The Sopranos och Kiribati.


Lagade köttfärssås i veckan. Vet inte när jag lagade mat sist. Troligtvis när jag lagade köttfärssås sist. Är inte det en sån grundgrunka människor gör för att överleva? Laga mat alltså. Men jag verkar ju överleva ändå. Sen kallar inte jag att värma en pizza eller steka en slang att laga mat.
Maten äter jag ofta framför Tv:n. Framför Rapport där det visas väldigt många inslag där väldigt många inte överlever. Oavsett lagad eller icke lagad mat…
Nu har jag förvisso ätit lunch ute idag så man borde inte klaga. På en restaurang som tillhör Chalmers. Har gått dit och druckit några Fredagsöl tidigare och det har varit helt okaj. Man har till och med blivit bjuden på en liten göllig plocktallrik till bärsen.
Käkade pannbiff med lök och sky. Den var inte helt göllig, så det är lika bra att klaga loss. En stor boll med köttfärs med en blaskig sky. Stekt potatis som påminde mer om kokt och trött gammal sumpig lök. Fantastiskt att man kan misslyckas så enormt med en sådan klassisk rätt. Men så går det när man skall in och mixtra sönder gamla hederliga rätter. Mitt förslag till köcken är att fråga din mormor eller morfar om receptet för de vet säkert hur man lagar ihop denna superba anrättning. Passa även på att fråga om de tycker att den skall serveras knappt ljummen…

Har börjat kolla på The Sopranos. Bra serie det där. Kom ihåg att jag gillade den när den gick på TV även fast jag inte följde den. Rent produktionsmässigt känns den inte så gammal som den är, som till exempel The Wire gjorde. Den har väldigt skönt flow och tempo också. Sen ser ju klädstilen ut som ett jätteroligt skämt med kostymer i size så en hel släkt kan hoppa in i armarna och gömma sig. Serien är väldigt rolig också. Det kan ju knappast bli annat med maffiasnubbar som har känsliga känsloproblem, går hos psykolog och ändå måste vara stentuffa motherfuckers.

Och apropå Sopranos. Fast på ett annat sätt, så försökte företaget jag jobbade för att betala ut min slutlön. Detta har de hållt på med väldigt länge. Lite som de är höga eller fulla på lönekontoret.
Min slut lön sträcker sig från en bit in i april och en bit in i maj. Detta har vållat väldiga problem för dem. Speciellt som jag har sagt upp mig och i samma veva varit sjukskriven (Är han inte klok? Har han gått och sagt upp sig från det jobbet han älskade så mycket????)
De har ringt gång på gång. Skickat mail. Hållit på… På Maj-lönen så betalade de ut alldeles för. För att sen korrigera detta så skulle de betala mindre på Juni-lönen. 104 kronor. Det felade på flera tusen. Då surnade herrn till och ringde upp och frågade om det växte mossa i deras datorer. Fler samtal och mejl följde. Plötsligt skulle jag få 1400 kronor utbetalt. Då hade de räknat ut lönen på hur många procent min tjänst var på och inte de timmar jag skulle jobbat i maj. Fler samtal och mejl följde. Eller pm som ni alla moderna jävlar säger. Post Mortem? Ringde upp och frågade om det växte ogräs i deras skrivbordslådor. Fler samtal och mail följde. Fick dem till slut att betala ut för dem timmar jag skulle ha jobbat, vilket gjorde att jag till slut fick det tredubbla, den summa jag skulle ha.
Fantastiskt att ett företag som man har jobbat för i tolv år försöker lurendreja en på den absolut sista lönen. Svin…
Och apropå Sopranos, så hade det varit trevligt att ha med en sån snubbe upp på lönekontoret för att möblera om och mata på med käftsmällar för varje månad tills man är uppe i tolv månadslöner…sen kan man skaka hand.

Nu ringde det nyss något sömnlöst troll från Kiribati. Det stod så på displayen. Kiribati är en östat i centrala tropiska Stilla havet. Så står det på Wikipedia. Kan inte minnas att jag känner någon där.
Det var väl ett sömnlöst troll som ville pracka på mig ett årsabonnemang på kokosnötter. Eller så ville han skinna mig för att jag råkar ha en hyfsad, men ändå sparsmakad summa på mitt sparkonto för första gången i mitt fyrtiosex-såriga liv.

