Julen var här…

Jaha, det var den julen… Den bara försvann. Nu sitter man här i någon slags vardag igen, de sista dagarna på året. Det är svårt att hålla reda på vad det är för veckodag.

Några dagar innan jul var jag på Tullen. Där frågade jag några stammisar om de gillade julen. De gjorde de inte. De hatade julen. Det var ju tråkigt för er tyckte jag och kände hur julkänslan kom till mig för första gången.
Själv gillar jag julen. Det är kulor i granen, stakar i fönstret och skinkor på bordet.
Man frossar ner sig fullständigt. Jag brukar köra två rundor sill, sen är jag matberusad. De där ägghalvorna med kaviar-rom skall man passa sig för, ty de tar en jävla plats i magen. Morsan är alltid först med att skåla med snapsen och syrran vill alltid sjunga någon julig och granig snapssång. Sen…kaffe och punsch till Kalle och hans polarkompisar. Det där har jag nu sett 45 gånger. Ändock är den där målningen av schackbrädet lika magisk. Den sortens färdigblandad färg är ännu inte uppfunnen och det är 2017. Hallå eller?
Sen får man andas ut lite och så är det klapputdelning. En seans som tar ett gäng timmar. Varje paket som har slagits in med omsorg öppnas med samma omsorg. Vi har råd att ta det i piano eftersom vi bara är tre personer som firar jul tillsammans. Jag, syrran och morsan. Där av öppnas ett paket i taget i clockwise ordning likt regler från kalla kriget tiden. På så vis får omtanken (eller baktanken) när klappen inhandlades den utdelning de förtjänar när de öppnas.
När allt är över brukar klockan vara en liten stund innan midnatt. Sen brukar jag sätta mig i en taxi med en ikea-pöse och detta år även med en krycka och åka hem. Åker hem det gör jag alltid. En öl kan med fördel drickas vid köksbordet innan man klättrar upp på loftet som den tomte man är…
Årets julafton-chaufför påminde mer om en relations-expert. Först frågade han mig om jag hade barn. Det har jag ju inte. Då frågade han mig om jag hade en fru. Det har jag ju inte heller. Har du en kvinna då? Nej, inte det heller för tillfället för bövlars menade jag. När vi stannade utanför min port pekade jag upp mot min balkong.
-Men du, sa jag. Jag har en lägenhet!
Han nickade med en lite tveksam uppsyn. Jag såg lite onödig sorg i hans ögon. När jag hade betalat och skulle öppna dörren så frågade han:
-Hej, vad fan tvekar du på kompis?
-Tomten, var jag på väg att säga, men jag garvade bara åt honom.

På Annandagen var det dags för en andra omgång av julmat hemma hos morsan. Först lite mormors dricka i repris: Sherry, så jävla gott änna.
Mer sill, ägghalvor och snaps. En matberusning utan hejd. Efteråt följde stunder där man satt och blängde som ett ihåligt fån. På grund av matberusningen.
Sen tog jag och syrran en annan berusning. Vi tog en taxi ner till krogen. Kan inte minnas när jag var ute på en julhelg senast. Såg framför mig hur människor låg i varje gathörn och kastade upp sitt frosseri likt en likt en strandad val på en matbordell på 1700-talet. Genom taxins fönster var stan helt död. Kanske det här en bra stund att…
Vi åkte ner till andra lång. En salig och tveksam blandning av folk som jag känner och inte känner hade haft bra och sämre jular. Jag frågade dem nämligen med ett lidet vetgirigt hode. En blandning av de som hade haft för skojigt på jul och de som hade haft för tråkigt. En smältdeg som krävde att man undanröjde ägghalvorna och drack ölen i friskt tempo.
Med dårar, ickedårar, ägghalvor, nubbe, slyngubbe så kan det u egentligen bara sluta på ett sätt. Att man åker hem. I ännu en taxi. Ganska oborstad i strupen. Efter att betalat sin nota. På kroghlvetet.

I morgon kanske det kommer ett fantastiskt inlägg. Hur fantastiskt allt det fantastiska är.
Eller så kommer det inget alls…

Julbords-effekten.

