Ormbunkar, flanell och förebyggande av panikattacker.

Har sorterat mina ikoner på ajpädden.
Förstår man inte vid det här laget vilket intressant liv jag har, så kommer man aldrig förstå det…

Har även köpt två ormbunkar.
Insåg plötsligt när jag tittade mig runt omkring i lyan att hälften av alla mina krukväxter hade dött. Det är sånt som händer när man sover eller vänder ryggen till en liten stund. Sånt som lever. Det dör.

Gick och åt på Donki-ronki-ondhet igår eftermiddag. Hade en kupong som gav extra snusk i form av en extra Big Mac helt gratis. Nu trodde ni väl att jag våldförde mig på bägge börgarna som en annan hutlös, bottenlös skogshuggare. Nähä, sådant snusk pysslar inte jag med!
Tog med mig den andra burgaren ut. Gick fram till tiggarkvinnan som satt utanför Konsum Avenyn. Hon tog emot den med viss förvåning. Jag gick in på Hm. Begrep inte vad jag hade där att göra så jag gick ut igen. När jag kom ut vände jag mig om och smygtittade om hon hade huggit in på maten. Hon satt där och åt med ett léende på sina läppar. För upptagen med maten för att hälsa på folk som gick förbi.
Kändes bra. Och i ärlighetens namn är det en win-win-situation. Hon blir glad och förhoppningsvis mätt och jag mår bra av att hon blir glad.
Efteråt gick jag in på Kappahl. Undrade åter vad fan jag hade där att göra eftersom de bara har kläder som jag absolut inte vill ha.

Sen gick vi på bio. Syrran, Kirre, jag och morsan. ”En man som hette Ove”. Fantastiskt bra film måste jag säga. Varm, sorglig och rolig. Rolf Lassgård var suverän i rollen som den arga och bittra gubben som hade tröttnat på allt jävelskap i samhället.
Första gången på ett par år som jag var på bio. Tycker såklart det kan vara en trevlig företéelse uppblandad med en påfrestande företéelse. Såklart har känslan med människor att göra. Fullt med andra tvåbenta som smaskar popcorn och frasigt baconsvål i kartonger stora som flyttlådor. Det skrattas på fel ställe åt fel saker (om någon känner sig osäker kan man alltid fråga mig var i en film man bör skratta och ej).
Min syster är av väldigt omtänksam natur. Eftersom jag har fått panikångestattack några gånger tidigare på bio hade syrran sett till att vi hade biljetter längst ut på kanten av stolsraden.
”Du kan sitta längst ut brorsan om du måste lämna stället.” Kärlek.
Det har förvisso aldrig hänt att jag sprungit ut, men att sitta kvar om paniken slår in är inte ett alternativ…

Efteråt gick vi och på en italiensk restaurang. Medan vi stod och väntade på vårt bord kom en vacker kvinna in genom dörren. Hon gav mig en blick så jag fick yrsel. När jag sen gick ut för att röka mötte jag henne igen i dörren. Hon gav mig ett léende så jag var tvungen att stödja mig.
Var nära att fråga om vi skulle gifta oss och skaffa nio barn och flytta till en igloo i Alaska och leva på Bullens varmkorv och surkål resten av våra liv.
Kanske lite mycket på en gång. Hade möjligen räckt att säga:
”Jag älskar dig! Vill du få en panikattack med mig?”
Maten var kanoners. Pastasåsen var så mäktig att jag lutade huvudet i sovställning mot väggen och knep nästan käft resten av kvällen.
Vi tog bussen hem innan klockan hade slagit tio.

När jag kom hem drog jag up en shöppingpåse ur väska …för jag hade visst köpt något på Kappahl. En suspensoar med diamantgnistrande kornnitar och kaninöron…perfekt att dra fram om man känner sig lite dämpad ibland.
Nej! Jag hade köpt en flanellpyjamasböxa. Bara för att jag är så trött så ofta. Jag hoppade i den jämnfota. Missade. Trasslade in mig i midjeresåren. Insåg att jag inte var tjugotre längre och slog näsan i kanten av köksbordet och skrek ”flanellslyyyna” allt vad jag orkade. Sen dog jag.

