En planlös promenad.

Kom på något enormt bra igår som jag skulle skriva här idag. Nu har jag suttit här koncentrerad och tänkt på vad det var för något slags pangigt jag skulle skriva. Helt bortblåst.

Åt en kebabrulle innan. På en bänk. Hela tiden var jag noggrann med att inte spilla ner mina braxor. Lyckades. Jag knycklade ihop foliet lite nöjd och undrade över vad haken kunde tänkas vara. Jag satt och stirrade en stund. När jag skulle resa mig för att kasta skräpet i papperskorgen tittade jag ner. All sås som legat kvar i botten av foliet hade runnit ner på byxorna.
Det är sådana där små förtret som kan driva dig till vansinne om de upprepas tillräckligt många gånger och med för kort intervall.
När jag var klar skulle jag tända en cigarett. En kvinna hade precis satt sig på andra sidan bänken. För att slippa tjat och visa hänsyn reste jag mig för att leta upp en annan bänk.
Hittade ett gäng bänkar en bit bort. En bänk ledig bredvid en gubbe som satt och antecknade något på ett papper. På cykeln som stod bredvid hade han ett flak bärs på pakethållaren. Verkade ofarligt. Jag satte mig ner. Hann njuta av ungefär tre bloss innan gubben studsade upp från bänken. Han vek ihop sin dyna som han satt på. Sen ställde han sig en bit bort och muttrade och svor.
Jag frågade honom om det var rökningen som hade stört honom, i såna fall kunde jag flytta på mig. Han muttrade fler svordomar till svar och något om ”om jag hade sett vinden blåsa.”
Vinden ser man inte, den känner man ditt dumma helvete, tänkte jag. Fick dock ur mig mig något muttrande i form av ordet ”gubbhelvete” innan jag reste mig och gick.
Vart man än vänder sig är man älskad överallt…och ändå känner man sig inte tillräckligt älskad. Märkligt.

Efter detta så har jag bara planlöst promenerat omkring. Druckit kaffe på Södra vägen. Suttit på en bänk på Götaplatsen. Lyssnat på en snubbe som förklarade på mobil var rödvinssåsen stod i kylskåpet. Promenerat vidare. Druckit en cider i Vasastan. Promenerat lite till. Köpt en pizza på Vickis. Åkt buss.

Och nu är jag hemma i Johanneberg igen. Dricker en öl på en bistro. Skall snart gå hem med min pizza. Okej en öl till.
Ingen lust att bli sköjarfrisk eller träffa någon. Ensamheten som jag kände tidigare idag och som fick mig att känna mig…ensam har gått över för ikväll. Om någon skulle försöka få ut mig nu får de släpa ut mig med grävskopa.
Och nu kom det ut tre råräliga gubbar i 60-årsåldern från en port bredvid. De höll varandra om axlarna för att de var bästa pals men också lika mycket för inte dråsa omkull. Sådant sköjarfriskt beteende ser man väldigt sällan i den här stadsdelen. En av dem pekade in här på stället och sa:
”En dag ska jag bjuda er på en bärs på det här stället!”
”Det behövs inte!” sa den minst berusade. Stort…
Han som skulle bjuda på de där bärsen hade ett linne på sig som det stod ”I was going wild at Rio Carnival 2001” på
…och nu kom de tillbaka igen. Med en påse med tre pizzor i mer lodrätt än vågrätt vinkel. Hoppas det inte är massa goda såser och såna grejor på pizzorna. Då kan de ju i och för sig alltid slicka i sig götteriet från botten av påsen.
Slutkontenta: Åk till Rio på Carnival. Helst 2001, om ni äger en tidsmaskin. I annat fall. Bär hem pizzor stående i påsen. Det blir mer lattjo så!

Övrig slutkontenta: Ställ vinsåsen så den syns, underskatta aldrig ensamhet och tänd aldrig en cigg bredvid någon som har ett helt flak med bärs på cykelns pakethållare, det slutar oftast med en avhyvling för att man inte ser vinden.