På ett loft i Tyskland.

Drömde för några nätter sen att jag var adopterad till en tysk familj som hette Himmler. De hade så vitt jag vet inga släktband till den där hemska hantlangaren till Hitler.
Familjen Himmler åt frukost i velourpyjamas och den tyska tjocka gräddliknande mjölken rann långsamt ner för deras hakor.
Jag trivdes bra i min nya tyska familj, men vaknade ändå uppskakad och svetten rann iskallt på överkroppen.
Vet inte riktigt var i drömmen som det hela förvandlades till en mardröm.

Nästa gång jag vaknade var det morgon. Jag hade drömt att jag hade träffat en tysk kvinna som hette Eva (hade inget att göra med Eva Braun). Jag tror jag var kär i henne drömmen.
Eva hade jättestora bröst som hon daskade mig i ansiktet med. Hon höll mig hårt i min öronsnibb och kallade mig ”Der junge”.
På 1800-talet hade det säkert blivit giljotin för såna här perverterade drömmar.
Jag skulle precis rulla av henne underböxorna och få huvudet sönderklämt mellan hennes tyska pansarlår…när jag vaknade av en gapande och skrikande byggnadsarbetare utanför fönstret.
Morgonståndet var där som en flaggdag på konungens födelsedag medan Evas skönhet tynade bort i morgonbrisen.

Jag kände lite skam över denna inte helt rumsrena dröm, mem mest kände jag för att rulla upp gardinen och visa byggjobbaren mitt hammarskaft så han trillade ner från byggnadställningen och aldrig mera gapade i onödan.
Tyvärr var redan morgonståndet och byggjobbaren borta när jag klättrade ner från loftet.
Eva, hon var väl kvar i Tyskland…

(Efter de här två drömmarna har jag återigen börjat plugga tyska)

En lunch, en komplimang, att bli dansk och lite annat sköjeri i någon slags naggad gloria och yx-lyxförpackning.

Småskrivet här och där från lunchtid tills ikväll.

Hjärnan trillar och kokar över. Tankar flyger iväg och studsar i rummet. De handlar om allt och inget på samma gång. Ihopblandad till en oätbar gryta. Jag hade kunnat prata om nyansen i grönt badrumskakel, den senaste glassorten, den ekande katakomben någonstans i hjärtkammaren.
Efter en stund är hjärnan helt blank. Sen kommer tomheten.

Nu har jag käkat lunch på en bistro i Johanneberg. Kontinentalt av bara fan. Kebabspett med chili och yoghurt och bulgur och bräserad rödlök. Fantastiskt jävla gott. Kaffe och cigg på det. Bajsnödigheten kommer. Finns ingen toalett här. Tur att det är nära hem.

Funderar på att börja leva som en dansk. Såg en sketch om detta med Peter Apelgren. Köra utan bilbälte. Äta wienerbröd bakom ratten och röka. Röka överallt och kasta fimpar på marken. Och skämta icke-PK hela tiden.
Danskarna sägs vara det folk som är mest välmående i hela Europa. De lever lite som de vill och verkar högprioritera livsnjuteri. Något som skulle kallas för dekadens i det här upptighta rövhålsland.
Jo, jag har lite svårt för det här uppstädade kliniska samhälle som Sverige har blivit.

Det sägs att min blogg känns ärlig och uppriktig. Undrar hur den skulle bli om jag tog den ett steg längre. Kanske skulle bli helt olidlig att läsa (lite som att Slayer skulle släppt en ännu snabbare skiva än ”Reign in blood”). Vissa saker är bäst att hålla för sig själv…

Lite fritt flöde av tankar som flödar rakt genom min lilla hjärna just nu:
Vaknade för sent i (förhållande till vad?) Hade kunnat tänka mig att sova 100 månader och fyra dagar. Något höll mig kvar här. Masturberar varje dag och på morgonen vaknar jag med morgonstånd uppsliten ur en knulldröm. Där kom posten. En räkning till. Vad skakig jag blev av allt kaffe. Skulle kunna tänka mig att bli full ikväll. Dåliig idé kanske? Är annars förträffligt bra på dåliga idéer. Inklusive uppföljningen av dem.
En människas röst är det som dröjer sig kvar i ens minne längst. Har man känsliga fingertoppar går det också att minnas under väldigt lång tid exakt hur en specifik människas hud kändes.

