Sköjarkvällen som gud glömde eller bara fullständigt gav fan i!

I Söndags…
…efter den där jobbhelgen som fullständigt pulvriserade mig så fick man sina öl då.
Den första ölen kan ha varit den godaste öl jag druckit sen Jesus gick runt i bandana.

Efter tre öl var jag som en sprattlig pajas. Som en pangig smällkaramell. Som en vätskesökande buffel.
Efter de där tre ölen borde jag gått hem. Fast, det där med att man ”borde” känns ju inte alltid som det rätta i stunden. Istället kan man skratta och sköja som en tok och sen i ungefär samma stund hamna på kant med allt och alla. Allt i en härlig och otäck soppa.

Stötte på en tjej som jag inte träffat på många år. Helt plötsligt sa hon att hon hade varit kär i mig tidigare i massa år. När jag stod där och blängde på henne som svar körde hon plötsligt ner sin öldruckna tunga i min öltörstande hals. Sen sprang hon ut från krogen.
Jag gick efter. Där stod hon tryckt mot väggen och grät. I nästa stund var hon borta.

Efter det och ett par öl till blev det taxi till Avenyn med tre andra kvinnor. Måste varit helt oemotståndlig denna kväll. Jag kände dock en av donnorna tidigare så jag kanske inte ska skylla allt på min oemotståndliga charm.

-Hej, sa jag till vakten på Lilla London.
-Hejdå, sa han. Du är för full!
Fantastiskt nog sa jag inte emot. Lite insikt och omdöme har man ju. Yeah!

Vi hamnade på Tullen istället.
Den vackraste (och yngsta) kvinnan hamnade med mig. De andra två satt utomhus och huttrade ciggade. När jag blir så där full, så glömmer jag till och med att jag är rökare.
Hur som helst. Denna vackra kvinna pratade norska. Hon var från Bergen. Helt omöjlig norska att förstå sig på. Hjälper ens inte att vara full då man kan tycka att man förstår allt!
Först berättade hon om sig själv. Jag satt där och nickade skelögt. Sen berättade hon ännu mer om sig själv och sin uppväxt. Jag flikade in här och där. Och förstod kanske max en tiondel av vad hon sa. Sen satt hon plötsligt där och grät som om jag hade fått henne att öppna sig.
-Ja livet är drit emellan åt fyllde jag i.
Sen var hon glad igen. Detta är det sista jag minns därifrån. Och att krogen stängde.
Minns även att jag satt i en taxi och att jag sen satt och malde ner en Big Mac med skeva käkar vid köksbordet. Och att tjejerna nu var någon annanstans…

Dagen efter. Att hitta Big Mac-förpackningen i badkaret.
Ett broderat lapptäcke av skakig dödsångest vilandes över en kallsvettig kropp. En rumlande mage och ett sprängande huvud med frysta pommes frites som keps. Det här får bli en läxa…
-Nu har jag lärt mig min läxa, pep jag med darrig röst till mig själv.

Det förstår väl vem som helst, till och med en simpel sköjare, att man inte kan hälla sig öl i ett sådant utmattad tillstånd. Brrr…

Summa samarium:
På plussidan: Att vara omgiven av kvinnlig fägring.
Minus: Att inte ha någon behållning av det. Och nästan allt annat.

Söndags-sköjandet.

Min planerade fridfulla kväll i Söndags, framför Tvn gick åt fanders. Plötsligt satt Em mitt emot mig på Tullen i Johanneberg.
Det här var ju trevligt konstaterade vi efter ett par timmar, men nu stänger de här. Det var ju synd…
Vi började promenera ner till Avenyn i jakt på bedrövligt ställe på bedrövlig gata. Insåg snart hur tråkigt det var att promenera, så jag hängde mig på luren och ringde till minitaxi. Till slut svarade de:
-Minitaxi, vart vill du åka?
-Öh, någonstans där det är öppet, på Avenyn alltså.
-Jaha?
-Vet du nåt ställe som är öppet eller?
-Park Lane kanske…
-Nä fyfan! Det stället gillar vi inte! Vet du nåt annat?
-Nej, då får ni åka till Avenyn och titta själva.
-Jaha?
-Var befinner du dig någonstans?
-Öh…vid nån körka och vägen slingrar sig lite!
Klick.
-Hallå…hallå! Em, hon la på…

Vi promenerade ner till Korsvägen. Jag hade ett par ormbunkar med mig i en papperspåse som jag köpt tidigare på Willys. Dessa svingades nu i en vid och vild båge fram och tillbaka.
När vi kom till Korsvägen stannade en taxi. Av någon anledning började jag fråga även honom om han visste något ställe som var öppet. Han räknade upp några ställen…som inte dög.
-Men vi vill ju dricka öl, sa jag.
-Lycka till, sa han och gjorde en rivstart så det sprutade grus. Det var bara och promenera. Lite promenad har väl ingen jävel dött av.

Vi hamnade på Lilla London. Inte ett ställe som kopplas ihop med mys och harmoni, men hola baloa i hem och skola var det.
-Hur var det här då, undrade den skeptiske vakten.
-Det är bara fantastiskt, svarade jag. Jag har med min marijuanaodling som jag tänkte att ni kunde hålla ögonen på. Jag pekade på ormbunkarna.
De log och släppte in oss. Konstigt nog.
Allt blev bara roulit.
Efter att ha fått i oss ett gäng öl var och när det var dags att stänga, så var vi naturligtvis sist ut från stället.

7-11. Ett 6-pack måste man ju ha med sig hem.
-Nej ta två, skrek Em.
Självklart. Två 6-pack måste man ju ha. Sen taxi. Hemma. Sitta och sköja i köket. Dricka upp den överblivna konjakspetsade glöggen. Sköja, sköja, sköja. Sega i sig varsin folköl och spela musik till åtta på morgonen. Gå och lägga sig till ljudet av folk som springer i trappen, på väg till.

Vara ett geni och fantastisk. Nästan hela tiden.

Solen och lite vardagsmisär.

Den här helgen har handlat väldigt mycket om att sitta i solen. På torg, i parker på bänk. Ensam och i sällskap. Har även druckit två bärs på Lilla London med familjen. Sextiofem spänn för en bärs. Det köstar att ligga på toppjävel.
Annars har det varit otippat lite öldrickande. Brukar ju bara säga smack när solen kommer fram, sen sitter man där på uteserveringen med en bärs i näven som en fullfjättrad sköjare!

Dricker en bärs på Landala Krog. Det är mörkt och tomt på folk. Det är en livsbejakande miljö som om och om igen får mig att känna att jag älskar världen.
De har på någon slags Rix Fm eller Energy eller Sug Kuk 96,7. Förutom musiken som är helt bedrövlig och radioreklamen som är totalstressande verkar det vara ett krav på att verka helt hjärndöd för att få öppna munnen och sprida sitt dyngprat mellan låtarna.
”Öhö öhö öhö. Det är så skönt o bara spela den här sköna låten på sin boomblaster på högsta volym! Öhö öhö öhö. Klia mig på pungen.”
Naj, jag vet inte. Jag ber om ursäkt. Befinner mig i lågvatten. Kanske upp till anklarna. Med grumligt avloppsvatten.
Saknar förmåga att känna exaltering över mitt fantastiskt spännande liv idag. Lite vanlig vardagsmisär. Inget allvarligt, inget nytt.