Ny dammsugare.

Köpte en dammsugare förra veckan. Röö och finer. En sån där sladdlös skaftdammsugare med inbyggd handdammsugare och utbyggd tåsugare (tror jag det hette förr i tiden på glada 50-talet när freonet flödade och alla slogs med dammsugarskaft.)
Köpte den bättre begagnad på Hisingen. Där på den förr skamfilade sidan av Vågmästareplatsen där det en gång låg billiga lunchfik och restauranger, mcklubbar, svartklubbar, replokaler, second handaffärer, föreningar och plåtskjul med verksamheter som inte brydde sig om kvitto eller moms. Nu rivet och ett stort bostadsområde där de med lite tjockare goeplånka än alldagliga luffers bor. Rostiga stålfasader hade husen också. Ärligt talat: Hade de inte råd med att blaffa upp något lite mer exklusivt material.
Hur som haver som jag ofta säger. Där köpte jag min dammsugare av en liten trevlig prick, prack, frack som skulle flytta till Majorna i glajorna, för han hade glajor.
Den här dammsugaren skall användas som en svepare så att säga… Svep över väggar och tak och golv med din nya ägare som alltid står bakom dig i rutiga pyjamasbyxor. Vi kommer känna styrka genom varann.
Nej, men faktum är att det är väldigt bökigt att bara få fram min vanliga dammsugare. Min lägenhet har inte så många skåp så väldigt många saker samsas i varje skåp. Dammsugaren står naturligtvis längst in vilket gör att man per automatik tänker: Sorry, vi ses imorn istället. Dessutom är min lägenhet rätt trång så man hinner alltid få ett tjog utbrott på sladd som fastnar och slang som river ner diverse mingvaser.
Det är då den röeee och fine kommer in i bilden. Så fort jag får syn på den: Svep över dal och sjö, över murbruk och stock. Under loft och lakan, över skägg och den spetsiga hakan…
Kommer äga det renaste hemmet i Hönkytönkyborg.
Gick ner en sväng på Konsum Avenyn. Satte den fint i en rullande korg. Den verkade trivas bra där. Höll stadigt om dammsugaren och korgens handtag samtidigt. Mölade ner en del jox i korgen. Begav mig till kassorna med korg och dammsugare bakom mig. Fingrade lite tankspritt på…och då satte dammsugaren igång med ett vrålande läte. Vaaaa? utbrast jag jag vände mig och försökte få tyst på den. Ett par alldeles bakom tittade på varann och började fnissa. Jag frågade dem om de ville att jag skulle komma hem till dem och dammsuga. det ville dem inte, utan fortsatte bara skratta. Nu visste jag ju iallafall att den funkade.
Jag och dammsugaren gick och tog en öl efteråt. Kvalitetstid. Öl till mig och damm till sugaren. Nu är mina väggar, eller förlåt, golv skinande rena.

Hann även fylla 48 år i tisdags. Det är lite likadant som att vara 47. Champagne, snittar och tårta och presenter hos mor. Inga födelsedagskramar dock. Syrran hade grejat ihop en korg med sånt jag tycker om. Bland annat kinapuffar, coccosbollar och öl och en annan massa gött! Blev rörd. På kvällen blev det utgång. Lite för mycket öl och födelsedagsdrinkar, men annars bara roulit! Vaknade upp dagen efter och kände mig som jag hade fyllt 68 år. Känslan höll i sig hela dagen…

Långt inlägg om ingenting och någonting och lite till och massa annan skit. Som en fartygs-logg. Men jag är ju sjösjuk, så allt hamnade på min blogg.

Men herregud sicket lågvatten herrn befinner sig i idag.
Eller som min vän regissören har uttryckt: ”Här står man ankeldjupt i arselklafs. Det är inte så roligt precis.”

