Atjo och en ölrunda.

Sitter här helt slaktad efter ännu en nysattack i mitt liv. Kan tänka mig att snittet nysattacker om året borde ligga på 300 stycken. Andra runkar eller knullar eller äter gröt lika ofta. Men inte jag alltså. Jag drar en nysattack istället. Jag gör även detta av ren ödmjukhet för att mina grannar skall få en sådan där mysig trivselkänsla inombords när jag drar loss en brakattack och deras tavlor dallrar på väggarna. Det bjuder jag på!

Vädret ute bedrövligt så det behöver vi inte yppa några ord om. Det blåser som svinet ute. Genom mitt fönster som står öppet med en springa lät blåsten som ett muller av jetmotorer som galopperade i skyn. Sömndrucken trodde jag det var kriget som drog in. Jävla dålig tajming, tänkte jag, så här dagen innan julafton. Det får bli snaps och julskinka i skyddsrummet. Men här finns väl ens inte något skyddsrum tänkte jag vidare. Skall man trängas fyrtio grannar i cykelrummet eller?
När jag hade vaknat till så förstod jag att det var blåsten som hade lekt krig, så jag klättrade ner från loftet och haltade mig ut till köksbordet satte mig och tittade på de vajande träden. Är jag vaken eller?

Jag tog en liten ölrunda i Johanneberg/Landala efter sjukträningen i Torsdags. Jag och Siss sågs på Old Town. Där gör de minsann skäl för att vara indisk restaurang. Den indiska gladpoppen sprutar mellan varven ut ur högtalaren och man tror att man är statist i någon bollywoodfilm. Jag och siss skildes åt på Landala torg. Jag bestämde mig för att gå in på den indiska restaurangen på torget innan jag lyttade mig hemåt. De är inte så flinka med ölbeställningar där. Efter att ha sagt till två gånger fick jag min öl efter drygt tio minuter. De har sånadäringa långa soffor där som är riktade mot fönstret så att man kan titta på folk och fä som köper gran på torget. När jag väl hade satt mig kom en av Landalas alkisar och satte sig bredvid mig. Han pustade och smackade och stånkade och suckade pustade och harklade sig så man blev alldeles uppstressad. Han klämde in ett ”Ja, fyfan…” efter varje triss i klunk. När han hade druckit upp sin öl i tre gånger fyra klunkar så gick han. Vad skönt tänkte jag. Sen kom han tillbaka med en ny öl. Nytt pustande och stånkande och svärande. Då var det min tur att hälla i mig ölen för jag hade lite svårt att stå ut för stunden.
Jag gick till Vickis för att beställa en pizza. Tog en bärs medan jag väntade på att den skulle bli klar. En väntöl så att säga. Jordens tröttaste stämning där inne. Man blev genuint ledsen och sömnig. Ägaren tittade på mig surt gång på gång. Lite som att jag hade kissat på hans golv. Han verkar av någon anledning hata mig. Kanske har han någon gång läst något dåligt om sitt ställe på min blogg. Nu får han chansen igen. Hade de inte haft så grymt goda pizzor så hade jag aldrig gått dit.
Sen var det iallafall slut på min fantastiska ölrunda i mina fantastiska kvarter och jag var hemma med en pizza som var helt rund.

Ikväll blir det uppesittarkväll, så här dan före doppare-dan. Det blir nog jag och kanske kryckan som sällskap. Låter det ensamt? Det är det inte. Förutom att jag älskar världen…SÅ ÄÄÄÄÄLSKAR JAAAAG MIG SJÄLV! Och om man inte älskar sig själv kan man alltid älska Rickard Sjöberg(s tänder).
Glögg och ett gäng klappar att slå in. Kanske lyssna på polsk punk. Funderar på att skippa de sedvanliga rimmen som ”Här får du en …… så du slipper min knycka, din lytte fan!” Tänker att jag istället skall skriva enbart limerickar på paketen.

Och imörra är det julafton. Tycker jag är trevligt. Sill och klappar. Hej tomtesvin slår i granen. Och att umgås och dricka glögg. Karl-Bertils jul och klappar och julskinka i skägget och tjosan enda in i påska.

