Ett snack med värden.

Har promenerat ändå från Kungsportsplatsen till slutet av långgatorna. Till det glödgade anus of hell… Det var någon slags hämnd. Dels för att jag var tvungen att droppa dagens rehabträning och dels för att jag käkade fläsk med löksås till lunch.

Och varför har du inte tränat då din lytte djävol?
Joo…för att när jag lade ner hodet på kudden för att bege mig in i sömnens land, då!: satte min lätt debile granne igång och tvätta. Klockan ett på natten. Va? Vem är såpass väck i roten så att man inte fattar att man inte kan tvätta mitt natten?
Väggarna vibrerar som en rumbatok. Sen stod tvättmaskinen på standby-läge och satte igång en gång i minuten fram till fyra på morgonen.

Gick upp klockan nio. Med ett svällhode ringde jag till värden. För andra gången. Jag frågade om han hade lämpat ner de där anslagen om att det är förbjudet att tvätta nattetid, som han hade lovat att han skulle göra för två veckor sen.
-Nej, det har jag inte gjort.
Jag suckade honom i örat med mulfladder som en åsna.
-Men vad fan? Varför inte då? frågade jag argt.
-Ja, anledningen att jag inte har gjort det är för att…det helt enkelt inte blev av.
-Va? undrade jag. Men snälla bara gör det nu! sa jag.
-Jag ska, svarade han som ett barn som man har sagt till gång på gång att städa sitt rum.
-Det är bara det att människor som struntar i regler är resistenta mot lappar.
Jag trodde inte mina öron.
-Gör det helst idag, för i natt vill jag sova!
-Ja jag ska… Jag väntade. Jag gör det idag!
-Bra! Tack och hej!

Vad falls? Sicken pajas! Man blir ju ledsen. På riktigt.

Därav blev det ingen sjukgymnastik idag. Men det blev fläsk med löksås. Och sen en lång och bajsnödig promenad och det Är ju nästan samma sak.

Som ni hör är allt bara fantastiskt hela tiden.
Värden och världen visar upp sin fulaste sida av sitt ruttna jag.

Nordstan, kontinuitet och all mat på samma tallrik.

Tar en bärs på biskopens arm efter att ha promenerat runt i Nordstan och kollat runt efter julklappar. Det var bara halvvidrigt där inne idag.
Precis i nordstadens mitt, i krysset, i Nordstans anus stod en jätteskäggig gubbe i toppluva och basunerade ut sin livshistoria. Han ropade ut saker som att han hade varit alkoholist hela sitt liv. Jag väntade lite på att de kristna budskapen skulle dyka upp som fallande knivar och att han äntligen hade hittat den smala leriga stigen till herren. Det uteblev. Istället berättade han var han hade supit i sina dagar.
”Den där jävla långgatan förstörde mitt liv!”
”Och alla de där jävla krogarna!”
Jag väntade på att han skulle börja rada upp ställena. Det gjorde han tyvärr inte. Jag gick förbi och vände mig om. Efter ett svep med blicken insåg jag ganska fort att inte en enda människa stod och lyssnade på hans livshistoria och att han sket lika mycket i vilket. Lite som en alkoholiserad Forrest Gump.

Tappade bort lite av kontinuiteten att skriva här på bloggen tror jag. Om jag ska vara ärlig blir jag faktiskt lite småblyg vissa korta perioder, för att skriva här. Händer rätt sällan. Tänker att jag kanske horar ut min själ ibland och att jag drunknar bland alla andra som horar ut sin själ överallt. Ett släng av plötslig kass självkänsla infinner sig och passerar lite som en snabb förkylning. Sen är jag redo att själshora igen.
Nu lät jag ju nästan som om jag var med i SVT:s program sommarpratarna. Alltså det där programmet där det sitter fyra sommarpratare vid ett runt bord mitt i den vackra sommaren och bara vältrar sig i ångest.
” Gud vad starkt att du pratade så öppet om din svårartade ångest”
”Ja, det var svåååårt!”
” Men så himla starkt av dig när det är så svååååååårt!”
”Oooooh, nej det var inte så farligt. Men det var svååååååårt!!!”
Helt vidrigt program om jag får säga det själv.

Igår var jag och käkade på 7:ans gatukök. Jag var ganska bakfull. Klockan var bara halvett på eftermiddagen. Ibland när jag är bakfull är jag lite rädd för att jag ska se konstiga saker hända. Igår hände det redan på 7:ans. Genom redan menar jag var ganska nyvaken när jag satte mig där och åt vad jag tyckte var ett otroligt stort meal. En 150 grams cheeseburgare med pommes och dryck.
In kom en snubbe som verkade lite lite uppstirrad och manisk. När han fick frågan om han ville ha allt på hamburgaren, formligen skrek han ut att han ville ALLTING!
Sen gick han och valde ut ett bord. Han hade med sig en påse som han lade på stolen. Sen la han hela sin kroppsvikt på påsen så ALL luft pös ut. Han tog av sig sin ganska väl tilltagna jacka och gjorde likadant. Tog död på jackans luft med sin kroppsvikt. Sen började han gå och hämta ketchup som man pressar ut i de här små formarna. Han ställde ner en form med ketchup på sitt bord. Sen gick han och hämtade nästa. Christ, tänkte jag. Han kommer aldrig sluta. Och jag är bakfull. Och kommer snart börja se rosa elefanter flyga runt i åttor. När han hade hämtat fyra formar som han radade upp enormt symmetriskt var han nöjd. Sen var maten färdig. De ropade från luckan. Han sprang dit. De frågade honom (lite okänsligt kanske) om han skulle äta allt själv och han svarade JAAAAA!!! När han satte sig bredvid mig med sin bricka med mat förstod jag personalens fråga. På brickan låg det två stycken 200 grams hamburgare med bröd. Med allt på så klart. Till detta hade han beställt dubbla portioner pommes frites. Läsken var såklart den största. Han började med att sticka ner pommes efter pommes ilsket i form ett som stod längst till vänster. När form ett var slut gick han över till form två, men det har ni väl såklart fattat redan.
Jag kände på något vis att jag var klar. Jag reste mig och gick.

Och nu måste jag göra samma sak igen. Resa mig och gå alltså. Och åka hem. Annars blir det ju cirkus av alltihop, men det har ni ju också fattat såklart.

God jul, osv