Ett skakande bildreportage om ett par kalsonger och ett utslag.

(null)De här kalsongerna…
…är köpta i Tibro på Family House. För 5 kronor.
De fulaste med dem är hur de är skurna.
De snyggaste med dem är att de bär namnet ”MEN’S UNDERWEAR” och att märket sitter upp och ner.
Kalsongerna ligger alltid längst in i kalsong och strumplådan och åker på när det är dags att boka en tvättid.
Jag har ett par som är gråa också.

(null)
Apropå utslaget som jag berättat om tidigare och som satt på vänster sida av näsan…
Detta jävla utslag som flyttar runt på min kropp. Som om min kropp vore ett världsatlas har nu, efter att suttit på magen flyttat tillbaka vid sidan av näsan. Bara en skillnad.
Nu sitter det istället på höger sida av näsan.
Visst jag älskar världen, men jag är INTE världen!
Snälla utslag. För bövlars helvete, sluta flytta runt som en finnig student. Jag är inget 2:a hands kontrakt hos Boplats Göteborg!

Det vankas diskbråck.

Det vankas diskbråck igen. Tredje gången i så fall. Det värker precis på rätt ställe och jag kan inte räta på ryggen helt utan att känna smärta. Då vankas det även upp emot 6 veckors sjukskrivning och reguljära återbesök hos sjukgymnaster som drar ner kalsongerna halvvägs och klämmer en halvvägs ner på arslet.
Förra sjukgymnasten jag var hos stammade. Smärtan fick mig att tänka konstigt och jag fick en märklig impuls att dunka till honom hårt i ryggen i hopp om att han skulle sluta stamma. Lyckligtvis stannade det hela vid en impuls.
Den första gången jag fick diskbråck gick jag hos en sexig sjukgymnast med len röst och lena händer som klämde mig på skinkorna. Jag fick erektion och jag var 21 år och hade tjej och kände mig otrogen…
Bägge gångerna gick jag runt stel och krum. Grimascherade åt smärtan. Spottade och svor som en gammal gubbe.
Hoppas den lilla smärtan jag känner nu  har gått över tills imorn, istället för att växa sig till smärtan den enorma.

En helg bland massa andra helger.

Jag fick slut på strumpor och kalsonger. Så jag tvättar. Sista paret kalsonger saknar resår och åker hela tiden ner i knäväcken. Det är sån här nödvändig information jag vill dela med mig av. Det är sånt här jag vill att ni ska komma ihåg av mig, när ni har glömt resten…

Kan även berätta att jag var nere på stan igår. Vid ett-tiden på dagen en lördag. Har nog inte hänt på ett år. Avenyn. Lemmeltåg. Jag såg en brat i lysorange jacka. Han hade backslick långt ner på axlarna. Egentligen är det bara brats och gamla gubbalkisar som har backslick. Farsan hade det en gång när jag hämtade honom på landvetter när han hade kommit hem från Spanien. Han fick en sjuksköterska på sin avdelning att klippa honom. Tvivlar på att det ingick i hennes ordinarie arbetsuppgifter.

Tittade på en del av melodifestivalen igår. Hela tiden med spyhinken inom räckhåll. Anledningen att jag tittade var att Anna Järvinen var med. Med en sång som Martin i hästpojken hade skrivit texten till. Fantastiskt fin text. Självklart vann den inte. Låten var inte tillräckligt usel. Ibland är människor smak rent provocerande.

Nu blev jag så där yr och klibbig igen. För mycket kaffe och cigarett.

