En mardröm och en dröm.

Hade en rejält störd dröm inatt av mer detaljerat slag. En mardöm dessutom, åtminstone till att börja med…

Det hela började med att jag satt i lugnan ro i baren på en krog och drack en öl. Plötsligt kom det fram en kvinna. Högröd i ansiktet och högröd i ögonen av tårar.
-Din förbannade skit, sa hon. Hur kunde du? Sen hällde hon en öl över huvudet på mig och gick därifrån.
Vem fan var det, hann jag tänka i mitt nybadade tillstånd när det kom fram en annan stor snubbe i rutig flanellskjorta och skepparkrans och gav mig en fet knytnäve i nyllet. Blod och öl blandades och droppade ner i mitt knä.
Jag vinglade ut därifrån, för en gång skull inte på grund av berusningen från alkoholhaltiga drycker.
När jag kom ut på gatan var det någon som kastade en kniv mot mig. Han missade min öronsnibb med någon millimeter och kniven vibrerade intill mitt öra där den satt inborrad i krogdörren.
Jag började gåspringa därifrån och undrade varför alla önskade livet ur mig. Jag skyndade mig förbi ett gäng som stod och hängde och rökte och drack vid ett plank. Gatan i sig var skum och ruffig och var helt i avsaknad av minsta mysfaktor.
Precis när jag hade passerat dem hörde jag hur någon sa:
-Där är det där förbannade svinet. Nu gör vi slut på honom!
Jag började springa. Ett helt gäng med tunga fotsteg klapprade efter mig. Jag kom bakom ett hörn och gömde mig i en dörröppning. När de kom runt hörnet fick de genast syn på mig.
Vad är det här för jävla dröm egentligen? Brukar man inte vakna vid såna här pressade tillfällen, när ett helt gäng skall göra slut på en? Nej, istället fortsatte drömmen…
Direkt när de fick syn på mig släpade de in mig genom porten som givetvis var upplåst. De drog ner mig i ett källarrum och satte mig på en stol. Efter att ha berättat för mig och kastat kantiga haranger om vilket as jag var plockade de fram en pickadoll. Jag frågade vad jag hade gjort, men enligt dem så visste jag mycket väl vad jag hade gjort.
De sa att de först skulle skjuta bort mina öronsnibbar och sen skjuta loss min näsa från ansiktet. Tycker jag har både ganska väl tilltagna öronsnibbar och hyfsat stor kran, så att tillförlita sig på turen att de skulle missa kändes som dåliga odds…
Och precis efter att han hade spänt hanen och började sikta in sig på ena öronsnibben så vaknade jag.
Tack för det!

Huvudkudden och nackhåret var dyblöt. Jag kände på öronsnibbarna och jag gillade deras intakta form. Sen gick jag upp och ställde upp balkongdörren för att få in lite sval luft. Jag gick och lade mig igen.
Ett bra trick när man har sömn och insomningsproblem är att tänka på föregående dröm och jag ville gärna ha en fortsättning här för att få reda på vad i helsike jag hade ställt till med.

När jag somnade om igen smög jag längs väggen på en gata som en råtta. Jag skulle köpa cigaretter. Jag fick syn på löpsedlarna. Det fanns en stor bild på mig. HÄR ÄR DET SKYLDIGA SVINET stod det på en löpsedel. På en annan stod det: SER DU DEN HÄR MANNEN: SLÅ IHJÄL HONOM. Jag skyndade hem igen.
I nästa sekvens befann jag mig på jobbet. Jag vet inte vad jag jobbade med, men jag satt bakom ett kommunalt skrivbord. Jag blev inkallad till chefen. Tydligen stod jag anklagad för att ha förskingrat hela Hisingens årsbudget och använt pengarna till att bo på lyxbordell, badat och haft sex med prostituerade i badkar fyllt med rysk kaviar. Vidare hade jag tydligen vaskat tolv lådor Bollinger champagne. Både från balkongen och i receptionen. Hela spektaklet hade skett i okänt land ihop med maffia och diverse mc-gäng.
När man förstod att jag inte var den skyldiga så dementerades uppgifterna i tidningar och radio och Tv.
I den sista sekvensen av denna dröm gick jag på en gågata. Folk la blomsterkransar runt min hals och hurrade och bjöd mig champagne ur lerkrus. En del kastade sedelrullar i mitt huvud.
Slutet gott, allting gott.