Pannbiff fylld med köttfärssås med Tony Soprano på semester på Kiribati med tolv månadslöner på fickan!

Icke ekonomiska finanser och John Holmes.

Har funderat till och från (mest från) vad jag ska skriva om här idag. Det har varit en ”degig i hodet-dag” idag. Hela dagen nästan. Det kan ju vem som helst bli lite nedslagen av.

Sitter på det nyöppnade Old Town i Johanneberg. Dricker INTE öl. De har inte fått några rättigheter ännu. Dricker en kaffe som kostade tio kronor. Därmed har jag nittio kronor kvar tills på Fredag. Jävligt ofantastiskt så att säga. Jag har dock köttfärssås i kylen och två sorters sylt. Rökverk har jag nog till onsdag. Kaffet hemma är slut. Jag har oboy men ingen mjölk. Kex men ingen ost. Chips men ingen dip. Ketchup men inget potatismos. Och så har jag körkort men ingen bil. Ska jag fortsätta?

När jag var liten visste alla vem John Holmes var. Det vet man kanske fortfarande. Han var porrskådis iallafall. Mannen med världens längsta snorre. Vi brukade tro att hans snopp var 49 centimeter. Det är ganska mycket.
”Fatta hans penis är 49 centimeter”, sa vi och mätte med händerna. ”Längre än min arm! Han måste svimma när allt blod rusar ner dit.”
När han sen dog trodde vi att han hade dött för att allt blod hade rusat från huvudet och ner i snoppen. I de 49 centimeter långa yxhandtaget.
Besvikelsen var stor när vi fick reda på att han hade dött av AIDS.
I verkligheten verkar meningarna gå isär hur lång hans ding dong var. Allt mellan 25 och 43 centimeter sägs det. Han hade försäkrat den för en miljon dollar.
Själv har jag försäkrat min vänstra bröstvårta för femtio öre. En tillköpt premie i hemförsäkringen för ett hyggligt pris.

Öl och mat.

Var ute och drack öl med Emma igår. Fylla och solsting. Såg tre joggare komma springande på andra långgatan i tokvärmen. Verkar ju rent sagt helt vansinnigt och ge sig på såna dumheter i den här hettan som råder. ”Bråttom till krogen eller?”, hann jag spontant skrika till dem innan jag hann reagera. Tjejen som sprang sist skakade på huvudet som om hon hade försökt säga åt sina två andra kompisar att det var en dålig idé att jogga på denna ölsyndens gata.

Ikväll har jag och Emma varit ute och käkat. Vi dissade sådär 25 restauranger. Gick från restaurang till restaurang fram till dåligt humör började dyka upp på grund av hunger och värmeslag. Till slut bestämde vi oss för ett place på Linnégatan. Jag käkade pasta bolognese. Kan bara konstatera att min egna är godare.

Nu skall jag snart betala räkningar. Det är bara roulit.

Ny jord och gammal köttfärs.

Har planterat om mina krukväxter i köket. Precis som en annan Ernst-fjant. Kändes inte riktigt som mig själv. Självklart var jag barfota och pratade med växterna under hela operationen.
”Så lilla växtjävel. Nu ska du få ny jord. Växer du inte så ska jag pissa på dig!”

Annars händer det inte mycket. Somnade på jobbet igår innan jag skulle ta upp min brukare på morgonen. Drömde att jag trillat ner från soffan och låg på golvet, under bordet. Drömmen fortsatte med att jag blev väckt av min brukares sambo som skakade om mig och ropade mitt namn. När jag försökte titta på henne var det omöjligt att slå upp ögonen. En stund senare vaknade jag på riktigt. Den där drömmen kändes som något slags utmattningssyndrom.

