Motvals-stunden.

img_1485.jpg
Har haft en motvals-stund. De dyker upp ibland. Nu skall jag berätta hur en motvals-stund kan se ut….

Vaknade halvnio. Detta var det absolut inget fel på. Fåglarna kvittrar på andra breddgrader och byggjobbarna vrålar på mina.
Insåg ganska snart att jag var tvungen att gå och handla Kaffe, flingor, bröd och skitpapper. Satt kvar på köksstolen i en timme för att vakna till. Slungades ut i världen. Nyheter och andra dumheter på Facebook.

Tog till slut orken i örat och promenerade ner till Willys på ett friskt ben, ett halvfriskt och EN krycka. Kaffe och julkaffe.Flingor och flingor och flingor. Sen ska man välja. Skitpapper. Det får inte vara för lent. Det får inte vara för strävt. Det skall vara snällt mot rimpens lilla muskel. Jorå så att… Köpte ett fyra-pack jumbo-toarullar.”Nu med ljusare papper än innan” stod det på. Trams – jag ska väl inte skriva en roman på dasspappret heller?
En burk fanta, en burk julmust, en burk cola åkte ner i korgen av bara farten. En enda burk cola fanns kvar. Ibland skall man ha tur…
(och där kom da((aaaaatjoo))gens första nysattack. Dra mig ända till Dresden!)
Hon i kassan var av glad art. God morgon ropade hon ut till mig när hon kom springande. ”Vadå god för nåt?” höll jag på att mumla tillbaka men lavetterade upp mig och svarade god morgon som en nästan normal människa. Fick till och med till ett leende också. Hon skojade med mig och sa att jag hade vunnit på lotto eftersom rabatten för kaffet slogs in först efter jag satte in betalkortet. Sen önskade hon mig en ”tjosan” dag och jag hälsade henne en ”svejsan” dag tillbaka. Det kanske vi bägge två skulle komma att behöva.
När jag skulle packa ner mina grumkor i påsen gled det upp en dude i seniorålder vid min sida.
Han tyckte det var en fin och ny Willys vi hade fått. Jag svarade att jag också tyckte det. Sen berättade han att hans son bodde i området.
Jag hade fått ner alla mina varor i påsen och tog min krycka för att börja gå. Han promenerade med mig med huvudet framstickande vid min axel. Han berättade om den gången när han skulle få tag i lövbiff på det gamla Willys en Fredag. Det fanns inte. Anledningen enligt honom berodde på att det bara bodde 30-åringar i området som levde på sallad. ”Mixa din egen sallad” höll jag på att svara men mitt halvvakna tillstånd hindrade mig. När jag började krycka mig upp för backen gick han fortfarande vid min sida. Jag började undra om jag av misstag hade köpt Gevaliakaffe och nu var påtvingade ett oväntat besök. Han började berätta en anekdot om sin mormor. Hon sa att man aldrig skulle äta lunch efter klockan tolv. När han hade undrat varför (och jag med i min tystnad) så hade hon sagt att då var man tvungen att vänta så länge på ”efter lunch-supen”.
Detta skrattade han högt åt, sen vek han bara av och gick över gatan. Inte ett ”Ha det bra” eller något. Snacka om att bara passera revy. Berätta lite storys som börjar någonstans mitt i livet om sina nära och kära och sen bara gå upp i rök. Tänker att han gör säkert så där med alla han möter och det sker flera gånger dagligen.

Här någonstans började motvals-stunden närma sig…

Jag packade upp varorna. Inga konstigheter. Nu när jag ändå har köpt nytt kaffe och allt kan jag ju lika väl avkalka kaffemaskinen så jag får riktigt fräääääääsht kaffe. Sagt och gjort. Under tiden hällde jag upp det nya kaffet i kaffeburken. Alltså nästan allt. Det i botten kom farande i en jävla fart. Det hamnade på köksbordet. På mobilen. På datorn. ”Jävla kryckmongo” mumlade jag för mig själv. Vad bra, nu har jag en kaffedator. Det klarade sig precis från tangenterna, så det var inte så mycket att gnälla över.
Gjorde frukost. Och DÄR märkte jag att jag hade glömt att köpa smör. På filen kan man ha müsli (här ville stavningskontrollen att jag skulle ha en muslim på filen, men det ville inte jag.) Resten av müslin hällde jag i en burk. Jaaaa…nästan allt. Det i botten kom ylande med en jävla fart och hamnade som en matta på golvet. Det där härliga knastrandet när man går på musli som smulas sönder under trampdynorna vill man inte ha, så det vara bara och kröka sig mot jordens allt och börja torka.
10 minuter senare kunde jag njuta av min frukost.
När man kalkar av kaffebryggaren får man köra den några gånger med vatten efteråt om man inte vill ha avkalkningspulver i truten. Jag sköljde ur kannan noga och hällde i nytt vatten i bringaren som jag sen hällde i bryggaren. Capishe??? Tyckte det blev lite för lite vatten så jag tog kaffebringaren och fyllde på mer. Hade missat den lilla detaljen att bryggaren stod på. Stod där borta vid diskbänken och nästan nynnade för mig själv. Ty alla gamla förtret var nästan glömda. Då flödade vattnet ur bryggaren. Jag stod vid diskbänken och tittade hur kaffebryggarens platta blev en skål med hett vatten. Innan jag hade vaknat till hade vattnet hunnit rinna ut över resten av bryggaren. Vidare ner på fönsterbrädan för att slutligen droppa ner på golvet.
”Faaaaaan!!!!!” hann jag faktiskt vråla innan jag stängde av bryggaren.
Att torka bryggare, fönsterbräda och golv. Inte för att det skall bli rent, men torrt! HMPRF!
Helt slut slet jag upp kylskåpet för att blöta torrheten i strupen med några svalkande klunkar cola. PSHHH. Den smakade lite avslaget trots att den var helt nyöppnat. Könstigt. Jag kände hur det droppade ner i skägget och vidare ner på tröjan när jag drack.
”Vaaa, är det helt fel på min läpp nu också? Jag provade att dricka igen bara för att förvissa mig om att läppen var funktionsduglig. Samma jävla droppande igen. Jag inspekterade burken under kökslampan. Ett litet jack, nästan osynligt, på en halv centimeter fanns på burken precis nedanför öppningen. Som om någon hade skurit med ett rakblad och sen ställt tillbaka den i hyllan. Säkert någon liten slyngel som tyckt sig vara ashumoristisk, men som missade hela det tråkiga skämtet där jag stod och grymtade.

Resten av dagen har flutit på bra. Något som är högst oroande.
Vad är det egentligen som lurar bakom nästa hörn?