Förkylning.

Är sjuk, förkyld. Sämre än igår. Den här förkylningen värkar ha ett lånsamt utvecklingsförlopp. Alltså ondare i halsen idag. Alltså mattare än igår. Alltså sjukare. Sen inget mer.
Har käkat glass. Det är väl standard när man är sjuk. Kan tycka det är otroligt trist att vara själv bäste dräng när man är sjuk. Om man är ihop med någon och den ena blir sjuk brukar den ena ta hand om den andre. När jag var liten och sjuk kom mamma med nyponsoppa eller glass och så kände hon mig i pannan. Farsan kom in och frågade om man ville ha någonting när han skulle handla. Ofta ville jag ha någon serietidning. Nu för tiden brukar man bara vilja bli frisk.
Har skrivit ordet sjuk sex gånger i det här inlägget. Sju om man räknar ordet sjuk i förra meningen. Åtta gånger om räknar ordet sjuk i denna mening.

Sjuk. Igen.

Sjuk. Igen. Efter att nästan blivit frisk. Snor, feber, värk kinderna. Jobbade en och en halvtimme sen fick vi ringa en annan assistent. Jag fick gå hem. Det är dom här gångerna man saknar att ha en tjej. Inte för att tjejen ska göra te eller mackor eller hälla upp nyponsoppa. Men att kunna ringa till den som alltid bryr sig om en och säga: Hallå baby, jag är sjuk. Jag kommer hem igen. Jag hör hennes varma röst och att hennes medlidande är äkta och jag fylls med värme tillbaka och det finns en mening med att känna sig ynklig. Febern landar i hennes famn och hon insisterar på att hälla upp nyponsoppa lik förbannat.

”Jag älskar dig baby!”
”Jag älskar dig med!”