Permobiler och rullatorer och sköjare.

(null)
Det här brakfordonet stod parkerat vid mitt bord tidigare idag på uteserveringen på Old Town (på Gibraltargatan i Johanneberg i Göteborg på Västkusten).
Det är alltså inte mitt nyköpta vrålåk (naj, han den där sköjaren gick och tog ett banklån på 100 fjärsingar och köpte sig en permomoppe för han tyckte det var tråkigt att gå…). Bäst att säga det så ingen tror att benskörheten nu har slagit till på allvar.

Märkligt det där med äldre gubbar och sina hjälpmedel och deras lössläppta sätt att parkera…
-Ah det blir bra. Jag ställer den här!
Bra, i det här fallet menas med att ta upp en tredjedel av uteserveringen.

Farsan var likadan med sin rullator…
-Ah, jag ställer den här. Det blir bra!
Bra i hans fall betydde oftast blockeringar av dörrar. Gärna till dörrar som ledde någonstans. Som en dörr till en uteservering. Om det dessutom var en nödutgång så var det ännu bättre. Sen kom personalen fram och sa till honom:
-Du kan inte ställa den där för du blockerar dörren!
Han blev lika förvånad varje gång.

För en liten stund sen kom gubben ut och satte sig på moppen här.
Jag sköjade med honom och sa att jag hade vaktat den hela tiden.
-Jaha, tack så mycket, sa han helt allvarligt som han inte fattade att jag sköjade och att jag var en permovakt.
Jag log till svar och tänkte att man skulle tagit en runda på den där mojängen och åkt och köpt ett sexpack när tillfälle bjöds.
Detta fick mig att känna mig som en dålig sanningssägare och en fantastisk ljugmänniska på en och samma gång. Alltså, att han tackade.

Hej jag heter Johan och är en självutnämnd sköjare. Jag är personlig assistent och har varit i en si så där 20 år. Jag fyller 45 år om drygt två veckor. Det kan man inte tro…utan en viss fantasi.

Självklart älskar jag världen!

Ett bord och artighetsfraser.

Tar en bärs på Tullen i Johanneberg.
Exakt vid det här bordet satt jag exakt för två år sedan, med den där turkiska kvinnan. Hon åt fisk och jag åt pannbiff med löksås. Innan maten kom ringde hon ett telefonsamtal och som fick henne att gråta. Jag gav henne en servett innan jag gick ut och rökte en cigarett.

Hon dök upp från ingenstans en kväll och jag mådde fantastisk. Sen när hon efter några dagar av oskiljbart sällskap hade åkt tillbaka till Turkiet för att aldrig mer komma tillbaka mådde jag bedrövllgt dåligt. Under en ganska lång tid. På det där sättet som man är helt säker på att man aldrig vill må eller må igen.
Först var det ”Rock my world” och därefter ”Fuck my world” skulle man kunna säga.

Allt det där slog mig alldeles nyss. Jag satte mig alltså inte vid samma bord exakt två år senare för att plåga mig själv. Det var alltså den gamle goda slumpen som hjälpte mig att minnas.
Och nu nyheter och väder…

Vissa bartenders säger ”Ta hand om dig” när man går. Själv brukar jag säga ”Ha det fint” som svar. ”Ta det lugnt” kan slinka ur mig vid ovanliga tillfällen.
Ta hand om dig säger jag aldrig. Det skulle inte kännas som det var jag som sa det. Skulle jag ändå säga det skulle det kännas som jag menade att ”man inte ska ta ut sig i onödan och inte jogga sju dagar i veckan. Eller att man skall duscha när man luktar svett.
Ta det lugnt är ju roligt att säga till någon som lämnar stället och som har druckit tio bärs och är redlös, för det är ju precis vad personen i fråga inte har gjort.
”Vi ses” kan jag säga där jag är stammis och när jag går. Det funkar, för saken är högst trolig att vi gör det. Hur trevligt eller otrevligt det än må vara.
”Skit på dig” kan man också säga. Funkar bäst om man har fått kass service eller ett dåligt mottagande.
”Må din fru vara otrogen med en eunuck och må din tvåplansvilla ramla ihop till en enplansvilla och din morgonfil sakna klumpförebyggande medel!” kan man lägga till om man vill vara lite salt.
Då måste man dock veta att man aldrig mer kommer sätta sina håriga fötter där igen. Annars kan det bli lite jobbig stämning nästa gång.

