På tåget till Malmö.

IMG_0433.JPG
Sitter på tåget på väg till Malmö. Skall träffa regissören och filma lite till kortfilmen och några videoinlägg till bloggen.
Just nu sitter vi fast i Helsingborg. Sj tycker om att stå still. Det ingår i deras service.
Passade på att gå på dass nu när vi stod still. Tjejen som gick in på toan innan mig kräktes och ulkade. Hon kom ut helt tårögd. Såg ut att väga 50kg.
Jag mådde inte heller så bra jag innan jag klev på tåget. Höll på att lägga en liten spya på perrongen. Har börjat bli så oftare på morgonen när jag sovit för lite och dessutom inte äter frukost. Äter nästan alltid frukost nu för tiden. Den gillar det, magen. Men nu är den alltså fortfarande lite ledsen.

Nej, nu vill jag fan vara framme snart.

Malmö-Götet.

Hemma från Malmö, i Götet igen. Nu kan det vara färdigsköjat på ett litet tag.
Välkomnades av buller, spårvagnsgnissel och en tjackis när jag klev ut från stationen. Då vet man att man är hemma igen.

Jag och Johnny, regissören har troligtvis fått ihop material till något eller ett par videoinlägg till bloggen. De kommer naturligtvis dyka upp här inom resonlig tid.

Nu måste jag gå och lägga mig raklång på soffan en stund.

Att åka till Malmö och sköja lite.

Sitter i en buss. På väg till Malmö. Ska ölsköja lite med Johnny. Vi ska förmodligen även spela in lite spexiga videoinlägg till bloggen. Kanske även spela in lite mer material till kortfilmen Baguetten. Vi får se. Men mest ska vi nog sköja som sagt. Med ölen alltså.
Sköj att få sköja lite grann för en gång skull!
Eller som jag sa till en gammal flickvän för många år sen: ”Det är ju självaste fan att man ska ha huvudvärk, när man för en gång skull är ölsugen!”

Nu är det fan platt mark utanför bussfönstret. Tror jag är framme snart, i staden där man inte förstår vad de siäger.
Återkommer med fler sköjarrapporter.

Fuktiga bänkar och fuktiga skinkor.

Känslan när man har suttit på en bänk som ser torr ut, men där fukten har trängt in i träet och som sakteligen sugs upp av byxa och kalsong. Känslan när man går in och sätter sig ner: fukten har trängt in skinkorna och efter en stund kliar det på samma skinkor som om man hade en hel lopparmé marscherande där under kalsongen. Marscherande skinkloppor.
Det är det ju såklart inte. Det är bara fukten som lämnar skinkorna.

Ligger Flen någonstans mellan Malmö och Treriksröset?
Ja, det gör det.

Inget att säga.

Har absolut inget att säga ikväll. Tänkte bara säga det…

Har för övrigt ätit en kebabpizza. Druckit en öl i solen. Druckit en öl i skuggan. Tittat på nyheterna. Kliat mig under armen. Tagit en promenad i samma sol. Varit på tre second handaffärer och tittat efter en skinnjacka. Väntat på bussen. Sovit till klockan tio i morse. Slumrat i soffan. Kliat mig under andra armen. Druckit kaffe. Beställt tågbiljetter till Malmö. Dushat och sen svettats. Fast inte i den ordningen. Ska gå och lägga mig om en halvtimme.

Har absolut inget att säga. Nu har jag sagt det.

Johans yxa och glorias årskrönika.

Året håller på att ta slut. Årskrönikor rasar ut i etern. Såg precis på Aktuellts årskrönika. Antar att jag borde säga något smart här, men det hela känns som ett ganska sumpigt år.

