Reseguiden

Sitter här och hostar och brötar så punghåren krullar ihop sig. Det är den där tomma, torra och envetna hostan som uppenbarar sig efter en förkylning…

Tog mig ut en sväng i Torsdags efter fyra dagar av isolering. Kändes helt fantastiskt att trampa mark. Åka buss och titta ut genom fönstret. Gick till Ed i Affären. Med två överflottiga pizzor. Den första riktiga måltiden sen i Söndags. Fick tillbaka de där kilot som jag hade förlorat under förkylningen. Och det var ju tråkigt. I övrigt en trevlig stund.

Senare träffade jag May på Notting. Det satt en ensam kvinna på uteserveringen och drack en bärs. Jordens vackraste kvinna på den här sidan av året. Hon log åt mig och jag log tillbaka. Jag blev alldeles sprallig i hodet. När May gick in och handlade bärs så passade jag på att prata med henne. Efter en stund sa jag till henne att hon fick sätta sig med oss om hon ville.
Hon pratade knackig engelska, var från Turkiet och på kort besök i den här stan.
Turkisk kvinna/på besök. Det känns igen på något vis…
Hon hade promenerat runt med sin karta och hamnat runt andra lång. Själv satt jag och drack galopper, ty ölen tog som en solbränna på vilken stekhet strand som helst efter förkylningen. Efter en stund hade jag lovat henne att bli hennes Göteborgsguide dagen därpå, vilket hon verkade bli väldigt glad över. Själv hade jag lyckats glömma bort att jag skulle gå upp klockan fem dagen efter och att det var första jobbdagen efter förkylningen och att det skulle kunna bli problem att somna på beställning efter att ha levt helt utan dygnsrytm.
Jag följde henne till Järntorget och såg till att hon klev på rätt spårvagn. Jag åkte med en bit eftersom vi skulle åt samma håll. Jag underströk gång på gång att hon skulle kliva av på hållplatsen Stampen.
När jag kommit hem skickade jag ett sms och kollade om hon hade kommit till hotellet. Det hade hon, men med massa människors hjälp på spårvagnen. Ty, det finns nämligen ingen hållplats som heter Stampen. Ty, den heter Svingeln.
Jag fick skriva och be om ursäkt och berätta att jag var en pajas. Sen frågade jag henne om hon verkligen var säker på om hon ville ha mig som guide. Hon kanske skulle hamna på Island eller i Norge och aldrig mer komma hem till sina två barn i Istanbul.
Jag hade inte förlorat jobbet…hon ville fortfarande ha pajasen som guide.

Vad jag däremot förlorade var den där ”En god natts sömn”. Inte en jävla blund på hela jävla natten. Null jävla timmar och sen gå upp klockan fem och jobba i nio timmar. Hoppades ärligt att hon inte skulle höra av sig så att jag bara fick komma hem och sova.
Klockan fyra kom det ett sms där det stod att hon var i shoppingcentret Nordstaten och att hon var ”Excited to meet me”. Jag var också excited att se henne, men det gick helt enkelt inte. Såg framför mig hur guiden skulle kollapsa på trappstegen upp till Skansen Kronan.
När jag varit hemma stund ringde hon och jag svarade…inte.
Jag lade mig på soffan. Slumrade och vaknade om vartannat. Rosa elefanter, ballonger och barbröstade alkoholister uppenbarade sig i dröm efter dröm. Plötsligt var klockan åtta. Jag skrev till henne att vi fick ställa in. Guiden var tvungen att sova. Hon skulle åka hem till Istanbul dagen efter. Hon skrev att hon förstod och att hon väntar på mig om jag kommer till Turkiet någon dag.

Jag ficken impuls att jag skulle köpa två sexpack och ta en taxi till hennes hotell. Istället blev det kyckling med ris och curry. Framför massa idioter på TV. Så mycket för kvinnlig fägring…som det känns är det detta jag behöver allra mest här och nu.
Kanske hon bara ville ha en romans på ett hotellrum. Vad vet jag. Detta är inget sköjarn hade sagt nej till heller. Samtidigt hade jag kunnat trilla dit i Kärlekens tecken. Livsfarligt och jättedåligt med en kvinna som bor i Istanbul med sina två barn…

Somnade klockan elva på soffan. Vaknade med en nil av dregel längs kinden klockan ett på natten.
Idag är allt som vanligt och hon är tillbaka i Turkiet.

Hejdå Simin.