En första vecka på utbildningen.

Har nu gått min första vecka på utbildningen. Kan inte minnas när jag var så slaktad och urlakad sist. Vända på dygn med blandat resultat. Beblandas med nya människor i en studiesal i storleken och formen av en skolåda. Äta med andra. Förvandla två år av ingenting och ingenting som har varit mitt allting till någonting. Vad fan hände liksom. Jag går väl upp när jag vill och äter frukost när jag vill. Fast det gör jag ju tydligen inte längre. Den omställningen är som en stol i ansiktet.
Grymt mjuk start på denna första vecka. Och det är ju tur, annars kanske jag hade ringt mig sjuk i påssjuka eller kaninfrossa. Hade jag varit 25 eller 30 år så hade jag lagt ner det hela efter två dagar och älskat min arbetslöshet åter. Fast den här gången tänker jag fullfölja. Tror det hela kan bli bra och det verkar som det kan vara ett kul jobb.
I Torsdags gick jag och två snubbar från utbildningen och åt på Biltema. Det är det enda som ligger i närheten av skolan. Biltema har utökat sitt utbud från kokt korv till korvmenyer, sallader och baguetter. Fantastisk restaurang asså. Så jävla deppigt ställe att äta på. Fatta dramatiken om man skulle skära halsen av sig i kön till Biltemas Restaurang. Folk skulle kliva över ens kropp för att nå sin körv.
Den ena snubben som är hårdrockare och ser ut som en riktig hisingshårdrockare och såklart bor på Hisingen skrattade högt när jag konstaterade hur deppigt det var. Den andra snubben undrade vad vi menade…
Efter dagens slut gick jag och hårdrockaren och tog ett par bärs på Kvilletorget. Vi hade ju hemstudier på Fredagen så det var lugnt. Kvilletorget har blommat upp med restauranger och krogar. Något som alltid verkar hända så fort jag flyttar ifrån en stadsdel. Då lever den upp…
Efter två bärs skildes vi åt. Jag åkte ner och träffade Maja. Fick typ i mig sex öl på sju-åtta timmar. Blev lika full som jag brukade bli när jag hade jobbat helg. Fast blev nog ännu fullare för att jag var så slut i skallen efter den ansträngande veckan. När Maja hade åkt hem försökte jag prata med folk i baren, men det kom knappt några ord ut ur munnen längre. Bara små stön och puffande utandningar. Folk vände bort sina huvuden och jag hittade en intressant fläck på bardisken som jag kunde suttit och stirrat på tills att jag hade hamnat på ett demensboende.
När jag någonstans i detta tillstånd insåg att jag var föcked in da head så beställde jag en taxi. När kvinnan i växeln frågade var jag skulle åka hade jag glömt av namnet på min gata. Hon suckade trött när jag berättade att jag bodde i närheten av Willys i Johanneberg. Förvånande nog fick jag en bil ändå. Plågade taxichauffören med ständiga frågor om han trivdes på sitt jobb…
Somnade klockan två och vaknade klockan åtta redo att gå till utbildningen, men som sagt vi hade ju hemstudier. Speedad i huvudet somnade jag inte om förrän två timmar senare. Det hela blev ganska stökigt alltså…
Men nu tar vi nya tag fleckor å pöjkar.
Ska bli underbart att gå upp tidigt imorn och schlööö ner tuppjäveln!

Körv me brö

Knegar helg.
Känns som jag håller på att bli förkyld. Haft tre nysattacker idag. I mesta laget för mig med. Det rinner ur snoken och rösten låder dammig. Som Zeb Macahan ungefär.

Var på Bäckebol köpcenter innan. Det kan liknas vid jordens ände. Allt är till salu där. Till och med de som säljer Bingolotter.
Min brukare hade några ärenden. Resten av tiden slog jag ihjäl med att leta efter körv me brö. Fick något slags slang-begär.
Frågade på treo olika ställen.

-Har ni körv me brö.
-Nej, tyvärr.
-Har ni körv me brö.
-Nej, tyvärr.
-Har ni körv me brö.
-Nej, far åt helvete.

Ett helt köpcenter och ingen slang med bröd. Trodde det var belöningen när man har stått ut på ett sånt ledset ställe. Att få sig en körv.
Till slut var det en snubbe som kläckte ut sig att Bauhaus har körv. Trädgårdsslangar, släggor och körv har dem.
-Men det är ju en jävla bit dit, sa jag.
-Ja, femtio meter, sa han och svingade någon konstig grunka fram och tillbaka som han alla gånger inhandlat på Bauhaus.