Ska gå och handla snart. Funderar fan i mig på någon slags stek av något slag. Svinhode-stek. Har inte ätit en köttbit på över ett halvår. Kanske det bara blir en styltbralla-sallad. Svårt att säga det där…innan man handlar. Kanske jag får makaroni-ångest och skär av mig stortån och haltar hem och lägger mig på lofta med en skrikande mage. Ibland är ju livet lite småhaltigt.
Kanske, kanske, kanske. Alltid alla dessa jävla kansken!

Lucia 2016, eller den totala bristen av densamma.

Det har tydligen varit Lucia idag. Detta har gått mig förbi helt.
När jag åt frukost framför Tv:n var det Musikhjälpen i Ettan. I tvåan var det sändning från det där forumet som sänds varje dag.
De kunde väl fan ha klätt sig i klantstrut eller julmands-mössa eller lite gnistrande glitter. Man får ju fan bjuda lite på sig själv också!
Inte ett glitter i syne. Inte en strut. Inte en pepparkaksgobbe eller tomtenisse eller tomtenissa eller en vit särk inköpt på ICA Maxi för 59:50. Inte en gammel lussebulle med gurkmeja istället för saffran eller en sleten pepparkaka framför mina öjon som kunde avslöja storheten i denna dag. Vad är det här för crap?

Det enda jag har sett är de gulklädda och självlysande byggjobbarna utanför mina fönster. De har städat våra nya balkonger och putsat fönstren. De har till och med börja plocka ner byggnadsställningarna. De är alltså färdiga snart. För gott kommer de dra åt fanders och helvete på samma gång. Av detta blev jag så glad så jag var på väg att bjuda in hela arbetslaget på glögg…om jag ändå hade fått en enda signal att det hade varit…ett enda litet tecken på att det var Lucia. Då hade jag klätt ner mig till en hoe-ande tomte.
De kunde väl fan ha haft tomteluvor på sig en dag som denna? Dålig stil asså.

I eftermiddags tog jag mig en glögg efter att ha glittrat till lyan med lite glittergirlang till. Här snackar vi om en dude som diggar julen och älskar världen. Här snackar vi om en dude som ständigt försöker kompensera tomheten som lika ständigt dyker upp…
Ens inte när jag drack glöggen fattade jag att det var Lucia. Vet inte hur jag ska tackla detta samhällssvek.

Klättrade ur mina pyjamasbyxor för att gå till mataffären. När jag stod och väntade på att röd gubbe skulle bli grön vid ett övergångsställe kom det en kvinna småspringande i vit särk och glitter i håret. Då, för första gången under dagen slog det mig att det var Lucia idag. Då var klockan sju på kvällen.
Jag tittade på min sjal. Det är den glittrigaste sjal jag äger. Undermedvetet kan den ha hamnat runt min hals för att skaka liv i dagens bleka firande. Den uppriktiga sanningen var dock att den landade i min näve först av uppsjön av sjalar när jag rotade runt på den hattlösa hatthyllan.
Nu har jag glittrat mest här på Tullen i Johanneberg som om allt var en uttänkt plan från min sida. För att det är Lucia. Det är ju lögn så klart.
Det vet jag. Och nu vet ni det också.

Skyller alla mina tillkortakommanden och förvirring på att jag lever ensam. Som en själv e bäste dräng. Som en me, myself & I-sköjare. Hade jag befunnit mig i ett förhållande så hade vi troligtvis vaknat upp tillsammans och sagt ”Glad Lucia” till varann. Ätit pepparkaka och lussebulle med riktig saffran och smulat ner bädden. Sen hade vi troligtvis knullat med varann på loftet. Hon klädd som jordens mest bedårande tärna med glitter i håret och jag klädd som universums mest fånigaste pepparkaksgubbe (med lite vit julsäd dinglande från pepparkakshattens brätte när halmstunden är färdigsköjad).

