Atjo och en ölrunda.

Sitter här helt slaktad efter ännu en nysattack i mitt liv. Kan tänka mig att snittet nysattacker om året borde ligga på 300 stycken. Andra runkar eller knullar eller äter gröt lika ofta. Men inte jag alltså. Jag drar en nysattack istället. Jag gör även detta av ren ödmjukhet för att mina grannar skall få en sådan där mysig trivselkänsla inombords när jag drar loss en brakattack och deras tavlor dallrar på väggarna. Det bjuder jag på!

Vädret ute bedrövligt så det behöver vi inte yppa några ord om. Det blåser som svinet ute. Genom mitt fönster som står öppet med en springa lät blåsten som ett muller av jetmotorer som galopperade i skyn. Sömndrucken trodde jag det var kriget som drog in. Jävla dålig tajming, tänkte jag, så här dagen innan julafton. Det får bli snaps och julskinka i skyddsrummet. Men här finns väl ens inte något skyddsrum tänkte jag vidare. Skall man trängas fyrtio grannar i cykelrummet eller?
När jag hade vaknat till så förstod jag att det var blåsten som hade lekt krig, så jag klättrade ner från loftet och haltade mig ut till köksbordet satte mig och tittade på de vajande träden. Är jag vaken eller?

Jag tog en liten ölrunda i Johanneberg/Landala efter sjukträningen i Torsdags. Jag och Siss sågs på Old Town. Där gör de minsann skäl för att vara indisk restaurang. Den indiska gladpoppen sprutar mellan varven ut ur högtalaren och man tror att man är statist i någon bollywoodfilm. Jag och siss skildes åt på Landala torg. Jag bestämde mig för att gå in på den indiska restaurangen på torget innan jag lyttade mig hemåt. De är inte så flinka med ölbeställningar där. Efter att ha sagt till två gånger fick jag min öl efter drygt tio minuter. De har sånadäringa långa soffor där som är riktade mot fönstret så att man kan titta på folk och fä som köper gran på torget. När jag väl hade satt mig kom en av Landalas alkisar och satte sig bredvid mig. Han pustade och smackade och stånkade och suckade pustade och harklade sig så man blev alldeles uppstressad. Han klämde in ett ”Ja, fyfan…” efter varje triss i klunk. När han hade druckit upp sin öl i tre gånger fyra klunkar så gick han. Vad skönt tänkte jag. Sen kom han tillbaka med en ny öl. Nytt pustande och stånkande och svärande. Då var det min tur att hälla i mig ölen för jag hade lite svårt att stå ut för stunden.
Jag gick till Vickis för att beställa en pizza. Tog en bärs medan jag väntade på att den skulle bli klar. En väntöl så att säga. Jordens tröttaste stämning där inne. Man blev genuint ledsen och sömnig. Ägaren tittade på mig surt gång på gång. Lite som att jag hade kissat på hans golv. Han verkar av någon anledning hata mig. Kanske har han någon gång läst något dåligt om sitt ställe på min blogg. Nu får han chansen igen. Hade de inte haft så grymt goda pizzor så hade jag aldrig gått dit.
Sen var det iallafall slut på min fantastiska ölrunda i mina fantastiska kvarter och jag var hemma med en pizza som var helt rund.

Ikväll blir det uppesittarkväll, så här dan före doppare-dan. Det blir nog jag och kanske kryckan som sällskap. Låter det ensamt? Det är det inte. Förutom att jag älskar världen…SÅ ÄÄÄÄÄLSKAR JAAAAG MIG SJÄLV! Och om man inte älskar sig själv kan man alltid älska Rickard Sjöberg(s tänder).
Glögg och ett gäng klappar att slå in. Kanske lyssna på polsk punk. Funderar på att skippa de sedvanliga rimmen som ”Här får du en …… så du slipper min knycka, din lytte fan!” Tänker att jag istället skall skriva enbart limerickar på paketen.

Och imörra är det julafton. Tycker jag är trevligt. Sill och klappar. Hej tomtesvin slår i granen. Och att umgås och dricka glögg. Karl-Bertils jul och klappar och julskinka i skägget och tjosan enda in i påska.

Förkylning och Edward Blom.

Man kan tro att den här bloggen är nerlagd. Det skulle säkert glädja någon medan vissa…well dream on baby!

Faktum är att jag är sjuk. Detta tycker sig nog en annan redan räknat ut sen längesen, men nu pratar jag om en saftig, hederlig förkylning som hindrar mig från att tänka klart. Hjärnan är fylld med ärtsoppa.