Det eviga vagabondandet

(Detta inlägg skrevs torsdag eftermiddag.) Vi är nu tillbaka från Warszawa. Känner mig hyfsat aklimatiserad. Brukar ha ett smärre helvete med omställningen att först vara på en plats och några timmar en senare plats. Blir deppad och nostalgisk redan tio minuter efter man kommit hem.
Vi hade iallafall som sagt INTE tur med vädret. Det väder som visar upp sig här är ungefär samma väder som visade upp sig i Warsza. Vädret har med andra ord följt med oss hem. Jag har klivit runt här hemma i kalsonger, undertröja och tofflor sen vi kom hem. Gått ut på balkongen och rökt. Gått in igen.
Sista dagen i Warszawa skulle vi gå på historiska museumet som sträcker sig ända från 1600-talet och fram tills nu. Efter en hel del letande hittade vi det i ett inplastat hus som var under renovering. Vi frågade byggjobbarna om det var öppet. De sa att det bara var att gå in. Det gjorde vi. Väl där inne stötte vi på någon slags museumvakt i ett bås. ”Is it open?” frågade vi. ”Yes” svarade han på halvkrackilerad engelska. Bra, tänkte vi. När vi tog ett steg framåt sa han ”But the museum is closed”. Jaha? Vi stod och blängde en stund, sen vände vi och gick ut igen. Han kanske bara menade att dörrarna in till museumet var öppna men museumet var stängt. Så här är det väldigt ofta. Den polska logiken måste man nog var infödd pollack för att fatta.
Vi hade tidigare fått syn på ett par second hand butiker som varit stängda när vi passerat. Vi bestämde oss för att besöka dom nu istället. De har ett fantastiskt skojigt system som betyder att man köper kläder i kilopris. Du lägger kläderna på vågen och så betalar du vad det väger.
Vi gick och gick. Avverkade de två första butikerna. När vi kom till den sista var klockan tjugo i sju. De stängde klockan sju. Redan när vi kom in stod tanten i kassan och vrålade något argsint ut över hela affären. Johan lät sig inte stressas. Han bläddrade bara vidare bland t-shirtarna. Varannan minut vrålade hon ut sitt arga meddelande. Min tjej kom fram till mig. Hon trodde att dom stängde nu. Jag tittade på klockan. Den var tio i sju. ”I helvete” svarade jag min tjej. ”Det är tio minuter kvar”. Jag fortsatte att lugnt bläddra bland kläderna. Vi var nu helt ensamma i affären. Min tjej stod bredvid mig hela tiden. Sen sa hon ”Jag tror nog verkligen att de vill att vi ska nu.” När jag tittade över axeln stod tanterna som jobbade i butiken uppradade vid entre dörren med armarna i kors. De pratade högt och ilsket om oss och stod och blängde ut oss. ”De pratar skit om oss”, sa min tjej. Det hela var svårt att förstå. Jag blev förbannad och började bläddra i tröjorna häftigt samtidigt som jag rabblade på svenska. Högt: ”De jävla haggorna dra ända in i rövhålet. Förbannade jävla sugluvor. Vad fan är deras jävla problem. Förbannade feta jävla skithaggor”. Jag tittade på dem medan jag fortsatte prata på. Sen vände jag mig mot min tjej och sa: ”Nu går vi ut från det här jävla piss-stället”. Jag slet upp dörren och sa högt när vi passerade dem: ”Good bajos forevos!!!.
Jag var arg när jag kom ut på gatan. Efter att spenderat tio dagar i denna attidydmässiga dryghet brast det tillslut för mig. Jävla svinhaggor. Den som tror på uttrycket ”Kunden har alltid rätt” välkomnar jag till Polen. Du kommer få det jobbigt grabben.

På söndag åker vi till Stockholm. Den vackra staden med dyr öl och slipsgubbar som går och slickar på glasstrutar i ännu dyrare gallerior. Johan har blivit en riktig jävla vagabondare. När vi kommer hem därifrån stannar jag hemma några dagar och åker ner till min polarkompis Esset och hans tjej i Malmö. Det känns fantastiskt att slippa Göteborg med dess aldrig vilande vind, dess skrikande fiskmåsar och gnisslande spårvagnar. Så fantastiskt att man sedan kan stanna kvar här en längre tid och bara älska dessa utnötta gator som man promenerat fler gånger än kungen har älskarinnor.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Storm

Igår kväll blåste det upp till storm på några sekunder. Kom promenerande på andra lång och ut på masthuggstorget. Där höll sig alkisarna i lyktstolpar.

En gång för längesen när vi var i Borås med familjen blev det plötslig storm. En gammal tant rasade i backen. Farsan sprang fram och hjälpte henne på benen. Sen ställde han henne vid en stolpe och sa till henne att stå kvar där. Broshans glasögon blåste av och farsan fick en ny springtur på halsen. Glasögonen var i kasst skick så eftermiddagen avslutades med ett besök hos optikern.

I Stockholm har det snöat, i Skövde har det regnat gamla kalsonger och i Gnesta har det haglat julskinkor. Allt från en och samma himmel.
Det är ju helt enkelt ingen ordning på grejerna.