En första semestervecka avverkad utan problem.

img_1718.jpg
Nu är det en vecka sen jag gick på semester. Sjukt hur fort tiden går. Okontrollerbart.
Förra veckan satt jag och räknade ner minuter på knegets sista arbetsdag. Idag har jag klivit ur pyjamasbyxorna sent på eftermiddagaen efter diverse vågrätta lägen och konstaterar att jag faktiskt har semester…

Sköjade genast till det direkt efter jobbpasset i Söndags. Åkte månraket ner till krogen och beställde en gammel dansk som en astronaut.
En öl till och sen var man redan en sköjare av rang. Träffade syrran och senare Ed på Hammock. Allt blev trevligare och trevligare hela tiden. Livsfarligt. Slutade kvällen på Västerhus. Jag och syrran dijäjade fram låtar i baren som hejbaberibba-kungar.
Försökte hela tiden fatta att jag hade semester, men det gick inte.
Åkte hem som en dyngsur grönsak och pratade ner taxichauffören hela vägen fram till att han suckade bort den hängande fylleluggen ur pannan på mig.
Vaknade klockan två dagen efter med en självlysande huvudvärk.

Jag var och klippte mig i Onsdags.
Nu får det räcka med att gå runt med pashig sugluvefrisyr, tänkte jag.
Han var gladare än vanligt att se mig den gamle gode saxgubben. Det var nog dock inte över att se mig. Det hade mer med att han skulle ha semester.
-Kort på sidorna och längre på hodet, sa jag som om det var något slags kodsnack.
Han fattade direkt och så flög lufs-rufset av.
Min frisör pratar inte i onödan. Han utför arbetet och står inte och pratar smörja. Skönt tycker jag.
Just denna dag var han mer pratglad. Vi utbytte kanske tio meningar under tiden han klippte mig. Ett jävla babblande kan jag meddela.
Där ligger mitt hår tänkte jag när jag tittade ner på capen.
Sista gången jag var där beklagade jag mig över att jag blivit tunnhårig och att halva hårväxten hade flyttat in i öronen.
Nu var det som han flera månader fortsatte på den där meningen. När han hade tagit av capen klappade han mig stillsamt på magen och sa
-…och du har blivit fet också!
Kan vara det finaste jag har hört på den här sidan av det här året. Nästan så man tappar hela håret.
-Vill du ha lite frisyrgelé? sa han sen.
-Ja tack gärna.
-Ta det då.
När jag gick ut därifrån såg jag så slick ut som att jag hade glömt min aktieportfölj hemma. När jag hade gått in där såg jag ut som jag hade glömt min Willyspåse med tomma ölburkar hemma.
Sen gick jag ut och firade min frisyr. Ty, detta kunde firas nog.

Beställde hem trätrall till balkongen i veckan också. Paketet vägde 17 kilo. Armarna gick nästan av när jag bar hem paketet från min närbutik. Funderade på att dumpa skiten i närmaste buske och gå och ta en öl istället. Man vill ju ha armarna kvar. Samtidigt vill man ha en myspysig balkong. Ja, det är svårt med alla livsval här i livet…
Kanske hade varit lika bra att dumpa skräpet i en buske…för när jag packade upp trätrallen ur dess kartonger (som det stod hard & heavy på) trodde jag inte riktigt mina ögonlober. Snacka om rynkade ögonbrrrryn. Vissa av trallitrallorna gick i bitar bara jag skakade på dem. De vittrade sönder bara man tog i dem.
-Vad är det här för billig Epa-junk, vrålade jag.
De vittrade bara sönder. Tydligen hade ”plastunderredet” torkat sönder. Två av fem trätrall var så där.
Jula – Det plejset hade inget bra rykte förr i tiden. Tryggt att de lever upp till samma rykte fortfarande.
Jag ringde dagen efter.
Pratade med en väldigt trevlig och snäll pöjk som inte visste någonting om något alls.
Det tog en kvart att komma fram och minst lika länge till när han skulle gå och prata med sin chef.
Musiken som spelades i luren medan jag väntade var den mest sorgliga jag hört. Någon slags smörig instrumental beta med en så jävla ledsen och uppgiven trumpet.
Hade passat bra i någon slags överknullig kärleksfilm där sekvensen spelades om och om igen och där kärleken hade dött. Och knullandet hade dött. Och allting hade dött. Och man hade kommit på att livet var en bluff. Och dumstruten vändes upp och ner och användes som en spytratt.
Så hemsk var låten att lyssna på!
-Dönönönö, tut tut, dönönönö, skjuta hodet av sig, trallala.
När den lilla pågen kom tillbaka kunde jag inte låta bli att påpeka detta. Jag avbröt honom vänligt…
-Alltså den där låten i pausen. Är den till för att bryta ner folk så man inte ska ha någon ork att säga något alls när ni kommer med era hårda regler?
Han sa att det var många som hade klagat på musiken tidigare.
Kanske till och med funderat på att avsluta gåvan som kallades livet till dessa toner tänkte jag, men sa istället:
-Aha, jag trodde tonerna var ett mästerverk över min sorgliga trätrall.
Det tyckte han var så roligt att han höll på att sätta sin egen saliv i halsen.
Även fast jag hade spelat in en video när jag demonstrerade hur trätrallen rasade sönder så var jag tvungen att skicka tillbaka skiten om jag skulle få tillbaka min deg.
Paketera, ringa postnord och blablabla.
Kanske Jula ska ha personal och grillfest och grilla trall? Vad fan vet jag?
Har nu även gett mig in på ett pysselprojekt. Innan man sätter igång med lättsamma projekt tänker man alltid att det är ju lugnt, det går snabbt.
Blev sugen på ett rutigt balkonggolv. Svart sprayfärg och sen blå målarfärg har jag använt. Blått och svartrutigt golv. Tufft!
Herregud vilken tid det tar. Har knappt hunnit halvvägs.
Äh, det blir väl färdigt nån gång i oktober. Då kan jag sitta i köket och titta ut på min fina balkong och sen när jag kliver ut på balkongen nästa vår så har hela skiten vittrat sönder.
Fyfan vad bra, kommer bli helt fantastiskt!