Var på Ikea med familjen i Lördags. Redan tio meter in på möbelavdelning låg en unge på mage, på golvet och gallskrek. Det satte standarden på något vis.
Vi käkade Ikeas semla. Massa grädde och obefintligt med mandelmassa. Det är ju mandelmassa som är gött! Fattar du inte det Herr Kramprad?!
I kön till kaffet höll jag på att bli nermejad av en ilsken morsa. Jag skulle precis sträcka fram min kopp till kranen när hon kom bakifrån och trängde in sig från sidan som ett lokomotiv. På samma sätt som man välter en ko i en hage. Jag var kossan (även om det i det här fallet är en klar bedömningsfråga). Hon hann före till kranen precis när jag skulle sätta min mugg där. Arg och flåsande.
-Jaha? frågade jag.
-Jaaa! Det är faktiskt kö här!!!
Jag tittade bakom mig och förväntade mig en lång ringlande kö med mördarblick som ångade av ilska och ville skära upp mig till bacon. Inte en människa. Inte en enda kö. Sicken jävla rabiat hittpå-människa.
Köpte en del grunkor som jag behövde. Dörrmatta, durkslag, dlakan och dumstrut. Dörrmattan har jag spikat upp på väggen. Durkslaget har jag som geni-mössa på loftet. Dlakanet virar jag in hela mig i och kryper in i garderoben när jag tappar tron på tillvaron. Vilket händer oftare än sällan. Dumstruten har jag inte använt än, men tänker att den kan vara bra att ha och kräkas i om man känner sig lite rälig när man kommer hem från krogen.

Hemkommen och lite senare åkte jag ner och träffade Ed med väninna på Gyllen Prag. Sket i att äta för de hade redan ätit klart när jag kom. Sen är ju rätterna på Gyllene Prag så jävla stora så man måste beställa en sjukhussäng efteråt. Jag tog några bärs istället.
”Vi ska ju ändå inte dricka så många öl ikväll, eftersom vi ska ut i morgon.”, sa Ed. Det är nämligen jazzkvällar på Söndagar på Hakelverket. Det hade vi bestämt att vi skulle gå på. Otroligt moget och vuxet uttalande av gode Ed.
Lite senare på Andra lång bjöd vi varann på öl. Fram och tillbaka. Krog efter krog. Om och om igen, som om det inte fanns någon morgondag.

Dagen efter, alltså igår, var väl inte överdrivet humoristisk, fantastisk och pangig. Men den fanns där som ett knytnäves slag. Inte ett fläskigt knytnäveslag av värsta sort, men ett knytnäveslag som sa: Du lever Johan, men det här får du klara dig genom på egen hand…
-Öööh, stånkade jag till svar.
Jag tog en promenad med min vän Erik. Gamle Flytt-Erik. Nu även min kineseria-vän som jag aldrig träffar på en kineseria. Gudskelov.
Vi promenerade med hunden Lucas som jag brukar passa ibland. Genom en snöbeklädd och enorm Västra kyrkogård. Sen genom hela Majorna och tillbaka genom Majorna igen. En jävla promenad som tog nästan två timmar. Jag drog även in Erik på okända villovägar så vi kunde låtsas att vi befann oss i en okänd stad.
Som tur var så var Erik också lite bakis så vi kämpade oss igenom knytnäveslagen som efter ett tag förvandlades till lite halvblöta halvslappa lavetter. Promenera i halvbedrövligt tillstånd är nästan det bästa man kan göra. Det liksom renar en på något vis.
Bakfylleknulla dock. Det är något annat. Det är som en Treo och en Samarin samtidigt. Som genom ett trollslag är man friskare än någon som fått nya lungor. Men jag är en människa som nöjer mig med det lilla. Det ska ni veta!