Jag sitter och glor ut genom ett fönster på Andra lång. På det ställe som en gång var Lassasino. Numera heter det On stage. Här finns ingen scen så jag vet inte vad namnet ska vara bra för. Det ska väl låta lite fräckt sådär. Lassasino hade en liten scen. Det var där jag en gång ställde mig i redlöst tillstånd och slet upp skjortan så alla mina sexpack syntes och vrålade i högan sky. Det vill säga ända till vakten kom fram och bad mig att knäppa skjortan och sätta mig ner.
När man går in på dass kan man tro att man är på Lassasino, eftersom toan ser exakt likadan ut. Att man skulle ha flyttat tillbaka i tiden och att ens vänner sitter därute och värmer upp för rejält hej baberibba. Nu är det inte så. Något man blir fullt medveten om när man kliver ut i lokalen igen.

Har varit på julbord med jobbet. Jag sitter här, något ofattbart tjöcker om magen och läppar som en gammal pundare på min öl. Är fantastiskt matberusad för omväxlings skull. Något mellan en proppfylld container och en övergödd blåval.
Tyvärr var julbordet något av en besvikelse. Tog nästan alla 18 sorters sillar som fanns. Allt på samma tallrik. Det såg väl sådär smakligt ut när alla såser flöt ihop. Tyvärr var det nästan ingen av sillarna som var goda. Och innan tallriken var tom var jag nästan helt mätt. Försökte pusta bort maten innan jag tog tallrik två. Orkade knappt hälften av den andra tallriken. Trist att man blir så mätt och så fort.
Det pratades väldigt mycket olika tekniker runt bordet på vilket sätt som skulle få en att orka mer. En arbetskompis föreslog att vi skulle ställa en spyhink under bordet så man kunde tömma sig mellan varven för att sen pressa i sig ännu mera klafs.
Det är ju det jag säger. Denna svullna högtid är uppbyggd runt frosseriets fullbordan.

Nej, jag måste nog dra hem. Lägga mig på soffan. Problemet är att jag knappt orkar röra mig. Man skulle haft en motordriven säng. Då kunde man ligga nerbäddad i den medan man puttrar genom stan i stilla gemak.
Måste ju dessutom hem innan Alexander den blåsfriske välter hela jävla stan. Troligtvis kommer han på sin höjd blåsa omkull en skylt på någon bortglömd bakgata. Imorgon kommer det att stå i GP att Alexander den blåsfriske var en löjlig fjant.
Eller så blir det precis tvärtom.

Oj, nu gick jag hem.

En arg tomte!

IMG_0407.JPG

Julen närmar sig med klafsiga elefantkliv. Vem vill ha den här arga tomten nertrillande i sin skorsten? Hängandes gamla tomma, svettiga raggstrumpor på spiselkransen. Efter ett sånt besök tror man inte på tomten mer.

Julmusten står redan uppställd pallvis i mataffärerna. Julbelysningen sitter på plats i Nordstans köpcenter. Den stora granen i Köpcentrets mitt får dock inte vara med och glänsa längre nu för tiden. Under och i den där granen hittades det på alla möjliga dumheter. Andra sorts klappar så att säga. Superi och sköjeri under granen. Tror droppen var det år, om det nu är sant, när ett par idkade barrigt knulleri under de hängande grenarna så hela granen vajade.

Julkommersen är iallafall igång för fullt. Lite tidigt om ni frågar den arga tomten. När väl julen sen kommer är det ju väldigt trevligt. Förutom att umgås (förutsatt att man har någon att umgås med) handlar det hela väldigt mycket om att proppa munnen full med salt mat. Att spjälka med sprit och sen proppa i sig ännu mera mat. Ända till att man är totalt matberusad.
I tre dagar i rad är ordet lagom som bortblåst.

En alkis och några ord om matberusning.