Lagade mat igår igen. Det kan vara så att jag försöker slå något slags rekord i att inte äta ute på ett visst antal dagar. Tror det slank med ett big mac-meal i tisdags efter jag hade varit på krogen. Sen dess har jag lagat mat hemma.
Hade tinat ett halvt kilo köttfärs i tisdags som jag skulle ha till en planerad köttfärssås. Igår när jag skulle laga till skiten och plockade fram köttfärsen från kylskåpet hade den antagit färgen dassbrun. Med inslag av grått och vitt. När jag körde en gaffel i den var konsistensen som gummi. När jag luktade på köttfärsen doftade den som på truten hos en gammal människa som inte borstat tänderna på två veckor.
Som ni hör går det framåt i min gastronomiska värld. I rasande takt. Jag fick stänga av spisen eftersom jag redan hade fräst grönsakerna och springa ner till Willys och slå mig fram bland joggare och studenter för att köpa ny köttfärs.
Vilken clown man är…

Har även sett en del film på sista tiden. Två filmer om hur svettigt och jobbigt det är att växa upp. Alltså att befinna sig någonstans i åldern 14-18 år.
Den ena hette ”Way way back” och den andra hette ”The spectacular now”. Båda var väldigt bra. Det är ju jobbigt att växa upp. Taffliga steg, taffliga försök i kärlekens tecken, besvarad kärlek, obesvarad kärlek och att få hjärtat krossat, taffliga spritfyllor och taffliga spypölar, föräldrar som inte fattar något och känslan av plötslig tomhet som dyker upp från ingenstans. En hel del ångest. I mitt fall, förutom allt det där, spenderades en hel del tid till att spela trummor i metalband. Själv blev jag alltid plötsligt deprimerad om någon plockade upp en akustisk gitarr på en fest och folk började sjunga med.

Är smått sugen på att sköja till det lite ikväll. Kanske det blir så. Kanske blir det inte så. Jag kanske stannar hemma barfota och planterar om vardagsrumsväxterna.
”Kom här lilla blommjävel, så ska du få ny jord. Nu får du ta och älska världen lite!”

Mästerkockens mästerverk.

Försökte mig på att laga mat igår. Alltså jag menar laga mat på riktigt. Det händer ungefär en gång per tredje år.
Leta upp ett recept. Köpa receptets ingredienser. Följa receptet till punkt och pricka vid tillagningen.
Tänkte det kunde va sköj, nu när man har ny spis. Någon slags köttfärs och pastagratäng fastnade jag för.
Redan i affären började det småfalera lite grann. Chilipulvret var slut. Äh, fan skit samma, tänkte jag. Jag tar paprikapulver istället. Två matskedar rapsolja stod också med i receptet. De såldes bara två liters dunkar. Det ville jag inte ha. Fuck thät, jag tar olivolja istället.
När jag kom hem insåg jag att jag inte hade något decilitermått. Nåväl det fixar sig väl ändå. Jag fick använda en stor plastbunke där deciliterna stod utsatta. Fyra deciliter makaroner. Jag tog fem. Tyckte det var lika bra. Jag stekte köttfärsen. Helvete vad mycket pasta det blev.
Sen skulle man röra om allt i en ugnsform tillsammans med kräm fräsh och ost. Insåg att det började bli otrolig platsbrist i ugnsformen. Köttfärssås och pasta vällde över kanterna och ner på bordet och golvet under haranger av svordomar. Tillslut när jag hade fått någorlunda ordning på klafset toppade jag med ost och slängde in i ugnen.
Efter tjugo minuter i ugnen såg rätten helt fantastisk ut. Jämnare gräddning hittar man bara på Pamela Andersons skinkor i Baywatch.
Väl på tallriken och i gommen smakade rätten ingenting. Kändes självklart som att avsaknaden av det där chilipulvret spelade roll. Såklart. Misslyckat var ordet.
Medan rätten stod i ugnen pratade jag med morsan. Eftersom jag var helt säker på att jag redan var en stjärnkock som kunde be James Oliver och Mannerström fara åt helsicke, sa jag till henne att hon kunde komma hem i helgen och smaka på mitt gastronomiska underverk.
Känns som jag kan vara tvungen att ringa upp henne och skjuta på den där middagen ett tag…

Yakida och Good Will hunting.

Sitter och käkar på jobbet. Findus burkköttfärssås. Min brukare tittar på Fucking Åmål. Fantastisk film egentligen. Det är ju ganska svettigt att växa upp. Själv flyttade jag till ny stad och började ny skola när jag skulle börja i åttan. Och ja, det var svettigt. Nya vänner växte ju knappast i ett träd ute i trädgården.