Den här dagen kunde börjat bättre…
Halv tio på knäckt morgonkvist plingade på dörren. Jag trodde det var Angloianska Saxistiga-krigare med Ivanhora som ville bryta sig in och sno min enda stekspade.
Jag tänkte om och insåg att jag hade glömt att de skulle komma och besikta ombyggnationen. Yrvaken låste jag upp dörren. Där stod en skara på fem personer och unisont önskade mig God morgon.
I yrvaket tillstånd kan jag nästan säga vad som helst. Oftast det som man inte borde säga, och ändå tro att jag är trevlig och speciellt utvald. Kan påminna väldigt mycket om en oönskad fylla.
-God morgon, sa de.
-Det har jag aldrig varit med om, svarade jag. Ska ni komma in eller?
Fem människor som plöjer runt i lägenheten som om man har ställt till med en loppis är ingen önskad situation. Att bjuda in världen innan man ens vet om man existerar eller om man vaknat från de döda…brrrr
Jag ljög och sa att jag har jobbat hela helgen när de fick syn smutsig disk, pizzakartong och läskburkar. Det skulle jag inte ha gjort…
-Vad jobbar du med? frågade han på rekyl.
-Va, vadå jobbar med? Jag är ju ledig idag!
Jag följde med på distanserat avstånd när de promenerade omkring, så att de inte skulle sno med sig mina dyra konst på väggarna i bara farten.
Han som förde antecningar och ställde obehagliga frågor på min brutna kvist gick ut på balkongen.
-Oj vad det ligger massa långa spikar här ute!
Han stack in näven genom balkongdörren och ropade till mig:
-Är det dina spikar?
-Nej,jag är inte lagd åt det hållet.
Han klev in igen. Sen berättade han för den övriga skocken att det hade rasat bitar från väggen under fönsterbläcket. De hummade till svar, inte vidare överraskade. ”Fuskbygge”, tänkte jag för mig själv. Den här gången lyckades jag dock hålla tyst, vilket var lite synd, eftersom det här var den enda gången jag borde sagt något.
De klev ut genom dörren. Tror aldrig jag har ropat ut ett sådant muntert och entusiastiskt ”Hejdå!” vid något tillfälle innan.

Ja, nu har jag bjudit på mina senaste och fantastiska dagar. På något vis har de bara löpt på. På ett sätt. På ett annat sätt inte… Friktion eller fiction.
Men glöm aldrig: Life is a box of karamellos! Det är bara det att jag är lite rädd om mina tänder.
Och förresten, apropå tänder, vad är det för ena jävla grunkor egentligen?

Måndagspromenad.

(null)Stängt, stängt, stängt.

Tog mig ut till obygden Majorna igår. Målet var pizzerian på bilden ovan. Grymt goda pizzor där. Ibland åkte vi dit och käkade lunch med familjen. När jag bodde på Gråberget var det bara att ta trapporna ner för berget så var man där.
Som synes på bilden var det stängt. Fruktansvärt nerköp asså. Fick promenera mig bort till en annan pizzeria och själva målet med denna utflykt förlorade sitt syfte.

Efteråt tog jag en promenad och gick mig till Majornas krog. Där var det fasligt trött måndagsstämning. Stammisarna hasade in på led och satt och blängde med ölen framför sig.
Sen tog jag en promenad till i mörker och dimma.

Tänkte ta en öl på Hakelverket, men det var stängt på Måndagar, så jag gick till Västerhus. Där var det om än möjligt ännu mer trött måndagsstämning. Gubbsen satt och följde ett spårvägsarbete som utspelade sig utanför fönstret.
-Nu kör han iväg där med grävskopan.
-Nej, det gör han inte.
-Det är ingen grävskopa.
-Jo, det är det visst.
Mitt bord lutade så jag trodde min öl skulle halka ner på golvet, så jag drack upp den. Sen gick jag.

Tog en liten sväng på Ebbes Hörna och Mynt & Musik.

Efteråt tänkte jag att jag kunde gå till Black Bird för en bärs till…men det var stängt på Måndagar.
Alla de ställen som jag planerade att gå till var stängda med andra ord.

Sist och sannerligen inte minst utan flest så träffade jag Emma på Hops.
Sen gick allt av sig själv så att säga…

Frosseri och fylleri.

Skall gå och rösta strax. Dunka i mitt röstkuvert i låddan och hoppas på att alliansen har sugit gurka för sista gången på länge.

Igår var syrran, Kirre och jag runt och tittade i second hand-affärer. Sen åkte vi och käkade lunch på Tullen på Mariaplan. Käkade kålpudding. Helt jävla fantastisk god gammal jävla rätt.
När vi satt där kom det in ett väldigt brokigt sällskap på fyra pers. De var hungriga. Eller snarare, två av dem var väldigt hungriga. Snubben, som var typ en och femtio lång med en kalaskula som hade samma modischang som en medecinboll, beställde in en panerad ost-rätt. Hans tjej beställde in någon fiskrätt. Han käkade upp sin mat i vrålfart. Allt utom salladen. Efter att han pustat och stånkat i några minuter vinkade han fram servitören.
-Nu är det dags för fläskkarrén, sa han.
Servitören nickade och skrattade lite grann. Vi tänkte att han bara hade skämtat lite.
Efter tio minuter kom servitören ut med två karrérätter. Han och hans tjej satte i sig måltid nummer två i samma glufsiga tempo. Återigen ratade han salladen. De åt alltså två varmrätter var på raken om jag nu var otydlig. Till detta hällde de i sig två stora stark.
Herrijävlar, jag har iallafall aldrig skådat något liknande. Efteråt satt de och diskuterade efterrätt. Glaserade päron med glass hörde vi att de pratade om. Vi gick precis då, så tyvärr fick vi aldrig veta om de hade toppat sitt frosserigriseri med lite lätt och luftig efterrätt.