Blev uppraggad i baren på Tullen för ett litet tag sen. Av en transexuell person. Hon kom fram direkt när May reste sig från barstolen och gick hem. Hon var extremt vacker och nästan två meter lång. Kunde omöjligt se att hon var transformerad från man till kvinna.
”Hur är det grabben?” Frågade hon.
Hennes röst mullrade som ett nedstämt E. Som Peter Steele. Hon frågade om jag ville komma och sätta mig vid hennes bord. Hade inte tvekat en sekund om min läggning hade sett annorlunda ut.
Jag svarade vänligt att jag skulle gå hem strax. Vilket var sant. Efter en stund hördes samma basröst från samma kvinna ropa från hennes bord: ”Jooooohan!!! Joooohan!!!”
Jag nickade bort mot hennes bord och log.
Jag frågade bartendern hur hon kunde veta mitt namn.
”Hon frågade mig vad du hette. Hon tyckte du såg riktigt het ut.”
”Jaha, trevligt”, sa jag.

Komplimang. Känns alltid bra. Komplimang som komplimang. Hetero, bi, homo. Sexuell läggning eller ursprung och nationalitet. Vem fan bryr sig? Ointressant. Mitt liv känns för kort för att lägga ner energi på sånt. Sån skit får andra ägna sig åt…och gör uppenbarligen.

Skulle hellre dela upp människan i två totalgeneraliserande kategorier. Idioter och icke-idioter. Idioterna verkar ju ha övertaget, annars hade ju inte världen och verkligheten sett ut som den gör…

Var på Liseberg och Cardigans igår. Hade kofta på mig. Inte mitt favoritband. Tycker dock om kofter. De har gjort några bra låtar. Nina Persson och gitarristen gjorde en duett. Enormt svag för duetter. Vackert! En av sångfraserna var de bästa på hela spelningen:
”We drank cheap champagne and then I gave you head.”

Nu. Några folköl på balkongen. Bara för att jag är som folk i största allmänhet…

Give me eine bier bitte!

Vaknade upp i förmiddags i ett töcken av en knulldröm.
Svettig och drastiskt avbruten. Lurad och ledsen med morgonstånd.
Det här är (inte) livet stod jag och tänkte när jag lade osten på frukostmackan. ”There must be another way…”. Garnerade med tomat.
Åt frukosten framför Tv:n. Thorsten Flinck gästade Malous fåtölj. Hon ville ha ett sista ord av honom innan programmet var slut.
-Jag vill hälsa till alla som älskar att inte knulla! Märklig hälsning…
-Älska mer med varandra, sa Malou tafatt och halvröd i ansiktet.

Sen drack jag kaffe. Skrev två inlägg till bloggen som jag inte publicerade. Fick yrsel av allt kaffe.
Efter att nästan vuxit fast i zombieartad trötthet hemma insåg jag att jag var tvungen att ta mig ut i världen (som jag älskar) för att tobaken hade tagit slut.
Och efter att ha åkt en tjocksmockfylld vagn och fått nöjet att få en ryggsäck inklusive liggunderlag dunkat i mitt face tre gånger på samma vagn sitter den här ölen ganska fint. Skulle jag mot förmodan beställa en till så häller jag den helt sonika över hela mig och blir rent av redlös när alkoholen kryper in i mina porer. Eller inte…

————-

Hemma igen. Efter tre öl. Har pratat med syrran i tre timmar i the phöne. Blev alldeles varm i örat. Och hjärtat. Vi avhandlade ämne efter ämne. Sanning och osanning om vart annat. Dur och moll. Efter brisen kommer inlandsisen. Hon är fin syrran. Plötsligt mitt i ett djupt samtal börjar hon flåsa som totohäst vid målgången i telefonapparaturen.