Äh, skit i det. Det kommer fler luciamorgnar. Dessutom älskar jag världen. Hur jävlig den än ser ut. Och jag gör det 368 dagar om året! Glöm aldrig det!

Affären på hörnet.

I hörnet av mitt hus ligger en jourbutik. Den tordes vara ett bra komplement nu när de har stängt ner min Willysbutik och man inte orkar kämpa sig ner till den andra mataffären som ligger längre bort. Något vidare komplement är den dessvärre inte. Antingen är varorna slut eller gamla eller så har de dem inte i sortimentet. Vad de har i sortimentet är ett skämt. Allt sånt en människa egentligen inte behöver. Chips och ostbågehyllan är helt enorm. Likaså lösgodis-sortimentet. Lösgodiset är oftast stenhårt och gammalt. De har en hel frysbox med färdigrätter. Nedpressade på höjden för att få plats med så många som möjligt. Om man enbart skulle handla all sin föda i denna affär så skulle man bli både ruinerad och dö av osundheten inom några månader.
I somras insåg jag att jag inte hade något bröd när jag skulle äta frukost. I pyjamasbyxorna pallrade jag mig bort till denna fantastiska affär. Det var en av de där svinvarma dagarna. Det var dryga fyrtio grader i butiken. Brödutbudet utgjordes av en limpa och ett rostbröd. Stenhårt som knäcke och bakdagen kunde spåras till en dryg vecka tillbaka. Det var bara de gröna mögelblämmorna som saknades.
-Säljer du det här brödet?
-Ja, det är bra bröd!
-Men det är ju stenhårt!?
-Ja, men vi lägger det i frysen varje natt och tar fram det på morgonen igen.
-Jahaaa… sa jag och gick ut därifrån tomhänt.

En annan gång köpte jag en glass. När jag tog av pappret såg jag att hela glassen var täckt av iskristaller. Chokladen var grå där under. När jag tog ett bett av glassen smulades den sönder i min mun. Jag kastade mig upp ur soffan och sprang ut på toan och spottade ut skiten. Det smakade gammal räpa i munnen. Jag började fundera på om de stängde av frysarna på natten.
Dagen efter gick jag in i affären och frågade vad det var för glass de sålde. Svaret kom på rekyl.
-Vår glass är bra!
-Mmm…den är fantastisk! Ni säljer gammal glass och mjukt bröd som är stenhårt. Alltså ni får fan ta och kolla över ert sortiment. Knallbruna bananer säljer ni för halva priset. Det funkar ju inte…
Han tittade på mig med öppen mun när jag gick loss. Jag gav upp.
Jag krävde mina pengar tillbaka för glassen innan jag gick och fick dem utan protester, vilket tydde på att han var fullt medveten om taskspelet.

Ibland brukar jag ändå förnedra mig med att köpa något där som jag verkligen behöver. För stunden. Mjölk eller öl eller ciggpapper. En gång lyckades jag köpa ciggpapper som sakanade klister. En annan gång så lagade jag köttfärssås och insåg att jag hade glömt att köpa röd paprika. En paprika fanns kvar bredvid en ledsen gul lök. Halva paprikan var mörkbrun. Jag fick den för halva priset….Yeeah!

Nu har det börjat jobba en tvivelaktig figur därinne.
Han ser ut som en efterbliven mans-baby och beter sig likadant och pratar med bäbisröst (”Stop act lik a retarded man-baby” som Hank Moody i Californication säger till sin vän Charlie). Det gråa håret är framåtkammat och pottklippt och sitter på ett huvud som bär formen av en badboll. När man kliver in i butiken gungar han runt därinne på sina korta ben och med sin klotrunda överkropp som en badtunna. Som en förrymd snögubbe på ankfötter…och sprider sitt obehag.
Varje gång man handlar av honom tittar han på varan en liten stund innan han plockar upp den från disken. Sen ler han ett konstigt leende för sig själv medan han tar betalt. Något med det där leendet gör att munnen hamnar alldeles för nära näsan. Kusligt. Ibland försöker han säga något vitsigt som mynnar ut i obegripligheter. Per natur så ogillar man honom direkt. På händerna bär han vantar och han smeker en lite grann på insidan av handflatan när man får tillbaka växeln. Med ett irriterande flin och en lika irriterande pillemarisk blick och med babyrösten önskar han en bra dag.