Har ju aldrig varit förtjust i att summera år. Ska jag göra det ändå och på ett personligt plan kan jag ju säga att det inte har varit något vidare.
Två dagar in i året gick farsan bort efter lång tids hårt levende i Spanien. Syrrans födelsedag var kul bortsett från att jag knäckte två revben när jag dansade in i ett piano. Farsans minnesstund var fin och hålls i minnet. Jag var på en tolv timmar lång date med en trevlig donna som jag tyvärr inte föll för. Sommaren minns jag inte så mycket av. Var på en trevlig resa till Johnny i Malmö och senare till Böda. Var i Danmark med syrran. Repen med bandet har vart fina, men för få. Vi har fortfarande inte kommit på något bandnamn. Tacky day, kanske är ett bra bandnamn… En del luncher har hunnits med. Jag fick en ny blogg. Sett otroliga mängder serier och filmer. Har sköjat till det med Ed, Putte, Emma, Syrran, Johnny, Maja och Erik. En hel del öl och en del svettiga baksmällor.

Jag lämnar det här året oknullad och kanske lite fetare och tunnhårigare.

Tack till alla som läst här under året / Gott nytt år, you lövely bastardos!

Förresten…

…idag, när jag kom hem efter att ha varit ute större delen av dagen gick det inte att låsa upp min ytterdörr. Det var inget fel på låset som jag först trodde. Förklaringen till detta är helt enkelt att jag hade glömt att låsa dörren när jag gick hemifrån. Otroligt oansvarigt och klumpigt av mig. Detta brukar förvisso aldrig hända längre.
Annat var det förr i tiden. Kom ofta hem till en olåst dörr. Det hände faktiskt inte en enda gång av de gånger jag glömt att låsa dörren att det satt ett skrålande gäng alkisar i soffan eller att det låg en naken och okänd donna i sängen och väntade på mig. Trots att det var ”fri entré” rätt in i lyan.
En gång för väldigt längesen, väldigt längesen betyder i detta fall 10-15 år tillbaka, så hade jag glömt att låsa dörren när jag hade varit iväg över en helg i Malmö. Fri entré. Om sanningen ska fram hade jag inte bara glömt att låsa… När jag fick syn på min lägenhetsdörr såg jag att den stod på glänt. Tänkte så klart att någon hade lyckats göra inbrott. Efter att ha promenerat runt i min egen borg kunde jag konstatera att inget var rört. Inte en enda människa hade varit därinne.
Trots att jag bara hade glömt att låsa och slå igen dörren.

Karriärsbeslut och visdomständer.

Allt är smått fucked up och förvirrat nu. Jag är tillbaka på jobbet efter en tjusig helg hos polarkompisen i malmö. En helg som bjöd på bärs, promenader, resturangbesök, djupt snack, garv och en hemmamiddag.
Gårdagens knegardag var helt klart en av de jävligaste på dessa sex år jag jobbat på detta place. Kände starkare än nånsin att jag inte kan fortsätta jobba där. Det är bara bedrövligt och destruktivt. Jag har därför bestämt mig för att säga upp mig relativt omgående och kanske studera något. Vad vet jag inte riktigt. Atomuppbyggnaden i hundbajs kanske. Har aldrig varit någon hejare på karriärsbeslut. Det är väl ingen fara. Det är aldrig för sent som de visa säger. Trots att jag är 39 år och kan med stor risk levt över halva mitt liv. Läst ut halva boken. Har dock ingen lust att se tillbaka med ånger när jag kommit till sista kapitlet.

Min första visdomstand har precis ploppat upp och sagt tjena. Fler tänder på vänster än höger sida. Käften känns skev. Och det är den.

