En dagens tack!

Dagens bra: Jag har satt på nya strängar på en akustisk gitarr som har stått och dammat sen förra året. Då försökte jag få strängarna på plats, men de var så bedrövligt hala så det sa ”flärp” varje gång man försökte stämma upp gitarren, och så lossade strängarna från stallet. Orsakade mången vrål i köket och jag funderade på att slutligen sätta min toffelbeklädda fot genom gitarrens kropp. Ställde undan gitarren och antar att jag tog en befriande runk istället. Minns dock att jag fick syn på gitarren när jag varit på krogen en kväll och slet i våld loss varenda sträng…men nu är den alltså omsträngad. Trixet är att hålla fast strängahelvetet nere vid stallet med en tång medan man stämmer upp gitarren, då låser strängen fast sig själv i stallet. Nu vet ni det era gamla övervintrade lägereldsmänniskor.
Och för övrigt: plocka aldrig fram en gitarr vid en lägereld för att skapa god stämning. Det kan finnas känsliga människor som reagerar som jag brukade göra. Tomheten kom virvlande in i min kropp. Jag fick eksem när folk började sjunga med. Det slutade alltid med att jag gick hem, djupt nedstämd som en ostämd gitarr och undrade över mig själv och varför inte jag kunde känna glädje som andra… Det enda positiva med en akustisk gitarr vid en lägereld är att gitarren brinner bra och att det blir en trevlig hinna på den grillade korven.
Samma reaktion uppenbarade sig när man skulle åka på någon festival eller liknande och fick syn på en gitarr i bilens packning.
-Ska du ha med den där?
-Ja, jag tyckte det kunde vara trevligt sånger om vi grillar!
-Jaha?

Har tre akustiska gitarrer i lägenheten och jag kan inte spela något vidare bra. Har även två gitarrer på vinden. En som är målad i hippiefärger och som jag har fått av min flyttkompis Erik. Och en gammal höfner-gitarr som farsan satte foten genom när han rensade garderoben. Fem akustiska gitarrer, som om jag vore en gitarrisk flamenco-dude eller någon slags countrygubbe i cowbojsarhatt med hästskit på brättet. Kan starta en lägereld och offra fyra av gitarrerna i lågorna till någon gitarrgud. Yngwie fuckin Malmsteen kanske? Eller också kan jag sälja dem på blocket. Måste då vara noga med att skriva i annonsen att de inte får brukas vid lägereldar, undantagsvis om elden håller på att slockna.

Dagens dåliga: Idag vid lunchtid så kom solen fram. Det i sig var inget dåligt. Men sen jag fick hem min stiliga kaffebryggare har det varit molnigt och jag har tittat på min fina kaffebryggare med true love i öjonen. Idag när solen kom fram märkte jag dock något fasansfullt. I detta solljus uppenbarade sig vågrätta skrap och repmärken i en vågrätt linje mitt på kaffebryggaren. Mitt i det glänsande röda. Antar att den är lackerad med typ femton lager klarlack eftersom den glänser så fint. Det är alltså i denna klarlack som reporna ligger. Så fort solen kommer fram syns de tydligt. När solen går i moln så döljs reporna.
Hade det varit någon billig budgetmodell för ett par hundra hade man inte brytt sig. Men det här är ”The master”, Moccamaster och den kostade sextonhundra spänn. Då vill man ju fan inte ha skönhetsfel på skiten när den är sprillans ny. På övriga ställen kostade den mellan tvåtusen och tvåtusen sexhundra spänn. Därför slog jag till när jag hittade detta finemangpris!
Men hur fan gör man? Går det att reklamera? Köpte den på nätet. Fick ens inte någon följesedel med i paketet och har inte kartongen kvar. De kan ju bara säga att ”det där har du gjort själv”. Börjar undra om de kan sälja dem så billigt för att de har tillgång till andra sortering med mindre skönhetsfel…
Känns hur som helst jävligt pissigt.

Nu måste jag dra en dusch. Ska på bio med morsan i eftermiddag. Kollektivet heter filmen. Gjord av samma regissör som gjorde Festen. Hoppas det inte är för mycket snusk i filmen. Skulle inte kännas helt okej när morsan sitter bredvid i salongen…