I could have walked a thousand miles just for one of your smiles.

Johan, kärlekskrank på morgonkvisten.

Robert Smith sa i en intervju när han just hade fyllt fyrtio, att han var lycklig för första gången i sitt liv. Han hade träffat den stora kärleken.

Girlie, woman, löve, honeybunny, baby, just bring me some love.

Kontraster en regnig eftermiddag i maj.

I den svåraste, tuffaste och sorgligaste stunden i mitt och kvinnans kärleksförhållande. Det vill säga nu. Sitter jag i samma stund och reflekterar över saken, över en öl. Ensam. The master of reflection. Vid bordet rakt framför mig sitter ett gäng grabbar i vita marinmössor. En reser sig och kommer fram till mitt bord med en anteckningsbok i handen. Han frågar mig:
”Är du lyckligt gift?”
”Tyvärr inte” svarar jag.
Varpå han frågar:
Har du några råd till mig?”
Jag svarar, ”tyvärr inte igen.”
Först nu går det upp för mig att det är en svensexa. I min bitterhet tänker jag att han kanske ska ge fan i att gifta sig, eftersom han behöver massa goda råd i en grå anteckningsbok. Sen tänker jag att jag naturligtvis skulle svarat honom att han och hans kvinna aldrig ska sluta prata med varandra.
För sent… Gänget lämnar stället. Går glada vidare till nästa krog.

Lycka till.. han klarar sig kanske fint utan mitt råd.

Published with Blogger-droid v1.6.8