Nej, men ärligt. De var mypysiga pyjamasböxorna!
Men ska flanell klia?

Skraplotter och fuskpommes.

(null)
Bilden ovan visar en stor pommes frites från Mc Donalds.
Jag brukar köpa hem junkig mat därifrån när jag jobbar helg. Inget vidare egentligen. På alla vis.

Min brukare tittar alltid på nyhetsmorgon på Tv4. Det kommer dit människor och skrapar skraplotter. Skraplotterna är stora som A4-papper. Hade varit mycket roligare om de hade sett ut så i affären också.
När människor skrapar sin lott i Tv får de såklart frågan vad de tänker göra med degen. Nästan uteslutande svarar alla att de ska köpa en resa och om det blir något över kommer de använda pengarna till att renovera.
Om man är flygrädd eller inte tycker om att resa och bor i en hyreslägenhet faller det där svaret.
Jag skulle nog svara att jag skulle köpa ett livslångt abonnemang på korv med bröd på 7-11. Om det blev något över kanske jag skulle bränna på med ett sexpack också. Då och då, när andan faller på.
Kvinnan som skrapade idag, skrapade fram 5 miljoner som första belopp. Det verkade som hon sen var helt inställd på att vinna 5 miljoner. När hon skrapade fram sista beloppet blev det 250.000.
-Naaaj! ”utbrast hon. ”Det blev bara 250.000!”
Jävla hagga! Om hon visste hur mycket körv med bröd det blir!

Bilden nedan visar hur en stor pommes ser ut i verkligheten. En sorglig syn. Så här är det två av tre gånger när jag handlar där inne. Rena skämtet, eller hur?
Jag brukar byta ut till en stor pommes istället för mellanstorlek till mealet för att bli mätt.
Sa till en gång faktiskt. Jag blev förbannad och var inte upplagd för något sköjeri. Jag höll upp fritsen framför kassabiträdet.
-Titta på den här sorgliga saken! Hon tittade på den sorgliga saken.
-Fyll upp, gör om, gör rätt!
Hon tittade på mig som om jag var sinnessjuk. Det tog fart. Hon sprang iväg och kom tillbaka efter att ha fyllt på med tre, fyra frittar.
Jag gav upp. Man måste fatta för att förstå. Lönlöst. Jag gick iväg med min bricka junk. Uppgiven.

(null)

Den totala nedgraderingen.

Blev helt sjukt sugen på indisk mat igår. Det har nog aldrig hänt innan. Fortfarande lunchtid, så jag klampade iväg hemifrån. Det finns en indisk restaurang i närheten av där jag bor. Eller snarare så är det den indiska syltan som jag brukar gå och dricka öl på ibland. När jag kom dit hade den tokiga pajasen semesterstängt. Det är så det går när man för en gång skull blir sugen på indisk mat.
Jag fick omvärdera tankarna. Jag tog en promenad längs Södra vägen. Tittade in i varenda restaurangfönster, men ingenting dög plötsligt. Jag promenerade och promenerade. Till slut var lunchtiden över och magen skrek. Jag hamnade till slut på Mc Donkjäveln. Sista utposten.
Det är ofta på det viset som jag slutligen hamnar på Donken. När jag har tänkt något annat från början men inte orkar längre för att hungern slår till.
Samma sak när jag ibland har tänkt att dricka två öl.
”Okej”, tänker jag. Jag dricker de här två ölen, sen går jag och handlar och åker hem och lagar mat.
”En till öl kan jag ta. Oj, nu stängde visst mataffären. Allright, då får det bli en pizza. Funkar också, då kan jag ju likaväl ta en bärs till. Det hinner jag. Attans, nu hinner jag inte till pizzerian heller innan den stänger. Äääh, det får bli Mc Donalds.”
Lagad mat, pizza, Big mac – Total nedgradering.
Värst är det de gånger jag ”råkar” missa sista spårvagnen och tar taxi hem och sen stannar till på Donkjäveln medan taxametern tickar på.
Sen går man och lägger sig mätt och ruinerad. Med en känsla av att vara lurad – av sig själv. Igen.