Blev sjuk i Söndags. På jobbet. På mitt fancy jobb så är det svårt att kalla in någon annan menchen om man plötsligt blir sjuk. Det tycker jag är sjukt.
En gång för massa år sen blev jag seriöst magsjuk på arbetstid. Ingen kunde hoppa in för mig. Jag sprang fram och tillbaka på dass och spydde kaskader. Låg på badrumsgolvet och svettades och sen ut igen för att ta hand om min brukare som ville hitta på nåt roulit.
Och igår var det bara att jobba vidare som ett litet svinoffer. När jag sen kom hem på kvällen var jag pangförkyld med värkande kinder, rinnande näsa, uppsvälld höger skinka – inte, och allmänt bedrövlighetstillstånd.
På natten fick jag byta t-shirt fyra gånger eftersom jag svettades som en flodhäst.

Min mor kom nyss hem till mig med matvaror. Jag bjöd henne på te på balkongen. Tänkte att det kunde vara hyggligt att inte hosta ner henne mellan fyra väggar.
Jag visade henne min e-cigg, som hittils faktiskt har fått mig att dra ner den vanlig rökningen med en tredjedel. Hittills. Hon tyckte den luktade fantastiskt när jag begravde henne i ett moln av ånga.
-Titta, nu är molnet försvunnet, sa jag.
-Oh, vad det luktar gott!
-Ja, som om man är på en liten bögklubb, skojade jag.
Detta öppnade samtal för något annat…
-Men är det inte konstigt att den där Edward Blom inte är bög? undrade morsan. Alltså han har fru och allting?! Det tycker jag är konstigt. Och han är inte gammal heller!
-Nej, och lär inte bli så gammal heller med sina 28 bilringar och sju dubbelhakor omgiven av diverse flott och sju sorters kakor, fyllde jag i. Stackars blodpump.

Nej, det var allt en liten trevlig stund vi hade jag och min mor.
Man blir smått sällskapssjuk när man har gått runt och lodat tillräckligt länge i sin söndersnorade värld.

Har aldrig varit så mycket för te egentligen…men fy jävlar vad gott te(english breakfest) gifter sig med e-ciggen (som nu är fylld med juice med vaniljsmak). Det är ju bara shuba direkt och fyrverkerier i mormors underböxa!

Nej, nu måste jag lägga mig och vila lite. Annars kan man få för sig att jag är frisk, vilket det säkert råder delade meningar om…

Att röka pipa.

img_1765.jpg En piprökande fader.

Skulle precis njuta av dagens första kaffe och första blosset på dagens första cigg när jag fick en enorm nysattack. Hann precis skriva just det här…och nu måste jag gå på toaletten. Fack så att säga!

Under perioden av nedräkning till semestern bestämde jag att jag skulle på semesterns första dag röka pipa. Fredspipa. Så det blir lite trevligare här i världen.
Nja, jag fick ju en pipa i födelsedagspresent med tillhörande lyxig piptobak med whiskeysmak.
Sen var jag ju tvungen att köpa ett sånt däringa verktyg för att trycka ner tobaken i pipan. Det var ju därför, kom jag på, som jag ännu inte hade provat pipan. Sen råkar det ju förhålla sig så att jag har farsans gamla pipskåp i bokhyllan. Där i kan man ju faktiskt titta om det finns sådant där pipverktyg. Det gjorde jag alldeles nyss. Där låg ett mycket stajligt pipverktyg i kromat silver. Inget sånt där billigt skit i plast som jag har sett på wörld wajd wäbb. Fantastiskt ju. Är man ett geni, så är man.

Jag öppnade tobaken. Den luktade ljuvlish.
Jag petade ner lite tobak. Tryckte till lite med verktyget. Fyllde på lite till osv. Aaah! Röka pipa och blogga! Precis när jag skulle tända den så…ringde morsan.
-Schnicki schnäck schnäck!
-Goddag och farväl, moder Olof! Tjena pipan!
Jag förde dit tändarn. Lågan sög sig in vackert i pipan. Fint sug i pipan. Jag sög in några gånger. Sen fick jag i mig ett moln som var tjockare än en stor portion med lasagne. När jag skulle avjnuta ett sug till så var pipan död. Tända, suga, suga, suga. Ah, va gött! Död pipa. Tända, suga, suga, suga. En portion bolmeri. Pipa: död!
Och nu kom jag ihåg vad farsan sa. Det svåraste och första att lära sig är att packa pipan rätt och lyckas hålla pipan levande. Lektion ett så att säga.