Så fick då Johan sin körv me brö.
Det kändes fantastiskt tills körven var slut.
Sen var allt som vanligt. Igen.

En körvätande sköjare i etern

Det här en print screen från Lamottes Webb-Tv och Folkets demonstration och på motdemonstrationen igår.
Men det är nåt skumt med bilden.
Långt där borta i bakgrunden syns en sköjare. Förvirrad och ensam. Lite bakis och nervös. Småmuttrande. Ätandes en bonnakörv med fransk körvdressing och rostad lök (körven syns dessvärre inte på bilden).

Frågan är nu bara hur man skall tackla sin storhet utan att drabbas av hybris mitt i offentligheten. Hälsa på alla, skriva autografer eller stint titta ner i gatan?

(null)Att stå och äta körv…

40-plus-åkommor.

Har fått en vaxpropp i örat.
Den satt där i högra örat när jag vaknade igår morse. Sen dess har jag roat mig med att stoppa vattendränkta papperstussar i örat. Det hjälper en stund sen ”goes the world mono” igen.
Igår var helt enkelt ingen bra dag. Elva och en halv timmar kneg. Ett icke fungerande öra.
Vissa andra små åkommor gjorde sig gällande också. Folk säger att livet börjar efter fyrtio…
Hostan:En märklig hosta. Sådan hosta som ligger kvar i veckor när man har varit sjuk, men jag har ju inte varit sjuk. Varje gång jag hostade gungade världen till och det täppta örat blev ännu mer täppt.
Nacken:Det knakade i nacken. I vissa ställningar kördes en kniv in i nacken.
Mitt i allt detta så skulle man vara en hygglig assistent till ljudet av helt fantastiskt katastrofdåliga filmer som min brukare tittade på. Livet är ett äventyr. På gott och ont.
Idag mår jag lite bättre…

När jag kom hem, helt slaktad och slog på TVn höll ceremonin (om det nu var en sån) till fotbolls-VM på. De släppte lös två vita fåglar. Gissar på att det var duvor…
Hade det varit VM i Göteborg hade man släppt loss två måsar (eller möjligtvis trutar). Måsarna hade flaxat runt en stund. Beräknande. Onda. Sen roffat åt sig en körv från någon i publiken. Skitit på någon annan och avslutningsvis käkat upp ögonvitorna på ett tredje publikoffer. Kamerorna hade stängts av. Testbild…
Jävla schweinbörds!

Nu ska jag snart bege mig hem. Får ju som sagt besök ikväll av en liten rufsig sköjare på fyra ben som ska stanna hela helgen.
Han är önskad, till skillnad från den här jävla pröppen i örat.

Mal, körv och dryga amerikaner.

Sitter och läser på om hur jag ska få väck klädmalen. Verkar vara ett jävla jobb. Lika bra att dränka lägenheten i bensin och tutta på…
Tydligen skall man köpa röd cederträolja och spreja på, på de angripna plejsen. Sen ska man tvätta alla jävla plagg i sextio grader. De som inte går att tvätta i sån hög temperatur skall man torktumla. Tydligen är det doften av den där oljjäveln som malhelvetena inte tål. Vi neandertalare tycker det luktar gott. 85 ml kostar drygt 400 spänn. Dyrare än konjak.
Dessutom har jag fått någon slags allergisk reaktion från bröstet och uppåt. Är rödflammig som en hynda. Det går bra för mig, som ni hör.

Käkade en körv på seven eleven idag. Aslängesen. Minns tiden när det gick ner några seven-körvar i veckan. Ofta som en enkel lösning för att få något i magen när man inte hunnit äta och skulle på krogen. Krogen var alltid Skål. Oftast drack man alldeles för många öl, vilket mellan varven slutade med att man spydde upp resterna av körven som fanns kvar i magen i slutet av kvällen. Sen efterfest bara för att… Man var inte bäst i hela världen på att ta hand om sig, men man hade energi som ett vansinnesbatteri och brann som en höbal.

Känner mig allmänt risig idag. Det smakar förkylning i munnen. Lite som att någon ideligen pissar mig på tungan. Har tagit en promenad. Innan solen gick ner. Vintern är här. Höll på att frysa till is. När jag gick in i någon affär för att värma mig, höll jag istället på att svettas ihjäl.