-Vad gör du, frågade jag. Lätt uppstressad. Joggar du i lägenheten?
-Nej, jag leker med en råtta!
-Vaaa?…
-Ja, alltså med katterna, med en råtta! Öhö…öhö…öhö. Lek nu för fan då! Oh, fy fan va jobbigt!
-Leker de?
-Nej, de tittar bara på mig. Skeptiskt.
-Jaha…

Själv sitter jag och dricker en folköl. Den är gjord av folk för folk. Folk som inte kan bete sig som folk. De är överallt…tänker jag. Sicket fölk!
Sen tänker jag att jag borde gå och lägga mig. Sen tänker jag att det tråkar ut mig. Att gå att lägga sig alltså.
Kanske man skall öppna en öl till och låtsas att man inte jobbar imorgon. Kanske. Kanske inte. Jobba verkar ju inte en enda jävel göra imorgon. Förutom jag.

Vad är en sillburk och 9 miljoner amatörfyllon runt en stång? Tragik eller magik?
Pshhh… Klonk, klonk, klonk.

Thät fält gööd!

Insomnia ala bedrövelse.

 

 Status insomnia…

Kl.03.40 Sitter och glor ut i dimman. I köket. Med en folköl. Kan inte somna.

Kl.05.50 Tillbaka vid samma köksbord i samma kök. Efter att vridit mig, förbannat, svurit, trummat på huvudkudde. Fortfarande inte somnat. Fåglarna har börjat kvittra och solen är på väg att gå upp. Någon borde slänga en säl eller dra en yxa i mitt huvud. Borde finnas en avstängningsknapp för tankar som kommer och går. Kan man slita ut sina hjärnceller genom att tänka för mycket? Hur gör man för att inte tänka? Det verkar finnas jättemycket människor som inte tänker alls. Hur gör de? Tillbaka upp på loftjävlet igen.

Kl.07.10 Tillbaka vid samma… Ringt till jobbet och berättat den glada nyheten att jag kommer stanna hemma idag. ”Att inte sova är inget giltligt själ att sjukskriva sig”. Men om det värker i hela kroppen för att jag inte har sovit så kan jag vara sjukskriven för värken. Borde finnas massa andra symptom som borde vara giltiga själ till sjukskrivning. Brustet hjärta till exempel. Har alltid periodvis haft svårt att somna. Min farsa brukade lägga huvudet på kudden. 45 sekunder senare sov han. När jag frågade hur han gjorde sa han att klev ner och lade sig i ett svart hål.

Nu sitter jag alltså här. Jag har varit vaken i 24 timmar i sträck. Jag dricker morgonkaffe. Guten morgen! Önskar verkligen att hon hade varit här. Loftet blev ett mycket vackrare ställe när hon tog hand om min sida av sängen. Jag hade krypit upp bakom hennes rygg och stannat där. Tills vi hade vaknat. Och sömnlöshet för en kortare stund i lyckligt tillstånd kan vara rena drömtillståndet. Det hör man väl: Trött men lycklig. Tillståndet just nu kan mer kännetecknas som. Trött och less… Och nu, för att geniförklara mig själv dricker jag morgonkaffe. Morgonståndet uteblev… NU skulle jag ha gått upp för att gå till jobbet..

Dessa textfraser har kommit och gått i huvudet under nattens gång. 

I wish I had a parachute cuz I’m falling bad for you

And I can see the ground approaching now

But I’m not sure what to do

I feel like a pinata once you take a swing at me

If you could just crack the shell open

I think inside you would find something sweet.

Avundsjukt önskar jag genast att man kunde skriva sådär. Det är vackert!

Här låten:Bright Eyes – Theme from Pinata