En bra dag som börjar om man har tur, när man har klivit ut ur affären.

Ett inlägg skrivet i förmiddags som publiceras på kvällskvisten, ty min klocka går alltid rätt!

Sitter och gnuggar mig i ögonen och kliar mig på hakan. Vaknade för en och en halv timme sen…men har fortfarande inte vaknat till riktigt.
Morgonens första cigg avnjöts till synen av tre byggjobbare som stod och hoppade jämnfota medan de andra två stod och trummade sig på knäna och gapskrattade. Gaphalsen stod i mitten såklart och sen dess så har han vrålpratat oavbrutet. Roligt på jobbet har inte gått dem förbi.
De håller på att ta bort stöden för de nygjutna balkongplattorna. Plywoodskivorna som cementen har legat på har de nu lutat mot väggen vid mitt köksfönster. Nu har jag alltså fått en mörkläggningsgardin i köket vare sig jag vill eller ej. Thänx päl!!!!

Såg om Call Girl-filmen igår. Fantastisk film det där. Om Geijeraffären. Såg den på bio med morsan när den kom. Den 14-åriga flickan Iris öde är brutalt och sorgligt och Pernilla August rollprestation som Doris Hopp är helt bländande.
Filmen fastnar sig kvar på näthinnan och i hodet en lång tid efter. Det är dåligt att se filmen precis innan man skall sova eftersom det blir väldigt svårt att sova. Själv drömde jag att jag var spanaren hela natten. Tystad av regeringen.
Kanske skall bli filmrecensent. Jag ser ju otroliga mängder film. Men om man är filmrecensent kan man skriva HODE i recensionen då?

Och apropå film. Igår när jag traskade iväg för att köpa en pizza såg jag att de riggade för någon filminspelning vid min busshållsplats. Jättegamla bilar stod parkerade och de smällde upp feta lampor över stället. Veteranbilar i funkismiljö. Undrade genast om Pierce Brosnan satt och tryckte i någon trailertrashvagn. Kanske ska gå dit och kolla igen. Bjuda honom på skumsvampar och folköl och fråga om han tror att han är nåt. Alternativt kan jag smyga in i filmscenen som överraskande statist med en ipad i näven och en keps som det står ”runke ball” på för att skapa lite kaos i tidsandan. Fanns det Ipads på 40-talet kommer folk undra när de sitter i biofåtöljen med sina baconsvål och glor på filmduken.

Skall käka lunch med morsan om en stund. Hon kommer ringa här strax. Undra var vi ska käka någonstans. Skall föreslå Högsbo industriområde. Min stiliga mor kommer insvassande bland svettiga byggjobbare och lortiga industriarbetare i blåställ. Makaroner och falukorv. Inga jävla krusiduller. Nu ringer hon…
Det blev i området runt Grönsakstorget.
Hon dissade de sexiga karlarna i blåställ i Högsbo…tycker jag var synd!

En planlös promenad.

Kom på något enormt bra igår som jag skulle skriva här idag. Nu har jag suttit här koncentrerad och tänkt på vad det var för något slags pangigt jag skulle skriva. Helt bortblåst.