Nåväl skall se till att få den där jävla balkongen färdig fortast möjligast. Sen ska jag sitta där och röka fredspipa dagarna i ända. Eller så antar jag karaktären av arg, muttrande sjöman. Där är ju hälften redan vunnet så att säga, trots att jag är en utpräglad landkrabba. Troligast är väl att jag blir tagen för en hashrökande flumpotta när fredsmolnen når grannarnas fönster. En pajas som fick åka hem från Goa i förtid för att degen tog slut.

Ööööh, nu känner jag mig alldeles klibbig i hodet. Som ett flottigt orosmoln…som inte vet i vilken riktning han skall blåsa.

En förkylning.

Så blev han sjuk då, den lille sköjaren.
Snoken började rinna hejvilt på jobbets sista timmar i Lördags. Huvudvärken tilltog och nysattackerna avlöste varandra. Min brukade påpekade att jag var förkyld och jag tackade för informationen. Sen dess har jag varit hemma och är fortfarande. Nu har snoken slutat rinna. Mattheten är kvar. Minsta lilla ansträngning känns som ett dödsryck. Att diska tre tallrikar innebär att man sen måste gå och lägga sig i en halvtimme. Man får ta taxi till jourbutiken på hörnan…
Hungern är som bortblåst. Fyra bragokex, sen är man mätt. Kämpade i mig en tredjedels pizza igår. Att jag sen hade bett dem lägga på extra ost när jag beställde den föreföll som en gåta när hela gommen blev helt sönder-ostad.

Inatt drömde jag att jag blev vräkt på grund av mina nysattacker. En mycket jobbig dröm kan jag säga. Vaknade svettig som en diskbalja och tänkte att jag måste sova lite till innan jag börjar packa.

Börjar kunna tv-tablån riktigt väl. Igår visades det skidskytte i typ sex timmar i streck. Jag väntade på att det skulle urarta. Att de skulle ta av sig skidorna och börja jaga varann med gevären ute i skogen. Kanske slå varandra gul och blå med stavarna. När det inte hände slog jag över. Då var det sportnytt. Det är tur att man kan streama pungen av sig…
Fast nu när jag tittar igenom gårdagens Tv-tablå så har det inte visats någon skidskytte alls. Äh, det kanske var i Söndags. Eller har jag drömt? Dagarna flyter ju ihop och bakas in i en snorig rinnande snok.
Hur mycket snor kan en näsa innehålla?

Nu när jag är lite friskare kan jag konstatera att isolationen är total och lite sällskap hade varit på plats. Kanske Maud Olofsson hade kunnat baka scones och bjudit på kamomillte.
När jag är återställd ska jag sätta på mig Hawaii-skjorta och promenera gata upp och ner. Ställa mig på ett torg och basunera ut:
-HALLELUJA, JAG ÄR FRISK IGEN!

Sådant händer ibland eller man kan inte ha flyt jämnt.

Hade en dålig start på morgonen i Onsdags. Allt för att jag var tvingad att gå på något slags drop-in möte hos arbetsförmedlingen på förmiddagskvisten. En av mina enda lediga dagar i veckan efter att ha jobbat helg och tagit på mig extra pass i veckan. Varför gör man så mot sig själv? Typiskt exempel på destruktivt beteende…Nja.
För svagt kaffe, snubbla på dörrtröskeln och kesomackor som hamnar upp och ner. Ett och ett annat flygande könsord och en självklar nysattack. Vardagsmat. Och så den där skitnödigheten som uppenbarar sig som en knuten näve som borrar sig genom tarmarna efter en halvkopp kaffe.
Där satt jag och tänkte på våren som kommer komma någon dag, när jag torkade mig i rumpen. Vid 44-års ålder borde man klara av två saker samtidigt. Särskilt om vi pratar om en rutin som man lärde sig att utföra långt, långt innan man blev vuxen, alltså att torka sig i stjärten…och kanske kunna tänka på annat samtidigt.
Torka, vika papper, torka, slänga papper. Ta ett nytt papper, torka, vika, torka…
Där gick något snett. Ett papper som vecklade upp sig. Dansade iväg lite. Men med min fantastiska motorik smiter inte något dasspapper iväg från mina pianofingrar. Smack! Där satt det. Fastkletat på skinkan…
Bajs på vänster skinka. Att torka sig ren från förnedring med fuktigt och torrt papper. Att ta en oplanerad dusch och duscha och löddra och tvaga bort förnedringen som en mycket gammal människa. Som minns hur det kändes att bajsa ner sig i skogen när man var en liten pöjk. Och i stunden skyllde jag naturligtvis allt på arbetsförmedlingen.