Nu sitter jag på Tullen i mitt område och dricker en bärs.
När jag nu har fattat att jag har semester så kan jag OCH gör precis som jag vill.

Fast det är nog ändå något konstigt med den här sommaren. Igår var det 25 grader svetthetta. Idag är det 15 grader och svinkall vind som ber en dra åt fanders.
Kan du inte bestämma dig ditt lilla väderdjävol?

Annat småsköj jag har gjort under första semesterveckan:
Sovit i köket, ätit tre nektariner, varit på Coldplay. Min första Ullevikonsert (detta kräver nästan ett eget framtida inlägg), suckat åt en människa som gick runt och visslade nedanför mitt fönster i en timme.

Kanske jag hamnar i Goa och går runt i pyjamasbraxor och säger ”Peace on earth o sån shit!” Eller så drar jag till något Raggar-Powermeet och hamnar i mitten i baksätet mellan två våldsamma raggarbönor som matar mig med brännvin medan vi lyssnar på Meduza och hotar att pressa ner hodet mellan mina axlar om jag inte genast tömmer hela flaskan.

Time will tell yo funky fuckers!

En annan sorts helg, fast ändå samma helg. Fast ändå en annan helg som en annan sorts sammahelg.


Den här helgen blev inte riktigt som det var tänkt från början… Kanske för att jag inte hade tänkt något från början.
Hade tänkt gå ut och vara trevlig och social i Fredags. Dricka öl och le och nicka och kanske flika in med ett och annat runt ord, vad vet jag.
Ganska gött att vara hemma en stund tänkte jag när klockan slog fem. Men regnskur efter regnskur kom å jag gick och köpte ett sexpack. Sen började jag lyssna på Eddie Meduza. Upp med fönstret och spela ”Bonnatwist” på högsta volym. Fantastiskt glad beta som man blir enormt uppåt av…och ölen bara sipprade ner för strupen av sig själv.
Fortsatte med ”inte Börje”, ”De ska va gött o supa pöjkar” och ”Herr Karlsson är ett svin”. När ”Sug mig mina drängar” och ”Jag är bög” kom fick jag dra igen fönstret lite kände jag så inte hela Hem och skola skulle stå samlade i en ring nedanför med plakat nedanför mitt fönster.
När klockan slagit nio funderade jag på att gå ut en sväng. En ny helvetesskur så jag gick och köpte ett sexpack till. Samma snubbe bakom disken i jourbutiken. Jag log ett av mina trevligaste léenden och sa att mina polare hemma är törstiga
”Det är inte klokt, vad de dricker”, sa jag.
Det var alltså jag, Eddie och Börje på fest…
Jag började skicka låtar till Ed och May. Till slut hade vi ett litet Meduza-forum där låtarna skickades körs och tvärs.
Fantastisk kväll, men när klockan var två så var jag så Meduzefierad så jag var tvungen att gå och lägga mig. Dansade välan bonnatwist i sömnen och vaknade som en wokad grönsak någon gång på förmiddagen.

