Utlöpt kontrakt.

Här pågår ju inte livets fest precis. Väldigt dåligt med klackar i väggarna och skjortärmar som spricker. Inget krossat glas eller klirrande flaskor. Inget rufsigt knull…bara oändlig tystnad med en papperspåse på huvet.
Precis som livet i stort för tillfället. En halvfylld salong med ett gäng debila som halvsover sig genom en trött matiné som visas på en uppriven duk i en salong som doftar mögel och svett.
Allt är sådär på den existensiella skalan för tillfället. Det är nog det jag försöker säga. Fast som en poet i en gammal sönderriven basker.

En praktikplats där man trivs sådär. En utbildning som är katastrof på alla plan. Det var ju tråkigt…för det här kan jag inte utveckla här på bloggen. Ett par människor har varit på mig och kan inte för sitt liv förstå hur jag kan kritisera min skola så öppet på sociala medier. Det skulle kunna riskera att jag inte får något jobb osv. Det hela är rätt bakvänt. Det är nämligen inte jag som gör dåligt ifrån mig eftersom jag är en (om jag får säga det själv) väldigt ambitiös elev som vill lära mig så mycket som möjligt eftersom jag vill bli en så bra hyresvärd som möjligt. Det hela är enkelt. Jag känner nämligen för en av de första gångerna att jag har valt rätt yrke som jag kan komma att tycka om och bli bra på. Därför blir frustrationen stor när skolan inte levererar över huvud taget.

Nåväl, och eftersom stycket ovanför skrevs för några dagar sen, så har nu min skola stängt ner fysiskt på grund av Coronan. Nästa vecka skulle vi ha praktisk ellära. Alltså skruva i kontakter osv. Kan bli lite svårt att göra på distans. Kanske det trycks ner ett eluttag genom brevinkastet med instruktioner på en dvd, sen kan man koppla av bara helvete tills det blir svart i hela huset. Skall bli intressant och se hur min skola ska lösa det hela med återstoden av utbildningen.

Någon kanske undrar varför jag inte plojar ner massa jox med någorlunda täta frekventa mellanrum här nu för tiden (vilken mening det där blev). Tänker han lägga ner bloggen, kanske någon skrattar eller gråter sig till sömns varje natt. Nej, det tänker jag inte göra. Däremot känner jag mig aningen kontrollerad här för tillfället. Jag söker jobb… Om det står mellan att få ett jobb eller ge utlopp för att vara totalfestlig sköjare här, så väljer jag jobbet.
Hela tanken från första början med denna blogg har varit att den inte ska ha någon kontroll eller självcensur. Något jag tycker jag har skött rätt bra under åren. Därav är det inte lika roligt och befriande att skriva här för tillfället.
Dessutom har kontraktet på evig sköjare löpt ut. Precis som vilken människa som helst tar jag mig en bläcka ibland. Men 95 procent av tiden åker jag hem efter skolan eller praktiken. Dricker kaffe eller en folköl, äter, kraschlandar på soffan framför någon serie och går och lägger mig klockan halv tolv. Ibland om jag inte är allt för trött skruvar jag i en klocka.
Visst låter det spännande?

Heja, heja, heja!

Har jobbat helg. Längre helg än vanligt. Började en timme tidigare idag. Och slutade en timme senare. Jag är köttad i det jättestora hodet.

Klockan åtta på morgonen, en söndag, i Brunnsparken. Det är ingen vacker syn. Skulle gissa på att 80% procent av alla som sitter, går eller står är fulla. En tredjedel av denna skara har knullrufs. En tredjedel har somnat på Mc Donalds. Den sista tredjedelen håller kanske på att nyktra till. De resterande 20% har sömnproblem eller är på väg till jobbet eller ingenstans för att ta död på tid.

Sitter på Tullen i Johanneberg. Tar en städad öl. Eller nu tar jag en till städad öl.
Anledningen att jag gick hit istället för Tullen på Andra lång är att jag ville förhindra att dras in i nåt stökigt efter-att-jobbat-i-32 timmar-sköjeri. Det brukar ofta ske på andra lång. Sen stöter jag på någon och sen är det bara roligt.
Och så slinker det ner en gammeldansk och sen en öl på det. Och en gammeldansk och en öl och en öl och en gammeldansk till för djävulen och sen drägglar jag i baren och tappar mobilen på toalettgolvet och vrålar att jag älskar världen.
Detta förhindrar jag alltså nu. Genom att sitta här själv och sippa på en öl som en handelsresande från Tråkmåla.
Här är alla två eller mer vid varje bord. Förutom jag. Som är en eller mindre.