Jag hann precis till bussen. En ledig plats fanns tillägnad till mig. Ny, fräsch och renare än en nyss uppackad, vakuumförpackad ros satt jag där och tittade ut på världen som jag älskar så enormt.
Efter några minuter kände jag att jag frös om den otursförföljda rumpen. Det var ett jävla kallt säte. Efter en liten stund till kände jag hur fukten trängde in i kalsippen.
-Men vad fan!? morrade jag för mig själv. Tillräckligt högt för att mina närmsta medresenärer skulle vända sig och glo på mig. Jag kände försiktigt med handen. Sätet var dyngsurt, och det här var inte en av dagarna då det regnade ute.
Sätet mitt emot var ledigt, så jag kastade mig över där och trängde mig ner bredvid en kvinna. Hon sneglade på mig som om mina hjärnceller låg huller om buller i skallen på mig. Jag försökte förklara för henne om sätet och hon log tvingat samtidigt som hon tittade bort.
Nyduschad, rena kläder. En fuktig och knottrig röv och förnedrad av gud vet vad för sorts vätska. I den här stunden glömde jag skylla allt på arbetsförmedlingen.
Vid nästa hållplats klev en äldre herre på. Han var på väg att sätta sig på sätet. Medmänniska som jag är ropade jag i panik:
-Neeeej, sätet är vått!!!
Han tittade på mig med uppspärrade ögon och gick längre fram i bussen.

Väl på arbetsförmedlingen stod jag framför en ledsen norrlänning till platsförmedlare. Han hade långt hår och glasögon. Kalaskula och rutig skjorta. Han var allt annat en käckheten själv. Han klagade på arbetsförmedlingens slöa datorer och undrade om jag trivdes på mitt jobb. Jag sa att min eufori över att kliva upp och gå till samma jobb efter elva år var lite smått dämpad. Han verkade förstå mig på den punkten. Han tipsade om något seminarium som han inte verkade tro på själv. Jag lämnade hans ledsna uppsyn och kände mig inte helt munter själv och fukten i kalsongen hade börjat torka in i…

Resten av dagen flöt på fint utan minsta missöde. Lunch på Hops. Två bärs till efterrätt och skinkorna verkade hyfsat nöjda över att…vara skinkor och sitta där de satt.
Senare på eftermiddagen gick jag på bokrean med morsan och gjorde några fina fynd. Efteråt hamnade vi på Köttbullekällaren. Öl, pizza och öl.
Min skomakarvän Erik hörde av sig. Han som brukar besöka samma kineseria som mig och som jag berättade om här på blogga för ett tag sen. Just denna kväll hade han frångått sina kineseriaprinciper och satt sig på Dubliners. Det var alltså okej att träffas då. Och jag var ju ändå i närheten…och jag är ju aldrig omöjlig.
Vi kom på att vi faktiskt inte hade druckit bärs med varann på flera år. Med detta konstaterande som grund tyckte vi nog ”omedvetet” att vi kunde fira detta lite extra, med några extra öl för mycket.
Där satt vi. På Irländsk pub och hade trevligt när trubaduren uppenbarade sig från ingenstans och sa:
-Hejsan, hejsan! Jag tänkte spela några godbitar.
Själv tycker jag trubadurer på krogar kan vara något av det mest deprimerande som finns. Ingen lyssnar. De bara finns där som en fuktig disktrasa på en skinka.
Vi stod ut ungefär tre låtar. När han sen gav sig på Amy Winehouse:s ”Back to black” hade jag fått nog. Vi bestämde oss för att gå någon annanstans.
Jag besökte pissrännan innan vi gick. Det gick vägen helt utan någon olycka, vilket gjorde mig misstänksam.
Jag drog upp kalsong lite extra efter att jag hade dragit åt skärpet i byxan. Ett trött och ritshigt ljud hördes. I mitt käcka och gladlynta tillstånd hade jag ryckt till i kalsippen lite väl hårt, vilket resulterade i att den sprack längs hela linningen. Varför blev jag inte förvånad?
Jag skrattade högt åt eländet medan jag tvättade händerna. Naturligtvis var både tvål och handdukar slut. Vad annars?

En halvtimme kvar på dygnet. Imorgon är en ny dag, vare sig man vill eller ej. Full av möjligheter, skrämmande nog, tänkte jag där jag stod och skakade av händerna.

Tillbaka i de gamla kvarteren igen.

Har hittat tillbaka till mina gamla kvarter. Olskroken och Redbergsplatsen. Har nämligen en synundersökning i krokarna.

Här har jag bott runt i olika lyor och haft ett par före detta görlfriends som har bott i området. Huserat och sköjat runt.

