En promenad.

(null)
Har varit ute och promenerat idag. Solen fanns där ute för första gången på…länge.
”Krigstutan” gick igång en halv minut efter jag hade kommit utanför dörren. Alltså första måndagen i månaden. Alltså klockan tre osv. Tutan verkar sitta på ett hus diagonalt mot mitt. Ett jävla drag i luren med andra ord. Höll på att klutta klutt vid första tuteriet, men nöjde mig med en nervös ryckning i ögonbrrrrynet.
Gick förbi en lekplats där decibelen på tutan var kraftigt nedtonad. ”Oj vad mycket barn som leker” tänkte jag. ”Men oj vad stilla det de leker”. När jag tittade mer noggrant stod alla respektive föräldrar och höll för sina barns öron. Kändes väldigt 2015. ”Mamma var var du den första måndagen i månaden klockan tre?” Ville ta ett foto på den sköjiga scenen, men var rädd att det skulle tro att jag var en mystisk peddogubbe.
Promenerade och promenerade. Gick förbi Näckrosdammen. En hund skällde. Det lät mer som en gubbe som hostade. Märkligt skall. Det lät lite som mig faktiskt om man tog bort mitt muttrande.
Traskade ut på Götaplatsen. Där var det en glad asiat som poserade framför Poseidon. Undrade varför hon var så glad. Kanske hon hade köpt fisk i feskekörkan till rabatterat pris eller så hade Gais-Åke Feskeböxa sköjat hodet av henne.
Gick in på H&M. Tittade på en tröja. ”Men den vill jag väl inte ha?” mumlade jag för mig själv och gick ut.
Promenerade runt uppe i Kungshöjd. Har inte gått runt där på flera år. Det ligger väldigt högt upp för den som inte vet detta. Stod och tittade ner i fönstrena på baksidan av skatteverkets byggnad. Folk satt där i sina bås och såg absolut inte gladare ut än asiaten på Götaplatsen. Det kanske finns en underliggande orsak som inte jag känner till. Å andra sidan har jag aldrig hört om någon som hamnat i extas när de har gått in på Skatteverket…
Promenerade vidare ner mot Järntorget. Gick in på Myrorna. Tänkte att jag kanske kunde hitta någon rolig julklapp. En brinnande tomte eller en uppstoppad moped eller en sne konservburk. Hittade ingenting. Fick en svettattack istället och folk flåsade mig på hakan och tallade mig i armvecken.
Träffade Peter, min gamle vän, och hans tjej. De hade en nykter period. ”Oh, vilket fint glas!” sa hon och plockade upp ett helt vanligt snapsglas. När vi pratat en stund sa Peter att de skulle gå upp en våning och titta på barstolar. Innan vi skildes åt sa jag till dem att de kunde få en tom glöggflaska i julklapp om de ville…
Och nu sitter jag här. Hemma. Dricker lite glögg och ber till tomten: SNÄLLA TOMTELUDER LÅT MIG KAMMA SIDBENA I DITT SKÄGG!”
Tittar ut på huset mitt emot. Någonstans mellan klockan sex och nio på kvällen verkar det grejas oerhört i köket. Inget konstigt med det. De grejar väl ugnsbakad kummel. I varje köksfönster är det uteslutande par och tvåsamhet som råder. När midnatt råder är det släckt i alla fönster. ”Sånt där behöver inte jag” tänker jag med ett skevt grin. Jag har glögg och jag har julpynt för sexhundra riksdaler för att blåsa bort känslan av livets förtret och tomhet.
Kanske man skall tömma den här glöggflaska. Det är ju faktiskt jul snart. Den tomma flaskan kan jag ju alltid ge bort till Peter i julklapp.