Åt en kebabrulle innan. På en bänk. Hela tiden var jag noggrann med att inte spilla ner mina braxor. Lyckades. Jag knycklade ihop foliet lite nöjd och undrade över vad haken kunde tänkas vara. Jag satt och stirrade en stund. När jag skulle resa mig för att kasta skräpet i papperskorgen tittade jag ner. All sås som legat kvar i botten av foliet hade runnit ner på byxorna.
Det är sådana där små förtret som kan driva dig till vansinne om de upprepas tillräckligt många gånger och med för kort intervall.
När jag var klar skulle jag tända en cigarett. En kvinna hade precis satt sig på andra sidan bänken. För att slippa tjat och visa hänsyn reste jag mig för att leta upp en annan bänk.
Hittade ett gäng bänkar en bit bort. En bänk ledig bredvid en gubbe som satt och antecknade något på ett papper. På cykeln som stod bredvid hade han ett flak bärs på pakethållaren. Verkade ofarligt. Jag satte mig ner. Hann njuta av ungefär tre bloss innan gubben studsade upp från bänken. Han vek ihop sin dyna som han satt på. Sen ställde han sig en bit bort och muttrade och svor.
Jag frågade honom om det var rökningen som hade stört honom, i såna fall kunde jag flytta på mig. Han muttrade fler svordomar till svar och något om ”om jag hade sett vinden blåsa.”
Vinden ser man inte, den känner man ditt dumma helvete, tänkte jag. Fick dock ur mig mig något muttrande i form av ordet ”gubbhelvete” innan jag reste mig och gick.
Vart man än vänder sig är man älskad överallt…och ändå känner man sig inte tillräckligt älskad. Märkligt.

Efter detta så har jag bara planlöst promenerat omkring. Druckit kaffe på Södra vägen. Suttit på en bänk på Götaplatsen. Lyssnat på en snubbe som förklarade på mobil var rödvinssåsen stod i kylskåpet. Promenerat vidare. Druckit en cider i Vasastan. Promenerat lite till. Köpt en pizza på Vickis. Åkt buss.

Och nu är jag hemma i Johanneberg igen. Dricker en öl på en bistro. Skall snart gå hem med min pizza. Okej en öl till.
Ingen lust att bli sköjarfrisk eller träffa någon. Ensamheten som jag kände tidigare idag och som fick mig att känna mig…ensam har gått över för ikväll. Om någon skulle försöka få ut mig nu får de släpa ut mig med grävskopa.
Och nu kom det ut tre råräliga gubbar i 60-årsåldern från en port bredvid. De höll varandra om axlarna för att de var bästa pals men också lika mycket för inte dråsa omkull. Sådant sköjarfriskt beteende ser man väldigt sällan i den här stadsdelen. En av dem pekade in här på stället och sa:
”En dag ska jag bjuda er på en bärs på det här stället!”
”Det behövs inte!” sa den minst berusade. Stort…
Han som skulle bjuda på de där bärsen hade ett linne på sig som det stod ”I was going wild at Rio Carnival 2001” på
…och nu kom de tillbaka igen. Med en påse med tre pizzor i mer lodrätt än vågrätt vinkel. Hoppas det inte är massa goda såser och såna grejor på pizzorna. Då kan de ju i och för sig alltid slicka i sig götteriet från botten av påsen.
Slutkontenta: Åk till Rio på Carnival. Helst 2001, om ni äger en tidsmaskin. I annat fall. Bär hem pizzor stående i påsen. Det blir mer lattjo så!

Övrig slutkontenta: Ställ vinsåsen så den syns, underskatta aldrig ensamhet och tänd aldrig en cigg bredvid någon som har ett helt flak med bärs på cykelns pakethållare, det slutar oftast med en avhyvling för att man inte ser vinden.

Stöldgods till ett värde av fyra kronor.