Har precis käkat på Lilla Restaurangen. Det ser precis likadant ut som det gjorde när jag flyttade till Göteborg 1998. Wunderbaum.
Brukade käka lunch här ofta när jag bodde här. Ett av farsans favoritställen när han var vid livet(Det är nämligen väldigt rullatorvänligt här. Inga trappor och breda dörrar.). Vi käkade också lunch här ganska ofta. Jag satt till och med vid vårat bord idag. Bordet närmast dörren till utesrveringen. På dörren sitter en tydlig skylt med följande simpla text: Var vänlig att inte blockera denna dörr. Där ställde farsan alltid sin rullator. Det gick två minuter, så var personalen framme och sa till honom. Varje gång, samma visa.
Skall träffa syrran vid olskroken efter synundersökningen. Vi ska gå till farsans minneslund på Östra kyrkogården. Efteråt blir det någon bärs i området. Precis som på gamla dar.

Helvete nu fick jag en nysattack. Fölk glor in på uteserveringen. Inte så konstigt kanske. Och skjortan spänner runt magen efter den där lammsteken med stekt potatis.

Hört från två gubbar me bree göteboska, i baren för en stund sen när jag beställde en bärs:
-…jag är inte hundra på det.
-Näej, du är en GB-glass. 88:an…med nötter på!

HEJ JESUS!

Praise the lord!
Jag fick just ännu en nysattack på spårvagnen.

Men ty: alla vände sig bort världsvant och i stor bedrövelse över detta nysande mongo.
Men utan er vetskap har jag räddat er från ättestupa och jordens undergång och Rickard Sjöbergs dolda visdomständer.
Jag har frälsat er med mitt snor.

Jag är JESUS och kommer rädda er från diverse farsoter, knackedammprofetior och andra frestelser!

Nu! Låt en mästare vila!

Hail Jesus!

En nysattack i mängden…av alla nysattacker.

Jag undrar vad som drar igång dessa nysattacker…

Här står jag blottat mitt på Avenyn och nyser som en burk exploderande läskeblask! Folk går omvägar…

Som ett vagt svar på frågan är det naturligtvis den första nysen som utlöser attacken. Det vet jag väl! Har nog faktiskt aldrig i mitt liv bara nyst en gång. Men sen då? Jag menar: Vad triggar i gång detta vrålande snorparty?

Ah, jag vet inte. Blir inte klok på det. Här står man. På Göteborgs stolta parodigata. Ömsom vrålande och sprutande snor. Allt medan man väntar på bussen som en simpel bonndräng med snor i armvecken.

Ska det vara sköj det?

Lite snack från mannen under parasollet.

Nysattack på balkongen, så det ekar mellan husen. God eftermiddag kära grannar!!!!
Det är grått och det regnar. Smattrar fint mot parasollet. Sitter här och myser höst. Har nog aldrig hänt att jag har längtat till höst och vinter innan, men nu gör jag alltså det och nyser bort det sista av sommaren. Rakt ut ur snoken.
Längtar även efter vintern. Och julen. Verkar ju inte friskt. En illusion när den blåsiga vinden med 98% luftfuktighet slår en i fejset med snöblandat regn. När man bara får raggiga sockor i julklapp…

Slut på mjölk, slut på toapapper och socker. Slut på kaffe och bröd. Dagen innan löning. 19 kronor kvar på kontot. Jag kommer klara mig.
På internetbanken finns en ny funktion kallad utgiftskollen. Man kan kolla sina utgiftsposter specifikt i olika kategorier. Intressant och horribel läsning på en och samma gång. Sköjarkategorin, alltså krog och restaurangbesöken, var mest belastad. Från sept-2013 till sept-2014 uppgick summan till ringa 75 000 bagis. Multiplicerar man detta med tio, alltså tio år så är man snart uppe i en miljon kronor. Brrr…en bostadsrätt.
Sparkategorin var inte lika tungt belastad. 300 kronor. Jag har väl inte sparat några 300 spänn? Var är dem?

Nej nu får det räcka med parasollsmatter! Nu blir det köttfärssås och spagetti.

Ingenting.

Köpte hem taihmat för en stund. Efter att ha frågat två gånger om rätten var stark bedyrade hon för mig att den inte var det.
Nu har jag suttit och svettats i hårbotten och morrat. Jag helt slut och måste pusta ut.

Var ute lite helt oplanerat på med Maja igår. Fick en nysattack på skål…

I övrigt regnar det väldigt mycket. Åtminstone i Göteborg. Merparten av Juli ska visst bli sån här. Det känns väldigt muntert.

Tror nästan aldrig jag har haft så lite att säga som just nu.