Två kokta ägg, avkalkning och en biografi.

Har en bedrövelsens halsbränna. Åt nämligen två kokta ägg till frukost. Med massa kaviar och hårt bröd till. Alltså kaviaren hade jag till äggen. Ägghuve! Nu med denna halsbränna i görningen känns det som äggen vill hoppa upp på tungan igen. Trevligt!
Jag pressar ner äggen och halsbrännan med svart nybryggt kaffe. Och nu sitter jag här och skriver dumheter på bloggen igen…

Vad jag vill ha sagt med att jag dricker kaffe är att jag har avkalkat kaffebryggaren för en stund sen.
”Idag vill jag ha gött och fräsht kaffe eftersom jag aldrig knullar nowadays.”, mumlade jag för mig själv. Sen började jag sjunga på ”Hodet är jättelitet” med Eddie Meduza, vilket förvisso inte hör hit överhode taget.
Nåväl, när väl avkalkningen var klar insåg jag att kaffet var slut. Något jag skulle kommit ihåg att köpa igår, men som jag hade glömt bort. Förbannelse! Hodet kanske är jättelitet?
Det var bara och promenera ut i den hårda vinden och ner till affären. Jag tänkte att ”Nu kommer kaffet smaka dubbelt så gott när jag har fått jobba lite för det.”
Och nu har halsbrännan under de aromrika klunkarna kaffe jobbat upp sig till maximalläge. Och yes! Där kom dagens första nysattack.
Hipp hipp hurra för ingenting!
Jag har haft lika många nysattacker som Gene Simmons har knullat med diverse kvinns.
-Hörru Gene? Ska vi byta hobby du och jag, alltså bara för en dag?

Och apropå Kiss så har jag precis börjat läsa Peter Criss biografi. Hittade den för 79 skrala kronor på bokrean.
Läste Kiss-biografin för ett tag sen. En ganska torr och trist historia. Säkert kontrolläst av den kontrollerande och stiffa halvan Kiss: Gene och Paul. I slutet av den där Kiss-biografin nämns det att någon med nära band till Kiss (vem kommer jag inte ihåg) har läst utdrag ur Peter Criss biografi. Personen hade blivit äcklad och att de grejer som stod i Peter Criss biografi om Paul och Gene var totalt fabricerade eftersom han saknade verklighetsförankring av allt supande och allt pundande.
Den biografin måste jag läsa när den kommer ut tänkte jag. Åtminstone för att skapa lite jämnvikt i Kiss-storyn. Så, nu läser jag den.

Det stämmer ändå som min kompis regissören har sagt, ”Man kan nöja sig med att läsa ”The dirt” sen behöver man inte läsa fler biografier.” Det kan vara den enda biografi jag har läst som faktiskt fastnar i huvudet efteråt. Det lilla hodet!
Sen har det ju gått en väldig inflation inom musikbiografier efter att ”The dirt” kom ut. Vissa är bra andra är fnösketorra.

Halsbränna, nysattack och nu rumlar det loss i kappsäcken av allt kaffe. Det är ett glamoröst liv som utspelar sig på Stuartsgatan.
Man kanske skulle ge sig på att skriva en biografi?
Arbetsnamn: ”Mannen med det jättelilla hodet”

IMG_0467.JPGFr v till h: en biografi, avkalkningspulver, äggskal i äggköpp och kaffe.

Ord om ålder, k-pistar och Kiss.

Känner mig gammal idag. Kan vara åldern. Eller åldersnoja. Eller åldersångest. Eller skär skitnödighet. Eller min vardag i stort. Eller att det är måndag. Eller att jag är trött. Eller värmen.

Tar en öl innan jag ska käka hos mamma. Det satte sig alldeles nyss två alkisar vid mitt bord. Inte rätt dag idag. Annars kan jag tycka det är roligt att lyssna på dem. De här två pratar om k-pistar. Och att hotet kommer att komma från öst. Jag sitter och väntar…
Min mamma kommer fråga om allt är bra. Hennes son kommer att svara att det är okej. Att berätta för en mor hur saker och ting ligger till innebär att samma mor sen kommer ligga sömnlös. Så det gör man inte.  Det gäller att omsorgsfullt välja ut sina offer och kasta sin skit på.
41 år låter mycket äldre än 40. Lite som att 39kr låter mycket mindre än 40kr. En tvärtomjämförelse. 
Fick en nyutkommen Kissbiografi av min mor i födelsedagspresent. Hela barndomen mellan två pärmar. Andreas Carlsson hade skrivit förordet?!? Han verkar vara en helt vidrig människa. En väldigt dålig start på en bok som i övrigt verkar vara väldigt bra skriven.