Det var uppståndelse och upprörda röster i trappen och ute på gården hemma hos mig igår kväll. Folk sa att de hade sett en inbrottstjuv springa runt på byggnadsställningarna. Han hade snott saker från balkongen, sa någon.
Själv satt jag och tog en cigg på balkongen en stund tidigare när jag hörde ett brötande i containern nedanför. När jag tittade ner såg jag en snubbe i träningsbyxor som försökte få med sig ett armeringsjärn som det hängde kvar betongbitar på. Det såg ut som ett gigantiskt halsband. Vad ska han göra med det, tänkte jag. Jag gick in och fortsatte att kolla på min film och tänkte inte så mycket mer på det.
Tio minuter senare hörde jag en granne nedanför balkongen. Hon lät upprörd. Jag frågade vad som stod på. Hon hade sett en snubbe springa runt på ställningarna utanför hennes fönster och att han hade tagit något. Hon sprang in i trappen igen och jag blev stående på min balkong. När jag stod där och tittade dök plötsligt samma snubbe fram som rotat i containern. Han hade mycket riktigt tagit sig upp i byggnadsställningarna. Nu hade han jobbat sig uppåt och befann sig på samma våning som min balkong. Med stor möda kröp han fram på alla fyra till kanten av ställningen, som tar slut ungefär en meter från min balkong. Han reste på huvudet och fick syn på mig. Vad jag tittade på var en riktigt tjackad tjackis. Han tittade på mig en liten stund. Sen släppte han ner två stycken tomma två liters Cola-flaskor framför sig och sa, med den typiska nasala tjackisrösten:
-Man försöker ju tjäna ihop lite stålar va…
Ja, grattis, tänkte jag. Du har just tjänat ihop fyra kronor. Du kan få en påse burkar av mig om du klättrar ner därifrån. Sicken high class-burglar.
Jag sa till honom att han gjorde bäst i att klättra ner därifrån. Att han hade brutit sig in på inhägnat område och att grannarna är uppskrämda och redo att ringa snuten.
Han ryckte urskuldande på axlarna och gjorde någon otroligt skrynklig grimas åt mig. Sen kröp han som ett skott tillbaka på alla fyra och försvann som en råtta bakom hörnet.
Jag gick ut för att handla en pizza. Låste balkongdörren för säkerhets skull. När jag kom ut i trappen tjöt ett larm för fullt. Ett larm som tydligen går igång när man beträder byggnadsställningarna. Ett larm som bara hörs i trappen och som inte hörs utifrån eller när man är i lägenheten. Fantastiskt tänkt.
Ute på gården hade ännu fler grannar samlats. De pratades om denna inbrottstjuv. Jag förminskar eller ironiserar absolut inte de uppskrämda känslorna. Hade själv skitit knäck i en vecka om någon hade promenerat runt utanför mina fönster. Jag sa till dem att jag hade pratat med honom. Att han skulle ta sig ner därifrån. Att det var en tjackis som letade guld i form av pantflaskor.
Ett större problem tordes vara att det bara är att promenera in på det inhägnade området utan minsta ansträngning. Ibland har grindarna lämnats öppna över natten. Så där går det ju fan inte att ha det! Tycker också det är en obehaglig tanke att folk promenerar runt på ställningarna när man ligger och sover.
Beträffande tjackisar så verkar deras tankegångar många gånger vara mer tragikomiska än deras brott blir allvarliga.
”Ah, kolla där ligger två pantflaskor. Det är ju bara o klättra upp där i ställningen och ta dom. Det är ju kanon asså…”
Han ställde ju alltså till ett väldigt upprört tillstånd för pant på fyra kronor.
Någon sa att han hade promenerat ut genom grindarna efter sin skattjakt. Troligtvis som den enda individ som hade missat hela uppståndelsen.
Med stöldgods till ett värde av fyra kronor.

Obeskrivlig trötthet och på gården.

Kan ärligt talat känna att jag har lite träda när det gäller att skriva här för tillfället. Kanske håller hjärnbalken på att torka ut på mig.