Solen lös därute och det var Lördag. På gården solbadades det och jag grillade mitt hode på balkongen en stund. Funderade senare på om man skulle gå ut och ta sig en eftermiddagssupé någonstans och kanske en bärs. Som en själv e bäste dräng på någon trevlig uteservering. Det var bara det att det var å förbaskat trevligt att ligga raklång lite grann också och bara finnas till.
Efter många om och men (mest men) så tog jag mig ut genom dörren vid fyratiden.
Gick hem till syrran med pizzor, för hon var också hungrig som ett litet troll. Sen blev vi kvar på hennes balkong och snackade om typerrrr och tjyvsamhället vi lever i. Efter några timmar knatade vi ner till morsan och satte oss på hennes balkong. Jag drack upp morsans enorma lager folköl som bestod av två öl och syrran åt glass. Vi blev kvar där några timmar och snackade om idioterrr och tjyvsamhället vi bor i.

Och nu… Fem arbetspass kvar. Fördelade på sammanlagt 55 tjöckhodade ångest timmar. Att räkna ner till semestern.
Jag orkar inte tänka på det. Fast ändå orkar jag. För det är det ända jag orkar tänka på. Att räkna ner till semestern. Kanske jag kommer hamna på ett fik i Mölndal eller en krog i Budapest. Ett paradis där jag kommer vankel-ankel-vandra runt i en helvetes-skrud med tjöcka rynkade ögonbrrrryn!

Äh, en säger haj baberibba unt föck!

Ett nytt år alltså?

(null)
Drömde fantastisk när väckarklockan ringde i morse. Att jag hade tjockt svallande hår på skallen igen. Fläcken på hjässan var borta. Nu ska jag skaffa långt metalhår igen tänkte jag där jag stod framför badrumsspegeln och testande körde fingrarna genom hårbotten. Mäktigt asså.
När väckarklockan ringde var jag tunnhårig igen. Får väl kamma bak framhåret över den kala fläcken när jag har blivit 50. Om det finns något hår kvar att kamma över då.

Tisdags-blues, klockan halvsex på kvällen-blues, nytt år-blues. Jag dricker en folköl blandad med en starköl vilket borde resultera i mellanöl. Försöker skriva något vettigt här, men huvudet känns ganska tomt. Vakuumförpackad leda.
Lyssnar genom lite gamla låtar från ett band som finns eller fanns. Konstaterar att jag är en bra sångare. Alltid varit nöjd över min sångröst. Synd att den numera mestadels används till att muttra mellan fyra väggar, var jag än må vara.
Mitt bland alla de där låtarna dyker en inspelad taxiresa hem från krogen upp. Jag roade mig att spela in sådana för några år sen. Hade någon slags galen tanke att jag skulle starta en pod med fylleresor från krogen. I denna ljudupptagning åker jag med en taxichaufför som jag har åkt med förr och är min nemesis.
Direkt när jag hoppar in i bilen säger han: Den här gången skall jag vara tyst.
Under resans gång berättar han att han gillar panflöjt. På detta får han svaret att smaken är som baken. Sen berättar han att han gillar Nordman. Genast får han frågan kastad tillbaka i ansiktet om han gillar Ostman och Bordman också. Sist när det är dags att betala resan lyckas jag lura i honom att de nya 500-sedlarna som är på gång skall prydas av Eddie Meduza. Han är imponerad… Ibland är man ett geni, om än ett lite drygt sådant.
När man hör bilen åka iväg hör man mig vråla:
HEJDÅ DIN JÄVLA PAJAS!!!
Dagens första leende dök upp på läpparna.

Min mor ringde för en stund sen. Nu vet jag att min syster har fått influensa (krya på dig Siss!). Vidare vet jag även att hon använder handskar utan fingrar på gymmet. Sist berättade hon hela handlingen i Ruben Östlunds film som visas på Tv ikväll. Sen frågade hon mig om jag skulle se den… Tack du supermoderna spoiler-mamma!

Avslutningsvis: Fick för en liten stund sen likes på en dejtingsida jag är med på. För min profiltext och mina bilder. Trevligt tänkte jag och försökte gå in på människans profil. Blockad. Spam. Dock var profilbilden kvar. En kvinna som satt topless på en stol och hade kört ner vänsterhand i trosorna.
Det kan vara så här det nya året kommer fortskrida.

Ett nytt år är ju förvisso inte nytt hur länge som helst…

Gubbkepsen.

Jag har bestämt mig.
Jag har kommit till en kritisk punkt i mitt liv…
Sista tiden har det krupit närmare mig. Åldersnojan. Oviljan att bli gubbe.
Men, kom jag på. Jag har varit gubbe länge. Så istället för att streta emot är det dags att bara kapitulera och omfamna och sen bara vara gubbe
Jag har muttrat på balkongen. Nu när balkongen är avstängd har jag muttrat i köket.
Håren kröker sig, växer på fel ställen och brösten flyttar ner och det gör ont när bussen skakar till och kör över ett gupp.