Sköja bort din sura min.

Sovit två och en halv timme i natt. Var ute och sköjade lite med syrran igår. Inte så lite kanske. Vi kan vara de sämsta personerna på hela jordklotet inom att gå hem i tid. Sköja, sköja, sköja bort din sura min.
Vi vi tog oss ut till Majorna och tittade på min vän Erik. Han sjunger i ett bluesband. Efteråt sköjade vi vidare till Streetlife. Där sköjade vi med några öl till. Sen sköjade jag in på Mc Donalds och sköjade till det med en Bög Mac & companios. Sen sköjade jag ner taxichauffören för han verkade så morloken som en ledsen myrslok. Har för mig att jag kan ha varit otrevlig mot honom vid ett tidigare tillfälle, men nu var jag alltså bara sköjig och frågade om han var nöjd med sin frisyr på hodet. Extra sköjigt sagt tyckte jag, eftersom han nästan inte hade något hår på hodet.
Ja, och sen gick jag alltså upp till mig och sköjade i mig Bög Macen. Den försvann ner sköjarsäcken väldigt fort. Sen gick jag och lade mig och sköjade mig till sömn.
Och nu sitter jag här på jobbet. Helt slut och som den minst sköjiga sköjaren på hela jordklotet.
Herregud….

Hunden Lucas och en fotosession.

20140505-222105.jpg
Träffade Erik, min gamle flyttkompis igår. Vi var ute och promenerade hans jycke Lucas. Två skäggiga män med liten hund. Skäggiga män gör saker tillsammans. Efteråt fikade vi. När Erik var inne och hämtade kaffe och jag satt och diggade med Lucas märkte jag hur flera tjejer log åt mig och (eller) hunden. Jag kanske måste skaffa hund nu.

20140505-222707.jpg
Efteråt drack jag två öl i solen. Sen kom Maja ner. Tullen, Pustervik och Holy Moly. Naturligtvis misslyckades vi med uppdraget att komma hem i tid.
På Järntorget stod det en kontorstol. Jag satte mig i den. Tänkte att det kunde se coolt ut på foto. Alltså att sitta i en kontorsstol på Järntorget. Jag ropade till mig ett gäng snubbar som gick förbi och frågade om de kunde plåta mig. Han sa att han var fotograf. Sen bad han sina kompisar lysa upp mig med deras mobillampor. Det slutade med någon slags fotosession på tjugo minuter med kontorsstolen och mig runtrullande för att hitta den perfekta bakgrunden. Tyvärr var det lite svårt med ljuset vilket resulterade i att bilden blev lite suddig.
Naturligtvis missade jag vagnen hem och fick ta taxi hem. Stannade på Mc Donalds och bröt mitt rekord inom att laga mat hemma.

White trash-morsan.

Åt en cheeseburgare på Mc Donalds efter jobbet idag. Satt och tittade och lyssnade på en fet, arg white trash-morsa som hade fyra ungar med sig. Morsan lät väldigt ointelligent. Hon talade oborstat och otrevligt till ungarna hela tiden, och på den bredaste, dummaste Göteborgskan.
När en av ungarna reste sig upp och sa något svarade morsan ”Håll tyst och sitt på röven.” När en annan unge sa att hon ville ha med sina happy meal-leksaker hem sa morsan att hon fan inte orkade släpa på dem och att det var bättre att de kastade skiten i soporna. Det här pågick ganska länge. Samtidigt försökte morsan koncentrera sig på att prata i sin mobil.
Märkligt att sådana människor skaffar barn. Dessutom inte ett eller två, utan fyra.

Detta är det ända nämnvärda som hänt idag. Därför berättade jag det. I övrigt har jag jobbat massa timmar idag. Imorn ska jag jobba massa timmar till. Too much fun being alive!

Mc Donalds-mat.