Tar en bärs på Vickis. Det sitter en alkis precis bakom min rygg. Han är ordentligt packed och det hela är lite stressande. Han har fastnat i något slags mantra som går så här: ”Hon är en fitta som särar på benen för alla och hon snackar om moral. Om jag säger kuk eller fitta så har jag ingen moral, men att sära på benen och prata om moral medan jag säger kuk eller fitta, då säger hon att jag inte har någon moral.” Jag tror han är inne på tredje varvet nu. Han säger även att han har lämnat henne och det känns inte så svårt att räkna ut att han är helt knäckt över faktumet. Att han kanske har varit alldeles för nära ett par särade ben, tillhörande en annan kvinna. Att han kanske helt enkelt varit otrogen för att prata klarspråk, om jag nu är otydlig.
Han försöker få på sig jackan. Det verkar vara ett oändligt projekt. Chefen, som han kallar gubben bakom bardisken hjälper honom ut genom dörren. Chefen försöker övertala alkisen att inte cykla hem igen eftersom han hade ramlat sist. Brant nedförsbacke med spårvagnsspår efter 15 öl är nog inte att rekommendera…

Skall käka fläskfilé hos morsan. Med ris och ”morsans sås.” Kan vara min favoritsås. Brukar bli helt matberusad. Det jobbigaste med matberusning är att man försöker att konversera, men märker att man inte riktigt orkar. Man sitter mest och hummar och tänker att man vill gå och lägga sig på morsans soffa. Vilket inte hade vart så trevligt mot morsan.
Det bästa med att vara matberusad är väl att man är mätt och kommer vara det en bra stund framöver.
Alla ”man” i det här inlägget syftar på jag. Eller mig. ”Vilka jävla man?” som farsan brukade säga när man sa man istället för jag.

tillägg: såg att jag hade vänt på smeten. Det var alltså hom som hade lämnat honom och inte tvärtom.

Minnen genom toner.

Lyssnar på Glasvegas första platta för första gången på några år. Den kom 2008. Samma år som jag startade min blogg. Det ligger något slags nostalgiskt skimmer över den tiden när plattan kom när jag nu lyssnar på den igen. Det kan vara sant. Det kan vara fabricerat eller förljuget.
Minns att jag och syrran drack massa öl till den plattan och att jag bodde hemma hos henne på soffan i vardagsrummet. Att vi även lyssnade på den när vi åkte hem till morsan i Tibro för att fira jul. Jag bakom ratten och hon i sätet bredvid med folköl. På julaftons förmiddag. I farsans solblekt, röda Volvo 740, som jag hade fått överta eller låna. Minns att solens strålar glimmade i snön. Och att syrran gick in på Statoil i Skövde för att springa på toa efter att de tomma burkarna rullade runt på golvet i bilen. Kan trist nog också minnas fel, att det inte var just jul. Finns hur som helst ett foto från den där resan precis när vi lämnat Götet. Pälsmössor och glada miner.
Kan sakna att kunna åka hem till morsan i Tibro. Nu när hon bor tio minuters promenad härifrån finns inget skäl till att åka hem till dödens by längre. Helvetets avkrok. De fetas Sodom och Gomorra. Det var hur som helst en bra tillflyktsort när demonerna kröp på alldeles för tätt här i götet. Gömma sig. Sova som ett svin. Äta sig matberusad. Läsa. Titta på TV-burk. Ta promenader till ICA, eftersom det inte fanns något häftigare eller mer spännande att ta sig för. Och sen komma tillbaka till götet och återigen förvånas över hur mycket människor som får plats eller inte får plats på ett och samma ställe. Och sen i våld gå in på första bästa krog för att acklimatisera sig rakt in i något slags vansinne.

Melodifestival och Tibro.

Hemma hos morsan. I Tibro. Äter mig matberusad. Vilar. Tittar på feta människor på torget och Ica.
Såg hela melodifestivalen. Har nog nästan inte hänt på tio år. Jag har naturligtvis min egen tes. Loreen vann inte för att hennes låt var bra utan för att alla andra låtar höll en otroligt låg nivå och kvalite. Lite som när man råkat se tio skitfilmer på raken. Sen råkar man se en film som inte är helt katastrof men långt ifrån bra. Då känns den filmen som den bästa film man har sett. Omdöme eller brist på detsamma.

Var borta på torget för en stund sen och köpte en mors dag present. En bil stannade vid övergångstället och släppte över en cyklist. Snubben cyklade över svärandes, svängde upp jämsides med bilen och vrålade fuck you flera gånger och visade fingret till bilisten. ”Du borde dö din jävel!”, hann han flika in också. Han cyklade vidare mot färdriktningen på körbanan och försvann.
Dårar finns inte bara i Götet. De häckar friskt över hela detta klot. Klotet heter jorden.
Adjö!