Julbords-effekten.

Jag sitter och glor ut genom ett fönster på Andra lång. På det ställe som en gång var Lassasino. Numera heter det On stage. Här finns ingen scen så jag vet inte vad namnet ska vara bra för. Det ska väl låta lite fräckt sådär. Lassasino hade en liten scen. Det var där jag en gång ställde mig i redlöst tillstånd och slet upp skjortan så alla mina sexpack syntes och vrålade i högan sky. Det vill säga ända till vakten kom fram och bad mig att knäppa skjortan och sätta mig ner.
När man går in på dass kan man tro att man är på Lassasino, eftersom toan ser exakt likadan ut. Att man skulle ha flyttat tillbaka i tiden och att ens vänner sitter därute och värmer upp för rejält hej baberibba. Nu är det inte så. Något man blir fullt medveten om när man kliver ut i lokalen igen.

Har varit på julbord med jobbet. Jag sitter här, något ofattbart tjöcker om magen och läppar som en gammal pundare på min öl. Är fantastiskt matberusad för omväxlings skull. Något mellan en proppfylld container och en övergödd blåval.
Tyvärr var julbordet något av en besvikelse. Tog nästan alla 18 sorters sillar som fanns. Allt på samma tallrik. Det såg väl sådär smakligt ut när alla såser flöt ihop. Tyvärr var det nästan ingen av sillarna som var goda. Och innan tallriken var tom var jag nästan helt mätt. Försökte pusta bort maten innan jag tog tallrik två. Orkade knappt hälften av den andra tallriken. Trist att man blir så mätt och så fort.
Det pratades väldigt mycket olika tekniker runt bordet på vilket sätt som skulle få en att orka mer. En arbetskompis föreslog att vi skulle ställa en spyhink under bordet så man kunde tömma sig mellan varven för att sen pressa i sig ännu mera klafs.
Det är ju det jag säger. Denna svullna högtid är uppbyggd runt frosseriets fullbordan.

Nej, jag måste nog dra hem. Lägga mig på soffan. Problemet är att jag knappt orkar röra mig. Man skulle haft en motordriven säng. Då kunde man ligga nerbäddad i den medan man puttrar genom stan i stilla gemak.
Måste ju dessutom hem innan Alexander den blåsfriske välter hela jävla stan. Troligtvis kommer han på sin höjd blåsa omkull en skylt på någon bortglömd bakgata. Imorgon kommer det att stå i GP att Alexander den blåsfriske var en löjlig fjant.
Eller så blir det precis tvärtom.

Oj, nu gick jag hem.

En räkmacka på Ljungans.

Jag har precis unnat mig en räkmacka på Ljungans. Jag känner mig nu lite körig i magen. Har hört att man kan bli körig i magen om man håller sig borta från majonäs en längre tid, och sen plötsligt äter det. Magen blir med andra ord helt ledsen.
Det sitter ofta äldre ensamma män här. Sträckröker och löser korsord.
Hälsade precis på en gammal lassasino-buddy. Han kom gående med en donna och en dubbel barnvagn. Dubbel utdelning.
Om man kommer att tänka på någon som man inte har sett på länge, alltså man undrar var den pajsaren har tagit vägen, så är detta ofta svaret. Kanske oftare enkel utdelning än dubbelvagn med dubbel utdelning.
Själv får jag nöja mig med en räkmacka och en kaffe. Åtmindstonde för tillfället…
Sitter just nu och beskådar en snubbe som står och applåder ute i korsningen. Hans kompis eller vad jag misstänker är snubbens personliga assistent föser tillbaka honom till trottoaren. Alldeles nyss klev han ut i gatan och blockerade två bussar genom att sträcka ut händerna. Assistenten sprang ut och hämtade honom och föste tålmodigt tillbaka honom på trottoaren igen.
Tålamod är a och o när man är personlig assistent.
Nu dyker snart min morsa upp. Vi ska ta en promenad.

20130825-135035.jpg

Triumfen.