Nu tar jag en öl på 9:ans på andra lång. Det sitter ett gäng grabbar i andra sidan av lokalen. De har skrattat och verkar ha trevligt. För kanske tjugo minuter sen dök ännu en vän till dem upp. Alla verkade glada att se honom. Han var en amerikan från Arizona har jag förstått nu. Tjugo gånger om. En av grabbarna ställde den inledande frågan hur läget var. ”Well not so good…”, blev svaret. Efter det har Arizonajänkaren hållit en predikan och håller på fortfarande. Nu vet jag att hans svåger är på rehab för heroin. Att hans mormor har ett dåligt knä. Att hans pappa är taskig mot honom. Att hans brorsbarn har dåliga betyg. Att hans mamma är sexmissbrukare. Att hans kusin är homosexuell. Att hans syster stjäl trosor på wall mart. Att hans bror skjuter fridlysta fåglar. Att hans vän är en underbetald clown och att han själv, Mr Arizona, inte mår så bra. Det verkar som han har behov av att prata. Det är helt uppenbart att han pratar. Hans kompisar har inte sagt ett ord sen han dök upp. Jisus! En av snubbarna reste sig för att gå på toa. Arizona slutade genast prata och såg helt förolämpad ut.
De amerikaner jag känt sen jag flyttade till Göteborg för femton år sen, har nästan uteslutande varit likadana. Talk, talk,talk! Lyssna på mig, mig, mig.
Det fanns en snubbe som jag och min bekantskapskrets kände (från Kanada… hugget som stucket). I början tyckte vi han var rätt ball och sköj. Det gick dock ganska fort att tröttna på honom. Varenda gång vi var ute lyckades han krascha ner vid vårt bord och krascha ner oss med sitt prat. Han älskade att resa. Han älskade att prata. Varje gång satte han sig ner och började prata om sina resor. Vi hade ju inte vart med på hans jävla resor, så för oss var det ju inte direkt intressant. Lite som att berätta en film för någon som inte har sett den. Helt poänglöst om ni frågar mig. Varje gång man försökte berätta något för honom suckade han uttråkat och vände sig om med ryggen emot och tittade uttråkad ut över lokalen.
Hur som helst, eftersom han gillade att resa så mycket tänkte vi att vi kunde bjuda honom på hans livs resa. Nämligen att slänga ner honom i en trälåda, spika igen och skicka iväg honom med ett skepp med slutdestination andra sidan världen. Detta behövdes dock aldrig. Han flyttade tillbaka till Kanada.

Nu spelar de en låt med Lou Reed. Det låter lite som att han har trasslat in sig i gitarrsträngarna.

Körvsnack och en dröm av otäckt slag.

Såg på fyrans morgonprogram att grilla körv är grejen. Körv i alla jävla former med alla sorters grunkor på. De lade fram det lite som att det var den nya heta grejen nu. Till detta skulle man helst dricka champagne. Jag föreslår att man sätter på sig en kavaj med matchande kortbyxor till också. Då kan man skippa dumstruten eftersom man ändå ser ut som en idiot.

Jag drömde inatt att det var inbördeskrig i Johanneberg. På ett busstorg som bara fanns i min dröm mejades folk ner med bazookas och kalashnikovs. Jag hann precis rädda undan min syster från ett kulregn. De som sköt var svartklädda och befann sig överallt. Dök upp bakom berg och kullar och sköt besinningslöst på allt som rörde sig. Jag försökte hela tiden ta mig till jourbutiken för att köpa ett sexpack och en liter mjölk, men kulorna ven förbi utanför fönstret, så jag kom aldrig iväg.

Det hela var väldigt hemskt och ångestladdat.

 

Slutar om två och en halvtimme. Inget mer jävla knegande på fem veckor. Det är ju så man kan skita knäck av glädje.

Det hela kommer firas med en bärs. Ja, eller två. Kanske ska slå till på en gammeldansk också. Helfestligt. Nåväl, det ordnar sig kömpis!

Körv sa ja te daj!


Det är lite deppigt just nu. Jävligt hängigt. Jag och min tjej slår just nu något slags världsligt grälrekord. Åtmindstonde mellan dessa fyra väggar. Om och om igen. Det tär. Tanken är att vi ska flytta ihop om några veckor. Det oroar. Sen har man ju hål i skorna. hål i näsan och i öronen. Och i röven. Men det är ju mer standard.

Visar därför en bild på totalt oförställd lycka. Den kan man känna om man träffar en körvgubbe i natten. Det liksom bara osar körv längs hela universums sidogator. Då blir man så här glad, trots att vissa kanske skulle peka på att mitt léende ser lite ansträngt ut. Det är inget att bry sig om.

Körv is da thing, motherföcker!