Ska på Yakida ikväll med Emma. Hon har en vän som lirar där. Har aldrig vart där tidigare. Skall tydligen vara ganska stort och många våningar. Har en polare som blev tillsagd av en vakt att han skulle gå hem. Han var väl full antar jag. Efter en kvart fick vakten syn på min polare igen som fortfarande var kvar där inne. Vakten blev arg och började släpa ut honom. Min polare försökte hela tiden förklara för vakten att han försökt ta sig därifrån, men inte hittade ut.

Nu tittar min brukare på Good will hunting. Just den filmen kan jag ha sett 312 gånger.

Back to work.

Har jobbat idag för första gången på tre veckor. Trodde det var ett dåligt skämt när jag gick upp tjugo över fem i morse. Sen har ju snön kommit. Ett litet löjligt lager. Jag skall strax äta spaghetti och köttfärssås.
Titttar maraton på serien Modern Family. Den får mig att skratta. Det är nog bra för hårväxt och sexlivet. Om man har något. Hår och sexliv alltså.
Hoppas malarna dör av mitt ekande skratt.

Sylt.

20131125-114444.jpg

    Det blev inga fingrar i syltburken idag. Ingen sylt på mackan heller.


Köpte den här burken för två månader sen kanske. Har aldrig sett att sylt kan mögla innan. Trodde den enorma mängden socker i sylten förhindrade mögelns entre. Tänker att det kanske har att göra med att den är ekologisk och inte innehåller hundra skopor socker. Tänker att det hade suttit gött med en en blåbärssyltmacka. Tänker att jag känner mig lurad.
På burken står det tydligen att öppnad burk håller i två veckor. I can see that now böy! Och att man ska vara noga med att stoppa ner rena bestick i syltburka. Lite märkligt att skriva ut.
”Den här skeden är det inte så mycket intorkad köttfärssås på, den använder jag i syltburken!”
Det fattar man väl? Alltså, jag menar att jag fattar det och då borde ”man” fatta det.

Löningsdag. Jag sitter och riktar in mig på en slafsig lunch på någon sylta någonstans. Jag ser en stek framför mig. Begravd i en jättehög med stekt potatis. Allt dränks i sås. På Västerhus kanske? Eller den där pizzerian på Södra vägen som jag glömt namnet på…
Solen lyser därute. Stadsrävarna knullar i buskarna och alkisarna rumlar runt med Fru Rosita i handen.
Nej, det är dags för en dusch mein damen unt herrer. Det är dags att kliva rakt ut i verkligheten.

Pizza och fotboll.

Även jag har tittat på matchen. Det jag framförallt kunde konstatera var att fotbollen förutom att vara rund också var väldigt liten på min 28 tums tjöckisTV. Undrar lite över hur man överhuvudtaget kunde se bollen förr i tiden när tv-apparaterna var ännu mindre och med ännu kassare skärpa. Kanske fotbollsspelarna var mindre och att de sparkade en gigantisk medecinboll mellan sig.
Har även ätit en pizza och blev lite tjöcker om magen. Är det detta som kallas fredagsmys? När jag kom hem och öppnade kartongen låg det köttfärs på pizzan istället för köttfärssås. Är det detta som kallas fredagsmys?
Pizzabagaren tyckte att jag skulle sitta på pizzerian och äta för att samtidigt titta på matchen. Jag sa att jag ville gå hem med min pizza. Då sa han att jag skulle missa matchen. Jag svarade att jag inte brydde mig, och gick sen alltså hem och tittade på matchen. Alltså ljög jag. Det kändes lite som pizzabagaren ville ha någon slags fotbollsfest där på pizzerian. Eftersom jag var den enda personen därinne var det väl jag som skulle vara festen.

Nada to tell.

Ska jobba drygt femtio timmar den här veckan. Känns sådär. Har börjat söka lite andra jobb. Har även lagat spagetti och köttfärssås.
Ibland är det en jävla uppgift för att ha bestämt sig att skriva här varje dag. Speciellt som nu när jag inte har ett skit att säga.
I fredags käkade jag hos mamma. Tre gånger påpekade hon att sommaren håller på att ta slut. Man känner det i luften sa hon. Jag påpekade att värmen kommer att komma tillbaka. Idag har det känts som om sommaren håller på att ta slut.
Måsarna är försvunna. Pundarna sjunger Bellman på torgen. Det kliar under skorna.
Nej, fan jag är ledsen. Det blir inte roligare än så här.