Denna hetta och det enfaldiga sköjandet.

Den här värmen sköjar man inte bort, även om man är en sköjare. Det har utfärdats en klass två varning för att landet håller på att brinna upp. Gamla människor lever i farozonen och det ända som verkar frodas är stora insekter som bara blir större och större och fler och fler och verkar vilja flytta in i min lya. Men kanske värst av allt är att det pratas om att det kan råda ölbrist framöver för att humle och dumle bara dör i hettan.
Det är för varmt för att tänka eller att ha en åsikt. Det är för varmt för att ha en tjej eller inte ha någon tjej. Det är för varmt för att skratta eller gråta eller gå runt och tro att jorden är rund. Det är för varmt för att ha en hobby eller äta. Det är för varmt för att sova eller somna eller vara vaken.
Jag har en svalkande öl i kylen, men jag orkar inte gå och hämta den för det är ändå för varmt för att dricka öl.
Och man skall inte klaga. Det säger folk i alla fall. Det är ändå för varmt för att orka klaga. Så jag nöjer mig med att bara konstatera.

För en vecka sen hade jag Putte på besök här.
Just vid den här tiden förra Måndagen satt vi på Kungshöjd i slutet på Kungsgatan och drack öl på en sylta och tittade på regnet som plaskade ner och sköljde stan ren. Vi tittade även på folk som cyklade och kämpade sig upp för backen. Och så beställde vi in fler öl och tittade på folk som skäjtade ner för backen. På Södra Liden, som är ett ruffigt hak, som ligger precis bredvid där vi satt hördes ett plötsligt jättebrak. Ungefär som när ett par hundra tallrikar följt av ett par hundra bestick rasar i golvet. Efteråt följde även ett obligatoriskt vrål toppat med ett vokabulär där det inte var fel på bredden av könsord och svordomar.
En liten stund senare dök det upp en stor snubbe med en stor cykel med jättestora ballongdäck. Han tog sats från gatan, cyklade upp på trottoaren och rakt in i samma restaurang där porslinet nyligen hade krossats. Fantastiskt. Annars har ju piggare alkisar skådats på en uteservering. De flesta satt och sov över sina öl.
Dårar och dårskap dyker upp i varenda hörn. Och det var väl detta vi ägnade oss åt. Att titta på folk och dårar och dricka kaffe. Titta på folk och dricka öl.
Alltså käka, promenera och dricka kaffe och öl. Och åka lite taxi såklart när man inte orkar med allt gående längre. Lite som att vara och bete sig som man är på utomlandsresa i sin egen stad.
Mycket trevlig företeelse det där.
Efteråt när Putte två dygn senare åkte hem och konstaterade att han nog inte skulle behöva se (sicket) fölk på ett bra tag var jag själv tvungen att vila upp mina svaga nerver i två dygn. Och speciellt som jag hade varit ute kvällen innan Putte dök upp, så blev det Hej hopp och Tjena i ölglasets botten och Totalt jävla hej baberibba av komplett sköjande i tre dagar i rad.
Sådana vansinnes-sköjeri-race tar jag inte för mig längre och har inte gjort sedan mina kortbyxor sprack i räva. Men sköjar man, så sköjar man!

Dricker ens aldrig två dagar i rad längre.
För jag gick minsann i Söndagsskola tills jag var elva år. Det ska ni veta edra förfallna luder!

På vårdcentralen.

Sitter på vårdcentralen Kungshöjd. Tänkte träffa en doktor som kan skriva ut sömntabletter. Det är sjuhundra barn här och och sjutusen människor. 20 nummer före mig innan jag får komma till receptionen. Har faktiskt aldrig sett så mycket människor här innan. Känns som jag kommer att bli sittande här i timmar.

Jag ska fråga doktorn om han har några riktigt starka piller. Några som man sover 18 timmar i sträck på, för jag har lite sömn och ta igen. Och just nu tycker jag det är trevligare att sova än att vara vaken för jag är lite trött på mig själv. ”Är det bra eller dåligt?” Det kan jag ju alltid fråga honom.
Tog en sömntablett inatt. Inte för att jag inte kunde somna, men för att slippa vakna en gång varannan timme. Har haft den sömntabletten liggande väldigt länge. Jag sov som en stock mellan klockan tre och nio, i exakt 6 timmar och sen pang, så var jag vaken. Trodde jag skulle känna mig lite groggy idag, men det gör jag alltså inte.

Efter att nu suttit och väntat en dryg timme för att komma fram till receptionen fick jag precis veta av kvinnan i receptionen att doktorerna inte får skriva ut recept på på beroendeframkallande medel. Det är alltså min egen vårdcentral som har skickat hit mig för att de inte hade några doktorer lediga och utan att veta om den här vårdcentrals policy. Under all kritik. Rent killing joke ju!
Dock, kunde jag, om jag ville betala för ett läkarbesök, sitta ner i minst en timme till. Komma in till en doktor som skrev ut ett recept på en väldigt svag tablett som var lite lugnande. Det kanske var recept på robuste? Är det bra eller dåligt?
Är en doktor som inte får skriva ut recept på sömntabletter verkligen en riktig doktor?

Sitter och tar en öl nu istället. På Rosenlundsgatan. På ett ganska flashigt ställe. Alla ser väldigt snygga och hippa ut här. Om jag lyssnar så pratar de om enormt tråkande saker. Nästan så att det blöder ur öronen på mig . Så att ballarna krymper och gömmer sig. Karriär, yta, pengar och status. Och en del annat som man skulle kunna betala för att slippa höra…