På jobbet tidigare idag satt jag och tänkte på att man måste fått frågan ”Vad man ville bli när man blev stor?” ganska ofta när man var liten.
”Så, lille pöjk! Vad vill du bli när du blir stor?”
Tänker att alla ansträngde sig för att säga det tuffaste yrke som man kunde komma på. Polis kanske. Då fick man ju sy in bovar. Brandman. Då fick man ju rädda brinnande spädbarn ur brinnande hus. Eller agent. För då kunde man smyga runt med en tyst pistol (alltså med ljuddämpare, det kanske man inte visste att atteraljen hette då). Och bara döda lite runt omkring sig som man vill och få krama snygga bruttor som James Bond(e).
Själv vet att jag svarade att jag skulle bli rockstjärna. Som Peter Criss i Kiss eftersom jag skulle bli den bästa trummisen i världen. Ibland svarade jag även att jag skulle bli ”högtalarlådebyggare” eller ”kassetbandfixare” (jag var nämligen grym på dessa två professioner i tidig ålder).
Kan tänka mig att reaktioner och ovationer över dessa tre yrkesval var blandade.
Kanske jubelropen hade blivit högre om jag sagt helikopteråkare eller porrskådis.
Svårt att säga…men nu är jag personlig assistent och jublen slutar aldrig skalla. Speciellt inte mina egna.

”Heja! Heja! Heja”
”Ööh, ööh, ööh…”

Nykter och trött bland fylletrattar och knullrufs.

Helt paj efter detta jobbpass. Vaknade klockan tre i natt av att ett gäng kids stod och vrålade på gatan nedanför min balkong. Somnade om och trodde jag att jag hade stoppat massa stålar i madrassen (min farmor hade hela sin myntsamling under madrassen i fotändan).

Folk vinglade av och på bussen i morse.
Jag ser dem i sitt esse på fredagskvällen vrålandes och kräkandes på avenyn när jag är på väg hem från jobbet. Dagen efter på morgonen när jag är på väg till jobbet ser jag de tappraste komma uttrampande från efterfester eller från fylleraggets boning. Med eller utan knullrufs. Uppblandade med andra människor, på väg till sina helgjobb eller gymmet.
Hela maskineriet spelas upp återigen Lördagkväll och Söndagmorgon.
När sen mitt söndagspass är över är det jag som brukar sitta där och le skevt över en bärs. Rättvisa till slut.

Har tyvärr inget mer att tillägga. Är för trött och har inte tid att jönsa runt!

Lördagsmorgnar.

En väldigt brokig skara människor brukar uppenbara sig på stan på lördagsmornarna. Alkisar, knullrufs och eftersläntrare från gårdagens sköjerier. Två sletna alkisar satt på seven elevens uteservering och drack kaffe och sluddrade och morsade på förbipasserande damer ”God morgon frun! Min vän här vill gärna lära känna dig.”/ ”Hejsan damen! Jag vill gärna umgås med dig.”
Såg även Leif Mannerström komma promenerande på avenyn när jag väntade på vagnen. Promenerande kanske inte är rätt ord. Rultande passar bättre. Stönandes och pustandes och rödmosig. Antar att en och annan god sås till skrubban har sjunkit ner och några glas dyra viner har nog flödat genom den kroppen.
Jag och Johnny stötte på Peter Harryson för massa år sen på Tahongas i Malmö. Hans bukparti var helt enormt. Han stod och drack någon drink och torkade sig med en servett i pannan hela tiden. Bitterhet flödade ur munnen på honom. Han verkade urled på alltihop. Svor och härjade. Trött på folk och allt satans sköjeri i samhället. Han verkade dock trevlig i all sin bitterhet och lade till att han tyckte vi var några hyvens grabbar.
Han drack ur sin drink, gjorde en fåra i folkvimlet och försvann tillbaks till sitt hotellrum.