Senare på eftermiddagen hamnade vi på en krog på Vasagatan. Klockan var kanske fyra. Ett par, klädda i likadana fotbollströjor kom gående. De stannade i hörnet där vi satt. Det såg ut som de var packade. Tjejen stod och vinglade medan killen försökte fixa en taxi. På något vis kändes det ganska tydligt att de var turister. Han sprang ut i gatan och viftade med hela näven som de brukar göra i New York. När hon inte kunde stödja sig på honom ramlade hon i gatan. Hon kan lätt vara det fullaste jag sett på länge. Hon satt där och skrattade och kom på fötter igen. Kort efter det tappade hon sin shoppingpåse. När hon fått upp shoppingpåsen plockade hon fram sin telefon för att ringa en taxi. Genast tappade hon mobilen i gatan. Han plockade upp den och sa till henne helt trött
-Grattis, nu krossade du displayen på din iphone också.
Hon forsatte bara skratta.
När de hade gett upp tanken att vifta till sig en taxi mitt i gatan kom de fram och frågade oss vad det var för nummer till Göteborgstaxi. Till slut fick de en taxi. Han stuvade in henne i taxin och sa:
Nu åker du hem och sover några timmar innan vi ska på festen.
Tänker att hon inte skulle dyka upp på någon fest om hon lade huvudet på kudden. Snarare sova i ett halvt dygn i sträck. Eller så dök hon upp på festen i ett totalt bedrövligt skick.

Nu ska jag som sagt gå och rösta.

En inte så lyckad intervju

Jag sitter på ett fik i Majorna. Vad gör han i Västra Göteborg. I denna övermysiga, hippa stadsdel kan man undra. Befolkad av de mest patriotiska Göteborgare och icke-Göteborgare som vurmar för sin stadsdel. Som anser att man bor i rätt stadsdel och inte kan bo någon annanstans. Myspys, majornas fria barnuppfostran, sunkkrogar, pundare, alkoholister och massa knark.
Jag har faktiskt bott här i ett år… Kanske ska byta min lägenhet i mitt tråkområde och flytta hit och bli heltidsstammis på Västerhus.

Anledning till att jag sitter här är för att jag har varit på intervju. På ett assistentföretag som anställer personliga assistenter. Intervjun hade kunnat gå bra, men den gick bedrövligt.
Efter att ha hälsats välkommen placerades jag ensam i ett rum med papper och penna framför mig. På pappret stod det massa frågor. Den ena jönsigare än den andra. Jag fyllde i efter förmåga. En del frågor lät jag bli att svara på. En fråga som jag inte förstod löd ”hur ser du på att arbeta personligt som personlig assistent?” What thö föck menas? Sen fanns även den mest dumma standardformulär-tråkfrågan med på pappret: ”Vad gör du om tre år?”
Kanske hyr ut kibbutzer i Haparanda eller så går jag på streetan och säljer min pung för en kaffe och ett wienerbröd. Hur fan ska jag veta detta???
Jag är öppen för alla förslag och jag älskar världen!!!