På måndag går jag och köper en gubbkeps! Har alltid hatat gubbkepsar, men från och med på måndag är det snyggt!
Jag har även beställt en t-shirt från ett gammalt oidentifierbart metalband från 80-talet (detta talar ju förvisso emot gubb-omfamningen och kan tas som värsta åldersnojan) som nästan bara jag och några handfull till känner till.
-Vad är det för band? undrar en liten yngling.
-Men lille vän…det här bandet fanns långt innan jag blev gubbe och du låg och dammade i din mammas mage!
Jag mumlar och grymtar på loftet. Jag pratar mellan varven med ett språk som om jag gick runt med käpp. Fisksufflé, fyllda paprikor och banana split är fan det godaste som finns!
Sicket jävla samhälle! Va, sicka jävla typer! Lurendreja ut mig i ladan!

Jag är uppväxt under en tid då hoten från Sovjetunionen haglade i skyn. Tiden kallades kalla kriget. Papporna gick runt med handväskor i fuskskinn och med handledsremmar. Det röktes Glenn och Stanton. Jag åt falukörv två dagar i veckan. Jag sålde GT. Även den där dagen efter att Olof Palme blev mördad. En mås valde att skita honom i pannan, alltså på den där tidningen som vilade på min underarm (antar att måsen hade ett och annat att säga om socialdemokraterna). Ibland har jag vissa problem att förstå min samtid…

Jag muttrar och svär.
På måndag går jag och köper en gubbkeps.

Den häringa betan är numera min psalm, hamen!

Två kokta ägg, avkalkning och en biografi.

Har en bedrövelsens halsbränna. Åt nämligen två kokta ägg till frukost. Med massa kaviar och hårt bröd till. Alltså kaviaren hade jag till äggen. Ägghuve! Nu med denna halsbränna i görningen känns det som äggen vill hoppa upp på tungan igen. Trevligt!
Jag pressar ner äggen och halsbrännan med svart nybryggt kaffe. Och nu sitter jag här och skriver dumheter på bloggen igen…

Vad jag vill ha sagt med att jag dricker kaffe är att jag har avkalkat kaffebryggaren för en stund sen.
”Idag vill jag ha gött och fräsht kaffe eftersom jag aldrig knullar nowadays.”, mumlade jag för mig själv. Sen började jag sjunga på ”Hodet är jättelitet” med Eddie Meduza, vilket förvisso inte hör hit överhode taget.
Nåväl, när väl avkalkningen var klar insåg jag att kaffet var slut. Något jag skulle kommit ihåg att köpa igår, men som jag hade glömt bort. Förbannelse! Hodet kanske är jättelitet?
Det var bara och promenera ut i den hårda vinden och ner till affären. Jag tänkte att ”Nu kommer kaffet smaka dubbelt så gott när jag har fått jobba lite för det.”
Och nu har halsbrännan under de aromrika klunkarna kaffe jobbat upp sig till maximalläge. Och yes! Där kom dagens första nysattack.
Hipp hipp hurra för ingenting!
Jag har haft lika många nysattacker som Gene Simmons har knullat med diverse kvinns.
-Hörru Gene? Ska vi byta hobby du och jag, alltså bara för en dag?

Och apropå Kiss så har jag precis börjat läsa Peter Criss biografi. Hittade den för 79 skrala kronor på bokrean.
Läste Kiss-biografin för ett tag sen. En ganska torr och trist historia. Säkert kontrolläst av den kontrollerande och stiffa halvan Kiss: Gene och Paul. I slutet av den där Kiss-biografin nämns det att någon med nära band till Kiss (vem kommer jag inte ihåg) har läst utdrag ur Peter Criss biografi. Personen hade blivit äcklad och att de grejer som stod i Peter Criss biografi om Paul och Gene var totalt fabricerade eftersom han saknade verklighetsförankring av allt supande och allt pundande.
Den biografin måste jag läsa när den kommer ut tänkte jag. Åtminstone för att skapa lite jämnvikt i Kiss-storyn. Så, nu läser jag den.

Det stämmer ändå som min kompis regissören har sagt, ”Man kan nöja sig med att läsa ”The dirt” sen behöver man inte läsa fler biografier.” Det kan vara den enda biografi jag har läst som faktiskt fastnar i huvudet efteråt. Det lilla hodet!
Sen har det ju gått en väldig inflation inom musikbiografier efter att ”The dirt” kom ut. Vissa är bra andra är fnösketorra.

Halsbränna, nysattack och nu rumlar det loss i kappsäcken av allt kaffe. Det är ett glamoröst liv som utspelar sig på Stuartsgatan.
Man kanske skulle ge sig på att skriva en biografi?
Arbetsnamn: ”Mannen med det jättelilla hodet”

IMG_0467.JPGFr v till h: en biografi, avkalkningspulver, äggskal i äggköpp och kaffe.