Published with Blogger-droid v1.7.2

Det eviga vagabondandet

(Detta inlägg skrevs torsdag eftermiddag.) Vi är nu tillbaka från Warszawa. Känner mig hyfsat aklimatiserad. Brukar ha ett smärre helvete med omställningen att först vara på en plats och några timmar en senare plats. Blir deppad och nostalgisk redan tio minuter efter man kommit hem.
Vi hade iallafall som sagt INTE tur med vädret. Det väder som visar upp sig här är ungefär samma väder som visade upp sig i Warsza. Vädret har med andra ord följt med oss hem. Jag har klivit runt här hemma i kalsonger, undertröja och tofflor sen vi kom hem. Gått ut på balkongen och rökt. Gått in igen.
Sista dagen i Warszawa skulle vi gå på historiska museumet som sträcker sig ända från 1600-talet och fram tills nu. Efter en hel del letande hittade vi det i ett inplastat hus som var under renovering. Vi frågade byggjobbarna om det var öppet. De sa att det bara var att gå in. Det gjorde vi. Väl där inne stötte vi på någon slags museumvakt i ett bås. ”Is it open?” frågade vi. ”Yes” svarade han på halvkrackilerad engelska. Bra, tänkte vi. När vi tog ett steg framåt sa han ”But the museum is closed”. Jaha? Vi stod och blängde en stund, sen vände vi och gick ut igen. Han kanske bara menade att dörrarna in till museumet var öppna men museumet var stängt. Så här är det väldigt ofta. Den polska logiken måste man nog var infödd pollack för att fatta.
Vi hade tidigare fått syn på ett par second hand butiker som varit stängda när vi passerat. Vi bestämde oss för att besöka dom nu istället. De har ett fantastiskt skojigt system som betyder att man köper kläder i kilopris. Du lägger kläderna på vågen och så betalar du vad det väger.
Vi gick och gick. Avverkade de två första butikerna. När vi kom till den sista var klockan tjugo i sju. De stängde klockan sju. Redan när vi kom in stod tanten i kassan och vrålade något argsint ut över hela affären. Johan lät sig inte stressas. Han bläddrade bara vidare bland t-shirtarna. Varannan minut vrålade hon ut sitt arga meddelande. Min tjej kom fram till mig. Hon trodde att dom stängde nu. Jag tittade på klockan. Den var tio i sju. ”I helvete” svarade jag min tjej. ”Det är tio minuter kvar”. Jag fortsatte att lugnt bläddra bland kläderna. Vi var nu helt ensamma i affären. Min tjej stod bredvid mig hela tiden. Sen sa hon ”Jag tror nog verkligen att de vill att vi ska nu.” När jag tittade över axeln stod tanterna som jobbade i butiken uppradade vid entre dörren med armarna i kors. De pratade högt och ilsket om oss och stod och blängde ut oss. ”De pratar skit om oss”, sa min tjej. Det hela var svårt att förstå. Jag blev förbannad och började bläddra i tröjorna häftigt samtidigt som jag rabblade på svenska. Högt: ”De jävla haggorna dra ända in i rövhålet. Förbannade jävla sugluvor. Vad fan är deras jävla problem. Förbannade feta jävla skithaggor”. Jag tittade på dem medan jag fortsatte prata på. Sen vände jag mig mot min tjej och sa: ”Nu går vi ut från det här jävla piss-stället”. Jag slet upp dörren och sa högt när vi passerade dem: ”Good bajos forevos!!!.
Jag var arg när jag kom ut på gatan. Efter att spenderat tio dagar i denna attidydmässiga dryghet brast det tillslut för mig. Jävla svinhaggor. Den som tror på uttrycket ”Kunden har alltid rätt” välkomnar jag till Polen. Du kommer få det jobbigt grabben.

På söndag åker vi till Stockholm. Den vackra staden med dyr öl och slipsgubbar som går och slickar på glasstrutar i ännu dyrare gallerior. Johan har blivit en riktig jävla vagabondare. När vi kommer hem därifrån stannar jag hemma några dagar och åker ner till min polarkompis Esset och hans tjej i Malmö. Det känns fantastiskt att slippa Göteborg med dess aldrig vilande vind, dess skrikande fiskmåsar och gnisslande spårvagnar. Så fantastiskt att man sedan kan stanna kvar här en längre tid och bara älska dessa utnötta gator som man promenerat fler gånger än kungen har älskarinnor.

Published with Blogger-droid v1.7.2