Att gå på intervjuer direkt hos brukare eller hos assistentföretag brukar påminna mer om ett samtal i personlig regi. Alltså ganska avslappnat, utan känslan av att man ska framhäva sig själv och sälja in sig.
Kvinnan som satt mitt emot mig var en riktig ”karriärista”. Av värsta sort… Troligtvis moderat. Kändes som om jag satt på något käckt och flashigt bemanningsföretag. Jag, en finnig och desperat, 22-årig student som förväntades vada kilometervis genom kodynga för vilket sköjarjöbb som helst…

Nu gick hon igenom formuläret med mig.
-Du har skrivit här…
Hon tittade skeptiskt på mig när jag pratade med henne. Under hela intervjun som varade i hela tio minuter. Hon växlade mellan ha ögonkontakt med mig och titta ner på mitt skägg. Jag kände att det här går inget bra. Jag kunde läsa det i hennes föraktfulla blick…
Jag spolade ner min trevliga och min annars mycket omtyckta sida och körde istället på attack. Drog fram yxan och sket genom glorian. Respektera aldrig någon som inte respekterar dig kompis…

-Du har inte skrivit vad du gör om tre år.
-Det är för att jag inte vet vad jag gör om tre år.
-Anledningen att jag frågar det, är om du ser långsiktigt på en anställning.
-Jaaa, jag har ju stannat på mitt jobb i 8,5 år, så…
Stämningen började bli allt sämre…
-Hur motiverar du löneanspråket som du angivit här?
-Jaaa, 10 års erfarenhet som personlig assistent tillexempel. Jag har alltså på dessa år hunnit jobba mig till min lön… Löneanspråket jag har angivit, är lönen som jag har nu, på min nuvarande anställning.

Hon avslutade intervjun med att fråga om jag hade några refererenser. Jag sa att jag hade en. Hon ville ha två. Jag sa att jag bara hade en. Sen sa hon till mig att jag måste ju ha en arbetsgivare på mitt jobb som jag kan fråga. Jag sa att jag inte ville skryta för min arbetsgivare att jag går runt och söker massa andra jobb. Borde väl vara fullt förståeligt. Brukar vara fullt förståeligt. Hon tittade oförstående på mig som jag hade hemmoröjder i hodet. Hon gav mig en lapp med sitt telefonnummer, bad mig att ta en funderare på referensfrågan.
Där var intervjun var slut.

Spy i en galosch. Nu ska jag gå och käka lunch någonstans…

En riktig sköjarhelg.

20140727-181841-65921419.jpg
Att sköja lite på Oceanen.

Sitter på Holy Moly och inväntar exploderande åskväder och hagel from hell. Inväntar även Putte då han är iväg på egna ärenden.
Har varit ett fantastiskt sköjande denna helg. På alla möjliga vis. Krog, rep med bandet, luncher och middagar på restaurang, taxiresor, öl i gryningen på balkongen.
Det blir alltid så här vare sig man skulle vilja eller ej (och jag är ju inte den som säger nej, eller inte vill ha lite sköj) när en vän kommer på besök.

Igår, efter ett ofattbart svettigt rep tog vi våra svultna gubbkulor till Gyllene Prag och den panerade ostjävveln. Herregud vilken bömb! Det enda riktigt vettiga att göra efteråt var att ta en promenad ”to unleash the fuckin fury”.
Vi råkade promenera till Oceanen på Stigbergstorget. Tillslut besegrades osten med några kalla.
En kompis till Putte och mig lirade på en svartklubb i Majorna. Undertecknad sköjare har inte varit på en svartklubb på kanske tio år. Svetten började pressa sig ut ur alla porer bara av tanken att besöka ett skumraskhak i min mogna ålder.
Prins Viktor hette stället och visade sig vara hur coolt som helst. Tryggt och lugnt ställe. Nö need tö wörry yö knö!
Efteråt gick vi vidare till en annan svartklubb som ligger alldeles bredvid. King George heter den och har säkert funnits i tio år. Har dock aldrig varit där. Lite labilare stämning. Fölk som rumlade runt. En gammal dude som somnat av i en stol. Några snubbar som stod och maxgasade en mc inne på gården. Vi åkte hem istället, och satte oss på balkongen och drack bärs som vi köpt med från svartklubben i morgonljuset.

Idag har vi käkat fish & chips på Jerntorgets brygghus till lunch och nu, som sagt sitter jag här på Höly Möly och inväntar Putte. Åskvädret med 1:a klassvarning verkar ha gäckat oss alla.
Allt flyter på i sitt lilla sköjiga tempo…

Att fika, gul lök, röd lök och en jävla massa köttfärssås.