Jobbar helg igen. Är naturligtvis helt slut.
Brukar köpa mat på Mc skitdonk när jag jobbar helg, eftersom det går snabbt och jag inte orkar laga någon mat när jag kommer hem så här sent. Även trots att man håller på att spy när man står i kön och lyssnar på alla fulla, översköjiga, blaja dårar som ska dämpa hungern i sina ekande magar. Tänk och jobba i den kassan på den tiden av dygnet. Vilken mental misshandel.
Största problemet efter att man ätit Mc Donaldsmat är att man blir pigg efter en stund. Lagom till att man ska söva. Det sprattlar liksom i benen. Misstänker att det är helt sjukt mycket socker i deras mat. Lika mycket som i en hel sockerkaka eller en sats med chokladbollar.

Nysattacker och dealers.

Det står ett gammalt badkar här ute på gården. Man kanske skulle lägga sig i det, knäcka en öl och läsa en god bok.
Haft en sköjig helg. Kanske lite för sköjig. Åtminstone i fredags. Fick en nys attack i Vasasatan. Det ekade något helt fantastiskt mellan husen. Hade inget snorpapper i min tygpåse, så jag rev av en sida ur min anteckningsbok. Man tar vad man har. Insåg senare att jag hade snytit mig i en sångtext.
På en dunkel och tom gata blev jag erbjuden att köpa maja och kokain av två stissiga kids. När jag gick förbi och tackade nej, kallade de mig ”Jävla asshole” bakom min rygg. Valde att ignorera och ökade takten på mina steg. Detta verkade provocera dem ytterligare. De följde efter en bit och frågade varför jag var så nervig. Jag svarade att det låg i min natur. Innan de böjde av frågade de även om jag hade pengar som var deras. Märklig fråga tyckte jag. Tyckte det hela kändes smått obehagligt.
Sen blev jag full och fick någon slags pratsjuka. Babblade ner det mesta i min omgivning. På väg hem somnade jag på bussen, efter att ha stirrat i taket. Vaknade perfekt till att det var dags att kliva av på min hållplats.
Gårdagskvällen spenderades med Emma. Vi satt på en pizzeria i två timmar. Åt och drack kaffe. Sen tog vi en promenad ner till andra lång. Samma jävla gata som kvällen innan. Jag satt och läppade på en cider i två timmar. Tänkte att resonemanget att ta EN ÖL nästan aldrig fungerar. EN cider är lättare att ta. Tittade på fölk som betedde sig märkligt när man själv är nykter. Sen blev det två bärs lika förbannat. Det är ju väldigt trevligt att dricka några bärs utan att bli översköjig. Blir dock väldigt ljudkänslig. Åkte hem vid tolv.
Har även svettats en del i helgen. På bussen, på krogen och på Mc Donalds.
Den här dagen skall fyllas med så lite som möjligt. Sitter fortfarande här i pyjamas. Funderar dock på att ta en dusch. Känns som en perfekt plan.

Magsjuka eller bajs på fingrarna.

Jag har precis vågat mig ut på en promenad efter två dagars magsjuka. Himlen finns tydligen kvar. Trodde jag skulle hamna där (eller om det var helvetet) tidigare än beräknat när jag hängde över toalettstolen 15 gånger på sex timmar. Det var efter de där två big macen som magen blev ledsen. Kanske den som byggt ihop de där hamburgarna hade bajsrester på fingrarna efter sitt sista toalettbesök. Någon som inte lärt sig att man ska tvätta händerna efter att rotat runt i röven.
Samtidigt som kroppen gör allt för att skydda dig när du spyr rakt ut känns det som om de där resurserna är de sista innan man gråtande säger adjö och lämnar in. Det är dödsångest på riktigt.
Troligtvis har jag också efter att ha hängt över porslinskålen och kännt rutten big mac-lukt uppblandad med spydoft käkat på Mc Donalds för sista gången. Och det vore ju bra. Hatar nämligen allt som de där feta jävla multinationella företagen står för.
Så, fuck you forever Ronald.

Där med basta.