Är något sjukligt trött hela tiden. Längtar efter semestern som ett litet svinigt gnuhode.
Jöbba. Och sen de lediga dagarna när man kan sova ut, då väcks man av byggjobbarna. De åker sin jävla hiss som är placerad bredvid mina fönster. Upp och ner åker de. Kastar grejor i containern som är placerad nedanför min balkong. Och när det äntligen är tyst så gapar de högt eller drar trötta Göteborgsskämt.
Tröttheten visar sig på andra sätt. Invanda rutiner som sköts per automatik i vanliga fall felar. Två gånger i det sista har jag glömt att låsa dörren efter mig när jag kommer till jobbet. I morse när jag skulle äta frukost var jag tvungen att leta efter mjölken. Den stod i skafferiet istället för kylskåpet. Den var helt okej, men förpackningen var lite uppsvälld.
De senaste gångerna jag har haft lediga dagar har jag tänkt att jag ska utföra något. Redigera bilder. Skriva på bloggen. Kanske ta upp gitarren och spela ”Var har du varit min lilla sköjar-saxofon? Eller tutar du bara när du har klamydia?”.
Istället har jag suttit där. Druckit mitt kaffe och med ciggen i gipan och stirrat ut genom fönstret. Oförmögen att ta mig för något. Fått dåligt samvete över att jag blir äldre för varje sekund som går. Tröttheten din djävol, far åt fanders!
Loftet är enbart en sovplats och ingen potentiell knullkoja!

I förmiddags när jag satt och stirrade ut genom köksfönstret såg jag något oväntat. Det var Martin i Hästpojken som stod och piskade sina sängkläder med någon slags grunkig metallpinne. Han drog fyra halvhjärtade pisk på varje sida samtidigt som han ropade högt i sin mobil. Sen gick han in igen.
När jag bodde vid Redbergsplatsen så flyttade han till samma område kort efter.
En gång höll jag på att slå upp en dörr i pannan på honom när han skulle kliva in i en jourbutik.
I Bergsjön såg jag honom flera gånger för hans donna bodde på samma gård som min farsa gjorde.
Allt detta vet jag så klart eftersom jag även följde hans blogg (Roligaste blogg jag läst dessutom).
Och nu, efter att jag har bott i Johanneberg ett antal år så har han flyttat till samma gård som jag bor på. Om han av någon anledning skulle känna igen mitt fejs och undrar varför jag ploppar upp i hans bostadsområden hela tiden, så har jag bara en sak att säga:
Sicken dude asså! Sluta stalka mig för bövlars!

Sitter hos indiern på Landala. Samkvämat med familjen. Nu sitter jag och skriver denna rappakalja. Ska nog gå hem nu.
Kanske jag spottar Björn Skifs med en Vino Tinto i näven när jag tittar ut genom fönstret nästa gång. Vrålandes:
-Jag älskar världen!

Mitt område.

Ah men det är ju för slött tempo här på bloggen just nu. Ber om ursäkt för detta, men ibland måste man hinna dra upp kallingarna mellan varven också.

Käkade lunch för en stund sen. På ett nyöppnat fik i huset bredvid mitt. Kyckling med pilaffris. 55 spänn med dricka och salato. Gött som fan var det också. Sånt gillar sköjaren…och nyss hittade jag en hundralapp.
Det är min nedslagna blick som gör att jag hittar stålar på marken mellan varven.

Sitter på Tullen i mitt område, ute i solen och dricker en kaffe. Solen är ett fint och gult klotjävel som lyser och sen lyser med frånvaro. Solen är äldre en Jesus gamla kortbraxor.

På min Iphöne har jag en skärmbild på en lättklädd kvinna som cyklar. Hon står på tramporna och kjolen har blåst upp i vinden.
På min Ipad har jag en skärmbild på en annan kvinna som stretchar i bara trosorna. Båda bilderna är tecknade och charmiga och inte alls porriga.
Själv är jag en sexuellt frustrerad gubbe i min bästa ålder som fortfarande är på jakt efter gubbkeps för att förstärka mitt riktiga jag.

För ett par månader sen stängde de ner den bästa pizzerian i mitt område för renovering. De har inte öppnat igen. Och på lördag stänger de ner Willys. Byggnaden skall rivas och det skall byggas ett bostadshus där. För de som har råd. En 1:a kommmer kosta drygt 2 mille och en 3:a kommer ligga på runt 4 miljoner. Jag skall bara hitta några hundralappar till, sen ska jag jävlar i mig slå till!
Ingen pizzeria, ingen mataffär och min balkong avstängd.
Det går framåt…

Nu ska jag åka ner till stan och leta gubbkeps!