Har träffat Flytt-Erik och jycken Lucas idag. Vi promenerade och drack kaffe. Alltså inte samtidigt. Nej först promenerade vi. Sen drack vi kaffe. Vi pratade om hundar, ångest, samhällsjävlet och krämpor. Vi har åldern inne nu för att prata om krämpor nu… Själv har jag ju ett öra tex, som bråkar med mig och så knakar det i mina japanska plastknän. Jag har även västkustsallad i hodet.

Efter vi hade fikat gick jag och åt en pizza på Pizzeria Del Piero i Majorna. Brukade gå dit ibland när jag bodde på Gråberget med ett ex. Köttfärssåspizza. Klart underskattat. På de tre pizzerior som jag brukade äta på i Majorna har inte röda löken-pesten dragit fram. Där har de gul lök på pizzorna. Här i Johanneberg har alla pizzerior röd lök på pizzorna utom en pizzeria. Precis som de har fattat bättre. Att gul lök är ute. Gul lök är inte ute. Gul lök är gott på pizza era jävla deghoden!

Tittar på Grekland-Costa Rica-matchen. Tycker i mina otränade fotbollsögon att matchen är dödstrist hitills. Kan ju vara något genialiskt som inte jag har fattat. Har hållt på att somna flera gånger. Kanske jag bara tror att jag tycker det är roligt att titta på någon match då och då. Jag vet inte…

Till middag har jag ätit köttfärssås och spagetti. Deg och pasta och en jävla massa köttfärssås blir det.
Nu börjar andra halvlek.
Kanske jag har köttfärssås i hodet.

Nytt videoinlägg #2, del 1 (av 2)

Här kommer ett nyklippt, rafflande videoinlägg som spelades in i Göteborg i september 2013.
”Häng med hem till Johans lya i Johanneberg. Det blir kaffe och cigg på balkongen, sen tar vi en sväng ner på stan.”

Johans Yxa och Gloria #2 — sept 2013 del 1 (av 2) from Tegården produktion on Vimeo.

Del 2 läggs upp här i början av mars.

7:ans och Oxgrillen.

Sitter på 7:ans och käkar hamburgare. Det stämmer att de har de godaste hamburgarna här, som många säger.
Det fanns ett hamburgeställe i Växjö som hette oxgrillen som ansågs vara det bästa gatuköket. Moheda, ingelstad, Tingsryd och Växjö. Alla samlade i samma kö i riktning mot ett skrovmål hos det bästa gatuköket. Jag tyckte det mest talande för hamburgarna var att de smakade disktrasa. Ordentligt blöt disktrasa. Kan ju ha fel, blöt disktrasa kanske är gott. Jag vet inte.
Ska träffa broshan om en stund. På en krog i Majorna. Vi ska dricka öl och snacka lite. En ganska vanligt förekommande sysselsättning på krogen.
Nu kom det in ett gäng gubbar i stiliga hattar och kläder. Fullkomligt nedlusade med medaljer på sina kostymer. De verkar hungriga och kallar varandra ”killar”. De är högljudda och verkar ganska rejält packade. Tänker att de tillhör någon ordern. Fyllekajaordern.

Efter allt.

Jag jobbar helg. Rena självmordet. Splash och svindlande affärer. Igen. Min brukare sover sig igenom filmerna och jag är en sekund före i dialogen eftersom jag ”hört” filmerna oräkneliga gånger.
Har sökt in på en it-teknikerutbildning. Ska göra förberedande tester på måndag.
Tjejen och jag har gjort slut. Det känns inget vidare. Jag har flyttat hem till syrran för tillfället. Känner mig totalförvirrad. Promenerade förbi redbergsplatsen och olskroken här om dagen. Det kändes i magen. Hur mycket bättre vi hade då. Längtar tillbaka dit. Till den tiden. Vi bodde där båda två, några hundra meter ifrån varann i varsin lägenhet innan vi flyttade ihop i majorna. Efter att vi flyttat ihop raserade allt långsamt. Vi förvandlades till något annat för varann. Det blev allt längre perioder mellan skratten och glädje. Kortare tid mellan grälen.
Ingen tjej, ingen lya och ett jobb man kan vara utan.
Jag promenerar mycket. Det går enklare att tänka då. Jag fotar mycket med en nyköpt kamera. Försöker lära mig bländare och exponeringstider. Jag dricker några bärs då och då. Det går enklare att sitta still då.