När jag vaknade upp insåg jag att jag inte hade någon frukost hemma.

Syrran och Kay Pollack – en dröm om att sjukskriva sig.

Drömde sjukt konstigt inatt…
Jag var ute och promenerade på andra lång. Klockan var sju på morgonen. Det fanns en krog där som jag aldrig hade sett förr. De hade öppet så jag klev in.
Jag satte mig ner och drack en öl och tänkte att nu ska jag börja jobba om fyra timmar. Jag beställde en till öl. De hade frukost där som bestod av antingen kalv eller levergryta.
I nästa stund så var syrran där. Hon hängde med något sällskap bestående av mindre nogräknade typer. Kay Pollak satt i mitten och kråmade sig och skrattade och skakade på sitt huvud och sa ”Herregud…herregud”. Alla inklusive syrran satt och log som de var upplysta med meningen i livet.
Syrran verkade inte så intresserad att ha med mig i sällskapet, lite som att den där räliga gruppen av människor var för fina för mig.
Plötsligt var klockan kvart över elva. Jag hade börjat jobba för en kvart sen egentligen. Jag drack en öl till. Alla jag pratade med försökte propsa för att jag skulle sjukskriva mig. Som om det var det bästa som kunde hända mig. När jag frågade för vad så var det ingen som ville svara.

I nästa stund befann jag mig en okänd park. Jag gick runt och ställde samma fråga till totala främlingar. Alla var rörande överens om att jag skulle sjukskriva mig. När jag frågade för vad gick de bara sin väg.

I den sista delen av drömmen var jag på en parkering framför ett köpcenter. En av de där mindre oräknade som tillhörde syrrans sällskap satt på en mur och rökte braj. Han log och sa att han älskade Kay Pollak.
Syrran och Kay kom ut från köpcentret. När jag ropade på henne låtsades hon om att hon inte kände mig. Kay hade en jättelåda med jordgubbar i armarna. Han var helt röd runt hela munnen och skrattade och sjöng.
Sen stod jag där själv på parkeringen. Förrvirrad…ens inte jobbet verkade sakna mig eftersom de inte hade ringt och undrat vad jag hade tagit vägen.
Jag bestämde mig för att ringa och sjukskriva mig. Jag skulle skylla på att jag hade tappat bort det vänstra benet och inte kunde hitta det igen. Jag kunde säga att jag hade lite problem med balansen.
Jag slog numret till jobbet och när tonen gick fram…det var då jag vaknade upp från drömmen.
Halvsex på morgonen och fem timmar kvar till att jag skulle jobba…

…och nu sitter jag här mitt i verkligheten på jobbet.

(null)Syrran och Kay Pollak.

Humör, eller inget alls.

Känner mig förbannad idag. På allt.
På glada mähän, nöjda svin, blåsten som aldrig ger sig, den ljugande regeringen, min ständigt kollapsade ekonomi, regnet, uteblivna val, efterblivna val, Runar, Jesus, leende hamburgarfrossande poliser, flytande skitkorvar, trötthet, glorövar, sjunkande skitkorvar, mina taskiga nerver, mina kommunalblå ögon, mitt kliande babianarsle, ensamheten, tvåsamheten, min glansiga panna, kväljningarna när man trycker i sig en torr gammal limpa på morgonen, tomheten den jäveln, haggors häxgarv som skär itu min silkestunna själ, svetten på kudden efter att ha drömt mardröm om att Maud Olofssons centerpattar har daskat mig i ansiktet, knullande grannar, tjackpundiga måsar, gnölande spårvagnar, smutstvätt, glada tillrop…

Kort och gott allt och inget alls. Det här måste få ett slut innan jag går ut och välter en kiosk.
Håll käften måsjävel!