Efter att ha sovit tre timmar föregående natt, gått upp halvsex i morse för att jobba och sen haft en ganska lysande kväll, hamnade jag avslutningsvis i brunnsparken. Där var det jävligt otäck stämning. Fullt med snutbilar och stinna och fulla kids. Påsklov. Gubben blev illa till mods.
Den lugna kvällen var annars klockren. Johan har sippat på bärs och kollat på sina vänner som blev dubbelt så fulla som han själv. Tillbringade kvällen med finaste Maja.
Största behållningen var ändå att träffa gitarristen Haning i vårt bandet. Inte för att han är trevlig, för det är han. Snarare för att han var mycket mer packad än mig. Vilket alltid brukar vara tvärtom varje gång vi ses ute. Johan är redlös och sluddrar. Näst sista gången vi sågs vill jag (inte) minnas att jag stod jag på podiet på Lassasino och slet upp alla knappar i skjortan och visade kaggen för publiken och vrålade YEAA tills vakten kom fram och diskret bad mig att knäppa skjortan igen! Men, den här gången, när Haningen tröttnade och inte hittade någon stol satte han sig helt sonika på golvet och drack upp sin öl. ”Äh, vad fan jag sätter mig här”, sa han. Bevis nog för mig. Tyckte jag var fint. Han steg otroligt i mina graders ögon. Ombytta roller. 
En otrolig triumf.

10-14 augusti.

Knegar. Titanic och Rädda meniga Ryan. Titanic-skeppet har vid det här laget 30 liv och de hittar alltid den där menlöse fan Ryan.
Själv har jag bara ett…liv alltså.

Har inte skrivit här på ett tag. Jag har heller ingen bra ursäkt varför. Men här följer mina sista dagar i light dagboksform sen jag skrev här sist.

Ons 10 aug: Käkade lunch med syrran. Köttbullar med potatismos, gräddsås och lingon i saluhallarna. Sen gick vi till Galliano och drack bärs. Det regnade och det var kallt och jävligt. Vi gick därifrån när alkisarna hade haft sin bästa stund. Vi tog några bärs till på nians och sen var snart klockan 12 på natten istället. Vi var ganska dragna när syrran gick hem. Jag gick till lönnmördaren och tog några fler bärs. Lade en liten skummig spya medan jag väntade på spårvagnen. Insåg sen att det inte gick någon vagn, så jag fick promenera hem. Gick och lade mig ung och vacker.

Tors 11 aug: Knegade med en intensiv huvudvärk just ovanför högra örat. Kände mig gammal och ful.

Fre 12 aug: Vaknade halvåtta på morgonen av att grannen ovanför borrade. Trodde det var krig. Två minuter senare ringde någon på dörren. Trodde det var en rånarliga som skulle binda fast mig i en stol, länsa lyan och sedan hälla bensin över mig och slutligen slänga en tändsticka på mig. När jag till sist öppnade dörren stod grannen där som bor under oss. Han undrade om det var jag som borrade. Jag skickade upp honom en våning. Borrandet slutade, men fanstyget började spika istället. Mycket bättre, jävlans typ.

Fikade med morsan

Drack öl med broshan

Theres nothing like family.

Lör 13 aug: Gick på bagageloppis med tjejen. Kände mig till hälften begagnad och till hälften till salu. Blev inga fynd för mig. Min tjej köpte en kakburk.
Vi åt glass på lejontrappan, drack kaffe i trädgårdsföreningen (och fick ofrivilligt lyssna till en trubadurtrio som hette trubadunk. Vi var tvugna att gå när de totalsabbade hallelujah med Jeff Buckley) och åt en pizza i en park.

Sön 14 aug: Jag repade med bandet för första gången på två månader. Låtideerna sprutar ut fortfarande. Stämbanden fick vad de tålde. Otränade och kalla sa de ifrån när jag vrålade loss. Hostan var enorm. Till slut kändes det som jag skulle kräkas. Innan repet var vi och käkade kinabuffe. Nu smakade det sötsur sås och gammel räka varje gång magen sa ifrån.
Smått otrevligt.

Känns smått överraskande att jag lyckades komma ihåg dagarna så väl. Den här dagen till exempel, har jag redan glömt. Men det är inte dagarna som flytt som räknas utan stunderna när man går runt i trekantiga cirklar eller skjuter sig i foten eller dricker kaffe med sugrör eller skriker sig trött i regnet.

Published with Blogger-droid v1.7.2