Aaaaaah, det är svåååååårt!

Fan det blir inget skrivet här längre. Man blir ju ledsen. Och ni måste bli ledsna som älskar detta sunkhak med hela era skrumpna hjärtan.
Har helt enkelt haft hövvet under armen och händerna i bakfickan och försökt skriva ett inlägg med min flyende haka. Inte lätt. Men vem fan har sagt att saker ska vara lätt när allt serveras på dåligt diskade engångstallrikar istället för skinande guldfat. Är jag poet eller var det jag som sket?
Äger jag en stugby i Norge för gamla ledsna alkoholister? Och vad ska man med tandpetare till om man har slarvat bort sina löständer?
Jag har en spak mellan skulderbladen. Drar man den neråt så dansar hodet samba i det feta bäckmörkret.
…och så vardagsångesten på det.

Jag fyllde 46 år i Fredags. Om det är ditt lyckotal kan du höra av dig så kan vi gifta oss i en container fylld med krossade tomater och skilja oss en vecka senare på Köpingsviks camping.
Ett år till i raden av alla år.
…och så vardagsmisären på det.

Nästa gång skall jag berätta om en händelse på Kapellplatsens systembolag, som just hände på min födelsedag. Inget sånt där jävla trams om att bli lycklig över att få visa sitt leg eller så.

Hej, hej, hej!
Barbagrej!

Slafs och klafs.

Men, fy bövlars i hilvidi sicket jävla väder! Slask, snö, regn, ankeldjupa pölar och drivor med slafs och klafs. Helt förjävligt!
Var på rehabträningen idag. Jag och uteslutande massa tjötiga gubbar. Trodde de hade börjat separera upp tiderna efter dam och herr, men så kom en liten skakig och nervös kvinna och klättrade upp på en av träningscyklarna. Själv cyklade jag som ett litet svin. Tyngre och snabbare än vanligt. Helt high on life låtsades jag att jag hade bråttom till livet.
Det spelades någon låt i högtalarna med svensk text som verkade handla om frukost och om att knulla. ”Sen knullar vi” tror jag han sjöng. Konstig och rätt dåligt val av låt till sjukgymnastik. Knulligt och oknulligt på samma gång. Trodde gubbarna skulle tappa löständerna (om de nu hade några), men de verkade bry sig lika lite som alla som inte bryr sig. Det verkade bara vara jag som rynkade på ögonbrynen och skrynklade ihop munnnen. Det blir väl bara jag som kommer dyka upp med protestplakat nästa gång och gå runt i cirklar och skandera. MINDRE KNULLMUSIK PÅ REHAB! skall det stå på plakatoset.
Slafsade till bussen i samma ankeldjupa klafs. Och apropå anklar så mötte jag en kvinna som slafsade genom klafset utan strumpor i sina låga skor. ”Det där såg kallt ut” tänkte jag. När jag sen stod och pustade ut och väntade på bussen så kom en kille och slafsade genom klafset utan strumpor i sina skor. ”Vad ända in i pelikanens lilla öronsnibb är detta?” tänkte jag. Är det något slags mode? Eller är det lite Mello-fräckt och gå runt som en fattiglapp utan strumpor i skorna? Begriper ingenting faktiskt.
Men ju mindre man begriper desto mindre begriper man…så är det ju faktiskt!

Fick besök av Putte i helgen. Sjukt längesen vi sågs. Vi drack öl och pratade om nu och då och här och där och han och hon. Sen drack vi mer öl och pratade mindre.

Putte och kryckan