funkade dörren och även för honom som gick ut efter mig. Att gå obemärkt genom livet. Kändes ändå bra på något vis…så jag inte får hybris över mitt fantastiska liv.

På vägen hem när jag korsade gångbanan höll jag på att bli nedsprungen av en joggare.
-Det här är en gångbana och ingen jävla springbana ville jag ropa, men lät bli.
Han joggade vidare och nu är jag hemma.

Heter det joggare längre förresten?
Alla ord som jag lärde mig fram till 90-talet verkar numera bära en antik klang. Kanske det heter ”yagger” eller ”spritter” eller ”sproutcher” eller ”sprontos”.
Vad vet jag…egentligen? Ja, det kan du fråga dig Johan!

Imorgon kommer det iallafall ett rafflande inlägg om den gång för över femton år sedan när jag skulle panta burkar och allt inte gick riktigt efter planerna.
En gammal anekdot från antiken kan man säga.

En bärs på Vickis, en fladdrande cigg och en story om att bli uppraggad.

Tar en bärs på Vickis. Kände mig lite lurad, då jag trodde att det skulle vara sol på deras uteservering. Alltså årets första öl ute i solen. Man kanske kan riva ner huset framför? Då når ju solen fram…
Helt fullt med folk här. Pizzor på borden överallt. Trodde fölk käkade ägg och sill och nubbe på Påskafton.
Kanske skall hoppa över familjefirandet och sitta här till stängningsdags och gråta. Ensam. Piggt och käckt.

För några dagar sen satt jag och rökte på en bänk. Kommer inte ihåg var. Ciggen tog slut. Cigaretter har ju en förmåga att göra det. När jag smätte iväg den som jag brukar uppenbarade sig en orangeklädd joggare från ingenstans. Ciggen smet iväg i en skruvad båge och smekte förbi hans rygg.
Tur att han inte märkte något. Om han hade gjort det kanske han hade fått för sig att klappa till mig. Jag hade inte haft en chans att springa ifrån honom eftersom han ägde en kondition som jag själv aldrig har varit i närheten av.

Videochattade med Deniz i morse. För första gången. Fantastiskt att se henne i rörlig bild och i verklighet, 2600 km bort. Fast ändå i mitt kök.
Tycker det är fantastiskt med all den här tekniken. Tänk om det hade varit som förr. När man var liten. Och äldre än liten. Ett samtal på fem minuter i veckan med raspig telefonlinje och sen ruinerad på en overklig telefonräkning. Hade ju aldrig gått.
Det enda såklart, efter att vi hade lagt på, var ju att saknaden blev ännu större än när vi chattar med skrift. Lämnad, lite som i det kristna budskapet: Se, men inte röra.

Och apropå att bli uppraggad av en kvinna…
Min morfar blev uppraggad av min mormor. Då var de såklart ännu inte mormor och morfar . Morfar satt på ett café eller konditori. En kvinna vid ett bord längre bort i lokalen satt och flörtade med honom. Vilket han märkte. Han fann henne mycket vacker och hon fann honom väldigt stilig. Till slut kom hon fram till hans bord, frågade om hon fick slå sig ner. Dt fick hon såklart.
De levde med varandra i 70 år. Kärleken dog aldrig ut.
Minns när vi var hemma hos mormor och morfar. Min morfar lyckades alltid spilla ner slipsen eller skjortan med salladsdressing eftersom han alltid satt bakåtlutad när han åt.
-Men Sigvard då, sa mormor en suck. Nu har du sås på skjortan igen.
-Ojdå, sa morfar och torkade bort såsfläcken med servetten.
Sen utbytte de kärleksblickar som blixtrade till under diskreta léenden. Min morfar hummade alltid lite också.
(Hur han sen lyckades få senap i armhålan en gång är ett mysterium som aldrig fick svar…)
Vackert på något vis.
Tror dock morfar skippade frasen ”Jag tänker inte knulla med dig” när mormor kom fram till hans bord.

Öl och mat.

Var ute och drack öl med Emma igår. Fylla och solsting. Såg tre joggare komma springande på andra långgatan i tokvärmen. Verkar ju rent sagt helt vansinnigt och ge sig på såna dumheter i den här hettan som råder. ”Bråttom till krogen eller?”, hann jag spontant skrika till dem innan jag hann reagera. Tjejen som sprang sist skakade på huvudet som om hon hade försökt säga åt sina två andra kompisar att det var en dålig idé att jogga på denna ölsyndens gata.

Ikväll har jag och Emma varit ute och käkat. Vi dissade sådär 25 restauranger. Gick från restaurang till restaurang fram till dåligt humör började dyka upp på grund av hunger och värmeslag. Till slut bestämde vi oss för ett place på Linnégatan. Jag käkade pasta bolognese. Kan bara konstatera att min egna är godare.

Nu skall jag snart betala räkningar. Det är bara roulit.